Jo tyvärr är det såhär, man blir inte respekterad för sina val. Tyvärr fortsätter det genom hela barnets uppväxt, folk kommer alltid att ha åsikter och lägga näsan i blöt kring hur du väljer att ta hand om och uppfostra ditt barn. Tyckare, förståsigpåare och viktigpettrar som inte inser att det finns lika många metoder som det finns föräldrar/barn. Man får lära sig att sålla bort och inte ta åt sig. Man blir härdad till slut.

Bry dig inte om omgivningen. Det kommer alltid finnas folk som anser sig veta bättre och lägger sig i. Jag var precis likadan som du och blev skrattad åt för att jag vägrade äta grönsaker som inte var genomsköljda eller om jag var osäker på om dom var det. Men det är bara att stå på sig i sina val och strunta i vad andra tycker.

Inte just på grund av maten så som du har det, men i andra sammanhang. Jag kan inte riktigt komma över att man helt plötsligt är allmän egendom för folk att kommentera fritt. Jag har alltid haft lite udda ättider. Frukost får jag inte ner innan 10-11, lunch blir förskjuten till tidig middag. Ett av målen klarar jag mig alldeles utmärkt utan och skippar ofta, varför äta för att äta liksom? Ändå har folk en förmåga att lägga sig i "men du måste äta!!! Tänk på barnet!!!". Jo, fast det är ju inte direkt så att jag svälter mig själv… Jag har inte samma matklocka bara så skit i hur jag äter! Bara för att jag inte trängs i lunchrummet kl 12.00 innebär det inte att jag svälter mig. Bäst är ändå när folk som själva har märkliga tider och äter sent kommenterar… Eller det eviga "du måste ta hand om dig" i sammanhanget märkliga mattider. En sak om det skulle varit min familj som oroat sig, eller min kollega som jag jobbar skift med (jobbar i par så hon är den enda jag ser varje arbetspass). Men det är kollegor jag träffar fem gånger på en 5-veckorsperiod, alltså max en gång i veckan…

Jag var också väldigt noga, sådär att andra kunde sucka och tycka att jag var jättefång. Men nu efteråt så är jag väldigt nöjd! Alltså graviditeten är en begränsad tid så varför chansa? Men å andra sidan får det inte bli så extremt att det skapar ångest. Jag har mångårig historik av ätstörningar så för mig var det en balans av att klara av alla "förbjud". Men det där behöver man få känna in själv tror jag.

Jag är ledsen orkade inte läsa hela inlägget, men detta med omgivningens reaktion om vad man inte väljer att äta gör mig så irriterad. Svärmor vill trycka i mig både det ena och det andra men jag säger att jag inte ska äta sådant enligt rekommendationer för gravida. Då får jag en syrlig kommentar om att sådant brydde hon aldrig sig om och hennes ungar kom ut friska ändå. Ja, men tiderna ändras och informationen lika så, när hon var gravid var det inte farligt att röka som gravid heller! :@

Jag valde att avstå helt från kaffe exempelvis, jag vet att man kan dricka ett par koppar om dagen som gravid men jag tror att jag drack tre koppar på nio månader. Det tyckte folk var överdrivet men det var ju mitt val, "lägg er inte i, jag vill inte ha!"! Min kropp, min bebis, mitt val! Strunta i vad andra tycker och tänker, det är du som ska må bra och det för du lättare om du stoppar i dig den mat du litar på:-)

#6 åh så trött man blir på folk! Jag själv drack 1 kopp (på morgonen med min man) kaffe om dagen, även fast rekommendationerna är att man inte ska dricka fler än 3 koppar. Gjorde kanske undantag på tårtkalas och drack då en andra kopp… men det var inte så vanligt. Man måste väl få välja det själv!