Lat!?

Du behöver inte ha dåligt samvete alls! Du behöver vila och ta det lugnt. Alla klarar inte av att jobba ända till slutet av graviditeten, långt ifrån. Lyssna på din barnmorska!

Jag har svårt att tro att dina arbetskamrater vill att du skall jobba om det inte är bra för dig och bebisen.

Passa på att tänka bara på dig själv, snart kommer du inte kunna göra det på samma sätt. Så snart barnet är fött är det ju prio 1. Njut så mkt du bara kan av att vila, läsa bra böcker och bara vara. Det kan vara så att du inom en snar framtid kommer sakna möjligheten att slappa o bara vara ensam :-)

Det kan väl inte direkt klassas som peppning, men iaf… tänk BARA på dig själv (o indirekt på ditt barn) den sista tiden nu.

Sluta på direkten. Vad skulle du ångra mest om 1 år? att din bäbis farit illa eller att dina kollegor fick klara sig utan dig?

har själv haft stressproblem och en av symtomen som både kommer av stress och som påverkar stressen är att tro att de andra inte klarar sig utan en. Visst, de kanske får det lite knepigt ett tag, men de KLARAR sig, jag lovar! Och de kommer inte att bli arga på dig för att du prioriterar din och ditt barns hälsa. Blir de arga är det deras problem eftersom de är egositiska, inte ditt!!! Om du nu vill, kan du ju alltid till kollegorna skylla på att det är doktorn som vill att du ska sjukskriva dig, inte du…

Ibland är man för generös för att satsa på sig själv (och sitt barn). I det här fallet känns det ju självklart vad valet är, det vet ju tom du, eller hur? :-) Jobba är inte allt i livet, och som sagt, 3 veckor är Ingenting in the long run! Ta hand om dig!!! :-)

Peppning av världsklass. Ni har helt rätt. Tack tack.

vad jobbar du med Pernilla ? är du lärare ? eller har jag hittat på det ? ;P

jag tycker iaf precis som ovanstående, stanna hemma, sluta jobba ! njut så mycket det går av sista tiden med den stora magen :) och framförallt, ta hand om dig själv och barnet !

ditt jobb klarar sig alltid utan dig, nu lät jag elak, men du förstår ju vad jag menar. det finns alltid någon som vill vicka i ett år för nån som är mammaledig. annars får dom väl fixa det själva ?
du har bebis att tänka på, inte jobb !
du är inte lat, du är gravid !

att vara gravid är ju ingen sjukdom, och ska ju inte heller behandlas som det, men om man riskerar att föda för tidigt eller riskerar andra komplikationer, ja då är det bäst att man snällt tar det lungt. det tycker jag iaf ! :)

#4 Jo jag är lärare, du hittar på rätt! Det är nog det som gör det så svårt att sluta, man känner ansvar för alla eleverna liksom… Börjar lugna ner mig nu men det var värst vad det var svårt att gilla läget och följa era kloka råd…. :)

//Pernilla

hur hade du själv reagerat om en kollega mådde dåligt av sin graviditet och behövde sjukskriva sig lite oväntat sådär? Antagligen hade du förstått det fullkomligt!

Jag har själv ett jättestressigt jobb där det är svårt att sätta gränser - fasar lite för hur det kommer att bli längre fram i graviditeten om jag inte får fortsätta att må så bra som jag gör nu. Då blir det min tur att be om peppning! För man vill ju ställa upp, vara schysst, göra sin plikt, göra som det är planerat för att inte ställa andras planering på huvudet. Skitsvårt!

Det är mycket lättare att råda andra: så jag säger att tänk på att du behöver all kraft du kan få framöver - se till att få möjlighet att ladda! Du kommer att få förståelse för det från både kollegor och elever.

men pernilla, du ska ju inte sluta för resten av livet !
du kommer ju att jobba igen, med nya barn/ungdomar som behöver dig.

vad är det för ämnen du har förresten ?

Första prioritering är naturligtvis DU och BEBBEN. Vi är aldrig så oumbärliga som vi vill tro. Dessutom kanske Du gör någon som får vikariera glad.  Så Tänk POSITIVT och ta ledigt. KRAM.

#8 Ja faktiskt. Nu ska jag tänka positivt och vara glad för alla som är så snälla och säger stöttande saker och stickar koftor och så… :) Och så ska jag ta det lite lugnt med både mig själv och magen…

Tack till er allihop som hade tid att ge mig lite pepp!

//Pernilla

Jag håller med dem andra Pernilla!!! JAg har gått hemma sedan i septemeber och vi har helknas med personal… men jobbet är inte viktigare än sitt lilla barn. Så tänker jag! Gå hem från ditt jobb nu och ta det lugnt och bara NJUT så mkt du bara kan…sen kan det bli full rulle!!! Vi får stötta varann där…. njut och ha det gott med din mage sista tiden nu fram till bebben tittar ut!!!…

Dina kollegor kommer att förstå, annars så har de nog inga barn själva och då är det bara att strunta i! Stå på dig!

Du får gärna pma mig om du vill prata!

Nu har jag ringt läkaren och min chef och firat med en stor hamburgare till lunch… Nu blir det inte mer jobb förrän efter mammaledigheten, både för min skull och för bebbens skull. Och nu när jag börjar släppa greppet om jobbet känns det ju faktiskt ganska så skönt…

härligt! Passa på att njuta av "ledigheten"

Bra att du tog dej i kragen och bestämde dig för det bästa. När jag väntade sonen blev jag mer eller mindre "tvångsinlagd" av läkaren eftersom jag inte kunde ta det lugnt..:)

#11 Skönt, det är du värd! Det viktigaste just nu är du och bebben!! Snart är det ju dags! :)

Ställ inte så höga krav på dig själv nu, du kan omöjligt klara allt som förr med en stor mage och så kort tid kvar till förlossning.

Heja Pernilla! :)

Var glad att din läkare och barnmorska är villiga att sjukskriva dig. Det är inte alla som är det, trots att man har fysiskt tungt arbete.