![[AmandaBorg]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Han har ångrat sig
Jag behöver skriva av mig.
Igår berättade min sambo något som fick min värld att rasa, han vill att vi ska börja skydda oss igen. Han sa att i början när vi försökte så tyckte han att det kändes kul, men att ju mer han har tänkt, desto mer har han insett att han inte är redo. Han sa att han inte känner sig vuxen, att han vill resa och att han är rädd för hur vi ska klara oss ekonomiskt.
Ekonomibiten skrämmer mig också, men jag vet att det är något som kommer att lösa sig. Resandet är något jag också vill, men inte så pass mycket att jag skulle välja det över ett barn. Vad gäller att han inte känner sig vuxen eller redo vet jag inte vad jag ska säga eller känna. Jag förstår att han inte är redo, men jag förstår inte hur han inte kan vara det. Jag är så himla redo, jag är redan en mamma, fast utan barn.
Jag grät så otroligt mycket igår, många förstår nog inte hur det här kan vara en sån big deal för mig, men jag gissar på att många av er andra som försöker och längtar förstår precis.
Det värsta av allt är att vi har försökt i fyra månader, att han sa att han var redo och att han nu har ändrat sig. Jag har varit så säker på att vi faktiskt snart kommer att ha en bebis, en liten människa som vi tillsammans har skapat, en blandning mellan oss två.
Just nu känner jag mig så tom. Det känns nästan som att någon har dött och det gör ont i hela mig.
han sa väl att han inte är redo inte att han inte ville ha barn alls …
tycker att det är bra gjort av han att erkänna att han inte är mogen
tänk dig senariot från andra hållet… ni skaffar barn och han sticker och du blir ensam kvar med barnet …
Jag förstår din längtan. Men tyvärr är det ingenting du kan göra. Att försöka övertala honom att han visst vill bli pappa kommer förmodligen bara göra honom irriterad och att han känner press på sig. Börja skydda er igen tills ni båda känner att det känns rätt att försöka igen.
Men fy vilken soppa du hamnat i. Snacka om brustna förväntningar. Det gör ju verkligen hur ont som helst. Jag skulle också gå sönder om min sambo gjorde så.
Sedan skulle jag bli jävligt förbannad. För som kvinna kan man inte få barn hur länge som helst medans män har det enklare. Jag skulle gå sönder över tanken på att vänta bort min mest fertila period för att han kanske skulle resa och barnsla bort min viktiga tid.
Sedan så blir man ju inte antik för att man får barn lite senare. Men riskerna ökar ju väldigt och risker för missfall och kromosomfel och komplikationer ökar också. Nej jag skulle kanske faktiskt överväga att byta partner om jag var i din situation.
Men nu till det viktiga, gör som du själv känner är bäst. För du är huvudpersonen i ditt liv.
Jag förstår att du blir ledsen. Men det bästa var ju att han sa det nu och inte när du redan är gravid och att han möjligtvis sticker.
Det kan ha varit så att han blev nervös, kompisar som har sagt vad dom tycker m.m Vilket gör att han tvekar. Ge det lite tid så är han nog med på det igen. Men tjata inte eller så för då kommer det bara ta längre tid.
Jag vet ju inte hur gammal du är men jag förstår att du blev ledsen men ge det lite tid så ska ni nog hinna med att få en liten innan det är försent.
#5 Om det brådskar eller inte får TS själv avgöra, när man väljer att skaffa barn är högst individuellt.
Jag förstår besvikelsen, för den är på riktigt.
#7 Jo jag förstår det. Men ingen vet hur långt tid manfolk brukar för att mogna. Finns ju folk som väntar tills de blir 40-60 år innan de känner sig mogna. 😃
Förhoppningsvis gäller det inte TS sambo.
Åh vad ledsamt att höra, förstår att det gör ont. Bra att han säger till men tråkigt att det behövdes. Det är rätt vanligt att det blir såhär, men har du tålamod så har du säkert en ansvarsfull far till erat framtida barn om du har tålamodet att vänta in honom.
Jag har varit i en liknande sits. Ville verkligen ha barn och jag övertalade sambon. Vi skulle börja försöka då fick jag kalla fötter och när jag ville igen så ville inte sambon längre.
Det tog några år och min längtan var galen, men när vi väl började försöka och båda ville lika mycket så var det så speciellt! Jag förstår att du är otroligt besviken och sårad! Men barn är ett stort beslut, så du måste respektera om han inte är redo och han måste respektera om du inte vill vänta och väljer att lämna.
Det är klart det är jobbigt att vänta, men det är så mycket mer underbart om båda vill! Att den ena ska känna press och den andra dåligt samvete, så tycker jag inte att en graviditet ska kännas om man kan välja!
#1 och #2 Jag skulle ALDRIG tvinga honom. Jag är glad att han sa till men det betyder inte att jag inte är besviken eller att det inte gör ont. Vi hade ju redan börjat försöka och jag var inställd på att vi förhoppningsvis skulle ha ett barn redan nästa år.
#3 Vi har varit tillsammans i lite mer än 4,5 år så trots att jag känner mig sårad nu känner jag inte att det är värt att bryta upp för. Han är värd att vänta in. Jag kommer säkert att bli förbannad sen, och ledsen igen och så kommer det nog hålla på. Hur jag känner framöver vet jag inte, kanske tycker jag inte längre att han är värd att vänta in då.
#4 Försent är det inte, jag har förmodligen ganska många år på mig, jag är ju bara 22. Men ledsen är jag ändå.
#9 Som det känns nu har jag tålamodet att vänta, han är en underbar person och jag vet att när han är redo kommer han att bli en helt fantastisk pappa.
#10 Jag vill verkligen inte pressa honom, och jag respekterar honom och hans vilja, och han respekterar mig. Men jag tror att om jag skulle välja att lämna för att han inte är redo skulle han gå med på att skaffa barn nu i alla fall, bara för att ha mig kvar. Och så vill jag ju inte heller att det ska vara, Jag vill att han ska vilja ha barn för sin egen skull lika mycket som för min skull. Jag vill att vi ska vara två om saken, och det trodde jag att vi var tills igår.
Usch, vad jobbigt det känns. Men tack för era fina ord!
Kan tillägga också att han aldrig någonsin skulle lämna mig pga en gravid eller ett barn. Han har varit noga med att säga att om jag skulle råka bli gravid så vill han inte att jag genomgår en abort för hans skull, jag gjorde det när vi precis hade blivit tillsammans (vilket jag inte ångrar idag trots att det var helt sjukt jobbigt då). Han vet att han skulle växa in i rollen som pappa, men han vill inte planera ett barn när han inte känner sig redo.
Usch va jobbigt :( hoppas han blir redo snart igen! Själv väntade jag i 8 år innan sambon blev redo :/ men har varit värt varenda dag att vänta då jag älskar honom och vill inte göra Slut. Och det är underbart att vänta ett barn som är önskat och längtat av båda 💜 lycka till! :)
#13 Ja, jag hoppas verkligen att han kommer känna sig redo snart. Samtidigt är jag rädd för att få upp mina förhoppningar då det kan bli likadant igen.
Usch, åtta år är en lång tid. Men jag antar att det känns åtta gånger så bra när ens partner väl är redo.
Tack!
Hoppas och tror att han tänkt igenom det ordentligt denna gång så att han nästa gång är redo på riktigt! Känns helt fantastisk när han berättade att han var redo. Både vänner och läkare tyckte jag skulle hitta någon annan, men jag gav inte upp som tur va :) följ ditt hjärta :)
Hur har det gått för er? Skickar omtanke till dig, det kommer att lösa sig @):-
#16 Tack! 🤗 Min längtan efter barn är såklart kvar, men det känns ändå helt okej just nu.
Kan ju ha varit så att han tänkte på det ordentligt (och kanske lite för mycket) och verkligheten slog honom och chockerade honom. Han kanske inte behöver flera år, utan bara få ett par månader på sig att smälta det!
Medarbetare på Skor iFokus
Jag har själv inte varit i den situationen men jag kan iallafall till viss del känna igen mig. Här har sambon aldrig sagt att han är redo. Men vi har de senaste 3åren pratat om barn och sagt att om ett halvår slutar vi skydda oss. Så själv är jag lite besviken att de där halvåret nu mäter upp på 3år. Men jag kan inget göra, han måste vilja och jag vill inte sätta press på honom då jag vet att de bara kommer vara jobbigt för honom. Enda jag kan göra är att lite då och då pika för att han ska tänka på de.
Starta ny diskussion