Gravid iFokus

Gravid

Etikettkänsliga-situationer
Läst 2494 ggr
Anna-Linnea
0

oönskad graviditet/abort

I måndags så tog jag mig till UMO där jag fick göra ett graviditets test. Min mens var då 12 dagar sen och efter en vecka av syntom och intaladen att det bara var hjärnan som retades med en, hittar på syntom som inte finns och skjuter fram mensen, så plussade jag till både min förvåning och kanske vad jag egentligen, egentligen visste. 

Åh. Hela veckan har jag känt mig ledsen, inte trodde jag att det skulle påverka mig så mycket som det har gjort. Kanske är det så mycket verkligare för mig när jag har haft ganska mycket syntom ändå för att bara vara i vecka 6. 

- Illamående, vaknat upp på natten flera gånger, metallsmak i munnen, ömma bröst, molande smärta i både mage och rygg, ofta kissnödig och trött! 

Jag går sista året i gymnasiet och detta sker i sammanband med att en av de största uppsatserna vi gör ska ha sin första inlämning och en hel del annat. Det blev mycket på en gång helt enkelt. Imorgon ska jag till min första undersökning och göra ultraljud och avgöra vad för abort jag ska göra, vilket förmodligen kommer bli medicinsk. Jag har bara känt mig hängig hela veckan även fast abort alltid har varit ett självklart val. Kanske för att det inte var såhär jag föreställde mig att min första graviditet skulle vara. Vet inte riktigt vart jag vill komma med inlägget, förutom att jag kände att jag ville skriva av mig. Kanske är det någon som läser som själv har varit med om samma sak. Ni får gärna något skriva i så få fall, kanske hur ni upplevde det osv.

[TanatosNyx]
0
#1

Jag har inte varit med om liknande själv, men jag ville ändå lämna en kommentar att jag tänker på dig och vad du går igenom 🌺

Fia81
3
#2

Jag gjorde en tidig abort när jag var 19 år. Jag och min pojkvän, idag man hade varit tillsammans ett år och var inte redo att bli föräldrar. I dag 15 år senare har vi två barn som var planerade. Jag/vi ångrar inte vårt beslut, vi fick några härliga och viktiga ungdomsår till. Ta hand om dig, du har mycket hormoner som spökar nu.

"Små stjärnor lyser också i mörkret"

becka89
0
#3

Har varit i samma sits var 17 när jag gjorde min abort dock var det en förlossning i vecka 14 något jag absolut inte skulle vilja att någon ska gå igenom hade hellre gjort en tidig skrapning. Men det är absolut inget jag ångrar en sekund just för att vi gick ifrån varandra och jag kunde plugga klart skaffa jobb och göra alla tonårsgrejer innan. Enda tipset är att göra det tidigt.

plommon1
1
#4

Det är ju inte ett lätt eller roligt beslut även om det är det rätta! Tänker också på dig och hoppas att allt går bra 🌹

[pepparkatt]3
4
#5

Jag gjorde en abort ganska nyligen, fick mitt första barn för bara 9 månader sedan och innan jag blev gravid för andra gången så var jag bombsäker på att jag ville ha ett barn till tätt, men så fort jag såg mitt plus så fick jag ångest, kändes katastrofalt. Intalade mig att jag var ok och redo, alla andra runt mig tyckte att det var toppen och såklart skulle jag köra på. Ingen var särskilt öppen för abort vilket chokade mig, alla sa att jag skulle ångra mig, må dåligt efteråt och att det är en hemsk grej att gå igenom, de sa i princip allt man inte vill höra när man känner att nej detta är fel för mig! Avbokade min första abort i vecka 5. Bokade en ny tid efter veckor av ångest i vecka 8, fick göra medicinsk abort och idag är jag helt galet kanske, men är så jäkla glad och lättad över att jag gick på magkänslan. Känner mig inte alls ångerfull, det var det bästa för mig nu helt enkelt. Och själva proceduren - super smidigt, fick ett eget rum, smärtlindring och sen var det över efter några timmar. Hade väntat mig något mycket värre så var glatt överraskad - men skulle inte göra om det så nu blir det spiral för mig tills jag känner mig redo igen. Lycka till jag är säker på att det kommer gå bra!! Och känns det rätt i magen så är det rätt beslut det tror jag stenhårt på. (Och tvärtom såklart)

Bjallstal
0
#6

Gick igenom samma sak som 16 åring. För min del hade det säkert fngerat att behålla. Min mamma sade att hon kunde ta det som sitt eget eller i alla fall hjälpa till på alla sätt möjliga. Men jagtyckte inte det kändes rätt för varken mig eller killen(fortfarande tillsammans efter 7,5 år) och ångrar inte alls idag att jag gjorde abort. Men vet många vännner som ångrar sig idag med att dem gjorde abort.

Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora…