Vad tråkigt för dig Ts! Beklagar din jobbiga situation. Jag har själv ingen egen personlig erfarenhet av detta men jag har en kompis som blev gravid trots kopparspiral. Hon valde att behålla barnet och det barnet är en pojke på 14 år nu. 

Hur det fungerar att gå igenom en graviditet med en spiral kvar vet jag inte, tycker själv det var märkligt att det inte blev missfall på vägen liksom med en vass spiral som trängs med fostret.

Hur som haver, till det medicinska. Så tror jag spontant att kirurgisk abort borde vara det bästa om du nu har spiralen kvar där inne och den inte trillat ut. 

Medicinsk abort innebär ju att man blöder/föder ut fostret och med en spiral låter det inte medicinskt säkert med sådan abort, förutom det faktum att det måste göra sju resor värre ont att tvingas blöda ut en vass spiral dessutom förutom fosterrester, blod och slem (vilket i alla fall är mjukt och inte hårt och vasst som en spiral).

Nu är jag ingen barnmorska så jag vet ju inte och kan förstås inte svara säkert utan bara vad jag själv tänker och tror. Men själv hade jag valt kirurgisk abort för att vara så säker och trygg som möjligt i din situation.

#1 De tar ut spiralen i samband med aborten. Jag tycker också kirurgisk abort låter… snabbare, och lättare, och man blir sövd, vilket skulle vara en stor lättnad, speciellt när de också ska ta ut spiralen samtidigt… många onda saker som man inte känner av tills det är klart liksom.

Kan tipsa om Ovia fertility, en grym app där man kan föra in all möjlig data.

Jag har gjort en kirurgisk abort. Det var enkelt, snabbt och fysiskt smärtfritt. Var tillbaka på jobbet samma dag efter lunch och blödde väldigt lite.

Jag har ingen erfarenhet av någon abort så där kan jag inte uttala mig, men samtala med barnmorskan och se vilka andra erfarenheter här som du kan få ta del av låter väl väldigt smart!

Till preventivmedel. Jag har också ätit Cerazette, i 9 år, innan jag övergick till att köpa en p-dator då jag inte ville använda preventivmedel med hormoner i längre. LadyComp heter den p-dator som jag använder (finns bland annat hos: http://www.naturafemme.se/lady-comp-583066). Jag har använt den tillsammans med mobilappen WomanLog - som jag var så nöjd med att jag till slut även köpte WomanLog PRO (deras betalvariant där man också kunde fylla i information om flytningar osv). Så all fakta kommer från p-datorn i huruvida jag varit steril/fertil medan mobilappen har bara varit ett komplement där jag fyllt i min temperatur, information om livmoderhalstappen, flytningar, om jag haft sex (då med eller utan kondom) osv osv osv.  Så mobilappen är alltså bara ett sätt att spara informationen så att jag kan gå tillbaka, se grafer över temperaturen osv. För p-datorn lagrar bara de senaste 180 dagarna (om jag minns rätt) så jag kan alltså inte där bläddra tillbaka 2år och se hur min menscykel var då. 

Jag använde min p-dator 2 år ungefär innan min man och jag bestämde oss för att vi ville försöka bli med barn. Så just nu använder jag den inte, men jag har varit väldigt nöjd. Även om den är dyr i inköp och kräver en viss rutin (mäta temperaturen på morgonen och komplettera med tex kondom vid fertila dagar) så har den passat mig väldigt bra. Men ja, den ska nog användas bäst av någon som har lite kontrollbehov tror jag. Är man en sådan som ofta hoppade över sina p-piller eller chansade trotts att man missat sina tabletter så är kanske inte en p-dator det bästa alternativet. Den ger dig trotts allt bara information om kvinnans kropp - sedan är det upp till var och en vad man gör med den informationen.

Tack så jätte mycket allihopa, många bra tips, mycket uppskattat!

#4 känns nog som att kirurgisk abort är det jag skulle vilja göra eftersom det verkar lättast. Sövde de ned dig, eller fick du smärtstillande?

Nedsövd.

Jag har haft hormonspiral som fungerade jätte bra och nu har jag DepoProvera som jag kan rekomendera starkt! 

Jag kan inte heller äta p-piller eller dyl. pga hormonerna (ökad risk för trombos). DepoProvera, p-spruta är det preventivmedel med mest hormoner i och därför minst risk för graviditet. Du tar en injekton intramuskulärt i skinkan var 3dje månad. Dock har jag snabb läkemedelsmetabolism så den går ut en vecka innan den ska men sådant lär man sig snabbt, hade lite mellanblördningar i början men absolut inte så mycket och länge som med hormonspiral. Cerazette eller p-stav de fungerade inte alls.

Lycka till!

Synd att det hänt TS, vet hur det känns… Tänkte berätta om vad jag själv varit med om gällande detta, och hoppas att det är till någon nytta! Hade kopparspiral i 3 år ca, sen visade sig det sig att jag blivit gravid trots den! Hade tyvärr inte någon möjlighet att behålla, (+oregelbunden mens (har lindrig PCOS)=märkte det inte direkt)… När jag väl märkte det fick jag inte tid förrän 3-4 veckor senare ändå (pga jul-nyår), usch, värsta tiden någonsin att inte veta hur långt gången man är, och så kunde ingen ta emot mig tidigare… Enda positiva var att vi fick tid att verkligen tänka igenom beslutet. När de sen kollade upp det tillslut beräknades jag vara i vecka 11-12, och de bedömde att en medicinsk abort vore bäst. Vid det tillfället tog de även ut min kopparspiral (tydligen hade den hamnat på sniskan, om det sen berodde på graviditeten eller om den var sned vilket hade orsakade graviditeten visste de inte). Tid bokades sedan till nästa vecka då jag först fick ta en tablett vid ena tillfället som avbröt graviditeten, och två dagar senare fick jag komma in igen för själva aborten… Eftersom jag var såpass långt gången var jag tvungen att vara på plats under hela dagen så de hade koll. Fick cytotec tror jag det var och sen började väntan… Hade läst på innan att det skulle göra fruktansvärt ont osv på massa sajter, så var beredd på det värsta! 4 timmar senare blev det tags för nya cytotec då inget hade hänt ännu, och efter någon timma började det sätta igång! Fick som en svag mensvärk, bad om smärtstillande (då jag var rädd att det skulle bli värre snart), och sen började jag blöda ett bra tag, men kände ingen smärta alls iaf (mer än i tankarna då pga vad man var där för)… Men överlag gick det bra även om det blev en heldag där. Varit skeptisk till hormoner innan men vägrade kopparspiral igen såklart, så blev en Mirena hormonspiral tillslut. Varit jättenöjd med den (men vet många som både är jättemissnöjda eller supernöjda med den), så väldigt individuellt! Haft hormonspiralen i snart 2 och ett halvt år nu och allt funkar väldigt bra fortfarande. Lycka till oavsett hur det blir för din del!

#9 Tack för din berättelse 🌺 Jag gick in och skannade livmodern idag, och min spiral hade fallit ned, så det var därför den inte fungerade. Jag är i vecka 6, och fick inte tid förrän två veckor, fast det är ju mindre väntan än dig, och jag hamnar ändå under vecka 9. Det verkar som att både medicink och kirurgisk är alternativ, jag ska prata mer med dem på mottagningen när jag väl är där, och se vad de rekommenderar, men du har lugnat mig vad gäller tablett… däremot så är jag inte heller jätte rädd för smärta, och jag blir så himla lullig efter narkos så kanske är tablett bäst.

Jag tänkte på mirena, men om kopparspiral kommit ur plats en gång, så kan det väl hända igen med en hormonspiral? Det är det jag är rädd för ska hända igen..

#9 Aha, hade du haft din kopparspiral länge eller bara ett kort tag? Tänker bara att det är väl rätt vanligt om man bara haft den bara ett kort tag att den kan "röra på sig"… Har i efterhand förstått att kopparspiral inte alls är så säkert som jag trodde, när jag var på gyn. cellprovtagning så diskuterade vi det hela och hon sa att hon träffat på det rätt många gånger innan, hon skulle bara rekommendera det till par som det inte är så noga om det blir en bebis eller inte!!. Vad bra att jag lugnat dig ang tablett👍🏼! Risk finns väl dock att det blir hemabort för din del kanske om ni kör medicinsk? Det vet jag ju inte hur det är och kan inte säga så mycket om! Vet att jag läste på om det ena smärtstillande jag fick när jag bad om det, och det var tydligen extremt starkt och som ges till cancersjuka bla (?!), så kanske inte kände någon smärta pga den, vad vet jag? Effektiv var den iaf! Var extremt nojig med Mirena innan, men det som lugnade mig var att jag hittade MASSA historier om kopparspiral+gravid, men typ nästan inget alls eller extremt lite om hormonspiral+gravid, ska tydligen vara i stil med en sterilisering sägs det i säkerhet! Ångrar absolut inte min abort, vi var väldigt unga, bodde hemma fortfarande och så, men jag blev EXTREMT babysjuk efteråt, inte gått en dag sedan dess som min hjärna inte tänkt på bebisar och graviditet..😳🙈 Säger lite sig självt att jag hänger här på gravid.ifokus över 2 år efteråt och kunde tack vare det svara på ditt inlägg nu…! Hoppas hur som att ni hittar någon metod som känns bra för dig och samma med preventivmedel, allt är ju så himla individuellt så man vet aldrig hur man själv kommer reagera förrän man testat själv!🌹

Fel länk, var ju såklart svar till #10 och inte till mitt eget inlägg…

Jag har också god erfarenhet av medicinsk abort. Blev oönskat gravid vid 17 års ålder och kände aldrig något tvivel om vilket val jag skulle göra. Var inne en gång och tog blodprov och blev kollade med ultraljud, då graviditeten fastställdes till vecka 8. Fick något piller för att avstanna graviditeten.

In igen 2-3 dagar senare för själva utdrivandet. Fick vagitorier att stoppa in i slidan själv och sedan en säng i en sal med kanske 5-7 andra, men med skynke att dra för. Jag behövde inget smärtstillande och hade inte ont. Kändes som mensvärk ungefär och jag lider inte direkt av min mensvärk vanligtvis. Blödde som en riklig mens och så kom det stora klumpar när jag gick på toa, sen var det klart. Tog några timmar totalt. Det enda som var jobbigt var att jag kräktes en gång i samband med att klumparna skulle ut. Blödde lindrigt i en vecka efteråt.

Hoppas att allt går snabbt och smidigt för dig, vilken metod det än blir 🌺

#11 Jag hade kopparspiral i c:a 2 år, men jag kollade den också efter 1 år så att den satt rätt, och det gjorde den, så den måste ha vandrat neråt rätt nyligen av någon anledning. Och det är sant, verkar vara flera som kopparspiralen inte varit helt säker för, och förstår först nu att det inte var det bästa alternativet. Smärtstillande tar jag aldrig i övrigt, så i denna situation skulle jag nog ta. Varför lida i sånna extrema situationer när det är jobbigt nog som det är? 🙂Min mamma har haft mirena i jätte många år och aldrig haft några problem vad jag vet… men jag är verkligen skärrad nu att ha in något där igen om samma sak händer…
Och ja, nu tänker man mycket på bebisar och speciellt preventivmedel… känner du för att skaffa barn i snar framtid?

#13 Tack! ännu en lyckad medicinsk abort. Det verkar ju gå bra. Vill gärna ha sista pillret hemma då, får se om de låter mig!

Jag tänker också på medicinsk just för att de hittade något på skanningen de först trodde möjligtvis vara en extra utomkvedshavandeskap, men en doktor sa att det nog bara var en blodsamling. OM det skulle vara en extra graviditet så skulle väl den falla ut i samband med medicinen också?

#14 Finns ju andra preventivmedel än spiral såklart om du känner så, läs på om så många olika som möjligt och då både positivt och negativt, så ska du se att det löser sig, och blir det inte bra så är det bara att byta och testa något annat👍🏼 Ska tillägga ang att ligga i en sal med 5-7 andra att jag hade ett helt eget stort rum med tillhörande toalett så det kan nog skilja sig mellan var i landet och hur mycket plats det finns! Jo, måste erkänna att jag gör det, även om 2 och ett halvt år inte är lång tid så har det hunnit hände mycket på den tiden som gör att omständigheterna som gjorde det "fel" då har löst sig/blivit bättre till nu! Så om allt går enligt plan och sambon fortfarande är med på det så siktar jag nog på att ta ut spiralen till maj/juni kanske och sen får vi se, sjukt spännande iaf! Har inte koll på utomkvedshavandeskap, så hoppas någon annan vet mer om det och vill svara!

Jag börjar undra om det är något fel på mig för jag gjorde medicinsk abort för ca 9 år sedan. Hade läst att det skulle kännas lite värre än en mensvärk. Jag kan säga att det var den värsta smärtan jag varit med om de timmar jag var på sjukhuset. Minns att jag beskrev det som att någon körde upp en stor kniv i mig och vred om. Jag kräktes och var svimfärdig och trodde flera gånger att jag skulle svimma. Hade fått smärtstillande men det hjälpte inget så sambon fick gå och tigga mer smärtstillande åt mig som jag inte fick. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen :'( Var det normalt undrar jag nu? :S

Jag börjar undra om det är något fel på mig för jag gjorde medicinsk abort för ca 9 år sedan. Hade läst att det skulle kännas lite värre än en mensvärk. Jag kan säga att det var den värsta smärtan jag varit med om de timmar jag var på sjukhuset. Minns att jag beskrev det som att någon körde upp en stor kniv i mig och vred om. Jag kräktes och var svimfärdig och trodde flera gånger att jag skulle svimma. Hade fått smärtstillande men det hjälpte inget så sambon fick gå och tigga mer smärtstillande åt mig som jag inte fick. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen :'( Var det normalt undrar jag nu? :S

Det låter som mitt missfall, det kan bli så om man har otur. Den smärtan var värre än förlossningen! (undantaget stormvärkarna på slutet)

#18 Måste säga att det är väldigt skönt att höra att den smärtan var värre än förlossningen (även om det såklart är individuellt) för då känns det som att jag klarar allt för det var verkligen smärta som nästan fick mig att svimma och det har jag ingen lust med vid förlossningen :P

#19 herregud, kunde du inte blivit sövd?

#19 förlossningen är helt annan smärta :) det är som en sjuhelsikes kramande mensvärk som manglar ihop mellangärdet. Det är tungt kraftigt och jobbigt. Missfallet var som du säger en extrem skärande panikartad smärta. Kroppen jobbar inte på samma vis, det är bara smärtkramper. För mig kändes det som att jag skulle börja störtblöda.

#20 Vet inte om man brukar bli sövd under medicinsk abort och så var det nog lite försent för det då. Det var bara att vänta ut smärtan. Hade önskat att jag fick en säng att ligga på för jag låg antingen halvt avsvimmad i fåtöljen eller så låg jag på golvet. Visste som sagt inte vart jag skulle ta vägen av smärtan. Aldrig igen säger jag bara :'(

#21 Så skönt att höra att det är en annan typ av smärta och även skönt att få höra hur det faktiskt känns att föda förutom "föreställ dig att du trycker ut en fotboll genom röven" xD Ja, det var verkligen panikartad smärta men jag skrek inte vad jag minns utan gnällde en hel del och ibland sjönk jag bara ihop, tyst och såg förmodligen helt borta ut pg a smärtan. Jag trodde att jag skulle dö ibland.

Det var samma här, jag alternerade mellan fosterställning på toa, vagga runt och gny och ligga i sängen kortare stunder. Hade för ont för att ligga någon längre stund. Stå framåtlutad och stötta pannan funkade bäst. Jag var skakis och kallsvettig för det gjorde så ont. Någon sa till mig att vissa missfall är värre än att föda barn, så jag valde att tro på det, och med facit i hand håller jag med.

Jag hade dessutom ont i magen vääääldigt länge efter missfallet (veckor/månader). Efter förlossningen så visst jag var redigt öm där nere men jag behövde aldrig ens alvedon eller något svalt att sitta på. Duscha och tvätta ordentligt det kunde jag göra omgående utan svid trots bristning. I magen visst hade jag lite eftervärkar, men inget att bry sig om. De kändes absolut, men inget märkvärdigt. Träningsvärken var dock förlamande haha, guuud vad magen var tröttslapp i flera dagar hehe.

Det här med att skita ut en fotboll/brödrost/hörnsoffa känner jag inte igen, utan var jag skitnödig behövde jag gå på toa :) När bebis skulle ut så kändes det på ett helt unikt sätt. Jag visste när det var dags, trots att BM framhärdade att nejnej jag var bara 6cm öppen, hon hade känt för nån minut sen. Låååångt kvar. Eh, nej. :P Och tur var väl det för plötsligt gick hjärtljuden ner, lilleman var trött och behövde ut. Så jag blev beglodd av en läkare också :)

Krystvärkarna gjorde inte ont för mig, det kändes som att kräkas med underlivet haha. Den där kramande känslan när det vänder i magen, fast längre ner och tryck neråt ;)

#22 Jag fick för mig att du skrev kirurgisk abort, så blev fel :P Är nog inte så bra att söva vid medicinsk abort. Jag har nog valt att göra kirurgisk abort, suga ut, för jag vill verkligen inte vara med om sån där smärta, och jag vill ha det gjort med en gång utan att behöva vänta ett par dagar längre… känns säkrare.

#24 Det låter precis som jag. Men jag hade inte ont i magen efteråt vad jag kan minnas. Allt det du beskriver om förlossningen (hur otrevligt och oskönt det än låter) låter som någonting jag absolut kan stå ut med, speciellt efter den medicinska aborten.

#25 Jaha :P Vet du hur det blir med aborten eller är den kanske redan genomförd nu? Blev det kirurgiskt?

Jag fick tid till den 30:e, så det är en vecka kvar. Om det inte vore för det här illamåendet och totala sjuk-känslan så skulle det inte vara så farligt o vänta, men det här är fan det värsta jag varit med om… :( livet står ba helt stilla, har ingen ork för någonting och får blodtrycksfall hela tiden.