Ekonomi?!
Har i många år längtat efter barn men min sambo har inte känt sig redo. (har varit tillsammans i 11 år). Den senaste tiden har jag mått väldigt dåligt pga min barnlängtan och känt mig väldigt stressad över situationen. Nu ÄNTLIGEN är killen redo! MEN.. nu börjar jag känna en oro över ekonomin. Killen jobbar 50% och får ut ca 10-12000. Dvs han har ingen stor lön, men en fast inkomst. Jag själv har lite bättre inkomst och får ut ca 10-22000, men har ist en osäker inkomst då jag jobbar som timanställd på 3 ställen. Nån mer som har en osäker/låg inkomst och ändå valt att skaffa barn? Hur har det gått för er? Hur många månader räknas sgi utifrån? Har hört allt från 6-12 mån. Pluggade i höstas och hade då väldigt låg/ingen inkomst. När mammaledigheten är slut kan man väl inte förvänta sig att man har kvar timanställningen? sedan undrar jag också hur man gör när man har barn och båda jobbar skift/oregelbundna tider. Förskolan har ju inte öppet kvällar och helger? Vi har inga föräldrar som kan hjälpa till med barnvakt. Jag har tidigare inte varit orolig över ekonomin, men nu börjar allt kännas mer verkligt och jag börjar känna smått panik och funderar om det är bäst att avvakta lite med barn. Men samtidigt Längtar jag så himla mycket efter barn och tänker på detta nästa dygnet runt och pga ålder och sjukdom så uppmuntrar min läkare mig att inte inte vänta allt för länge. Hoppas någon kan ge mig lite råd och tips så jag känner mig mer säker i mitt beslut.
Jag å maken jobbar heltid och får inte ut mer än ca 14000 så din sambos lön är nog inget problem. Vet inget om hur SGI räknas. Men man kan leva väldigt billigt fast man har barn så ekonomin klarar sig alltid. :)
Vårat liv har blivit "billigare" sen vi skaffa barn. Innan våra son så sprang vi på restaurang, uteställen, bio osv. Nu blir det inte av lika ofta för vi är ju hemma med sonen. Så vår livsstil har blivit billigare och roligare!😊
Er ekonomi behöver ni inte oroa er för, det löser sig, men blir per automatik mer ekonomisk när man har mindre att leva på (om man inte är som dom i lyxfällan ;) ), man mättar munnen efter matsäcken helt enkelt.
Ang. jobb och förskola så finns det nattis på en del ställen, annars går det faktiskt att byta jobb, och ni borde kunna prata med arbetsgivare om att byta pass så nån av er bara jobbar dagtid.
Kör på nu! Det kan ta tid att bli gravid också.
/Christine
Av erfarenhet kan jag numera säga att det inte spelar någon jätteroll hur stor inkomst man har, så länge man faktiskt har en.
Fram tills vår son var tre månader hade jag och maken inte ens ut 20k tillsammans, bodde då i en relativt nybyggd hyreslägenhet i ett av Malmös lite finare områden =Dyrt. Det gick väldigt fint ändå.
Men sen fick han nytt jobb och ökade sin inkomst betydligt. Och det är ju lite så livet är, det händer saker man inte räknar med, eller vågar hoppas på som i vårt fall. Bara för att man väntar tills man har fast jobb och bra betalt så betyder ju inte det att framtiden är huggen i sten. Man kan bli sjuk, uppsagd eller av annan anledning bli av med jobbet. Då står man ju likväl där på ruta ett liksom.
Det perfekta tillfället att få barn finns inte.
Eftersom du tjänar såpass olika, och ändå klarar dig de "dåliga" månaderna (?), så börja lägga undan under de bra månaderna redan nu om du inte redan börjat. Med tanke på att det kan ta tid att bli gravid och att man sedan ska gå 9 månader så kan det ju hinna bli en fin slant. Då har ni till alla bebissaker, även om bebisen inte kräver mycket första året så är det ju ändå kul att kunna köpa fina saker, tycker jag i alla fall.
Vår Wilmer kostade inte mycket första halvåret, 250 kronor i månaden i blöjor och servetter, 140 kr/mån i försäkring. Och så blev det väl något klädesplagg lite nu och då, men jag tror aldrig jag kom över 600 kr/mån.
Nä, så länge man tänker längre än vad näsan räcker så funkar det fint att ha barn trots "dålig" ekonomi.
Jag är övertygad att med sunt förnuft så kommer ekonomin att lösa sig när men skaffat barn och mycket handlar om prioriteringar. Tänkvärt är oxå att det kan ta låååååång tid att skaffa barn, mycket längre tid än vad man räknat med. Och under tidens lopp hinner man förhoppningsvis att lösa det mesta av det som man ser som ett "hinder".
Vi är ofta väldigt sparsamma då vi egentligen aldrig haft det bra ställt. Vi har nästan bara haft ca 1 inkomst tillsammans pga arbetslöshet, studier, sjukskrivningar m.m då vi har nog aldrig haft det då bra ställt som nu :) och jag har redan börjat lägga undan lite pengar. Nattis verkar det inte finnas hos oss, men håller ev. på att starta ett upp ett i närheten. Dagmamma kanske även skulle fungera? Kan man ha både och? Nån som vet hur sgi fungerar? Jo jag vet att det kan och oftast dröjer innan man blir gravid. Men det kan ju även ske på direkten så lite förberedd vill jag vara :) dessutom finns det pga bla min diabetes en högre risk att bli sjukskriven under graviditeten. Så jag vill åtminstone ha jobbat tillräckligt länge för att vara berättigad sjukpenning :)
Kanske även borde redan nu kolla om jag kan få nått mer/annat jobb. Då ett utav mina jobb finns en risk för fysiskt våld. (jobbar med gravt förståndshandikappade med aggressionproblem) och alla 3 jobben är fysiskt tunga. Borde inte ha problem med att få fler timanställningar om det skulle behövas. Kan dom sluta ringa in mig när pga att jag skulle vara gravid? Man har väl ingen säkerhet som timanställd.
Gör den personliga checklistan på försäkringskassans hemsida, då får du reda på mycket.
Och ja, dom kan sluta ring in dig hur som helst. För fysiskt ansträngande arbete kan du söka gravidpeng från 60 dagar före bf, du skickar in ansökan när du får ditt moderskapsintyg.
/Christine
Tack för tipset, ska kika där :)
En annan sak jag tänkte på. Ska jag börja ta folsyra redan nu, eller vänta tills vi ska börja försöka? Ska bara bättra mitt hba1c (Blodsocker) så sätter vi igång :)har fått en burk aco gravid av en kompis. När jag börjar på dessa, ska jag sluta med mina andra vitaminer då?
Barnmorskan rekommenderade att jag börja ta folsyra 3-4 månader innan vi började försöka. Och det har jag gjort! Jag tar också Omega-3.
Edit: Också - tar inte båda vitamin piller. Man tar bara en annars kan man får i för mycket och det kan vara farligt det också. Så ja, sluta äta dina andra vitaminer när du börjar med aco gravid. :)
Då kanske jag ska börja med dom direkt då :) tänkte att det va så att jag inte skulle äta båda samtidigt :)
#10 - Äter du en balanserad kost behöver du inga vitaminpiller ;) Det räcker med folsyratabletter och dom kan du börja med nu.
/Christine
Går på lchf så jag blev rekommenderad att äta vitaminer :) går på denna kost pga min diabetes förbättrats så mycket att jag tar 1/10 mina tidigare insulindoser :)
Min kompis rekommendera att jag just skulle äta aco gravid då de även innehöll något annat som va bra när man va gravid, men minns inte vad det var :)
Okej, då kan jag säga såhär, äter du gravidtabletter, behöver du inte äta extra folsyra ;) Oavsett vilket du väljer så välj bara en sort.
/Christine
Ok, kommer då köra igång på dessa jag fått :)
SGI räknas på din årsinkomst… Det slås ut på vad du i snitt tjänat per dag och så får du 80% av det (till viss gräns) det är som när du blir sjuk/sjukskriven :) det är vad jag förstått i alla fall men jag kan ha missuppfattat totalt
Ta alltid ut lyckan i förskott, för om det skiter sig så har du i alla fall varit glad fram till dess /sussa08
Mina föräldrar fick mig när pappa var arbetslös (och relativt nykommen till Sverige) och bara mamma jobbade. Hon hade tack och lov jobbat så pass mycket/länge att dom klarade sig på hennes mammapenning. Sen fick pappa jobb som städare, inte mycket pengar, men bättre än inget? Sen ploppade lillasyster 1 och 2 ut. Så tre blöjungar på 3 år med urkass inkomst. Kylskåpet var ju inte alltid fyllt till bredden och vi kunde inte köpa massa nya saker hela tiden, men det räckte oftast. Och när det inte räckte hade vi fina vänner och familj som hjälpte till. Dom klarade det!
Jag säger inte att det är dom bästa förutsättningarna, verkligen inte, men ni klarade mina föräldrar det så klarar ni det garanterat! :)
/ Hanna, 26 år, gift, tvåbarnsmamma (-15 & -17)
”Ju mer man tänker, desto mer inser man att det inte finns något enkelt svar”
Får väl gå emot strömmen då. Har tre bArn, första kom när vi var 21. Jag ville ha ordning på livet. Fast jobb, hus, körtkort å bil. JAG ville! Som liten levde vi sparsamt och vi barn kände av det många gånger. Sista veckan innan lön var det typ tomt i skåpen. Detta ville jag inte utsätta mina barn för, jag ville ha allt klart. En trygghet för mig som jag mådde bra av. Än idag mår jag bra av att ha koll på allt. Går säkert jättebra ändå men jag ville inte chansa. Kan dock säga att vi klarade oss på mindre med första än vi gör idag. Man lever efter vad man har… Man kan köpa allt begagnat el kosta på sin bebis extremt mycket. Finns ju verkligen sjukt dyra saker och så finns det billigare. Pengamässigt låter det som om ni klarar er. Ammar man kostar inte bebis mycket första tiden… Jag blev sjukskriven med nr 3 från v 9 och fram till BF. Detta kostar givetvis också. Att redan långt innan förlora sin inkomst. Hade dock räknat med att bli sjukskriven runt v 15 så vi var förberedda. Lycka till och hoppas att allt går bra!

Jag ville också ha allt i ordning med det ekonomiska innan barn.

Jag hade allt i ordning innan första barnet, hus, bil, jobb osv men det hjälpte lixom inte när vi separerade 1,5 år senare och jag blev själv, visserligen fortfarande med bil, jobb och hus, men ensamstående. Det blev några riktigt tuffa år på egen hand, men det löste sig det med tillslut och aldrig ångrar jag en sekund att jag gått genom de tuffa åren, nu känns livet som en räkmacka trots att vi bara har en inkomst då jag pluggar och en bebis på väg.

Jag har inte direkt ordning på så mycket. Har riktigt låg inkomst, min sambo har "normal". Jag är dock inte speciellt slösaktig och vi har inte stora krav på dyra och nya grejer, så det ska nog gå. Så snart jag kan efter föräldraledigheten så ska jag ut och tjäna pengar så då kommer det att se lite ljusare ut. Jag har mest koncentrerat mig på att få ordning på mitt psyke och nu när det är ok så är jag 35. Kan knappast vänta så mycket längre på att också spara ihop en massa pengar.
Jag äter också LCHF och jag blev dålig på aco gravid (tror jag det var, minns inte 100%) under min senaste graviditet. Kanske fick jag i mig för mycket järn eller något annat? (Mina järnvärden var alltid toppen). Multivitaminerna innehåller mycket som är bra vid LCHF men de är inte anpassade för LCHF-kost, så vissa saker kan bli lite för mycket. Men testa för all del och fortsätt med dem om du mår bra på dem. Satsa annars på ett tillskott med bara folsyra. C-vitamin och magnesium och omega 3 kan vara bra att ta extra av också. Generellt sätt är ändå LCHF betydligt mer näringstätt än vanlig mat. Superbra att du hittat ett sätt som funkar för dig med din diabetes. LCHF är också bra för fertiliteten. Men det är just av den anledningen - insulinet sänks, till förmån för andra hormoner som underlättar graviditet. :)
När vi fick vårt första barn hade vi förresten ca 10000 i inkomst tillsammans. Visst är det en stress men vi fick ihop det. Men hade också förmånen att kunna ärva mycket från kusinerna.
Jag tycker du ska prata med arbetsförmedlingen. De kan nog hjälpa dig så att du får behålla din SGI ifall arbetsgivarna skulle sluta ringa in dig. Om du räknas som arbetslös varje dag du inte blir inringd så förlorar du inte SGI.
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
Jag jobbade säsongsjobb när jag blev gravid. Slutade där då vi flyttade precis innan BF. Så nu har jag inget jobb att gå tillbaka till. Jag har varit hemma i 3 år än så länge och vi har 2 barn, en som blir 3 år och en som blir 1 år nu i sommar. Och jag kommer vara hemma ett år till, sen ska vi se om vi kan pussla ihop det då vi valt bort förskola och hellre har barnen hemma 😊 Min sambo får ut en bra lön (jobbar varannan vecka på annan ort så varannan vecks är vi alla hemma tillsammans och är "lediga") och jag för ut ca 5000:-/månad i föräldrapenning. Vi sparar samtidigt för att kunna köpa oss ett hus så vi lever väldigt snålt och har gjort länge. Alla dyra grejer i stort sett har vi fått från olika håll eller köpt billigare begagnat. Dyrast för oss är maten och mycket pga att vi köper det som går att köpa ekologiskt och det blir ganska dyrt när det är varor som inte är säsong. Ingen av oss ångrar vårt beslut att lev såhär 😄
Sajtvärd på Iller.ifokus