Jag förstår dig. Jag hade liknande den här gången med andra barnet. Mitt började tre veckor innan bf och hon föddes två dagar innan bf. Så kom och gick massa förvärkar i vågor. Var inne på förlossningen två gånger och på ctg kunde de ju se regelbundna sammandragningar men tyvärr lite för långt emellan (detta var en vecka innan hon föddes). Vissa nätter var hemska och jag fick knappt sova samtidigt som jag var övertygad om att det var på gång. Det är jobbigt men det är samtidigt en stor tröst att du kommer att få din baby snart! Håll ut! Och försök vila när du kan, energin kommer att behövas snart!

1# Tack för du förstår mig. Känns skönt bara det. Jag kan gärna vänta på honom det är inte de jag känner är jobbigt utan mer känslan att man tror något är på g men så slutar det. Jg går runt med ständig värk i princip och kan inte göra något annat än vila i väntans tider. Även när jag vilar gör det ont. Känns som man inte gör annat än gnäller men det är frustrerande bara. Men jag får ta en dag i taget.

Ja och när han väl är ite är ALL smärta borta och du kommer ha glömt bort det! :)

Har inte riktigt samma, men förstår frustrationen. Är på BF+7 och så frustrerad.  Mitt problem är snarare att jag inte känner något alls, efter att ha haft massor av förvärkar runt vecka 38 som bara försvunnit. Nu går jag in i vecka 42. Har ett sätesbarn som jag hoppades på föda vaginalt men så som det ser ut nu ska jag göra kejsarsnitt om ett par dagar. Min livmodertapp är inte ens mogen så jag betvivlar faktiskt att förlossningen kommer att komma igång naturligt och det gör mig ärligt talat lite ledsen (börjar noja och undra lite om min kropp ens vet hur man föder barn….) men nu är det som det är. För att inte tala om hur jobbigt det är att vänta, då varje dag nu känns som minst tre år. 

Men det är okej att känna sig ledsen, det är inte långt kvar nu för varje dag som går. :) Och har du så mycket ont så låter det ju som att det händer saker i alla fall, så du kanske inte behöver gå över så länge om du går över! Själv låter jag symaskinen här hemma gå varm med babyfiltar och annat sånt för att orka hålla humöret uppe. Inte det lättaste dock, men ja… :P

#3? Det stämmer ju verkligen inte på många. Inte för att skrämma upp folk, men för mig gjorde det mer skada än nytta att folk sa så som du gör. Jag trodde att det skulle vara ok efter, men läkningen behöver inte vara en dans på rosor direkt. Ts, vet hur det känns att gå med jobbiga värkar utan att ngt händer. Men, snart händer det :)

Nej uttryckte nig kanske lite dumt där men det jag menar är att all den smärta som förvärkar orsakar osv är borta så fort bebisen är ute. Sen kommer såklart andra saker såsom läkning och amning som kan göra ont…

4# Även om de inte riktigt är samma situation så är det ändå en frustation som båda känner. Jag förstår du är orolig över kejsarsnittet men det kommer gå jättebra! Snart har du den lille hos dig

Jo jag har hört mycket om eftervården och läst på en del om det. Så även om barnet är ute är smärtan inte över såklart

Min bm gjorde hinnsvepning på mig två dagar innan bf. Då hade de ju sett på förlossningen att jag ändå hade en hel del sammandragningar, ibland tom regelbundna. Annars brukar de inte göra det förrän man passerat bf. Men du kan ju alltid fråga. För mig startade förlossningen och bebis är född ca 13 h efter att hinnsvepningen gjordes. Det kändes lite när hon gjorde den och sen så fick jag lite mer mensvärk vilket övergick til mer kraftiga värkar under kvällen. De stannade av men startade igen ordentligt på natten. Är kroppen redo så startar förlossningen, annars är risken att man får gå med pinvärkar. Jag tänkte som så att jag redan gått med pinvärkar några veckor så några timmar till gjorde varken till eller från…. men hon kom ju ut :). Det är jobbigt med de där värkarna och man kastas mellan att tro att det kommer att hända nu till att man nog går över två veckor med värkar….

6 dagar över tiden och inte ett skit händer. Är så frustrerad.

Det är såå tjatigt att höra; jag vet. Men vila, kika på serier och ta hand om dig själv! Jag gick 17 dagar över tiden, blev igångsatt dag 15. Varje minut känns som tre dagar, fyll dagarna med sådant du gillar att göra! Rätt var det är så har du Bebis hos dig och då kommer man typ sist på listan helt plötsligt. För varje minut som går, är du ett steg närmre! :)

11# Tog din förlossning två dagar? Jag kommer kräva igpngsättning efter 14 dagar. Vill inte gå en dag över. Har en övervikt på 27 kg och sover knappt längre så mitt mående är väldigt dåligt just nu. Men inte alls kul erfarenhet som förtsföderska att få igångsättning efter 14 dagar :(

#12 ja, eller det tog väldigt lång tid innan det hände något. Fick någon gele som skulle hjälpa tappen att mogna vid 15 tiden på lördagen (dag 15). Sen föddes sonen 01.31 natten till måndagen (dag 17) Det var mitt första barn också. Många säger att det blir mer intensivt att bli igångsatt, men jag såg det som så att jag visste inget annat, eftersom det var min första förlossning. Jag tyckte det var rätt så tryggt att vara på plats på sjukhuset, för då hade de koll liksom. De kunde förklara vad som hände osv. Men har du pratat med BM om hur du mår? De måste ju kunna ta hänsyn till det också, jag menar du har en förlossning framför dig, då är det bra om man är lite fit for fight.

13# Okej då förstår jag. Jo jah har hört igångsättning kan ta lite tid. Ja jag pratade med dom förra veckan om mitt mående och de sa att jag kan ringa FL nästa vecka och prata med dom men tror inte de godkänner igångsättning tidigare men jag ska rings och prata med dom faktiskt för just nu är mitt mående nere i botten.

#12 Din situation är inte på något vis unik. Man kan tyvärr inte bestämma när barnet tittar ut. Jag gick också över 14 dagar och det var inte kul alls men det är inte ovanligt eller skadligt.

#14 Gör det! Och berätta på riktigt hur du mår. Det är sjukt jobbigt att gå över tiden. Jag hade inte ens minsta sammandragning eller förvärk. Min livmodertapp var så omogen så den gick knappt att hitta när jag var hos bm för hinnsvepning. (Borde kanske bett en tandläkare? 🤣) Det tycker jag att FL bör göra, som sagt. Du ska orka det du har framför dig också!

Jag tycker du ska prata med fl igen nästa vecka. Flera jag vet har satts igång tidigare pga mammans mående. Man ska orka en stund efter förlossningen också…. Förstår inte alls varför man ska härda ut bara för att det är standarden. Vissa mår extremt dåligt sista tiden och det kan ju inte gynna någon involverad. Jag är igångsatt tidigare pga lungorna t.ex. . Jag kunde inte mera ligga eller sitta ordentligt och på mitt sjukhus resonerar man så att mamman ska klara förlossningen och att ta hand om bebis efteråt…

Tycker också du ska prata med fl eller din bm. Jag fick ju faktiskt en hinnsvepning innan bf pga mitt mående och alla sammandragningar jag hade. Den satte ju igång förlossningen. :) Det är sjukt jobbigt att gå över tiden och jag kan bara instämma med de andra, försök att njuta av din sista egentid, det blir inte mycket av det sen på ett tag.

15# Har inte påstått mitt är unikt men man ska ju inte behöva må dåligt heller. Hade jag mått bra så hade jag självklart inte försökt få igångsättning tidigare. Jag vill ju som de flesta att kroppen ska sköta det naturligt och än så länge är det endast 6 dagar övertid så hoppet att slippa gå över 14 dagar finns fortfarande. 16# Jag gjorde hinnsvepning i onsdags och min tapp är bakåtlutad men var öppen 1cm. Jag har gått med onda förvärkar i över en vecka nu som inte stegrar så det sker inte mer än så. Jag vill ju kroppen ska sköta det naturligt men samtidigt vill jag orka vara mamma efter förlossningen för just nu är jag mycket psykiskt och även fysisk nedsatt. 17# Är det FL eller Bm som beslutar om igångsättning tidigare? Det hade betytt mycket bara det fanns ett datum för eventuell igångsättning rent mentalt. Kan gärna bli igångsatt dag 14 men vill gärna ha ett mål och en plan. De hade underlättat för mitt mående. Vet också flera som blivit igångsatta tidigare pga vad olika anledningar och vissa tom innan de nått sitt BF datum.

Tyvärr vet jag inte hur det fungerar i Sverige. Jag har fött på finska sjukhus och här är det förlossningens läkare som bestämmer.

Det är nog väldigt olika i olika landsting tyvärr. Men också väldigt beroende på vilken bm man har. Har vänner i västra Götaland som fått gå tre veckor över tiden. Här i Skåne är det Max två veckor. Min förra graviditet var det inte alls tal om någon igångsättning (födde på bf+2 nästan bf+3) men denna gång började mina förvärkar tre veckor innan bf och de kunde ju se med ctg att jag hade regelbundna sammandragningar med 5 min intervall en dryg vecka innan hon är född…därav att beslutet togs att testa med en hinnsvepning för att kicka igång det. Jag hade ju även då en 2,5 åring hemma som kräver sitt, första barnet hade jag ju bara mig själv att tänka på…. det var också en bidragande orsak till att de gjorde hinnsvepningen på mig. Men fråga din bm, det värsta som kan hända är att hon säger nej….

21# Här i Hallands län är det 14 dagar över tiden man får gå. Men tror de kan boka in tid 15 dagar efter med. Nästa besök med Bm är inte förrän torsdag men får väll ringa och fråga någon.

Jag gick över 14 dagar med dottern, blev igångsatt och hon kom ut dag 15 efter bf. Jag tyckte nog inte att det kändes tråkigt att bli igångsatt även om man hade drömt om att ropa på mannen att vattnet gått eller att han måste ringa hundvakten:-p Vi hade en inbokad tid och körde lugnt och stilla ner till förlossningen, gick igenom korridoren med vår lilla väska och sa att "Nästa gång vi går här är vår dotter med oss!":-p

#22 man vänder sig till förlossningen eller specialistmödravården då beslut om igångsättning alltid tas av en läkare. Sen är det konstigt att men ska behöva gå över över huvud taget, tror inte någon mår bra varken psykiskt eller fysiskt sista veckorna. Övertid på det kan knäcka den bäste!! Håller tummarna att bebisen snart bestämmer sig för att komma ut!!

Själv så tycker jag det är så trist att bli igångsatt. Vill gärna de ska ske naturligt men alla resonerar ju olika. Vill gärna uppleva min första gång som något bra och naturligt.

#24 det är inte så konstigt. Det finns en del studier på det där med igångsättning och hur det kan påverka. I usa är det exempelvis vanligare att man på kemisk väg försöker skynda på flrloppet. Det finns en anledning till att igångsättning är ett par veckor över tiden för att förlossningen ska få chans att sätta igång av sig själv så länge som förlossningen är normal. Risken för skador, akuta snitt, utdraget förlopp och liknande ökar med igångsättning. Det ÄR skitjobbigt att gå över tiden. Det är en mental påfrestning och man gör nästan vad som helst för att få igång det. Igångsättning är dock inget man ska ta lätt på, eller ha som standard kort efter bf. Då skulle vi se mycket fler problemförlossningar och jag tror att de flesta blivande mammor hellre väntar några dagar och minskar risken för komplikationer… Ts, har du ork att aktivera dig lite? Jag blev tokig av att ligga still det sista. Vila var pest, allt gick ju sååååå långsamt!!!! Kan du gå lite promenader, gå ett litet lugnt varv på kungsmässan? Åka tiöl biblioteket och ta en fika? Jag storstädade hela lägenheten på dagen och förlossningen satte igång på kvällen. Om det finns någon ork och lust kan lite mys med sambon hjälpa till på vägen. Gör det du orkar och planera lite aktiviteter de närmaste dagarna. Det behöver inte vara galna saker, handla och gör lite storkok som du kan frysa in. Guld när du kommer hem. Att bara Vila, som man gärna får råd om, är döden!!!!

Vill skicka en stor kram! Förstår verkligen din frustration, jag gick över 12 dagar och mådde urdåligt och grät för jag var så tung och svettig och jag ville bara skrika när folk i min närhet ringde  varenda dag och frågade om lillen hade kommit än. För min del blev det ju kejsarsnitt till slut och jag kände mig otroligt ledsen över det också (och var dessutom lite rädd inför det ingreppet) eftersom jag precis som du ville att allt skulle sättas igång naturligt. Nu kan jag naturligtvis bara tala för mig själv men såhär i efterhand mår jag bra över att det blev ett snitt till slut. Känslan när jag åkte in till förlossningen med min sambo och alla våra grejer som vi packat sedan flera veckor tillbaka var helt underbar, att veta att nästa gång vi lämnar sjukhuset har vi vårt barn med oss. När jag väl såg mitt barn för första gången spelade det ingen roll alls hur han kommit till världen heller, allt som spelar roll nu är att han är här med oss. :) Men jag förstår verkligen hur du känner, jag har ju nyligen varit i din situation. Jag hoppas verkligen att din lilla vill titta ut snart. 🤗 

Håller med föregående talare om att rådet att vila vill man absolut inte höra när man går på övertid. Jag såg till att vara så aktiv jag kunde och orkade istället för att få tiden att gå. Sydde rätt mycket då jag tycker det är kul och nu i efterhand är det jättemysigt att jag fick med mig en egensydd babyfilt till lilleman att ha på BB, det känns inte lika sjukhusaktigt då eller vad man ska säga. ^^ Jag och min sambo köpte ett stort pussel och lade tillsammans också. Vi brukar inte pussla men det var skönt att ha något att fokusera på som lättade frustrationen över att bebisen vägrade komma. Sen måste jag erkänna att jag passade på att äta "allt jag var sugen på" såsom godis, m.m. Inte det nyttigaste man kan göra, men det allra sista orkade jag verkligen inte bry mig om vad jag stoppade i munnen något nämnvärt. Passade på att se en serie jag aldrig sett innan och jag gick promenader och lyckades övertala min sambo att våga ta med mig på lite bilfärder över dagen för att få något att göra. 

Lycka till, jag vet att allt kan kännas som att det tar tjugo år just nu, men trots övertid är det verkligen inte långt kvar. :)

26# Ja jag vill helst slippa igångsättning men vill gärna ha ett datum/mål OM bebis inte kommer tidigare så vet jag att denna dagen sker det. Känns enklare för mig mentalt. Jag har nästa Bm besök först på torsdag och då har jag gått över 10 dagar. Ska prata med henne när hon tänkt boka datum för igångsättning. Jag går en runda varje dag, lagar mat, handlar, går lite i affärer osv samt vilar och ser serier.. tycker ändå jag aktiverar mig hyfsat bra med tanke på min övervikt och onda förvärkar. Hade jag inte börjat få sömnsvårigheter på nätterna, ont i ryggen samt gått med denna övervikten hade de känts enklare att gå över tiden. Varje dag är en kamp men vissa dagar är det enklare. Mycket hormoner som spelar in också. Min sambo börjar jobba imorgon igen och det känns lite jobbigt samtidigt som de känns skönt för denna veckan har vi gått på varandra lite. 27# 12 dagar. Lider med dig. Sattes du igång efter 12 dagar då? Här är det 14-15 dagar :( hur kommer det sig att de tillslut blev snitt? Kan förstå känslan att man vet att nu idag får jag träffa mitt barn och då har de ju egentligen ingen betydelse hur barnet kommer ut men jag vill så gärna att han ska välja själv när han är redo samtidigt som jag vill ha en plan /datum när FL sätts igång om han inte väljer det själv.

27# relaterar verkligen i vad du skriver. Känner mig med så stor , svettig och trött. Sover så dåligt nu på nätterna. Mycket tankar, hormoner samt ryggen börjar ge vika. Sen alla sms och samtal man får att har han inte kommit ännu? Jag tror han kommer inatt etc… Man vill bara stäng av allt. Är med i en mammagrupp där väldigt många fått barn innan BF osv och man bara känner när är det min tur. Jag känner mig så bitter och sur hela tiden :(

Ringde förlossningen och hon gav tips att ta alvedon :/ hjälper inte det Citadon och hjälper inte det så får de se hur de går vidare. Just pga av min sömn. Hon gav även tips att försöka promenera mycket och sa de är positivt han trycker sig neråt ofta för de är tecken på att något händer. Tisdag den 15/8 blir det igångsättning om han inte kommer innan.

#30 vad skönt med ett datum! Fast det är ett par dagar dit :) Känns det lite lättare nu? Hon verkade lyssna på dig?

31# Känns väll bra att få ett datum men hade hoppats man kunde få lite innan 15 dagar över tiden då jag vet andra fått det men det är ju som vanligt beroende på vart man bor osv.