Jag blir så trött på människor ibland, läst så många män på senaste som lämnat sina gravida kvinnor eller bedragit dom eller inte orkar hjälpa till och stötta osv :/
Kram ❤️

Man tar sig alltid igenom svåra delar av ens liv, även om det känns omöjligt just nu. Man får vara stark och blicka framåt så brukar det alltid lösa sig på ett eller annat sätt. Att gräva ned sig löser ingenting, men självklart ska man få vara ledsen och må piss.
Om du vill behålla barnet kan du be om tid för inskrivning sen prata med din barnmorska som kan hjälpa dig med psykolog eller dylikt, annars kan du kontakta en själv på till exempel vårdcentralen så får du hjälp där.

Jag har ingen erfarenhet men vill sända en cyber-kram! Förstår att det är ett svårt beslut oavsett! Men jag tyckte att det var ett klokt råd ovan att gå på inskrivningen och få prata med någon där.

Ett hjärta och en hälsning är inte så mycket som jag önskar att det var. Beklagar på alla sätt och vis det som hänt dig❤️ kan som ovan nämnt hålla med om att det kan gynna dig att gå på inskrivningen och få någon där att prata med. Har du någon nära dig du kan prata med? En vän, syster, mor, moster? Anyone?

Jag bor hos mina föräldrar nu och de är ett enormt stöd. Även min moster och några vänner stöttar. Jag har tur som har ett brett skyddsnät. Just nu är jag hemma från jobbet också. Men ja det är verkligen helvetet. Just nu väntar jag vara på att pappan lugnar ner sig så vi kan prata om det på riktigt. Jag gråter mest hela tiden, men man måste kunna samla ihop sig nog att samtala om det. Idag har jag en enorm "mensvärk", är det farligt?

Och tack hörni för stödet! ❤

#4 Mensvärk är oftast växtvärk, livmodern töjer sig och växer för att göra plats för bebis. Så länge det inte kommer blod (vilket inte heller behöver betyda på fara, jag hade bruna flytningar med lite klumpar under de första veckorna och än mår bebis bra och jag är i vecka 20) och du får enorma smärtor så är det oftast lugnt. Är du för orolig kan du givetvis kontakta barnmorska alternativt åka till gynakuten.

Jag hoppas det löser sig för dig, ge allt lite tid så kan ni nog prata vid snart och försöka bli lite klokare.

❤️ 

"Mensvärken" du känner av är molvärk eller växtvärk. Inte farligt utan helt normalt. Jag har haft så mycket till och från. Det kan dock vara väldigt jobbigt. Testade det aldrig själv, men alvedon kanske hjälper om det blir för jobbigt?

Det är så jag klara mig, i perioder gör det väldigt ont men det har kommit och gått i en vecka nu så antagligen växtvärken.. Om man inte hade känt sig så gravid hela tiden kanske man hade kunnat glömma en stund och ta det lugnt. Ska äta lite och se om lite energi gör mig piggare. Usch och fy. Finns det någon här inne som suttit i en liknande sits?

Fy vilken hemsk situation :(

Inte mycket hjälp i eländet men skickar iaf en stor kram och hoppas att du kan få det stöd och den hjälp som du behöver. ❤️❤️❤️❤️

🌺

Ni är himla söta. Ibland känner jag mig dum i huvudet som funderar på att behålla och ibland känns det självklart… Jag ska åka bort över nästa vecka så jag får lite miljöombyte och tid att fundera. Jag fick en liten blödning nyss men enligt 1177 är det ingen fara så länge det inte är en större blodmängd eller om jag känner att jag behöver mer smärtlindring än Alvedon. Jag känner mig inte direkt orolig, och det känns fel. Men ja, allt i den här situationen känns fel.

Det finns inget dumt i det här vännen. Du blev gravid med mannen du älskar, nu väntar du erat barn. Att fundera på att behålla är väl inget konstigt? Det var ju det du längtade efter och trodde att han också gjorde. Inte heller är det fel att fudnera på att avbryta, då allt gick åt pipan och du vill att ett barn ska ha dom bästa förutsättningarna (som du värderar det, jag säger inte att barn till ensamstående har det dåligt, utan nu utgår jag ifrån hur du känner blir bäst för ditt barn.).

Hej! Jag är i liknande situation som du. 

Träffad en man som jag tycker mycket om. Vi hade massor av oskyddat sex och jag blev gravid. Han vill inte ha familj sägen han och om jag ska behålla barnet så får jag göra det själv i så fall, säger han,

Jag gick till en abortklinik och fick prata med en barnmorska som är van vid att prata om sådana här situationer. När jag pratade med henne blev jag mer och mer övertygad om att jag vill behålla barnet. Det känns helt rätt, men det har inte alltid känts så. 

Jag har precis som du känt mig dum.  Att det inte riktigt är så här det ska gå till, men jag vill verkligen inte göra abort. Jag ser fram emot att ta hand om barnet. Om allt går bra. Jag hade själv en blödning i början och det har gått bra. Är i v. 15 så jag har kommit en bit på vägen i alla fall. =) 

Jag tror att det kommer gå bra för dig!

#14 Skönt att höra att det gått bra för dig! Hur gick du till för att få ett samtal med någon dom är van vid annorlunda situationer? Jag känner att jag nog måste prata med någon, speciellt om risken att ångra en abort. Mitt ex säger just nu inte ens att jag får göra det här själv om jag vill. Han säger bara nej nej nej. Men jag ska låta honom smälta det och hoppas vi kan prata om det sen.

Jag har ont och blöder mer idag. Jag tror jag får missfall… Ska ringa BM idag. Uppdaterat: Ringde gynakuten, de sa åt mig att avvakta och se om jag började blöda ännu kraftigare. Jag har inte ont i brösten längre så nu tror jag verkligen att det är ett missfall…

Nu har jag pratat med sjukhuset och fått tid hos kurator imorgon, och en tid för undersökning den 29e. Känns skönt att nått händer i alla fall.

Hoppas ni kommer fram till en bra lösning, och att du får önskat besked vid undersökningen 🌺

#18 Tack!

Det blev ett missfall. Skönt på ett sätt, otroligt jobbigt på ett annat. Men nu är det över i alla fall.

Beklagar verkligen. Även om jag förstår att det är blandade känslor.

Kan inget annat än att att beklaga, men försök se det som tur i oturen, det blir nog lite lättare att hantera då. Håller tummarna för att en framtida graviditet i en situation du känner dig bekväm i går bättre.

Ni är jätte gulliga som stöttar. Borde jag ringa gyn för undersökning eller sköter kroppen allt? Jag försöker se det lite som #22 säger, tur i oturen. Och det sätter ju definitivt separationen i ett annat perspektiv. Man överlever värre saker. Nu kan det bara bli bättre.

Styrkekram!

Du slapp fatta ett tungt beslut iaf. Även om ett missfall är jätteledsamt så skötte naturen just detta problem ändå. Nästa gång ska du se att det kommer att gå vägen, MED pappan vid din sida, vem det nu kan tänkas bli. 🌺

Tråkigt att höra, men på ett sätt skönt att kroppen tog tag i det utan att du behövde bestämma själv. Även om jag förstår att det är tungt nu. Men jag håller med, nästa gång ska du se att det blir annorlunda och då är förhoppningsvis en pappa med och stöttar dig! KRAM!

🌺

Vad tråkigt för dig att det blev som det blev. Jag har också haft ett missfall i v. 12 och kroppen stötte ut allt av sig självt. Tog lite tid bara. Det kommer säkert gå bättre nästa gång för dig och då förhoppningsvis med en man som också önskar barn! Styrkekramar!