Min lilla, född 15/1. Kan fortfarande inte fatta att jag har en liten dotter och att jag är en mamma. Helt knäppt! Och samtidigt ofattbart stort, som att någonting aldrig någonsin kan vara lika stort eller viktigt som henne. Traumatisk tid på BB då det tog 3 dagar innan hon var ute, sedan ytterligare 4 på neo/BB. Var visserligen inte aktiv här under graviditeten, men som många mammor tar jag alla chanser jag får att visa upp mitt underverk! 😉

Vad var det som hände under förlossningen? Eller du kanske inte vill berätta?❤️Skönt att ni verkar må bra nu i alla fall, din lilla flicka ser onekligen välmående ut😀😍 Jag har helt extatisk över den här förlossningen, att man kan må så bra och liksom komma tillbaka och känna sig som vanligt mellan varje värk - det var något nytt! Tredje förlossningen, samtliga med epidural och samtliga har gett verkan på olika sätt! Bara bättre och bättre för var gång! Jag börjar bli riktigt bra på det här😂

#2 Vattnet gick och bebis hade bajsat i det, men vi blev hemskickade av en inkompetent barnmorska. Inte förrän runt 12h senare blev vi inskrivna. På natten försökte de sätta epidural i en timme och tio minuter innan han gav upp - den mest fruktansvärda grej jag någonsin varit med om, fy farao vilken tortyr. Fick shottar med värkstimulerande.

Blev väckt på morgonen av en annan läkare som lyckades sätta epiduralen på tio minuter. Var tänkt att jag skulle föda innan natten var över men då värkarna kom igång i snabbare takt än jag öppnade mig, fick jag värkhämmande och vilodos. De trodde att jag eventuellt skulle behöva akutsnittas då bebis var stressad så de satte kateter - också fruktansvärt och jag har troligtvis fått ärrbildning i urinröret av det.

Tredje dagen körde de igång direkt på morgonen med dunderdos värkstimulerande. Stormvärkar de sista två timmarna. Börjar krysta och de tar prov på bebis och alla får panik och säger att bebis inte mår bra och behöver komma ut NU, så helt plötsligt är det fullt av folk i rummet och de springer in med sugklocka. Jag får panik när den ska sättas och mannen får ligga på mig och barnmorskor får hålla fast armar och ben för att jag tappar kontrollen helt medan de får fast sugklockan. Till slut är den på och det tar (tack och lov) bara en krystning/drag så är hon ute. 

Hon läggs på bröstet men andas inte och rör sig knappt, så mannen får klippa navelssträngen och bebis och mannen tas ur rummet i ilfart medan jag ligger i chock där. Bebis hade bajsigt fostervatten i både lungor och magsäck och får ligga på neo i fyra dagar med andningshjälp. Hade första barnmorskan tagit oss på allvar och lagt in oss direkt hade det kanske inte behövt hända alls, men 12 timmar extra i dåligt fostervatten är lång tid för en liten bebis.. :( 

2711 g och 49 cm lång, en spinkig tjej. Visade sig att moderkakan bara vägde 400 g och varit mindre än normalt så hon hade inte fått tillräckligt med näring i sig. Hon var 40 + 6, så otrolig tur att hon inte kom för tidigt som vi trodde att hon skulle göra..

Det minst traumatiska över hela upplevelsen var själva "utdrivningen". Var helt klar i huvudet efteråt, vägrade bli sydd i förlossningsrummet utan skulle vänta till operationssal blev klar så jag vaggade iväg till neo för att se min dotter, haha! Barnmorskorna såg ut som fågelholkar, men där kom jag gåendes alldeles nedblodad och skitig, minns att jag blödde ned i ena foppatoffeln så det klafsade vid vartannat steg när jag gick 😂Aldrig känt mig så stark och fri och.. Helt jävla fantastisk, som just där och då direkt efter födseln. Att min kropp skapat en annan människa, liksom. Det går fortfarande inte att få in ordentligt. 

Hade mer än gärna varit gravid (hade en fantastisk graviditet - noll illamående, inga krämpor att tala om, sov bra och kunde röra mig helt okej då jag inte svullnade alls) och fött igen, men jag vill nog inte ha fler barn så.. Det är ett problem, haha!

Oj! Vilken traumatiskt upplevelse! Men vilken tur att det gick bra i alla fall! Upplevde något liknande med första barnet, hon fastnade eftersom hon vägde över 4700 gram, de fick klippa och dra med sugklocka. Kom ut, alldeles blå och slapp, de slängde upp henne på mitt bröst och hon hann inte ens sluta glida innan de hade klippt navelsträngen och sprang ut med henne för att göra HLR. Jag låg kvar, chockad och ingen sa någonting till mig. Min man sprang ju med när de tog dottern så jag kände mig så ensam och var övertygad om att hon inte klarat sig. Det gjorde hon! Hon fyllde fyra år nu och har även fått två småsyskon❤️Men tack och lov för remissen till auroramottagningen där vi fick prata av oss!

Hehe ja mina barn är 4 år och snart 1,5år. Jag skapar kanske inte så mycket trådar längre men försöker vara aktiv och svara

Vår lilla kille är fyra veckor gammal idag. Det enda som är lite synd är att jag inte har så mycket tid med bara honom, vi håller ju de andra barnen hemma från förskolan och det är ju fantastiskt mysigt också men jag hade lite sett fram emot att ha några dagar med bara lilla killen också, den tiden kommer ju liksom aldrig tillbaka. Men jag har älskar honom från första stund och hade inte kunnat älska honom eller hans storasyskon mer. Jag exploderar snart av all denna kärlek, tänk att man har fått tre så fantastiska och underbara barn❤️❤️❤️

Vår kille kom 26/2 med planerat snitt. En sådan fantastiskt grym upplevelse! Kunde inte häften bättre förlossning.❤ En liten kille på 44 cm och 2715 gram blev det.😅 Kurvan har gått rätt upp och han tar sig bra.

Åh, det var en liten rackare det! Vilken storlek hade han när han kom då? Hur lång tid innan planerades snittet? Jag är så glad att jag hann föda innan det kom restriktioner på att pappan inte får vara kvar…

#9 storlek 44.😂 Funkar fortfarande 5 veckor senare, fast han växt 5 cm på en månad bara.😎 Så han tar snabbt igen sig! 10 dagar innan bf så fullgången. Ändå vägde han mindre än min bror som kom en månad för tidigt.🙈 Samma här! Särskilt då partner inte får vara med på snitt konstigt nog. Med vf får iaf man oftast ha med en.

#9 Så han kom inte innan det planerade snittet.

Åh, guuuuuud! Mjölkstockning igen! Tredje gången. Har så ont. Ligger och lipar nu när jag ammar. Mannen är själv på jobbet så jag vill inte ringa hem honom, han har nyss börjat nytt jobb också. Har en fyraåring och en tvååring hemma här med. Har feber och kan knappt hålla upp armen. Varför får jag alltid mjölkstockning? Jag vet inte om jag orkar med det här mer. Vill ge upp amningen varje gång jag får det men sen funkar det ju så himla bra emellan!

#12 Du kanske kan få hjälp hos Amningshjälpen? Annars tycker jag att du ska be om hjälp hos MVC/VC för såhär kan du ju inte ha det! 😕