hm, jag skulle tro, jag vet inte säkert, att det är socialen som får ta hand om ekonomin om man inte reder det själv.
vilket nästan är omöjligt att göra när man är 15.
och det är väl inget mål att sträva efter.
men jag skulle inte tro att dom tar barnet för en om man inte har en stabil ekonomi, det krävs nog mer för det, ett missbruk tex.
och det är väl klart att man klarar sig som mamma utan att pappan bor nära, men det kan ju vara att föredra om pappan finns i närheten, inte bara för sin egna skull, utan för barnet skull, men det är ju klart man klarar sig, det gör man väl alltid :)

jag tycker ändå man ska vänta tills man gått ut skolan, träffat någon man vet man verkligen vill ha barn med, och skaffat sig en stabil ekonomi.

Tack för svaret, bubbelbubbel. :)
Självklart har jag inte tänkt skaffa barn än, men om man inget frågar, får man inget veta.. ;) Är ju bra att veta lite sånt om det av någon anledning händer, antingen mig eller någon vän. :)

det har du helt rätt i :) alltid bra att vara lite förberedd!

Tänkte lite på din sista fråga.. det är klart mamman klarar sig bra, men barnet då? Jag tror personligen att det bästa för barnet är att ha båda föräldrarna nära (då inte sagt att man måste bo ihop eller ens vara tillsammans).

Det är många som tappat kontakten med sin pappa pga att han är för långt bort.. det är ganska sorgligt plus att många ju faktiskt saknar sin pappa..

Ifrån egen erfarenhet så hade jag inte min far vid min sida under uppväxten…

inga ord kan beskriva smärtan man kände av att inte ha en far som barn…

andra kanske kännt annorlunda men som sagt detta är av egen erfarenhet…

Jag har inte haft någon far när jag vuxit upp och tycker inget speciellt om detta. Har inte känt någon saknad eller något nämnvärt. Men det kanske är en annan sak om man är kille, tror det ändå är väldigt bra att ha kontakt då.

#0 kan ju berätta om min sambo och hans icke närvarande pappa.

min sambo har träffat sin pappa 3 ggr i hela sitt liv, hans pappa vill inte ha med sina barn att göra. pappan har 10 (!) barn med fyra olika kvinnor. det är bara de tre barnen som han bor med nu som han har kontakt med.

min sambo har lidit otroligt av detta, han har mått dåligt. även om han haft en kanonbra styvfar så har han ju saknat sin riktiga pappa. undrat hur han är osv.

tycker det är viktigt att pappan finns i barnets liv efter jag har sett vad det gjort min sambo.

en sak är bra i det hela dock, jag vet att han ALDRIG skulle överge vår son som hans pappa gjorde mot honom.

Tack för era svar! :)

Självklart skulle barnet få träffa fadern om h*n vill det.
Jag har själv föräldrar som är gifta och bor ihop, men vår relation är superdålig, kanske för att jag är smått omöjlig, det vet jag inte riktigt.