har du hört talas om baby blues? :) det låter helt normalt och hänger ihop med den enorma hormonomställningen som kroppen genomgår just nu. Om det inte går över på några veckor däremot kan det vara något att söka hjälp för, eller om det blir värre.

Se till att prata med någon du litar på. Det är fint med proffesionell hjälp, men vänner och familj är inte fel.
Det är inte alls bra att din sambo reagerar med ilska när du är ledsen.  Det är det sista du behöver just nu.
Det är viktigt att du inte får för dig att det här är ditt fel, och därför så måste du prata med någon om det.

Att du tvivlar på dig själv stämmer in med deprision och det är ett tillstånd som man ofta behöver hjälp med. Tag all hjälp du kan få. För du förtjänar att må bättre.

oj det missade jag, läste visst inte så noga som jag tyckte (astrött). Nej det är inte bra att sambon blir arg :/

Däremot är det vanligt att vara osäker som nybliven förälder, och hormonsvaj det får man i regel.

Jag hamnade i förlossningsdepression..sökte hjälp när dottern var 4,5månad. Hade nästan gått ner "för långt" i depressionen. Jag har älskat min dotter otroligt mycket från första stund och skulle inte tveka en sekund att offra mitt eget liv för hennes skull. Men förlossningen satte djupa spår i mig och var för mig väldigt traumatisk. Jag tycker det är svårt att råda över nätet, du är sprängfull av hormoner nu efter förlossningen så det behöver inte alls röra sig om en depression samtidigt som det kan det. Att din sambo reagerar med ilska (enligt dig, säger inte emot men vi har inte hans syn på det..) är ju givetvis jobbigt för dig men jag tänker som så att ni är båda nya föräldrar, visst han har inte burit barnet eller fött det men det rör upp mycket känslor och tankar även för mannen, han kanske inte egentligen är arg/sur men är känslomässigt instabil pga sin nya föräldra roll han också? En tanke bara.. Men först och främst tycker jag att ni ska sätta er gott i soffan och samtala när dottern sover, båda måste försöka lägga fram och förmedla sina tankar och känslor för den andre men utan att anklaga den andre.

Har läst om och begrundat en stund. Kan det helt enkelt vara så att han inte kan hantera när du är ledsen, och därför blir arg, för att han inte kan hantera situationen?

Håler med tanatosnyx, det låter som babyblues det du känner. Men håller det i sig flera veckor så ska man söka hjälp! Det där med din sambo, kanske en kombo av massa saker, sömnbrist kan ju få människor att bli förändrade.

Jag har ingen erfarenhet men vill bara hälsa med en cyberkram! Jag kan tänka mig den där hjälplösheten - jag kan känna lite så nu inför förlossningen att min man inte kommer se på mig som hans fru på samma sätt utan som "mamman till hans barn". Jag tror inte det "på riktigt" men tanken skrämmer mig ändå.

Babyblues låter rimligt. Prata med din sambo, säg att du inte vet varför du är ledsen men att du vill ha hans stöd, snälla tröstande ord. Om han inte vet vad han ska säga kanske han bara kan bjuda på glass och hålla om dig i soffan medan du får gråta färdigt. Annars prata med BVC, jag tänker att de är vana med nyförlösta kvinnor som mår dåligt.

#7 Jag känner lite tvärtom :P För killen är jag flickvän och vän, men inte så mycket annat. Även fast jag är mamman till hans barn, så är det på något sätt bortkopplat. Svårt att förklara. Elva är en egen enhet i familjen och att hon har vuxit i min mage är liksom bortglömt. 

TS, låter som att det är dags att du tar tag i killen ordentligt och förklarar, när ni inte är upprörda. Det är svårt för killarna att förstå i början, tror jag och alla reagerar inte så smidigt på det nya livet.

#8 Känner samma. Alvin är min son, men jag hans mamma? näää :P mamma? pfft :P

#7 Jag tror absolut att min mans syn på mig har ändrats. Jag är ju trots allt förutom hans fru även mamma till hans son. Men jag tror inte den har förändrats till det sämre, snarare åt andra hållet. Vi har kommit varandra ännu närmare nu när vi blivit en familj.

Jag pratade med honom, eller rättare sagt, jag skrev till honom för att slippa stå och gråta. Han läste och sa sedan att jag borde veta att han älskar mig, så det kändes skönt. Sedan låg vi och kramades en stund. Detta skedde i förrgår och efter det har jag inte gråtit nå mer, skönt! Igår sa han även att jag var duktig och att han vet att jag har det tufft med sömn och allt

Åh vad skönt <3 Ibland är man lite för snabb att få katastroftankar när man mår dåligt. Jag är väldigt duktig på det själv.

Hej TS
Vad skönt att det kändes bättre efter att ha kommuniserat lite. Det är svårt att vara tankeläsare och kommunikation är något av det svåraste som vi människor håller på med. Även om du borde veta om att han älskar dig så uppskattar du säkert att få höra det lite oftare.  🙂

Hur mår du i dag?

Jo tack, mycket bättre Har inte gråtit sedan den dagen så det kånns skönt. :)

Skönt att höra att du mår lite bättre. Du ska veta att det är fullt normalt att känna sig nedstämd i början, fastän det känns som att man "borde" vara lycklig över det lilla livet man fört fram. Din kropp har nyss genomgått det största den kan göra, så självklart att man känner sig lite uppochner efteråt! Jag var själv nedstämd i flera veckor efter förlossningen, men nu är det mycket bättre. Låt det ta sin tid och begär hjälp av din pojkvän så mycket du kan :)