Jag hade inte ett sent missfall men ett missfall i vecka 6-8 nånstans innan vi fick vår dotter och jag kunde inte glädja mig förrän jag började känna sparkar. Jag hade inte samma kärlek till vår dotter i magen som jag kände för embryot/fostret som dog (men kärleken har jag tagit igen nu i efterhand).

Jag kände samma om att alla sa "det går säkert bra" (även om dom gjorde det då jag fick missfall också).

Jag vet inte om det hjälper men du är inte ensam

Jag förlorade min flicka i v 39+6 nu i feb då värkarna startat. Först vill jag säga att Du ska inte gå till MVC, utan special mvc. För Din egen oros skull och om det var ärftligt fel. En ny graviditet byter inte ut barnet man förlorade, men är en god hjälp till sorgearbetet. Därför blir de flesta som får fosterdöd (alltså från v 28) gravida igen inom 4-6 mån. Barnet är sin egen individ, men ett syskon kan hjälpa att fylla i de fysiska luckorna som man inte fick göra. Och det kan vara att få köra barnvagnen eller få nattamma till ögonen går i kors.

Jag tycker det är hemskt att ingen tar dina känslor och din oro på allvar. Det du upplevde är inte någon lätt sak som bara kan viftas bort på det där viset. Jag skulle råda dig att besöka en psykolog som kan hjälpa dig att reda ut vad det är du känner så att du kan glädjas åt din nuvarande graviditet. Finns det särskilda psykologer på sjukhuset kanske? Kolla upp det! Jag önskar dig all lycka❤️

Jag blev inte lugn förrän jag hade sonen på magen. (Hade tidigt missfall innan)

Vill bara säga att försök att inte stoppa din sambo, utan tänk som så att även om det mot alla odds går åt pipan igen, visst älskar ni väl det lilla livet lika mycket för det, varje dag, trots allt? Kanske känns det lättare att tänka så?

Nu menar jag inte att du ska tvinga dig till något, känns det obehagligt så ska du ju så klart säga nej. Ville mest få fram en ny infallsvinkel på problemet (och förhoppningsvis lösa det).

Jag har förstått att det inte är helt ovanligt att sånt här händer. Det är ju en liten tröst eftersom det uppenbarligen föds friska barn trots det. Försöker vara positiv och stänga ute negativa tankar men det vill sig inte riktigt. Mycket av oron kommer nog av att det känns som att jag inte tas på allvar av Mvc. När jag var inlagd efter missfallet lovades det täta kontroller vid nästa graviditet men det var inte alls lika säkert nu när jag var på Mvc. Bm bara pratade om att man brukade göra kontroller och ultraljud i den och den veckan men det var ju inte det dom lovade i januari… När jag berättade om min oro för hur jobbet påverkar tyckte Bm bara att chefen får anpassa arbetsuppgifterna. Vilket inte går när man jobbar i hemtjänsten. Och inte kunde det vara riktigt så stressigt som jag sa heller? Här finns ingen specialist Mvc vad jag vet utan det är i bästa fall så att det finns nån Bm som är lite extra inriktad på svåra graviditeter. Resa till närmsta spec mvc innebär 5-6 timmar resa enkel väg, övernattning och ett par tusenlappar i omkostnader. Inget alternativ. Sambon är guld värd och jag försöker låta honom vara glad men han märker att jag inte delar glädjen…. Det är iaf skönt att få "säga " högt vad jag känner. Har funderat på att gå till psykolog men den kostnaden, huuu. Litar inte ett smack på landstingets sjukvård trots att jag själv jobbar inom den…. Har blivit överkörd för många gånger bla inlagd med andningsuppehåll 12 timmar efter ett vc besök där läkaren inte hittade något fel på mig trots hög feber, svårigheter att andas, hade inte kunnat äta på över en vecka och fick knappt i mig vatten ens. Men det var inget fel på mig…. 😒 Trygg? Nja. ..

Har också haft skräckupplevelser hos landstingets vårdcentral, kom in med hjärnskakning en gång och fick förklarat för mig att jag hade en bula och att det naturligtvis gjorde ont, ungefär. Förstår att du inte litar på dem.  Vad gäller kostnader för psykolog så ja, det är dyrt. Men vad väger mest, pengarna eller ditt välmående?

Vi har kurator via kvinnoklinik som är gratis tre ggr. Sen kostar det 100 kr. Vid 1100 kr har man gratis sjukvård. Det är värt varenda krona om man vill hantera sorgen på rätt sätt.

Kolla upp med försäkring också, i min försäkring ingår tio möten med en psykolog om en nära familjemedlem går bort. Kolla upp, det finns kanske något liknande?

Prata hjälper mycket! Jag har aldrig haft missfall. Men jag vet att man är extremt orolig och nojjig ändå. Har varit rädd och orolig i omgångar med varje barn, har tre. Så jag kan tänka mig att har man varit med om något så lär det vara värre ändå. Hoppas du finner lugnet och kan njuta! Det är en så speciell tid…

Tanken på psykolog/kurator finns absolut. Helst skulle jag velat gå till någon som dessutom åtminstone vet lite om graviditet, komplikationer och fostrets utveckling. Jag tror själv att jag mest behöver få prata om just dessa saker eller hur jag känner inför det. Jag har svårt att ta till mig det här barnet känslomässigt. Känslan är mest att jag mådde så himla bra sist och ändå gick det åt helvete. Så hur ska jag kunna slappna av nu? Jag kan ju uppenbarligen inte lita på min kropp för den fattar ju inte när nåt går galet… Så hur bra jag än mår så kan det vara illa den här gången också..

Det finns kurator/psykolog via MVC/kvinnoklinik på de flesta ställen. Även om min kurator kanske inte förlorat ett barn själv (vilket jag ju inte kan veta), så jobbar hon på kvinnokliniken och möter föräldrar som förlorat sina barn varje dag. Jag och en kompis förlorade våra barn samtidigt på förlossningen och går till samma kurator. Vår sorg är inte den samma, men sorgen följer samma tidslinje. Vi har varit chockade, deprimerade, förbannade, kalla m.m. samtidigt. Be din BM ordna samtal åt dig direkt. Via MVC är det gratis. Som gravid har Du prio 1. Tänk på barnet i magen och tänk att Du måste göra det som känns rätt. Är det att avsluta graviditet, så gör det. Men tänk också att med rätt stöd i sorgen så kommer allt gå väl. För rädslan om att nästa barn kommer avlida finns alltid där om man väntat ett friskt barn. Mår man bättre, så kan man hantera en ny graviditet bättre däremot. Väldigt få procent hamnar i någon slags psykos om man blir gravid "för snabbt". Här fångas man upp direkt av psykvården. Vår kurator kom till oss på förlossningen på morgonen efter vi fött på natten.