Känsla av tomhet och sorgenhet.
Jag och min sambo försökte få barn i ca 1,5 år, men blev inget.
Sökte då hjälp och de hittade ingenting som skulle vara fel.
Provat provrörsbefruktning, men tog sig inte. Nu måste vi betala om vi ska prova igen. Känns hopplöst och längtan efter barn växer starkare och starkare.
Vad mer kan man göra? :(
Vet hur det känns när det inte blir som man tänkt sig. Vi har också gjort IVF och även andra olika behandlingar. Det är tufft. Speciellt när det inte vill sig.
Om de inte hittar något fel på er så finns det ju ändå en liten chans att det kan fungera normalt? Så ge inte upp hoppet! Och om ni vill göra fler IVF kan ni ju börja spara till det tex? Så det känns som ni har ett mål?
Annars finns det väl inte så mycket mer att göra om man vill ha biologiska barn.
#1 Ja vi har börjat spara, men billigt är det inte direkt. Man vill ju ha besparade pengar om det kommer ett barn med. Men får se när vi kan betala, känns dock som evighet när man längtar.
Min sambo vill inte adoptera, han vill enbart ha biologiska.
Allt känns som en evighet när man vill ha barn. Eftersom en IVF-behandling i sig också tar tid. Vi ska göra nytt IVF nu och ska på första möte i maj. Det känns som en evighet tills dess. Och vi kommer säkert inte kunna börja förrän efter sommaren pga semester m.m. Det är verkligen dyrt! Det är synd att man inte kan få mer bidrag eller så till det.
Jag börjar närma mig 40 år också så det är ju en stress i sig…. Man blir otålig! Tänk om det inte fungerar? Hur ska man gå vidare? Det är mycket tankar.