Jag började känna av ligamenten bara några dagar efter pluset. Jag känner fortfarande av det men i början kände jag de nog mer.

Jag tycker att det känns som knivhugg långt ned vid sidan av magen. Först trodde jag att det var något med äggstockarna. I början kom det speciellt när jag nös, hosta, reste mig snabbt eller vände på mig i sängen. Det höll sig i några sekunder max men de gjorde jäkligt ont!

Nu kan jag få en liknande känsla på andra ställen runt magen. Antar att det finns ligament på andra ställen som kan börja kännas allt eftersom magen växer. 

Du får gärna dela med dig om du hittar några tips på hur man får katterna att förstå att det inte är mysigt med vassa klor i brösten haha 😃

Det låter helt normalt :) stor igenkänningsfaktor. Och ja magen gör ondare i tidiga veckor än när man är stor, sen blir det bara tungt. Typ som en jättehängbuk men med en kil på instidan så man blir sjukt orörlig :P i början kan det göra grisont. Vänd dig försiktigt när du ligger ner, rulla mjukt runt och sakta sätt dig upp.

Som ovan säger nysningar, hosta, skratt och svära rörelser är hemska, ffa om man är kissnödig. Blåsan är jätteklämd innan graviditeten kommer upp ur bäckenet, sen är det okej tills bebisen tynger ner och sparkar på den senare ;)

Kan tillägga också att det kan hjälpa att huka sig när man nyser och hostar. Eller om man ligger ner, dra upp benen mot överkroppen innan du hostar :)

ja det funkade för mig också, bra tips!

Åhhh!! Tack för tipsen! Just det med att det är ganska oskönt när man är kissnödig känner jag igen… Och när man ligger ner… Och när man nyser… Man ser nästan strykrädd ut när man kryper ihop inför en nysning. Sedan försöker man tänka att det beror ju på något bra, men kombin trött, ont och lite orolig gör ju att det från och till är terror! Det ska bli lite skönt på KUB:en om en vecka… Förhoppningsvis ser det helt normalt ut och man kan slappna av lite. Är det förresten på grund av min klämda blåsa som jag är så hård precis ovanför blygdbenet fast jag egentligen inte är kissnödig? Tänker att blåsan trycks utåt?

Hmm nej det låter som om du har hittat toppen på livmodern, är du längre gången kanske?

#6 det skulle vara om ärtan gjort en tillväxtspurt. Vi gjorde ultra i vecka 8+0, och då var liten i princip på dagen (+2 dagar mot vad vi beräknat) så stor som förväntat. Jag är ju å andra sidan inte så stor, 65kg idag på 180 cm så skulle det vara blåsan som trycks lite ut är det inte så mycket emellan. Om jag ligger ner inbillar jag mig att jag känner livmodern som en hård boll strax under blygdbenet. Min man läser gynekologi nu och har också känt och tyckte han kände livmodern ungefär där. Det är så spännande!! Vad kroppen kan, och då har jag bara kommit en fjärdedel än :)

Vi kände iofs senast för ett par veckor sedan, så lite har väl hänt… Framför allt med tanke på att växtvärk och ligament spökar igen efter att det varit lugnt ett par veckor. Antar att tillväxten inte är helt linjär?

nej dom växer i perioder under hela graviditeten :) vissa dagar är lugna, andra dagar har man ont mest överallt :)

Såvitt jag vet är urinblåsan inte hård ;) det är säkerligen bebisboet som du har hittat. Vissa kan känna såhär tidigt, men vanligen är det runt v.15.

Hahaha!! Det har du rätt i! Tur jag inte satsade på sjukvård känner jag ;) anatomikursen har jag i alla fall tappat.

😃 (urinblåsan är en muskel för övrigt)

Jag kunde inte märka vart livmodern var förens v.16 tro jag det var. Men jag minns att det stod i gravidappen runt v.12-v.13 att man ibland kan börja känna kanten av livmodern redan då. Jag kände efter helt febrilt utan att lyckas hitta någon kant :P Men det borde väl vara möjligt att kunna känna den då :)

Haha, det kommer väl för mig också antar jag ;) tycker bara det går så infernaliskt långsamt!! Kan knappt vänta på att få vara gravid på riktigt. Nu går man bara i en twilight zone och har gravidsymptom men inget påtagligt att man är gravid. Är lite avundsjuk på alla fina magar. Jag inbillar mig säkert att jag känner något också för att jag vill… Och är jag som mamma kommer jag inte se gravid ut på förlossningen ens :P

Jag är istället avundsjuk på alla som inte är gravida haha, eller ja alla som har hunnit få sina bebisar och har graviditets eländet bakom sig :P

Fast i början längtade jag också massor efter att se gravid ut :)

#14 Haha :) ja, det är väl tur att man inte vet hur det blir sedan :)

Idag har jag knappt haft ont alls… Lite molvärk långt ner i livmodern, men inga hugg direkt. Har varit så sedan jag plussade, upp och ner med det mesta. Och är man inte nervös över att det gör ont så är man nervös över att det inte gör ont :P aldrig är man nöjd…

Jag vet precis vad du menar :P När bebisen tex sparkar så jag får ont vill jag bara att hon skall lugna sig lite, men så fort hon lugnar sig så blir jag livrädd att något är fel :P Man är aldrig nöjd haha. 

Men ligamentsmärtorna och molvärken har gått jättemycket upp och ned för mig utan att något har varit på tok. Molvärken hade jag nästan uteslutande under de 10 första veckorna. Det har bara kommit handräknade gånger efter det. Så det är absolut inget tecken på att något är fel :) Men jag känner absolut igen oron :P

#17, jo, precis samma här. Sedan vecka 10 har det lugnat sig och varit mer upp och ner än konstant som innan. Det enda som håller i sig är de förbenade brösten. Man har verkligen förstått att man har dem när man får "hålla fast" dom med händerna när man springer och kissar på natten för det gör ont när man går. Och djuren och deras tassar… Måste också säga att det här forumet är fantastiskt! Inga garantier finns ju än för att det går vägen, men ni gör mig verkligen lugnare. För någon som inte har andra att bolla med är ni guld!