Hade ni pratat om barn innan så att det var planerat?

Det var min sambos första reaktion med vårat första barn med. Han kännde att vi inte var där ännu i livet. Men vi pratade bollade tankar under en längre tid. Sedan kännde Han att Han också skulle vilja ha detta barn. Det tog ett tag för honom att "förstå" att han skulle bli pappa men nu är han världens bästa pappa och nuvöntar vi barn nr 2 som min sambo velat haft sedan vi födde flesta typ. Hoppas det löser sig för er, mitt tips är att prata mycket med varandra och lyssna på varandra. Lycka till / kram

det var inte planerat, men vi har pratat en del förut om vad vi skulle göra OM det blev tidigare än tänkt. Och då har han sagt att han skulle bli riktigt glad och absolut vilja behålla det. Berättade för ett par dagar sedan och då fick han väl en chock och panik, men han sa ändå att han var glad och ville ha kvar det. Igår däremot var det som att han var en annan person - han var irriterad och tvär och sa väldigt bestämt att han ville att vi tar bort det för han kan inte ha barn än, han vill inte ha barn än, han är inte redo osv.. Jag bröt ihop och har gråtit i princip konstant sen dess. Han lät otroligt bestämd och som att han inte kommer ändra sig. Jag sa att jag vill behålla det, men vad gör han om jag behåller? "kommer du stanna hos mig då?" --"jag vet inte.. jo det ttor jag väl, men jag kommer aldrig att förlåta dig för det."

#3 Men va? :S Förlåt men fy vad hemskt att säga så till dig! Det är inte som att det är enkelt att bara "ta bort" barnet. Han har lika mycket ansvar för att du är gravid. Han skulle väl ha tänkt mer på att skydda sig ordentligt om han verkligen inte vill ha barn.

Det är antagligen en chock för honom, men det är fortfarande inte riktigt okej att säga så. Det är ett sätt att styra ditt beslut med hjälp av skuldbeläggning - även om han nog inte är medveten om att han gör det. Styrkekram till dig och jag hopps att du hittar styrkan att följa ditt hjärta oberoende av vad han säger! 🌹

plommon1 - ja jag tror du har rätt. Märker på honom att han har panik och är i chock. Tror han sagt en del saker han inte menar, så jag ska ge honom lite tid att bearbeta och låta allt sjunka in.. Vi har tid inbokad på ungdomsmottagningen nästa vecka och förhoppningsvis har han lugnat sig då (kanske till och med ändrat sig). Men ja, det känns som en slags utpressning från hans sida när han säger på det sättet.. Jag är helt säker på hur jag vill göra, jag vill verkligen behålla barnet. Men min sambo är mitt livs kärlek och jag vill inte riskera att förlora honom. Hoppas att han kommer över det här chocktillståndet och ändrar sig. Tack alla för ert stöd, ni är underbara <3

Du kan ju alltid vända på det…. Om du måste ta bort det kommer du aldrig förlåta honom för att han tvingat dig.

Hoppas det löser sig! Är ni inte så gamla så kanske han är chock. Olyckligt att säga dumma saker bara för sånt kan sätta sig rätt rejält.

Det bästa du kan göra är nog att försöka behålla ditt lugn och låta honom ha sin process. Försök undvik bråk. Jag tror att han kommer vänja sig vid tanken så småningom, och om han håller fast vid att han inte kan förlåta dig så är han bara omogen och du ska inte ta åt dig av det.

Nu säger han igen att han verkligen inte vill ha barn och att han kommer göra vad han kan för att jag ska göra abort. Han säger att han kommer tjata på mig om det tills jag gör som han vill.. även om det tar hela graviditeten till det. Jag sa att jag vill behålla det och att jag hoppas han ska stötta mig, men då sa han att han inte kommer ge upp förrän jag tar bort det. Och så frågade jag om han inser vad han kommer utsätta mig för isåfall. . Då sa han att om jag mår dåligt så kan det lösas genom att jag "bara tar en tablett och gör abort". Jag älskar honom verkligen och vill dela resten av livet ihop, men om han gör så mot mig så vet jag inte om jag klarar av det. Jag känner mig bara så genomledsen och olycklig.. Vad ska jag göra? Kram

Med den inställningen han har och att han är beredd att behandla dig så, så kommer er relation förmodligen inte överleva oavsett. Om du gör abort kommer du inte förlåta honom i längden. Jag gjorde abort för min killes skull när jag var 20. Idag är jag glad att jag inte har barn med honom, men jag förlät honom aldrig. Vi fortsatte ett år efter aborten, hankade oss fram, men jag kom inte över det och relationen dog pga aborten.

Jag måste hålla med Sarah ovan! Det är inte ett okej beteende från honom alls och sättet han hanterar det hela på är väldigt själviskt och respektlöst. Du är värd bättre! Han har ingen rätt att försöka styra och kontrollera dig på det viset. Precis som Sarah skriver så kommer det här med största sannolikhet att skapa, eller har redan skapat, en sådan klyfta mellan er att det kommer att bli svårt att reda ut det. Hur kommer det att bli i framtiden? Kommer du att kunna lita på att han inte gör samma sak igen om ni skulle bli gravida igen? Är han verkligen värd den uppoffringen? Det är det bara du som kan svara på - men tänk igenom det noga. Det finns många fantastiska och underbara män där ute, han är inte den enda även om det känns så nu. I min omgivning finns det flertalet exempel på pappor som inte är biologiska, men som skrivit på faderskapsintyg och/eller adopterat sina flickvänners och fruars barn och ser dem som sina egna. 

Jag kan låta väldigt rå och rak, men slösa inte din tid och dina känslor på en man som behandlar dig så. Du är värd så mycket bättre! Sedan ska du känna efter hur du vill göra med barnet, om du vill bli ensamstående förälder med honom som pappan. 

Lycka till och lyssna till dig själv! Du är värd respekt och utrymme för dina känslor och dina beslut! Inte någon som behandlar dig så.

Styrkekram

nej bevare mig väl, där passerades alla gränser. Jag hade lämnat honom och behållt barnet! 😡

Vilken skit rent ut sagt! Han kan inte kräva att du ska ta bort ert barn. Det din bebis också. Och jag håller med Sarah om er relation. Hur du än väljer med barnet så skulle jag inte stanna hos honom om jag var du! Det är inte ok behandling från hans sida. ♡

Jag säger som dom andra! Okej att man kan bli chockad och reagera med ett oväntat sätt. Men det där är långt ifrån okej! Det där ska du inte acceptera. Gör det som känns rätt för dig och barnet inte honom!

Förlåt men vad är det för j*vla stolpskott?! Du och ditt barn är värd någon bättre! Mitt ex sa i princip samma sak till mig, "blir du gravid skjutsar jag dig till akuten så får du ta ett abortpiller", jag lämnade honom direkt! Dessutom hade jag skällt ut din kille och sagt att han borde veta om konsekvenserna av oskyddat sex, nu får han stå sitt kast! Känner du att det känns bra att behålla, då gör du det! Du och ditt barn kommer få ett fantastiskt liv ändå! Kram

Vilken skitstövel rent ut sagt. Oavsett om du väljer att behålla eller ej så gör dig själv en tjänst och lämna honom. Instämmer med Sarah, chansen att relationen överlever är nog minimal.

Vilken idiot! Kan du åka hem till dina föräldrar eller en vän och sova där ett tag, så du får fundera utan hans påtryckningar? Och om han nu skulle tvinga dig till abort, skulle du förlåta honom? Skulle du verkligen vilja leva med en sådan man? Jag vet att jag inte skulle göra det och skulle min man försökt tvinga mig till abort i början av den här graviditeten hade jag gått. Det hade varit ett sådant svek mot mig och oss. Nej, åk ifrån honom så du får tänka i lugn och ro. Du klarar ett barn själv om det är det som krävs.

Tack alla underbara för stödet <3 jag ska åka hem till familjen iaf under dagen idag. Jag och mamma står varann otroligt nära så det ska bli skönt att få prata med henne. Jag känner hela tiden hur tårarna bränner bakom ögonlocken och det gör liksom ont i hjärtat på mig. Det var inte den här mannen jag förälskade mig i, det här är en helt ny, annorlunda sida av honom. Och det gör så ont i mig att han kan behandla mig såhär! Att han tänker skuldbelägga mig för att vilja behålla vårt barn.

Jag kan bara hålla med dom andra. Vilket j-a stolpskott till karl.

Han är inte mogen för ett förhållande med dig eller barnet. Han är en omogen jävel, det är hans ansvar också vad själva akten på slutet blir av sexet. Du måste sluta och tänka att du vill dela livet med honom. Killar kommer och går nån det gör inte graviditeter , barn som växer i magen. Det är inte bara ta en tablett och göra abort. Sparka han på pungen stenhårt nyp han i pungen och då kan du säga sån smärta vill du att jag ska ha , ( och nu var jag bara arg på situationen ) förstå mig rätt, Bygg en relation utan honom med din mamma .låt hon få bli mormor och att hon accepterar läget. Jag vet att du och din familj klarar dig utan honom. Kärlek har du från din mamma har du fler som ger dig kramar så är det bra det väger mer en just din lilla skit till kille. .

Håller med de andra här. Vill du behålla är det de du ska göra. Låt honom inte övertala dig. Kan lova dej att fortsätter han såhär kommer er relation dö ut… Om du gör abort mot dig vilja kommer du ångra dej resten av livet…. Jag vet, been there done that….

Jag sa till honom förut att jag måste tänka över saker och ting ett tag nu. Han undrade vad jag menade och då sa jag "ja jag måste ju tänka över hur det kommer bli mellan oss." Han :"- jag hoppas inte du kommer lämna mig.." Jag: "-jag vet inte än, behöver fundera ett tag. Jag menar, det är ju väldigt osäkert om vår relation kommer överleva detta vilket beslut det än blir." Han: "-vadå vilket beslut det blir?"(Lätt panik i rösten) Jag: "-ja, om vi kommer kunna fortsätta leva tillsammans om jag behåller barnet när du tycker det vore så hemskt? …och om jag kommer kunna stanna hos dig om du på det här sättet tvingar mig till abort när jag verkligen inte vill det." Nu är jag hemma hos familjen, det kändes välbehövligt att komma ifrån honom en stund. Om han kommer stå fast vid att behandla mig så under graviditeten - då kan jag inte stanna hos honom. (Hur ont det än skulle göra att behöva avsluta vår relation. För trots allt så älskar jag honom, av hela mitt hjärta. Men det skulle aldrig kunna bli detsamma mellan oss igen efter en sån grej.)

#22 Bra sagt av dig. Stå på dig!

Starkt gjort. Du ska absolut inte göra abort mot din vilja. Sen är det upp till honom att vara delaktig i barnets liv eller ej.

tänk framåt också. Visar han såna tendenser nu, hur kommer han att hantera ett trilskande trotsigt barn?

Eller, hur kommer han hantera nästa stora motgång generellt?

Jag tror att han blev rädd och det var därför han sa så. Ser hur du beskriver . Jag kommer inte med en ursäkt från hans sida ser det på hur han reagerar. Jag tycker att du är en stark person och vågar säga rakt ut vad du känner. Jag tycker att du ställer ultimatum , han är en kille som ska behandla dig med respekt. Tvinga inte in honom med ett förhållande vill han fortsätta med dig och barnet så måste han vilja själv kunna binda ett förhållande. Om inte då kan ni träffas med barnet regelbundet sen när barnet är äldre kan ni komma överens med vårdnad varannan helg får han träffas eller varannan vecka . Men barnet måste få sin bild av sin far inte du. Prata aldrig illa om barnets pappa i barnets närhet. Det kan du göra när inte ditt barn är i närheten. 🌻🌻🌻🌻

Bra gjort!!

Stå på dig 🌺

Detta är inga onda toner från mig nu (så ni inte tror jag svarar detta på ett otrevligt sätt). Jag för enbart en diskussion. Nej, det är inget ultimatum. Och nej jag tänker inte tvinga in honom i något. Men han måste ju ändå inse att om han tvingar mig att göra abort så kommer jag nog inte kunna känna likadant för honom och vårt förhållande igen. Om han anser att det är ett ultimatum - Vad är då det han ställer mot mig? Sen skulle jag aldrig tala illa om honom inför barnet, inte på något sätt. Sån är jag inte som person. kram

Jättebra! Det är väääldigt vanligt att kvinnor, tjejer även män gör det. Till sina barn. Bra att du är pedagogiskt tänkande och du verkar ta bra beslut. 😊🌷🌷

Senast idag sa min sambo att han älskar mig över allt annat och vill leva tillsammans med mig för alltid. Vi är förlovade sen lite mer än 7 månader tillbaka och har planerat att gifta oss och bilda familj. Många många gånger förut har han sagt att om jag skulle bli gravid innan vi planerat så vill han ändå behålla det "för det är ju vårt barn" (citat av honom). Men nu när det hänt är han som en annan person. Han tänker alltså göra allt han kan, och säga allt han kan för att jag ska göra abort. Jag frågade om han faktiskt inser hur otroligt dåligt jag skulle må av det, att jag kanske kommer att ångra det resten av livet om jag gör abort mot min vilja. Jag har gjort väldigt tydligt för honom att han inte har några skyldigheter emot mig och barnet att vara delaktig och bidra på något sätt om jag nu skulle behålla det. Jag skulle aldrig tvinga honom till det. Men då har väl inte han rätt att kräva av mig att göra abort heller? Han sa att han ser att jag hellre ska må dåligt över det ett tag än att han ska behöva dras med ett barn sen. Jag bara funderar.. vad hände med oss två? Mig och min sambo. Vi som skulle vara tillsammans för evigt. Vi som verkligen ville bilda familj ihop. Visst att det blev tidigare än tänkt, men det är ju fortfarande vi eller?! Vi som funnit vårt livs kärlek i varandra. Är han beredd att kasta bort det vi har för att han "inte vill ha en sån förändring i sitt liv just nu"? (Barn alltså.) För det är stor risk att vi inte kommer kunna fortsätta tillsammans om han kommer fortsätta försöka tvinga mig till abort. (Förlåt om inlägget blev rörigt, jag känner mig så otroligt nere och orkar inte tänka alltför mycket på hur jag skriver..)

Jag tycker helt ärligt att han låter som ett rövhål som skött detta på sämsta sättet. Nej han behöver inte vara redo men inte sjutton säger man som honom ändå. Och abort är inget litet beslut. Jag och maken gick igenom en i början av vårt förhållande och för oss var det räddningen. ( Vi gick alltså igenom detta gemensamt och tillsammans och tog även beslutet så). Men skulle han tvingat mig hade vi aldrig varit tillsammans idag, aldrig!

Vad Thiah sa! 

Han tar ju ingen som helst hänsyn till dig och dina känslor? Så behandlar man inte den man påstår sig älska! Han har ingen rätt att kräva att du ska göra abort! Det är DIN kropp och ditt barn. När du dessutom säger att du inte tänker ställa några krav på honom att vara delaktig så har han verkligen ingen rätt att tvinga dig till någonting. 

Som han håller på är verkligen inte okej. Han förminskar dig, din upplevelse, dina känslor. Kör med härskartekniker och skuldbelägger dig för att få sin vilja igenom. Det är verkligen inte ett okej sätt att bete sig på!

Jag vet inte hur det är där du bor men här erbjuds gruppträffar för unga föräldrar. Tror det är jättebra stöd och det är jätteroligt att ha flera blivande mammor att träffa och prata med :)

Har  berättat om det här i en tidigare tråd. En bekant tvingades göra abort mot sin vilja när hon va ung. I dag är hon 40 och mår fortfarande väldigt dåligt över det. Så att din kille säger att du skulle må dåligt en liten period kan vara hur fel som helst! Har även en i släkten som blev gravid väldigt ung, hennes dåvarande förhållande sprack men efter en tid hittade hon en ny kille som tog tills sig hennes dotter som sin egen och i dag har de 3 egna barn tillsammans.

Det lät himla bra med såna gruppträffar, ska kolla upp om det finns häromkring. Vi har tid inbokad hos UMO imorgon, jag försöker väl febrilt klamra mig fast vid nån liten strimma hopp om att han ska ändra tankesätt efter det mötet. Där kommer vi ju liksom att träffa och prata med nån utomstående, opartisk. Kanske kan han få ett annat perspektiv på allt om man diskuterar där. Tänker att han kanske lättare lyssnar på nån annan just nu än mig. Äh jag vet inte men det är verkligen det jag hoppas på..

#35 Jag kan tänka att för hans skull så är det bäst om han ändrar sig. Om du gör abort ( vilket inte låter troligt just nu) eller om han väljer att inte ha kontakt med barnet och dig, så kommer han förlora den största kärleken man kan få i livet.

Vårt barn har inte kommit ut än men känslorna från både mig och min sambo för barnet som ligger i mina mage är starkare och större än vad som går att förklara. Även om din pojkvän förlorar lite fritid så tar inte hans liv slut bara för att han får barn.

Livet börjar när man har barn, ni är inte hindrade för ngt, krävs mer ordning, planering och ligga steget före. Ni kan fortfarande mysa, ha kul, resa, ut och äta middag ,umgås som familj, mkt mkt mer. Jag tycker att din kille bör ha mer öppensinnighet. Jag lever ett gott liv, har min make vid min sida hela tiden , vårt barn är med oss jag har haft barnvakt så sällan i mitt liv med min dotter. Hon är med oss hela tiden , det märks inte ens att hon är med oss ibland. Även om jag har tur med många i familjen . Det är ni som gör eran vardag. Ni bestämmer hur ni vill spendera dagen. Det är bra om ni går i en gruppträff! Du och han måste ta ett vettigt beslut. 😊

Slösa inte en minut till på den där ****. Inget kan ursäkta det han redan har hävt ur sig. Bara gå. Innan han sårar mer. Det där går aldrig att laga.

#38 Tycker det är lite hemskt att säga att en relation ALDRIG går att laga, bara utifrån så lite information som vi fått här. Människor kan förändras och ångra sina misstag.

Ångra sig kan alla göra ja, men kan den andre parten förlåta? Det är väldigt hårda ord att svälja och glömma.

Kan inte annat än hålla med #38!

#39 Allt har sitt pris. Det kommer aldrig att bli detsamma igen. Vissa sår blir för djupa. Man ska inte behöva ta sig igenom vilken skit som helst, för att få det på sin höjd medelmåttigt och känna sig kantstött för livet. Vill man verkligen leva så? knappast, då är man inte ärlig mot sig själv!

Vill du ha barn med en sådan rövhatt?

Han säger nu att "allt kommer bli bra mellan oss" Jag: "-det är faktiskt inte säkert att det kommer bli bra." Han: "-vad menar du, varför skulle det inte bli det?" Jag: "-det beror ju på vad som händer nu.." Han: "-men det kommer bli bra, så småningom." Jag: "-jag vet faktiskt inte, tycker vi ska vara medvetna om att risken finns att det inte kommer ordna sig mellan oss.." Han verkar ironiskt nog fortfarande tro att hela den här situationen kommer gå bra oavsett beslut - som att allt på nåt magiskt sätt ska lösa sig och inte påverka vårt förhållande alls. Det känns som att han tror att han kommer kunna pressa mig till abort och att jag sen kommer komma över det och allt är frid och fröjd. Men han inser inte att det snarare skulle separera oss. Jag blev mobbad i ca 10 års tid, har lidit av ätstörningar osv och har fortfarande riktigt dåligt självförtroende och självkänsla pga detta. Dock har jag kommit långt i tillfrisknandet och tänker inte under några omständigheter låta detta förstöra mitt mående. Det jag känner när han pratar om abort, eller när jag tänker på om jag skulle behöva göra abort… då får jag fullständig panik, en ångestklump i halsen och det känns bara hemskt och som att det skulle förstöra mig. Så dåligt som jag mått senaste veckan har jag inte gjort sen jag var som sjukast i ätstörningen och då hade ständig panikångest. (Mitt mående senaste veckan tror jag dock inte enbart beror på tanken inför abort utan även tanken på att förlora mannen jag älskar.)

#44 Har du berättat allt det här för honom som du berättade för oss?

Ja han vet ju hela min historia och att jag fortfarande kan må dåligt över saker som hänt i det förflutna. När jag säger hur jag känner inför abort så säger han "jag kan förstå att det skulle kännas jobbigt men du kan ju inte säga att det kommer förstöra dig?! Du kanske kommer må dåligt ett tag men så jobbigt kan det inte vara."

Det där låter inte bra alls. Jag skulle aldrig mer kunna lita på en person som visar upp ett sådant beteende. Han har ingen som helst rätt att begära att du ska göra abort, och vill han inte ha barnet ser jag bara en utväg, att ni separerar.

Ni lever i destruktivt liv du måste därifrån . Och ha ätstörningar nu och gravid… Ät regelbundet. Han har kontroll över dig. Killar kommer och går det gör inte barn. Tycker du att det är ok? Att han ger dig såna svar? Han är funtad i huvudet.

Förstår inte varför du inte går.

Du kommer att klara dig mycket bättre själv, och du kommer att kunna ta hand om barnet bättre utan honom. Det du har beskrivit här är oerhört, och så som du beskriver det ser jag inte att han skulle kunna göra någonting konstruktivt för dig eller barnet. För din egen skull, och för barnets skull, måste du ta beslutet själv. Om du vill behålla barnet ska du göra det, men om du skulle välja abort, ska du absolut inte fortsätta vara tillsammans med honom.

Ser inte heller någon annan utväg än att er relation tar slut. Oavsett barnet så förstör han hela grunden för en fungerande relation. Utan respekt och förståelse finns inget kvar. Du hanterar situationen helt fantastiskt bra. Jag är imponerad över hur stark du är. Tillåt dig själv att sörja honom och situationen som blivit, sen fokuserar du på att vara den fantastiska mamma du kommer bli. Du kommer inte vara ensam och sen när du är redo kommer du träffa en annan kille, som inte är elak.

Skjuter in ett litet förtydligande; jag >har haft< ätstörningar under många år - men är numera i princip helt frisk (frånsett att jag får tankar ibland - men det är något man kanske aldrig kommer komma ifrån).

Hur gamla är ni?

Vi är 23 båda två, han jobbar 75% och jag vikarierar på 75-100% med stor efterfrågan på mig från alla håll (har jobb så det räcker och blir över). Vi bor i en stor lägenhet som är relativt billig, har heller inga större kostnader nån av oss för övrigt. Ingen av oss är eller har någonsin varit en partyperson, utan vi lever ett ganska lugnt liv med lite utflykter då och då, träffar familj och vänner emellanåt osv.

Han har körkort och jag är ca en månad ifrån att ta mitt

freeatlast, då är du i min ålder :) Jag är 24, min sambo är 23. Tror tyvärr det räknas som för gammalt för att gå med i stödgrupp för unga föräldrar. Men man kan få stöd från många andra håll :)

Snart ska vi till UMO för möte med en barnmorska, jag och sambon. Är jättenervös och ångestfylld. Känns som att det här mötet och ett par dagar framåt kan vara avgörande.. önskar av hela hjärtat att BM hade rätt i när hon sa förra veckan att han troligtvis hamnat i en sån chock att han inte kan tänka klart just nu. Isåfall finns fortfarande en möjlighet att han kan vakna upp och inse att han känner annorlunda.

Egentligen är ju inte problemet hur han känner för att bli pappa, det kan man inte ta ifrån honom. Han måste ju få känna hur han känner just i den frågan. Problemet är hur han behandlat dig och hur han säger att han ska behandla dig :(

Instämmer med Sarah. Många hamnar i sån chock, men sättet att hantera det är skrämmande ifrån din killes sida :s

Har varit på UMO, han verkar känna likadant fortfarande inför alltihop och kan inte förstå att det skulle vara så jobbigt med en abort. Han säger att han inte ser nåt positivt med att hag är gravid.. och att han inte vill ha barn än, han "vill inte ha den förändringen i livet just nu". Vi kom iaf fram till att det kunde vara bra att vara ifrån varandra några dagar så nu är jag hemifrån. Innan jag åkte sa han att han älskar mig över allt annat och det för alltid. Då sa jag att han får fundera ordentligt nu, jag tvingar dig inte men vill att du funderar - är du beredd att offra ditt livs kärlek för att detta (graviditeten alltså) blev lite tidigare än du tänkt? Jag går sönder inombords, känns som att hjärtat brister i tusen bitar och jag känner mig så fruktansvärt ledsen och ensam. Önskar att han ska höra av sig och säga att han vill ha mig kvar för alltid och är beredd att satsa på oss och barnet. Önsketänkande… känns som att jag kommer dö av sorg om han väljer att kasta bort vår kärlek bara för att inte "behöva" bli pappa än.

#60 Jag kan trösta dig med att du inte är ensam . Alla vi här inne stöttar dig och finns här för dig! 🤗 Behöver du prata så får du mer än gärna skicka ett PM.

Önskar jag skulle kunna ge dig en riktigt stor kram, men får väl räcka med lyckoönskningar. Allt löser sig i slutändan <3

#60 så otroligt sorgligt. Speciellt som det inte behöver vara speciellt annorlunda med livet efter barn. Man kan leva som man vill, allt handlar om planering. Människan har fått barn i alla tider, det är inte svårt.

#60. Håller med alla här inne. Vet du han är inte värd dig. jag har skrivit nga ggr på denna tråd och ibland måste man ta beslut och förändra sitt hus. Då menar jag dig och ditt barn. Man kan leva till 100%. Även med barn! Jag har bara ett och har vakt det själv har 11 syskon och tvillingar är på väg. Tror du att mina föräldrar slutade och leva ? Absolut inte. Mina föräldrar valde detta liv med kärlek och kaos med barn. Vi har varit i hela världen , tänkte jag säga , men har rest mkt i mitt liv med föäldrar , syskon, kusiner, småbarn. Och en nyfödd dotter ( min alltså) nu är hon Sex år. hon har redan varit i Canada, New York, Asien, London, Frankrike. Så kom igen han kan inte säga så till dig! Livet slutat det börjar livet! Det är nu man får känna på verkligheten mer än bara ni två. Krama om dig själv och magen 💜💜💜💜

Inatt kunde jag inte sova, låg och vände och vred på mig, grät, hade ångest, grät och längtade hem till min sambo. Jag funderade och övervägde abort men nej, jag får fullständig panikångest av att föreställa mig det. Det värsta är att jag får panikångest vid tanken på att förlora mitt livs kärlek också. Finns ingen som gjort mig så lycklig som han har gjort. Jag sätter mitt sista hopp till det jag ska säga honom sen. Jag ska säga att jag vill att vi kämpar för vår kärlek och det lyckliga liv jag vet att vi kan leva tillsammans, och säga att jag vill att vi satsar på oss och vår framtid. Och fråga om han också är beredd att satsa på oss och vårt liv tillsammans om jag behåller barnet. För jag älskar honom obeskrivligt mycket och vet att han egentligen känner likadant för mig. Jag ber av hela mitt hjärta att han ska svara att han är beredd att satsa.. för vår skull <3 det är allt jag önskar.

Jag håller tummarna för att han vill satsa 🌺

Du skriver om jag behåller barnet?!? Du överväger alltså abort pga en kille?!? Och hans dumma ord? Jag tror inte att du förstår och inte riktigt vet vad du vill. Är du så pass beroende av honom? Jag är gift sen snart 19 år tillsammans jag var 18 när jag träffade min blivande och det visste jag inte att det skulle bli såhär. Man är på samma villkor ibland och att man väljer abort av vissa skäl, och detta skäl är inte rimligt. Tycker inte jag. Men det är upp till dig. Kanske missförstod dig mail. Men tänk riktigt noga ,… Utan honom…. ☀️☀️☀️☀️

Hur kan man ens tänka sig ett liv tillsammans med en rövhatt som kräver att man gör abort?

Ingen kan ju säga åt dig hur du ska göra, bara råda dig. Det är ditt beslut hur du vill göra med er relation, bara ditt. Det verkar ju som att du har två alternativ 1) pojkvän och abort eller 2) behålla barnet ensam. Hade jag varit du hade jag behållit barnet och sagt till honom att jag blivit så djupt besviken på honom att det är det som förstört relationen. Han är uppenbarligen inte insatt i hur det funkar med en abort, Det är inte bara att ta en tablett. Man kan få väldigt ont, bli inlagd, blöda och ha smärtor i flera veckor, månader! Och det är bara den fysiska biten!

Tack för allas engagemang i den här diskussionen, har varit skönt att skriva av sig när man för övrigt känt sig så ensam. Jag hade skrivit ett sms-brev typ till min sambo, där jag förklarade mina känslor för alltihop i denna situation, mina känslor för honom och vår framtid. Jag skickade iväg det och väntade på att han skulle ringa.. Han ringde upp efter en liten stund och det första han sa var "jag älskar dig, och jag vill vara med dig för alltid". Jag: "-kan du tänka dig att satsa på det här?" Han "-Ja… jag vill aldrig göra något för att förlora dig." Jag: "- menar du det? Jag tror verkligen att vi kommer klara detta så länge vi har varandra och stöttar varandra. Det kommer bli bra eller hur?" Han "-ja det menar jag, och ja det tror jag också. Det kommer det att bli." Jag "-då satsar vi på detta nu då?" Han "-ja, nu satsar vi på det här." Jag "-tillsammans så klarar vi detta, vi klarar allt." Han: "-ja det gör vi, jag älskar dig och kommer alltid älska dig." Känns som en stor sten lyfts från mitt hjärta, äntligen kan jag börja glädjas åt graviditeten! Jag är säker på att jag och min sambo kommer ta oss förbi detta hinder och fortsätta leva lyckliga - ännu lyckligare när barnet kommer antagligen. De saker han har sagt, det har han sagt av rädsla och panik. Nu kände jag igen min älskling igen. Kanske fick han sig en tankeställare när jag åkte hemifrån igår.. Hur som helst, jag tänker glömma och förlåta, för mitt mål är att få ett lyckligt liv tillsammans med min stora kärlek och vårt barn <3 Kram

Skönt, hoppas han menar vad han säger. Hur det än går så finns vi här och stöttar dig

Åh vad skönt! Hoppas ni får en fin framtid tillsammans alla tre :)

#70 Underbart! Jag tror det handlar så mycket om kommunikation. Många gånger när jag och min man varit oense har han ändrat sig och hållt med mig när jag fått berätta mitt perspektiv ordentligt. Jag tror din sambo helt enkelt fick insikt när du berättade ditt perspektiv. Hoppas denna erfarenhet bara får stärka er!

Starkt av dig att vara villig att glömma och förlåta, jag önskar er all lycka :)

Vad skönt! Nu hoppas vi att han håller sig såhär också. :)

🌺🌷✨

Stort lycka till 🌺

Lycka till! Hoppas att allt blir bra nu då och att ni kan glädjas båda två åt graviditeten och det underbara livet med barn❤️