Jag fick sluta rida i januari /februari och fick min bebis i slutet av juli. Kunde inte rida pga alla sammandragningar. Ena hästen ställde jag av helt och andra hölls igång av medryttare och longering. Medisen slutade sista juni då jag flyttade och sen dess har båda hästarna fått stå. Vill inte lämna bort någon av dem då de är så tajta. Den hästen som stått sen januari är dessutom väldigt känslig och jag vill inte ha andra ryttare på honom. Jag tänkte börja rida lite i helgen nu, 3 veckor efter förlossningen.

Jag går in i v 20 imorrn och har nydligen börjat rida igen. Är en rutinerat ryttare så det är ju igenomtänkt både en och två gånger. Alla gör olika beroende på hur man mår, men mår man bra och allt känns bra finns det ingen anledning att inte rida om hästen är snäll. Kläder är ju dock den svåra biten ;)

Nu är jag tillfälligt utan häst och dessutom inte gravid, men ser inga problem med de. Min mamma tjatade på mig att ja inte skulle skaffa häst innan jag fått mina barn osv, men tänker inte lyssna. Känner man sin häst väl och den inte får för sig ryck så ser jag inte några problem med de. Kanske inte hade hoppat osv kanske inte heller gallopperat, men de är ju upp till var och en. Kläder, jadu är det noga att de är ridbyxor? Har själv ridigt i mjukisbyxor och det går bra det med. Känns väl lite surt att köpa byxor man kanske inte använder så mycket.

Hoppas de hjälper dig i ditt tänkande lite :)

Det finns flera trådar om detta på sajten om du söker, så kan du få ännu mer inputs :)

Jag red fram till v 30 ungefär. Det hade blivit längre om inte hästarna hade släppts på bete då. Jag hade en väldigt enkel graviditet så kroppsligt fanns det inga hinder för min del. Psykiskt så var jag lite orolig i början och jag trodde nog att jag inte skulle våga rida så länge. Men det blev tvärtom - jag fick världens nytändning och blev mer orädd! Jag körde galopprejs ute på skogsvägar in i det sista ;) Jag red dock inte alla dagar i veckan då jag delar häst med min syster. Det är även hon som skött om honom helt nu efter förlossningen. Min tjej är 1 år snart, men av olika anledningar (dock ej kroppsliga) har jag inte återupptagit ridningen än. Det kommer ske nu när jag slutar vara föräldraledig..

Jag tänkte också mkt på det där med kläder. För min del blev det så att jag använde mina vanliga ridbyxor hela tiden, och höll ihop dom med ett skärp. Funkade kanon för mig! (Men då gick jag inte upp nått nämnvärt i vikt så jag hade min vanliga klädstorlek hela tiden).

Trevlig att höra av er! Jag red ett lugnt pass igår, efter uppehåll på 6-7 veckor. Det var länge sedan jag kände mig så otränad! Tänk att lite skritt- och travövningar i ridhuset kan ge träningsvärk.😧 Det var uppenbarligen nyttigt, lite muskelvärk i rygg och mage idag, just de muskler jag vill komma åt. Det har säkert hästen också… Jag ska luska lite mer i gravidridbyxor. Alla verkar ha samma problem att hitta nåt som funkar. Jag har redan mage så det dröjer inte länge innan jag behöver hitta ett alternativ.

Jag ska oxå ha barn i slutet av januari. Har ridit hela tiden (även tävlat för någon vecka sedan). Får fort på mina vanliga ridbyxor men snart blir det problem. Vill rida så långt det går, även tävla lite i höst. Det största problemet tycker jag är att man blir kissnödig typ efter 20 min… Har reda nu en medryttare som har 2 dagar/v. Men hon går i skolan så jag kan förstå om hon kommer ha svårt att hjälpa till på fulltid, så ev får jag se om jag ska ta in en till medryttare under nov/dec tills man kan rida igen. Vill helst inte ställa av då jag vill tävla på vårterminen 😉

Jag ska ha i mitten av januari.. fick hastigt avliva min ridhäst så nu är det bara avelsstona att rida på.. saknar att träna men hästarna är inte i kondis för det.. vet iof inte hur jag fixat det heller då jag har NOLL ork kvar

Jag är medryttare på ett PRE-sto och är gravid med tvillingar i v 25. Rider lite lugnare nu och har pausat hoppningen, mest för att magen skumpar så mycket. Ridbyxorna blev ju snabbt ett problem men så småningom kom jag på att vanliga hängslen funkar bäst, köpte ett par billiga på nätet. Ovanpå det en lång tröja.

För min del är det illamåendet som sätter stopp, annars mår jag bra och är hur ridsugen som helst. Om illamåendet fortsätter måste vi lämna bort henne på foder då jag inte kommer kunna sköta jobb och häst i det skicka jag är i. Jätteirriterande då jag verkligen sett fram emot att hålla igång styrkan under graviditeten. Nu är jag så svag att jag knappt kan bära sadeln, och vissa dagar knappt kommer ur sängen! :-( Klättrade lite igår, mest för att hästen skulle få jobba lite mer än jag, men idag har det inte gått att åka ut till stallet alls. Hoppas verkligen det här går över!

#9 du kanske redan har prövat, men "te" på ingefära och citron funkar för mig när jag mår illa . Sen kom jag glatt på att jag har ett par för stora ridbyxor i garderoben , så de kommer att funka ett tag när mina vanliga ej gör det :-) Vissa dagar har jag känt mig svag, men då brukar jag skritta runt i skogen utan krav på arbete och plocka svamp. Mycket praktiskt med transport 😁

Hur går det för er när ni rider? Är i v 24 nu och kan redan få som stramningar/ likt sendrag i nedre delen av magen när jag enbart skrittar. Det är inte så att man inte står ut men kan göra väldigt ont

#11 sammandragningar /förvärkar. Var det som gjorde att jag fick sluta rida redan i v 12.

Mm, jag har redan nu (v.25) haft mycket sammandragningar, flera om dagen, sen kanske 2 mån tillbaka, dock inte regelbundet, men igår var det nått annat, jag tolkade det som nån form av ligamentsmärtor, gjorde ont under livmodern typ.

Har inte ont när jag rider än, kan ibland känna av lite foglossning ett tag efteråt men inte varje gång, så det hade jag tänkt fortsätta med ett tag till, så länge jag kan tyckte min bm också. Ridbyxorna har jag satt en snodd på för att få ihop dom i midjan, tycker ridbyxor överlag har väldigt hög midja, men det är helt ok utom då en är gravid :)

Jag slutade rida i mitten av december och bebis föddes i slutet av april.  Jag var väl i vecka 20 när jag slutade mest för att det passade i och med att ridskoleterminen tog slut och för att jag faktiskt blev lite rädd för att rida ifall jag skulle ramla av. Red dock bara dressyr de sista veckorna innan jag slutade.  Min sambo gillade inte alls att jag red så vi hade gjort en kompromiss. Jag hade vanliga ridbyxor, satte dem under magen men var inte heller så stor när jag slutade rida.

Började rida igen när sonen var 3 månader och märker att jag inte har samma ork än, ffa magstödet men det går bättre och bättre.

Har hört att ridningen är bra för musklernas skull under graviditeten men man bör ju vara försiktig spec om man inte känner hästen riktigt :) jag hjälper min kompis med hennes travarnordis som är gudasnäll, riktigt stabil kille. Men det blir mest skogsturer då han inte är så utbilda iochmed att han fortfarande går på travet men det är ju riktigt härligt att bara lufsa runt :)

Det här är något som jag nojar mig lite över faktiskt. Inte långt gången än, bara i vecka 6 (enligt BM-mätning. v.4 enligt testet). 

Jag har fyra hästar och de är inga superenkla typer jag har heller. Mestadels unghästar och några är i stort sett inte alls hanterade.

Den av dem som jag rider är en liten sprattlig sak som är på gränsen för rörlig för sitt eget bästa. Än så länge har jag inte flugit, men efter våra ridturer så brukar jag räkna gångerna jag nästan åkt av 🤫

 Så det där med att skaffa hjälp är inte så lätt. Finns inte många som faktiskt klarar av/vill hålla på med ohanterade treårshingstar liksom… 

Min sambo säger ju storsint att han ska hjälpa till, men jag tror inte att han är helt medveten om vad han ger sig in i…

Ja du det är ju svårt att hitta både dom som vågar och kan när det gäller unghästar. Det hjälper inte att longera eller tömköra innnan? Tänkte så du kan vara mer säker ju längre in i graviditeten du kommer. Sen finns det ju förvisso mycket mer än just rida man kan göra när man kommer såpass långt in att det är dumt att utsätta sig själv och bebis för skador :)

Jag brukar tömköra och arbeta mr sprattel mycket från marken, så det kommer jag att fortsätta med så mycket det går såklart 😃 Inser mer och mer att jag kanske får låta bli att rida om ett par månader, mr sprattel går verkligen från noll till hundra. Ingen bra graviditetshäst 🤪

Sedan vet jag ju inte alls hur jag kommer att må och vad jag kommer att orka. Att ta hand om fyra hästar dagligen är tungt och tidskrävande, även om det bara är omskötsel med rykt, hovkoll, mockning och fodring. Jobbigt redan nu när jag är betydligt tröttare än vanligt och har lite lagom humörsvängningar. 

Jag har börjat kolla runt och se om jag kan hitta någon vettig tränare som kan ta sig ann den mer eller mindre ohanterade herren. Men det är ju inte alla som är sugna på att få hem ett så stort, visserligen snällt, men lite opålitligt monster till sig. Och så är man ju själv kräsen till vem man lämnar iväg sina fyrbeningar, det ska ju gärna vara någon som man känner jobbar lite liknande. 

aaah, med tanke på hur pjoskig man är med sina hästar så undrar jag hur man kommer att vara med sitt barn 😂

Ja 4 hästar blir ju en hel del så hjälp kommer du nog behöva längre fram. Men man ska vara kräsen, har själv blivit lurad av människor som utger sig för att ha kunskap osv men i själva verket förstört djuren mer än gjort nytta. Så en man känner är ju helt klart att föredra :)

Jag slutade officiellt rid den 3/10 pga det gjorde ont i magen och började känna mig för tung. Men härdade igenom den tävlingen jag var anmäld till så det fick bli sista gången. Men i går var jag så ridsugen så jag red i ca 20min på en glad häst som gärna ville springa (har en medryttare som rider så han är i kondition). Han vet ju vart vi brukar springa så.. Gick bra men tillslut så gjorde det ont och jag tro han fattade för han stannade mitt i galoppbacken och sen skrittade nöjt hem :-)

För min del har jag knappt rört hästarna de senaste sju veckorna. Jag har mått extremt illa och dessutom fått vad som verkar vara en graviditetsdepression. Det har varit väldigt jobbigt och min sambo fick dra upp och ut mig de första fyra veckorna. Det fanns helt enkelt ingen ork och illamåendet har gjort att jag legat i fosterställning och knappt rört mig. Samvetet har ju knappast underlättar för nedstämdheten heller… Nu har jag äntligen börjat kunna fixa stallet igen och illamåendet börjar avta så smått (går in i v.14 i morgon) även om jag fortfarande har vissa dagar när jag bor på dass. Men fortfarande är tanken på att ta ut en häst och träna helt övermäktig. Jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression tidigare och det känns ungefär som att vara tillbaka där. Det finns ingen ork, ingen initiativförmåga och både hjärnan och kroppen är slut. Jag hoppas att det går över - för att bli mamma när jag mår såhär känns som rena mardrömmen. Får trösta mig med att hästarna inte lider. De går i stor kuperad hage och är tack vare det milda vädret ute dygnet runt och umgås i sin lilla flock. Om möjligt är de aningens för runda, men jag försöker intala mig att det är så mycket värre för mig än för dom - de har det väldigt bra.

#21 oj det låter inte kul :-( Själv går jag in i v 30 och ev funderar på en tur i helgen igen. Enligt min medryttare så hade min häst varit otroligt glad dagen efter, hon trodde han hade saknat att jag red (har ändå varit i stallet minst 3 gg/v). Han hade tydligen sprungit runt och pussat på folk till höger å vänster :-)

#22

Nej, det är inget jag önskar någon. Framförallt när det verkligen inte är så man vill ta hand om sina hästar, det blir ju på ett sätt ytterligare en stressfaktor som suger energi. 

Men de tycker ju antagligen om oss, och de känner ju skillnaden :) Mina pojkar brukar bli mer eller mindre odrägliga om de får en kortare paus. Nu har de börjat vänja sig verkar det som iaf :)