Någon som känt samma? :(

Hej. Jag är gravid i v 21 snart 22, i början va jag orolig sedan blev jag glad efter kub ultraljidet och det höll i sig ett tag innan sorgsenheten började ta över igen. Jag har wtt bagage av psykiska besvär sedan innan och medicineras under uppsikt av psykiatrin under gravidoteten. Sedan RUL har allt varit katastrof, jag känner ingen anknytning och är så ledsen hela tiden i helgen gjorde jag även slut och ångrade mig med min sambo vid två tillfällen, nu känns det som jag skadat oss totalt. Jag vill inte längre ha barnet, erbjuder sambon vårdnaden mot alla får träffa utom jag, erbjuder att fixa adoption om han inte vill och när barnet sparkar får jag panik. Jag får panikattaker hela tiden och har såå ont i magen bröstet och axlarna av stressen. Idag är det så illa att jag ska till akutpsyk bara för att få prata med någon. Har du upplevt liknande? Går det över? Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Tror att det kom efter RUL är delvis besvikelse med jag va inställd på att veta kön för att kunna knyta an kalla den han eller hon det skulle bli mer personligt men fostret ville inte visa.

[Devya]

2020-06-22 13:50

Jag skulle inte oroa mig över det faktum att du inte kan knyta dig an till bebisen . Det kunde inte jag heller och jag har inte på det viset några problem med min psykiska hälsa. Det tog även ungefär tills min dotter var 6 månader gammal som jag kunde känna att jag verkligen har en connection med henne. Jag tog ingen stress över det utan gav det tid. Jag behöver nämligen lära känna någon innan jag känner att jag har en bra kontakt med denne. Samma sak tycks det vara nu då jag är gravid andra gången. Igen, jag har ingen stress över det utan jag har tålamod och förstår mycket väl att det tar lite längre tid för mig än för andra. Dock låter det som om du har mycket annat i bagaget som inverkar och det lönar sig verkligen att börja prata öppet om det. Då man är gravid så blir det faktiskt extra hormonellt för många kvinnor och man beter sig inte som man brukar göra. Det är faktiskt inte så ovanligt men det är då bra att man tar hjälp från nära och kära.