Älskade illamående:-)
Jag ska inte påstå att jag har mått väldigt illa de här veckorna för det vore lögn. Men visst har jag mått illa. Jag har kräkts ett par gånger och illamåendet gör ofta att jag inte kan äta ordentligt, om något alls. Men jag älskar det! Jag tänker att allt är som det ska då, bebisen lever och växer i magen och det är det enda som är viktigt! Att man får springa till toan för att hinna slänga sig och köra porslinsbuss ett tag gör ingenting, när jag ligger där och hulkar tänker jag ändå "Heja, bebis, heja!"

Haha, vad härligt! Jag tänkte inte så om illamåendet, men faktiskt igår, när jag fick lite magmuskelkramp. Då tänkte jag bara, bra att magmusklerna funkar och kan arbeta, det behöver jag senare.
Haha, man tänker lite annorlunda nu:-)
Haha säger som #1 att va härligt att du kan tänka så :D Jag har knappt hunnit tänka att jag är gravid (är snart i vecka 20) för jag har fullt upp att må så bra det går, jag kräks heeeeela tiden och min kropp har kolappsat totalt. Jag får ta en tag i taget och jag är även sjukskriven pga av kräkningarna. Det har känts som jag har haft magsjuka i 5 månader nu haha. Det är väl nu som jag börjar inse att "shit jag är ju herregud gravid" och klappar på den lilla mage som börjat växa och bubblorna som börjar kännas av lilla bebis hihi!! Men nu har jag även fått foglossning så det börjar ju märkas på andra vis att jag är gravid också, det känns som jag norpat åt mig alla "gravid symptom" man kan tänkas få haha.. Om en timme ska vi få åka och kika på plutten, RUL på g :) ska se om vi kan se könet också hihi! Hoppas ditt illamående avtar :)
Haha, så kan det ju också vara! Vad roligt att få se lilla bebisen! Vi ska på KuB-test 27/8 :-)
#4 haha ja ;) Hihi det va så mysigt att se plutten :) och vi se att det är en liten tjej :D så nu känns allt så himla verkligt helt plötsligt!!
Åh, vad roligt! Grattis till lilla tjejen! Ni fick reda på könet idag eller? Hade ni gussat rätt?:-p
Gissat menar jag naturligtvis:-)
#6 åååh Tack :) vi fick reda på det nu previd på rutin ultraljudet, så jag och min pojkvän är helt lyriska nu av nyheten haha! Min första magkänsla va att det var en pojke, men sen de senaste veckorna har jag av någon anledning tagit förgivet att det är en tjej i magen haha. Just för att jag mått så himla illa och alla jag pratat med har sagt att de mått så illa av när de just vänta tjej. Sen läste jag att om man har den där "randen" på magen, om den bara går upp till naveln så är det en tjej och går linjen hela vägen upp så är det en pojke. Alltså det behöver ju inte va så haha, men min linje går bara till naveln :) Och det var massa mera såna "skämt test" jag gjort och allt har visat på tjej, så jag blev bara mer övertygad på att det är en flicka :) Men även att vi fick det bekräftat nu så känns det helt sjukt haha. Är så glad och lycklig att bebis såg ut att må bra och allt såg bra ut! Och nu när vi fick reda på könet blev allt så himla verkligt :)
Åh vad jag älskar din inställning! ❤️
Nu mår ju jag rätt bra, så jag är bara så himla glad ändå! Känns liksom nästan BRA att vara trött på kvällarna och sådär… hehe! Jag hat lite fobi just för att kräkas, får ångest av att tänka på det bara, så jag hoppas att jag kan tänka som du om illamåendet kommer senare för mig.
Grattis till tjejen Emma :) så häftigt det måste kännas! Här är en till som mår illa! Har dock inte spytt ännu, tack och lov. Idag var det dock nära, på bussen och allt… men har lärt mig att ha med en påse i väskan, ifall att! Haha ;) så hemskt om man skulle behöva kräkas på allmän plats liksom.
#10 tack så jätte mycket, det känns underbart :) hihi
och ett tips med illamåendet, ha alltid något att tugga på i väska tex kex :) det har jag och jag har alltid spypåsar redo i min väska ;)
haha ja säga att jag spytt på alla möjliga offentliga platser, i början tyckte jag det var jätte pinsamt men nu har jag accepterat det och får gilla läget.
idag spydde jag tex utanför babyproffsen, vi stod i kassan och skulle betala vagnen och jag hann precis ut för att "tömma" mig, men jag hulkade inne i butiken så alla hörde, spydde även 2 ånger idag när jag satt och vänta på att få göra mitt ultraljud så alla hörde.
tror nog jag spytt överallt i hela Norrköping nu och många okända människor har sett mig, det är inget kul men jag vill heller inte låta mitt kräkande göra att jag inte ska våga mig ut ur huset.
Bra inställning #11 Skit samma egentligen, även om det är synd om dig - det är ju aldrig roligt att kräkas!

Inne på en affär med babygrejer har de säkert sett allt möjligt redan ;)
#12 haha ja jag "bryr" mig inte speciellt mycket om att jag kräks så folk ser, jag vet ju om anledningen till det och det räcker :) de andra människorna kommer jag ändå aldrig se igen förhoppningsvis haha #13 ja men precis ;)
Haha, lite kul med babyaffären! Men som sagt, de har säkert sett det förr :)
Jag älskar fortfarande mitt illamående, även om det är lite jobbigt när man är på jobbet. Det hände en sak igår som jag tycker var lite kul, jag delar med mig, se nedan :P
Det jobbar en kille på min avdelning, en sommarjobbare. Han är liten, blyg och tystlåten. Han råkade befinna sig på toaletten bredvid den jag var på (man bör väl kanske veta att jag hulkade och kräktes som efter värsta partyfyllan). När jag var klar spolade jag två gånger och sköljde munnen, sedan låste jag upp dörren och gick ut. Samtidigt gick dörren till toaletten bredvid upp och killen kom ut med en lätt förskräckt min. Jag log mot honom och spatserade bort till min plats igen. Eftersom även chefen (som för övrigt sitter en liten bit bort) tittade på mig och följde mig med blicken när jag gick tillbaka till mitt skrivbord förstod jag ju att även pojkstackarn hört vad jag gjorde inne på toaletten.
Detta hände klockan 09.00. Och 10.00. Vad är oddsen för att han stod utanför båda gångerna liksom?
Efter förmiddagsfikat kände jag hur illamåendet växte igen. Bäst att öka på takten bort mot toaletterna tänkte jag där jag gick mellan skrivborden. Naturligtvis var killen på väg in på den enda lediga toaletten. "Nehe, du" tänkte jag och strängde mig förbi. Han borde vara tacksam för att jag smällde igen dörren i ansiktet på honom, jag menar, annars hade han ju fått bevittna händelsen som följde och det, det vill jag lova, var inte vackert.