Åh, vad spännande! Följer gärna!:)

Låter som en bra idé att få skriva av sig lite :) Lycka till med allting!

Hur går det. Något nytt?

Vi har fått tillbaka mina svar och där är det inga problem. Vi har en telefontid där vi ska diskutera lite om hur vi ska göra med min mens.

Sjukhuset vi har närmast tar bara mot spermaprov tisdagar och onsdagar mellan 8-9 och jag jobbar och sambon är utan körkort.  Så de får vänta tills i morgon då vi ska försöka komma iväg, annars tar de en vecka till på den fronten :(

ok, men då vet man ju det inte är de som ställer till det. Vill bara dubbelkolla för eran skull, ni har fått instruktioner om hur ni ska göra provet och att ni inte får ha sex på två dagar innan? Är ju tråkigt att få ett felaktigt resultat för att man missat en liten detalj.

sebiten hade vi inte fått, men gissade de redan innan

Sebiten? :-/

sex biten skulle det stå :P

Jaha, haha, så tokigt det kan bli :-)

Hur går det för er? @):-

Det går inge vidare. Sambon kommer aldig till sjukhuset då jag jobbar å han inte har körkort å de är 5 mil.  Så de lär inte ske på lång tid

Jaha, på så vis :-/

Hoppas ni lyckas på egen hand

Känner att jag behöve skriva av mig ite.
Det är så frustrarande. Visst de blir mycket dyrare att ha en bebis, det blir mindre tid för annat, det blir mindre av allt.
Men saken är den att trots detta vill jag ju ändå ha en egen bebeis som jag ska uppfostra till att älska världen. Jag vill så nå dit. Men hur jag kommer dit, det funkar inte. Sambon är arbetslös och utan körkort, jag jobbar 40%, det är det jag klarar med min diagnos.
Utan hans köprkort kan vi aldrig gå vidare i någon utredning.
Att jag helt tappat lussten för sex gör ju heller inte saken enklare, inte så kul att behöva tvinga mig själv till de varje gång. Känns ås meningslöst när jag ändå itne får min mens som den ska, att träffa rätt känns som att spela på lotto. Jag har verkligen stannat mot en vägg med ingen direkt återvändo…

Vad det gäller ekonomin så vill jag bara säga att med bra planering så fungerar det att leva på väldigt lite pengar. Har ni inte sedan innan en massa dyra utgifter som lån mm, så går det. Vi lever i princip på existensminimum. Om jag överhuvudtaget kommer att kunna arbeta så handlar det om 25%. Men det fungerar ändå.

Har du testat att använda ägglossningstickor så att du lättare kan veta när ni skall pricka in?

Jag körde med rosenrot för att få mer ork. Rosenrot sägs kunna hjälpa att få fart på ägglossningen och justera en knepig cykel också tydligen. Jag kände jättetydligt att jag hade ägglossning när jag åt rosenrot. Var bara försiktig om du testar det så att du slutar med den efter ägglossningen eftersom att rosenrot kan orsaka missfall om du blivit gravid. 

Håller tummarna att ni skall få er bebis tillslut!

Tar med dmig detta, jag har själv funderat på någiot som reglerar mensen lite, då¨jag kan gå¨3 månader utan mens, detta är inget ovanligt sen jag för 5 år sen slutade med pstav, men ändå, läkarna vill bara göra saker som kan orsaka massa saker för mig, vilker jag inte vill. Jag vill inte riskera mitt liv för att försöka bli gravid. Men det finns en djungel av mensreglerande mediciner, har bara itne haft orken att gå igenom de än.

När de gäller lån har vi inga, han har lte skulder efter sig men de klarar han av ganska bra själv. Jag har inget, har bara hunden och hästen de är de utgifterna jag har som är dyra och återkommande.

Tråkigt, men de inte upp hoppet, det löser sig. Nu vet jag inte hur era liv och eran situation ser ut men om du jobbar 40% kanske du kan skjutsa honom? Ska man genomgå en utredning måste man, speciellt som kvinna, ha tid att gå på massor av provtagningar både hit och dit, tyvärr. Att ha sex när man försökt så länge är rena öken och man tappar all form av lust och ork för det. Att bli gravid utan sex är tyvärr svårt om man inte kör tex IVF, men det är nog något som dom inte tar till i första hand. Jag ska köra pergotime nu, i hopp om att få ägglossning och lättare bli gravid, men det tror jag inte heller att dom gör utan de undersökningar och prover jag gjort hittils

Glömde hälften… Nu har jag inga barn själv men är övertygad om att om man prioriterar rätt så klarar man nog av att ha barn ekonomiskt, det brukar lösa sig om man verklien vill. Kämpa på och ge inte upp hoppet, det löser sig @):-

Här har jag skrivit en artikel om vår resa, jag hoppas du kan finna tröst i den. Nova är nu 2, 5 år och har en lillebror på 6 månader som kom helt av sig självt :)

Klart jag itne helt ger upp hoppet, och vet att pengar inte är den största delen, körkortet är nog snäppet värre tror jag. Det som gör att våran utredning är så svår är att proven ska lämnas in i Borås, vilket är 5 mil enkl väg, och seddutom har de endast öppet två dagar i veckan i en timme. Mellan 8-9, och om vi ska göra detta blir det otroligt svårt för mig att hinna till jobbet efteråt, eftersom jag först måste köra hem honom och sen köra till jobbet då de ligger åt helt olika håll. Sen är inte han motiverad, han kör på att de kommer nån gång. Men vi vet ju att det kan vara nått fel. Och han tror de är han själv då han testade med sitt ex i 2 år. Och hon hade barn sedan tidigare.

Men jag känner att jag vill vara under 30, just av den anledningen att jag växte upp med en mamma på 37 när hon fick mig, och massa ryggproblem som gjorde att hon aldrig kunde leka eller göra nått med mig. Och sen var hon alldeles för gammal för att hjälpa mig med läxor hemma.

Detta har gjort att jag vill vara under 30, för jag har redan höftproblem och ryggproblem, men än kan jag vara aktiv ( jobbar på fritids ) Jag känner att jag kommer inte kunna hålla igång lika mycket om kanske 10-15 år. Men får man barn snart så gör det inget, för då är barnet i den åldern att den inte vill leka med mamma ändå.

Jag vet att jag verkar långsökt men när man ser ens syskon som fått barn sent inte ens kan leka med sina barn, det gör ont i själen, jag har alltid varit lekmoster och den som säger ifrån när något inte stämmer. Jag har fått ta hela den biten för att mina syskon är alldeles för gamla för att ens ha barn.
( i vår familj då, men sjukdomar och allt)

Jag tänkte först inte skaffa abrn alls då jag var så rädd för att mitt psyke skulle gå i arv då det gjort de från min mamma. Men så fann jag min sambo, han har allt jag inte har, han har en frisk familj, både psykiskt och fysiskt. Långlivad familj. Och framförallt han har tålamod gånger miljoner. Han står ut varje dag med mitt gnällande, tjatande, mina olika humörer som kan komma p¨å en sekund från ingen stans. Och jag hoppas att dessa egenskaper ska väga över mina dåliga och på sin tur ge våra barn ett neutralt liv när de kommer till hälsa.

Det låter knivigare

glömde ju länken ;)

http://gravid.ifokus.se/articles/50e7414588f472086d024d2b-min-resa-till-barn?4d7124b7b9cb462141047357-1

Hur gick det för dig? :)

om du går upp till #20 så får du dina svar där samt lite på #14

Long time no see…

Konstaterade härom dagen att det snart är 6 månader sen vi startade utredningen om att få bebis. Det har varit en väg som inte gått rakt direkt. Vi har 5 mil till sjukhuset vi ska lämna spermaprovet på samt en timme på oss att lämna det, dessutom har de öppet 2 dagar i veckan. Sambon jobbar och jag jobbar, han har inget körkort just nu och ja ni märker att finna tiden är katastrofal. 

Men jag köpte mig en häst och ska tävla, så jag tryckte undan min längtan och tyckte att jag skulle passa på osv. Men ärligt så kommer det ändå tillbaka till en tillslut. 

Nu så är de dessutom så att det fortfarande inte efter 5 år är normal menscykel. I skrivande stund är jag inne på dag 63 tror jag det är. Inget ovanligt för att vara mig men man vet ju aldrig när mensen ska komma när de håller på så här!

Så hörde av mig till min ungdomsmottagning (då barnavårdscentralen är otrevliga mot mig). Jag frågade henne hur man kunde göra för att hjälpa mig att få mensen tillbaka, tänkte att om de förstör chanserna tillfälligt för barn så skulle ja ta de nu och inte sen. men de enda hon hade som svar var pergotime, samma som min gynekolog ville ge oss om spermaprovet var normalt. Så det var kört, så kan inte få igång mensen innan vi lyckas lämna in provet…

Men vi har lyckats lösa de tror vi. Min sambo får ta en tidig buss till jobbet och komma 3h för tidigt till jobbet för att lämna provet. Tycker synd om han då de innebär att han är hemifrån ca 14h den dagen. Men vi båda tänker på att jag ska få tillbaka min normala cykel igen, de är den viktigaste biten just nu. 

Sen så på det ska jag se om jag får stoppa min depressionmedicinering då de ändå inte hjälper och dem kan skada mina chanser mer. 

Kanske inte så mkt vettig information men de känns bra att bara kunna skriva av sig ibland med, ser ju hur många här börjar närma sig sina sluttamper i deras graviditeter som jag såg när jag började vara här för snart ett år sedan.

Skönt att ni kanske funnit en liten lucka, hoppas det löser sig, vet hur frustrerande detta är… Skulle dom verkligen ge dig pregotime för att få igång mensen? Såg att någon skrivit att dom tog något annat för att slemhinnan skulle bildas för att därav få igång mensen och sedan gå på pregotime, kan det vara det eller finns det två olika varianter tro? Jag går på pregotime, inne på andra omgången, och jag är tvungen att åka in på undersökning varje gång för att se att äggblåsor bildats, första gången var jag in tre gånger. Och därefter, om det finns ägg och inte för många ägg (för då får man inte ha sex) så ska man lämna blodprov för att se så att äggen lossat.

Det var de enda han sa att han kunde hjälpa med, men känns inte bra heller för när vi var inne så hade jag ca 4-6 ägg färdiga i varje äggstock, och ska då kroppen släppa alla samtidigt , huah vill inte få 12 ungar liksom. Det som är problemet för mig är att min kropp vägrar släppa äggen

Vad konstigt att de endast kunde ge dig pergotime, när jag fick min pcos-diagnos skrev den läkaren ut provera för att kicka igång kroppen. Fast kanske är annorlunda eftersom jag typ aldrig har mens, bara ett fåtal gånger om året. Provera ger i alla fall konstgjord mens, liksom p-piller men utan den skyddande effekten. Jag tog fyra sådana kurer och sedan blev jag faktiskt gravid. Om det var tack vare proveran vet jag inte.

Haha, nej, det kanske är lite väl häftigt att börja med det antalet barn :-P Jag hade 1 ägg som kommer att släppa och ett som riskerar att släppa denna gång, även om jag inte har något emot tvillingar så känner jag att ett barn hade räckt alldeles lagom :-)

Vi fick nu svar från sperma analysen. Nedsatt antal dessvärre. Men läkaren sa att det var väldigt vanligt och att det ändå kunde gå. Men få spermier och min kropp som inte vill släppa äggen, de är som att leta efter en nål i en höstack.

Vi ska in och kolla honom och ta extra prover, eller ja sambon ska in men han vägrar åka utan mig haha så de blir vi som ¨åker.

Men just nu är det så mycket som ändrats i vårat liv att vi inte har tid för ett barn så vi är ganska lugna ändå, vi kommer fortsätta med utredningen tills den är fullgjord men när de sker får vi se vilket stadie vi är i.
Vi är mitt inne i en flytt från lägenhet till bondgård så det är mycket som ändras, väldigt mycket till det bättre men samtidigt ska jag börja rida mer seriöst när jag har mina hästar hemma hos oss och så har vi hundarna och ja allt annat som kommer med att leva på en bondgård.

Men tänkte bara meddela att allt går framåt iaf

Vad bra att ni börjar få lite svar och att läkaren ändå verkar positiv :)

Det kan nog  vara en fördelaktig inställning att det blir när det blir, kanske kan kroppen slappna av lite mer då 🙂

Skönt att ni nu vet varför det dröjer, hoppas det löser sig på bästa tänkbara sätt för er :-)

Vi var idag på besök hos läkaren.
Tyvärr är det så att våran enda chans att bli föräldrar är via IVF.

Det var mycket att ta in och ett nederag för psyket att inte kunna fixa det på egen hand utan måste ha hjälp för att få familj. Jag vet att det är 11.000 om året som går igenom de här men ändå, det är ju självklart hos de flesta kvinnor att man ska kunna få barn när man väl vill ha de.

Det är mycket vi får ändra på nu, då IVF kommer kosta oss massa, speciellt när bara en tur till behandlingen är 20mil/ resa så kommer de stiga i pris fort, så vårat bröllop blir dessvärre inte av, vi väljer att chansa på familj och gifta oss sen istället.

Va tråkigt med såna nyheter. Men det positiva är ju iaf att möjligheten finns så att ni kan få en liten bebis. men jag lovar att ni kommer tycka att det är värt att skjuta upp bröllopet för ett barn ger så mycket mer :)

Alltid trist med motgångar men det är ju skönt att det verkar finnas hjälp. Hoppas att behandling går som förväntat när ni väl börjar, ni har ett helt liv på er att gifta er sen :-)

Ja, sambon sa direkt att vi ska köra.

För honom är detta inget som stör honom utan bara bra. Men för mig sätter de sig psykiskt direkt. Alla åkturer ensam då sambon måste jobba, alla sprutor, kollat på vloggar med tjejer som går på IVF, de är 2 sprutor om dagen i 14 dagar och ultraljud varannan dag, så bara de 14 dagarna blir de runt 100 mil fram och tillbaka ensam oftast.

Sen att allt hänger på min kropp sen är med jobbigt, det är ändå pengar vi snackar om här med. Helt klart ett liv men ändå.

Men en sak är säker, ingen kommer någonsin kunna komma och säga att vi inte älskar vårat barn, vi lägger mycket pengar på vårat lilla liv innan de ens är fött