Danderyd har en jättebra visningsvideo som jag starkt rekommenderar :) dwn finns bland podcastsarna i appen gravid och baby

Går det bra med långa förklaringar? Har gjort två planerade kejsarsnitt och inväntar datum för mitt tredje. KS 1. Information glömdes bort att ge då det bestämdes dagen innan. Vi var på förlossningen runt 8, och runt lunch sattes urinkateter (alltid på kejsarsnitt). Vid 14-tiden kördes jag in på op-salen där jag fick byta till smal brits. Fick sätta mig på kanten och försöka kuta ut ryggraden så de kunde sätta bedövning då det var vaket tillstånd. Bedövningen tog fel så det blev som iskalla hårda myror från ryggraden till tårna. De trodde dock att den tagit ändå så fick lägga mig ner. Armarna rakt ut i två skåror typ, och det sattes dropp, plattor på bröstet för att kolla hjärta ocH dylikt. En syresmätare på fingret. Under tiden sattes det upp en grön skärm strax vid bröstet. När alla sladdar var på plats så kollade de ifall jag kände att de nöp mig i huden, vilket kändes men gjorde inte ont. Bebis var fixerad så de fick rycka och trycka för att få ut honom. Trodde att jac skulle åka av då det även kändes som britsen var sned. Vilket den ofta är då det underlättar för persobalen. Under ingreppet började jag frysa och kräkas, tydligeb en vanlig bieffekt. (Kräktes sedan fram till morgon så någon finfika fick jag inte behålla.)Snabb titt på bebis som försvann en sväng för kontroll. Under tiden syddes jag igen. När det var klart så kom bebis in på op-salen med sin pappa. Vi låg några timmar nere på förlossningen innan vi kom till BB. På natten gick jag till toaletten för första gången på ostadiga ben. Men kl 8 på morgonen stod jag i duschen utan problem. Att amma gjorde ont i snittet så jag fick tips om kudde eller filt emellan vilket hjälpte. För övrigt var jag bara öm och stel men slutafe med värktabetter rätt fort. Åkte hem 3e.dagen och gick långpromenad den 4e dagen. Långsamt då det stramade men gjorde inte ont.

KS 2, Träffade narkosläkare några veckor innan pl.snitt. Vi pratade om mitt tidigare kejsarsnitt och önskemål inför det nya. Just då kändes det onödigt men det visade sig vara guld värt då personalen vid keksarsnittet verkligen arbetade efter mina önskemål. På förlossningen vid 8, kateter runt lunch och ny rutin var att jag fick gå till op-salen vid 14.Alla sladdar sattes direkt denna gång. Vaket tillstånd igen men denna gång hade jag en envis läkare som vägrade ge mig sprutan förrän han nådde rätt i ryggen. Sambon slutade räkna efter att läkaren försökt komma rätt 10 ggr, och det gjorde ont. Men till slut kom sprutan rätt och jag hann knappt lägga mig ner förrän jag kände varma och tunga ben. (Som man ska om bedövningen tar rätt). Jag kunde inte ligga på sned brits pga enorm mage men ingreppet gick fort. Fick illamående men det gavs blodtryckshöjande som hjälpte. Bebis försvann för lite kontroll, och jag syddes igen. Började kräkas när jag flyttades till sängen och kräktes återigen en hel natt. Fick illamående-tabletter väl på BB som hjälpte lite. Ville upp ur sängen vid midnatt men kunde knapppt stå pga smärta och yrsel. Vid 10-tiden på förmiddagen ville jag duscha. Fick hålla mig i smyg på väggen eftersom jag hade ont och var yr. Duschen var en pärs och höll på att svimma. Hade riktigt ont denna gång och det satt i drygt 2 månader. 1 år tog det innan det slutade ömma i ärret.

Jag fick akutsnitt men operationen är detsamma. Fick kateter vid 02:30 samt slang i handen för dropp och antibiotika. Fick även dricka nån jätte äcklig vätska som skulle motverka blodpropp om jag inte mins fel. När jag kom till operationssalen bytte dom säng och jag fick ligga på vänstersidan och kuta med ryggen för bedövningen vilket gjorde att bedövningen tog bäst på vänstersidan. Det sattes nåt annat dropp i andra handen och syresmätning på fingret och elektroder på bröstet. sängen har dom sen i lutning för att moderkakan som jag hade i framvägg inte ska trycka på bebis. Dom satte igång op 03:01 och 03:07 va han ute. Det tog sedan 1 h att sy ihop och sen fick jag va på uppvaket 1h innan jag fick komma upp på förlossningen (bb va fullt). Vid 07 kunde jag resa mig för första gången även om det gjorde fruktansvärt ont i magmusklerna. Som smärtlindring fick jag alvedon och diclofenac 3 ggr om dagen. Dag 1 kunde jag inte gå så mycket men dag 2 gick det mycket bättre. Nu efter 1 v har såret nästan läkt och jag har inte ont alls :)

Jag har funderingar på detta med planerat snitt pga förlossningsrädsla så jag hänger med här i tråden.
Vågar knappt fråga bm om det av rädsla för att få nej eller ingen förståelse.

Vad jag Hört så är det svårt, ibland typ omöjligt, att få planerat snitt pga förlossningsrädsla, så vill ni ha det så bör ni nog lyfta frågan så fort som möjligt för det kan nog ta tid att få igenom det.

Jag som kämpat för att slippa mina kejsarsnitt har svårt att förstå att man väljer det frivilligt. Men rekommenderar samtal med barnmorska som kan remittera till aurora-mottagning där man kan diskutera sin rädsla. Tyvärr finns det tydligen inte såna samtal för oss med panik inför kejsarsnitt.

Jag sa till min BM på första besöket att jag är orolig för naturlig födsel. Hon tog det jättebra och frågade inte ens varför jag var orolig utan sa direkt att jag kan åka till Danderyd på besök så går dem igenom allt kring kejsarsnitt så kan vi prata mer om det efter det besöket.

Jag hade mycket hellre valt normal vaginal förlossning än snitt. Man blir ju trotsallt väldigt begränsad efter och vissa kan ha kraftiga smärtor i flera veckor. Så ja håller med velinga, prata med eran bm och försök komma över rädslan :)

#9 Ja jag har kämpat för att slippa mina men de är läkarbestämda, och då har man ingen stor talan :(

Det många tror har jag märkt är att man slipper smärtan. Och visst kan det kan man göra om man ser ifrån mitt kejsarsnitt 1 och din beskrivning. Men sen och andra sidan så vet jag flera som knappt haft besvärliga förlossningar och barnet har kommit ut utan större smärta. De har sedan åkt hem 6 timmar efter födseln då de varit pigga och smärtfria. Det är så olika hur man mår, och inget man kan påverka. Men ser man till mitt andra kejsarsnitt så kan det krångla och smärta länge efter ingreppet. 

Men detta är ett så stort ämne att man behöver professionella samtal om man är rädd eller orolig.

#7 precis som du är jag rädd för kejsarsnitt (eller egentligen vilken operation som helst tror jag).  Men intalade mig själv hela graviditeten att om det krävdes så skulle jag bara tänka på att det var det bästa för barnet… Nu gick det ju vaginalt ändå och hoppas såklart att det blir så nästa gång också. Men hur jag skulle känna om det krävs där och då vill jag inte tänka på.. förtränger…

De som har förlossningsrädsla brukar inte bara få ett planerat snitt bara "sådär", det brukar krävas att man går i samtal och försöker bearbeta sin rädsla innan de tar något beslut (brukar vara en grupp av förlossningsläkare, barnmorska som håller i dessa samtal samt psykolog som går igenom de remisser från MVC och ser hur man kan hjälpa, och första åtgärden är nästan alltid samtal) så ta upp det med barnmorskan snarast! Den som beslutar om snitt är alltid en förlossningsläkare till slut.

#11 Det är tack vare mina barns liv som jag genomfört kejsarsnitten då jag har full rätt att vägra. Men läkarna har starkt avrått med motiveringen att barnen eller vi båda löper risk att dö vid en vaginal förlossning, och ja därför är jag snart kejsarsnittad för tredje gången ;) Man säger inte emot ifall man riskerar barnets liv eller ens sitt egna :) 

Visst är det så att planerat kejsarsnitt pga förlossningsrädsla ska bedömas innan det tas beslut. Och därför kan man inte heller råda för eller emot på internet :)

Nä, jag ska prata med min bm om remiss till vårt Auroragäng på sjukhuset, finns nog mycket bra stöd där tror jag. Sen får man säkert extra stöd o "uppmärksamhet" under själva förlossningen (om man ändå kör på en vanlig) om man berättat innan att man är jätterädd. Kunna få bedövning tidigt osv.

#13 et gör du rätt i, för handlar det om smärta så finns det ju flera bra alternativ för smärtlindring:)

Ja du det är nog allt möjligt det beror på, men hoppas hinna få träffa dem innan iallafall. Kanske jag kan klara en vaginal förlossning ändå…

Det tror jag du fixar :) En morot kan ju vara att du får träffa barnet på riktigt mycket fortare, jag fick se min lilla kille i 2 min bara innan dom tog iväg honom och sen tog det 5 h innan jag fick se honom igen och det va jobbigt :/

Och det var planerat snitt? Blev det någon komplikation eller är det rutin att de gör så?

Sorry att jag kapar din tråd pepparkatt!

Nej det va akut snitt men det är standard att pappan går iväg med barnet medans dom syr ihop dej och det tar ca en timme och sen skickas du till uppvaket och får ligga där 1-2 h och sen skickas du upp till förlossningen eller bb :) och nu hamnade ju min på neo men första dygnet kändes det skönt för jag hade så ont att jag inte kunnat ta hand om honom på ett bra sätt kände jag

Här har vi redan pratat om min skräck och att Nyköping inte är inhumana om man verkligen känner att man inte kan. Jag har redan försökt behandla min rädsla men det är mycket mer och djupare än så, så för mig är ännu en förlossning inte på kartan. Var dessutom totalt handikappad och hade ont efteråt i flera veckor, så smärta efter är helt ok för mig, men inte förlossning och allt vad det innebär.

Och nu handlar denna tråd om det den handlar om, så snälla ni som gjort kejsarsnitt kan väl berätta om det istället, behöver inte bli tillsagd att prata om min förlossningsskräck för jag har som sagt tagit itu med de problem jag har - dem kvarstår dock därav denna tråd.

Förlåt pepparkatt, blev själv så orolig igår för min förlossning och började tänka på kejsarsnitt så det var för egen del jag pratade om att få samtalsstöd osv.
Jag vill också gärna göra ett snitt men får ju se hur vården ställer sig till det.

Startar en egen tråd om jag behöver :)

Stort lycka till pepparkatt! :)

Här är en till som inte vågar gå igenom en vaginal förlossning igen! 

Jag har gått igenom två tuffa förlossningar där både jag och mina barn mådde dåligt, så jag vägrar! Det är mycket därför vi inte skaffat fler barn, men nu kom denna lille till oplanerat så då får jag önska kejsarsnitt istället 🙂

Jag är också intresserad, om det är ok för Ts, att fråga hur ni som gjort kejsarsnitt mått efteråt? Jag läste någonstans att det kan vara svårare för magen att dra ihop sig men det kanske är individuellt? Men hur mådde ni? Läkte snittet fort?

#18 Beror på sjukhus för jag har alltid haft mina nyfödda hos mig. De har bara gått iväg för apgar-undersökningen och sen kommit in i operationssalen igen. Sen har vi gemensamt legat i ett rum på förlossningen tills det funnits plats på BB.

Allt som handlar om förberedelser, under och efter kejsarsnitt mottages tacksamt! Behöver absolut inte bra vara mina frågor så länge det handlar om er som gjort detta ingrepp! :-)

Och #21, absolut ingen fara!! Jag förstår det. Du får gärna fortsätta skriva här så länge vi pratar om snitt :-)

#23 så är det nog :) Glömde berätta att jag även fick spruta i 3 dagar som motverkar blodpropp. Den är liten men svider till och jag har nu 10 agar senare blåmärken efter :p