Värkar
Hur känns värkarna när förlossningen börjar? Vart i magen känns det?
Det är väldigt varierande, jag hade nedåt ljumskarna och i ryggen :)
När jag var gravid försökte jag få reda på hur värkarna kändes. Alla sa "du märker när det är riktiga värkar". Blev nästan sur på det svaret. Jag ville ju veta! Men, det är faktiskt så. Men för att försöka svara på din fråga; jag kände det i ryggen och i magen. Det började liksom som mensvärk på höger sida, utåt ryggen och sen vänster utåt ryggen för att sen kännas i hela magen och rygg :)
Åh, det där tänkte jag jättemycket på när jag väntade lillebror. Tyckte folk var dumma som sa så, haha. Men så vaknade jag en lördagsmorgon med blödning och en pytteliten värk och då bara visste jag trots att jag haft förvärkar som vart mycket starkare än så.
Min mamma sa alltid att "alla mina barn har kommit tidigare, så det gör säkert din också". Och jag trodde att han skulle göra det, så de sista veckorna innan BF kände jag efter sååå mycket. Men jag kände fasen inte ett smack. Inte ens minsta sammandragning. Sonen var beräknad 31 juli. Den 15 augusti åkte vi in för igångsättning. Så jag fick aldrig ringa det där "nu-har-vattnet-gått"-samtalet till min sambo, vilket jag blev lite ledsen över. Så när väl värkarna började sen, så visste jag ju att det var just värkar eftersom jag blev igångsatt. Men ut kom han, den 17 augusti :)

För mig kändes det som jag inbillar mig att knivhugg i magen känns. Eller som när man får en stöt av ett elstängsel, fast ihållande. Framförallt kändes det på framsidan/ nederdelen av magen.
Tack då har jag en aning 😊 Kände något höger sida snett ovanför naveln , men det kändes mest som magknip. Men jag vet ju inte hur värkarna ska kännas så man undrar, men tyckte inte att det gjorde tillräckligt ont 😉
För mig så kändes det först som svag mensvärk i magen och sen ungefär som ryggskott gör när man försöker röra sig fast utan huggen. Det krampar och svider! Jag tillhör den där skaran som aldrig fattade att det var riktiga värkar, jag tyckte att det var ett par envisa förvärkar och pina mig igenom det i väntan på att det skulle släppa så jag kunde gå och lägga mig haha!
jag blev ju igångsatt så jag visste när det var på allvar därigenom, och jag svor ve och förbannelse för det kändes precis lika ****dant bra länge… Visst värkarna blev ju starkare men det gick mååånga timmar innan jag hade fattat nåt hemma kan jag ju säga.