Spännande. Han kan ploppa ut när som helst då ju :)

Ja precis! Jag har lite små hugg och stick och "nyp" överallt tycker jag men inte så illa så att jag tror att det börjar närma sig. Var hos BM i förrgår och allt såg ut som det ska så det är bara att fortsätta vagga här hemma :) lite jobbigt att alla släktingar frågar om jag fått bebis än bara… för det skulle garanterat synas och höras om jag fått min lilla älskling. 

Kan en förlossning starta helt utan förvarning? Bara sådär pang bom så går vattnet eller nått?

#2 - Min förra förlossning startade bara sådär. Vattnet gick på kvällen och jag hade inte fått nån förvarning alls under dagen :)

#3 Å vad spännande! Då behöver jag inte gå och leta efter tecken hela tiden ;) jag vill så gärna att det ska starta snart!

#4 - Ja, sluta leta, jag tror bara man blir knäpp av sånt :)

BF är beräknad 29 maj men ska göra kejsarsnitt den 13 maj. Så jag får ett majbarn :)

Tillägger också att jag inte märkte av nån slempropp ens. Den kan ju visserligen börja lossa flera veckor innan och återbildas men det kan ju vara ett tecken på att det är på g. Men som sagt, den märkte jag aldrig av.

#6 Oj jaha! Men vad roligt att liksom veta vilken dag man ska få en bebis! Då har man något att se fram emot, även om det låter lite läskigt med kejsarsnitt ;) 

#7 Jag har inte märkt någon slempropp heller… jag får helt enkelt bara leva som vanligt så får vi väl se när det startar ;)

#8 jag tyckte det lät hemskt läskigt med normal förlossning så mycket därför jag får ett kejsarsnitt. Hemskt rädd för smärta, men har opererats i magområdet förut och mådde ok. Men att tänka mig ploppa ut något genom underlivet kan jag absolut inte tänka mig. 

Dock så är det väldigt trevligt att veta vilken dag man ska föda :)

#9 Jag förstår! Haha ja jag tänker lite tvärtom… min kropp är ju gjord för att klara en vaginal födsel och jag gillar att utmana mig själv när det kommer till smärtgränsen :P kejsarsnitt låter därför läskigt för mig eftersom man öppnar magen och sådär och det blir ett stort sår… men det är tur att det finns möjlighet att få kejsarsnitt om man är rädd för vaginal förlossning, huvudsaken är att både mamman och barnet mår bra efter förlossningen tycker jag, oavsett hur man förlöst.

Med andra barnet så hade jag lagat mat och precis ätit så fick jag en stark sammandragning som blev fler och fler och 23:26 var jag mamma igen :)

#11 oj, det lät som att den förlossningen gick fort? :P

Följer såklart! :D spännande!

#12 nja, det var lunchen vid 14 som det satte igång, men tog ju iaf 20 timmar kortare tid än första 😜 men hann inte vara inne längre än en timme på förlossningen 😊

Ja men dåså, då är BF här då! Idag är vi beräknade att föda men det dröjer nog. Har haft svårt att ändra från sittande till stående och imorse vaknade jag av att jag hade värkar bak i ryggen samt ilningar ner i låren trots att jag låg och sov (och låg vaken en timme) så nog händer det saker alltid, men verkar inte vara förlossning på g ännu.

Var hos BM en sväng idag och det är inget fel på mina värden men eftersom vi påbörjar v 41 imorgon så tyckte hon att vi skulle få en remiss till lasarettet för TUL och sådär… kolla fostervatten och sånt. Ingen ny tid hos BM förns 18 Maj och då hoppades hon att vi hade förlöst så vi får väl se nu då :) 

I all frustration över  att det aldrig händer något så köpte jag både ett paket glass och en  70% mintchokladkaka idag! Hehehe :) så när jag blir frustrerad kan jag krypa upp i soffan med lite glass eller choklad och kolla på serier…

#15 Åh den där väntan.. Jag tyckte de va så sjukt segt när jag gick hemma och väntade men sen när de väl hände något så var min första reaktion "NEJ men Gud inte nu, jag är inte redo!" Fast jag känt mig redo innan sen tre månader tillbaka, haha. De blir en chock fastän de är så väntat. Hoppas de kommer igång för dig snart :D håller tummarna!

#16 Ja det känns ju som att det var typ i förrgår som jag gick runt och hejade och väntade på DIN förlossning i andra tråden! Haha xD och alla andras… nu helt plötsligt är det min förlossning som ska börja! Jag önskar att jag visste vilken dag det händer…

Idag fick jag en massa "klister" i handen när jag duschade! (ursäkta infon) och senare när jag skulle på toa så fick jag mig en slemklick på papperet när jag torkade mig också… misstänker att slemproppen lossnar här! Det var jättekladdigt, genomskinligt men med lite typ brunaktigt i ena gången. Vi får se om det leder någon vart!

Spännande!! Håller tummarna!

Spännande! Låter ju absolut som om de skulle kunna vara de. Hur många dagar har du gått från BF nu? :)

Får slem på papperet vid varje toabesök och gjort nummer 2 fyra gånger idag :S tapetklister typ… men inte så mycket värkar och inget vatten :( BF+3 idag.

Endå kul o se att de kanske pågår någonting, även om de kan dröja ett tag till förstås ;) Din kanske är lika envis som min tjej, hon hade så mycket fett på sig när hon kom ut så BM trodde inte hon tänkt komma ut på ett bra tag om dem inte satt igång att, men de kan man ju aldrig veta iofs :).

Jag börjar bli nervös som bara den. Två dagar till kejsarsnitt nu. Huga.

#23 Vad spännande :)
Mitt snitt var en jättefin upplevelse :)

#22 Ja jag hoppas att det händer något mer snart bara! Helst inatt! :D

#23 Oh så spännande! Förstår att det är nervöst men tänk, om två dagar får du träffa en alldeles ny människa! :D

#24 Har du lust att berätta hur det gick till och hur det kändes? :)

#25 Jo jag försöker tänka så. Men det är ju ändå en stor förändring av livet. Jag hoppas bara allt kommer gå bra och att vi får komma hem rätt snart. :)

#26 Absolut :) Blev visst en halv novell, hoppas du orkar läsa :)

Jag gjorde också ett planerat snitt, Wille hade fixerat rumpan istället för huvudet och vägrade vända på sig. Så snitt blev det. 

Vi skulle vara på sjukhuset klockan sju skärtorsdagsmorgon förra året, väl där fick vi ett rum på BB (hade skrivit in oss dagen innan) och jag fick byta om. Trevlig personal minns jag att jag tänkte mitt i det hela. Stämningen var förvånansvärt avslappnad. Fick kateter och sedan rullades jag iväg till operationssalen. Precis utanför fick jag en mössa och ett par mycket fula skor. Fick sedan gå in i salen, detta för att BB-sängen inte fick komma innanför dörrarna. Minns här att jag tänkte att det kändes väldigt sterilt, på ett bra sätt, tryggt liksom. 

Sen fick jag hälsa på all personal, de var ganska många. Min narkosläkare var oerhört trevlig och gav bra vibbar, jag var inte nervös innan men han bidrog ytterligare till mitt lugn. Han kommenterade faktiskt att jag var så lugn, och att han aldrig mött en ks-patient som vart det tidigare. Kändes bra :)

Vi pratade om lite allt möjligt medan de kopplade upp mig på alla möjliga grejer kändes det som, men det är väl blodtryck och något mer bara tror jag. Sedan fick jag sitta ihopkurad (Väldigt lätt med stor mage, haha) på sängkanten medan ryggbedövningen sattes. Jag fick hjälp att lägga mig ner, sedan sattes skynket upp och de förberedde alltihop. Här fick jag be en sköterska att lägga rätt min ena fot, allt jag kunde tänka på var att vänstra hälen låg så himla obekvämt. Kändes som en knäpp grej att fokusera på när jag ett par minuter senare skulle bli mamma.

Sedan började de, från att vi kommit in i salen tills de lade snittet hade det gått runt 20 minuter. 08.22 såg Wille dagens ljus för första gången. Han lyftes upp på mitt bröst och vi fick snabbt bekanta oss lite innan han togs med för kontroll. Barn som kommer med snitt får oftast lite problem med amningen eftersom de inte pressas ut och på så sätt blir av med fostervattnet i lungorna. Min man följde med honom, de höll till alldeles bredvid och jag kunde följa precis vad som hände på en skärm. 
Alla de vanliga kontrollerna gjordes, vikt och sådant. Sedan fick han på sig blöja och sedan vandrade han och maken iväg till BB medan de sydde ihop mig. Hade tidigare fått höra att själva efterarbetet skulle ta runt 45 minuter men en kvart senare var de klara och jag rullades till uppvaket. Låg där i ungefär två timmar tills jag kunde röra på benen igen. vad jag kämpade med det där, haha, ville ju bara ner till min familj NU. Men på ett sätt var det skönt att ligga där också, låta tankarna komma ikapp lite. 

Sen rullades jag ner och fick träffa sonen igen, fick en megabinda och heta trosor. Fick öva lite på att amma men sonen var rätt trött så det gick sådär. Sen vid kl två, nästan sex timmar efter snittet fick jag hjälp att komma på benen. Fick lite värktabletter och sedan rullade det faktiskt bara på. Åt bara tabletter första dagen och kunde snabbt gå på toaletten själv. Åkte hem två dagar senare och förutom en trådände som jäklades lite med mig så hade jag inga komplikationer.

En lugn och faktisk ganska häftig upplevelse :)

Åh vilken fin upplevelse du fick ally! Blir änna lite avundsjuk, mitt snitt var inte alls så men nu är ju jag akutsnittad pga moderkakan så det blir ju lite skillnad mot planerat :)

Världens finaste barn har kommit med kejsarsnitt onsdag den 13…finns en lång historia till det hela men orkar inte skriva mer ikväll.

Grattis! Och vilken söting!

Grattis!

Grattis!

Hoppas ditt snitt blev en fin upplevelse :)

Tyst på linjen! Kan Magnetism ha kläckt? :D

Natten till onsdag Vaknade jag med mensvärk kl 03.30 och låg vaken och vred mig fram till kl 06.30 ungefär. Då väckte jag Ronny och sa "nä nu får du koppla på tensen, det här gör ju ont" sen tog jag en panodil och la mig igen. POFF kände jag och blev helt stel. "Ronny det hände något!! Jag törs inte röra mig!!" drog mig försiktigt ur sängen och där kom det. Vattnet :) Fick panik och ringde mamma. Vattnet var svart/grönt. Ronny ringde förlossningen som sa att vi kunde komma in direkt så jag tog en snabbdusch (som tydligen var lite längre än jag trodde för vi åkte inte förens kl 9) och förberedde mig inför en 2 timmars bilfärd. Väl framme gick det fort. In, byta om, kolla bebisen och kolla mig. Öppen 5cm!! Fram med lustgasen, andas så lugnt som möjligt genom precis allt, min mamma var med mig av någon anledning. Det bara blev så, att hon stannade kvar. Skiftar mellan fåtölj och sängläge, bekantar mig med lustgasen, dricker blåbärssoppa. Plötsligt känner jag ett sjujävla tryck å tror jag ska göra i byxan!! Ny koll, öppen 9cm. Bebisen mår fortfarande bra! Sen följer några timmar skiftande mellan att ligga på rygg och stå på knä mot sängryggen som dom fällde upp. Huvudet vill inte riktigt komma ner på plats och han är lite stressad. Dock, kl 17.35, bara 6,5 timmar efter att vi parkerade bilen, kommer han ut som ett skott! Våran Milo :) pappan grät, mamman grät, mormor var stoltast i världen och Milo la sig tillrätta på min mage. Lycka!! Ren lycka!! Ingen bristning, inget klipp, inga stygn! Milo fick lite gulsot men annars helt frisk. Detta gick över all förväntan!! Igår kom vi hem och han är finast i världen!

Och stort Grattis nakizagg!! Tänk att det blev samma datum…

Grattis magnetism :))

Grattis till söta Milo! :)

Grattis till er båda! Kul att det blev på samma datum :)

Grattis båda två :)

Grattis till er båda! :)

Stort grattis till er båda!

Grattis!

Grattis :)

Grattis!! :D

Grattis :D