Jag känner igen obehaget inför amning, idag känns det som att inte kommer amma faktiskt men det ändrar sig lite från dag till dag.
Känner absolut igen dina tankegångar, det är svårt att ställa om sig från hur det alltid har varit.
Men kanske gör hormonerna sitt till att det kommer kännas helt annorlunda sen när bebben är här.

Innan första barnet så kände jag nej nej nej inför amning men blev så inpräntad av alla att man skulle amma om man brydde sig om barnet. Det var dåliga mammor som valde ersättning , och man skulle definitivt tycka om det när man väl ammade. 

Suck, jag avskydde det och jag grät i princip konstant vid alla amningar vilket gjorde att bebisen blev störd och blev inte mätt. Slutade amma när han var runt 2 veckor, och handmjölkade ur mängder av bröstmjölk i början dels för att undvika mjölkstockning samt underlätta bytet till ersättning.

 Andra barnet vägrade jag amma, och kommer även vägra amma barnet som kommer i mars :) Så nej, alla ändrar sig inte och alla tycker inte om att amma.

#1 Skönt att jag inte är ensam :)
#2 Varför tror du att du inte gillar att amma, är det samma för dig som för mig tror du, att du förknippar brösten som något sexuellt? Jag hoppas att jag kan ändra mig och må bra i mitt ammande när det väl blir. Tänkte prata med barnmorskan om det i förebyggande syfte också.

Det är jättevanligt att känna såhär :) flr många (men inte alla) så hjälper förlossningshormonerna till, allt kring sex är bara som att trycka på en av-knapp. Men mår man inte bra av att amma så gör det inte. Flaska är ett ypperligt hjälpmedel. Om man stukar foten och får en krycka, är man dålig om man använder den då? Hjälpmedel som hjälpmedel :) ibland behöver man flaska för att må bra.

Kände samma. Tänkte ändå att jag skulle ge det en chans. Funkade väldigt bra. Men vi gav lite ersättning ändå från början så jag kom iväg lite. Sen blev det mer och mer ersättning och då hon blev 5 månader slutade jag amma helt. Smidig nedtrappning och avslutning.

Jag vill amma mitt barn för att jag vill att det ska vara så naturligt som möjligt + att det blir billigare än att behöva köpa mjölkersättning 😛 Men jag känner samtidigt igen mig i det du säger, tycker också att det klingar fel. Jag tror att jag försöker att inte tänka på det allt för mycket och att det är på det här sättet det är menat att vi ska mata våra barn 🙂

Med första var jag lite orolig för hur det skulle vara. Främst för att mina bröst är väldigt känsliga. Är dom som får igång mig… Men för min del var det inga problem. Tänkte inte ens tanken när jag väl hade min bebis och det var absolut inget sexuellt med och amma. Brösten visste mycket väl att de var bebisens och inte makens. Gillade inte alls att han var där förens amningen var avslutad.

För mig va amning något som va självklart men skrämmande. Jag ville inte "flasha tissarna" för andra än min man eller låta nån röra dom. Men när lillen kom ut såg jag fram emot amningen och tyckte tom att det va irriterande att han sondades första dygnet. Det kom så naturligt att barnmorskorna och barnsköterskorna både såg mina bröst och rörde vid dom när dom hjälpte mig få till det. Idag trivs jag riktigt bra med att amma :)

Bra tråd!

Läser på om amning och flaskmatning, rekommendationer osv. 

Mycket bra artikel här!

http://www.sydsvenskan.se/sverige/landet-dar-mamma-ska-amma/