Den manliga förkylningen är en dödsfara! ;) Hihi, nej allvarligt, ditt humör kan du ju inte göra så jättemycket åt. Försöka bita sig i tungan men det är förbannat skönt att få ur sig all irritation. Räkna inte med att humörsvängningarna slutar bara för att graviditeten gör det. Det kan däremot börja skifta mellan lycklig/ledsen.

#1 ja herregud, när karlar är sjuka är det minsann synd om dem. Jag känner av foglossning varje dag men inte gnäller jag över det :) Ställer nog alltid upp för honom men idag har varit lite jobbig :) småsaker som lätt blir till stora saker. Liksom, här går jag med foglossning mellan bena och ändå ska jag passa upp dig som ett barn. Hur blir det sen när bebisen är född, vägrar du ge hen mat sen om du är sjuk? :D Men men.. Härliga hormoner :)

Har man aldrig varit gravid så kan man omöjligt veta hur det är - så tänkte jag. Min make är också "död" vid förkylning! Jag exploderade någon gång men fick dåligt samvete efteråt. Är så mycket som snurrar i en gravid så det är helt sjukt. Jag förstod ju stundtals inte ens mig själv 😛

Under min första graviditet exploderade jag både en, två och hundra gånger, för minsta lilla. Som när sambon tog den sista vindruvan trots att han hade frågat innan om det var okej, eller för att katten inte åt upp sin stinkande tonfisk på en gång utan lekte med den först, stackars sambo som fick ta allt. Under andra graviditeten lärde jag mig att tänka efter först, om det verkligen var något att brusa upp för eller om det bara var hormonerna som stormade, så bet mig själv i tungan ganska ofta, men när jag väl exploderade blev det rejält istället som slutade i tårar och bad om ursäkt :P

Är också väldigt lugn och försiktig. Känner bara ett inre lugn när jag är gravid. Så gubben har det väldigt lätt. Vanligtvis :p Idag har jag hormonerna på sniskan tror jag, för en timme sedan gav jag sonen till maken och stormade ut. Har sedan dess suttit i bilen och gråtit. Anledningen? Tycker att maken är så oerhört självisk som aldrig erbjuder mig sovmorgon, det är alltid han som får ligga kvar. Egentligen en legitim anledning att bli trött kanske men att böla i en timme? Haha. Och manliga förkylningar är inte att leka med nej ;)

#5 helt klart legitimt att gråta en timme för det. Lite mer borde han ta hand om dig! Jag blir förbannad å dina vägnar.

#6 Ja, kanske det. Det är tur han väger upp det på andra områden :)

Ibland är de lätt att glömma att de inte kan läsa ens tankar, öppnar man inte munnen utan bara "glatt" gör allt själv så är det väl kanske egentligen konstigt att de bara glider med. Absolut inget försök till att ursäkta honom dock men det är väl lite så de flesta människor fungerar. 

Har vart gråtmild hela dagen nu, han har bett om ursäkt och sedan har han städat, höhö.

#7, helt rätt har du där, ibland håller jag inne med hur jag känner ifall jag tycker det är nån småsak och det är ju klart att han inte vet vad jag vill då. Till slut svämmar det över och då gråter jag i omgångar hela dagen :) 

Hormonerna är nog ur balans ännu idag känner jag, vi pratade lite imorse om hur vi ska göra lite ändringar i trädgården nu i vår, och jag kände mig åsidosatt när jag tyckte att allting bara gick ut på vad HAN vill och hur HAN ska ha det. Så det grät jag en skvätt över idag. "Aldrig träffat nån karl som är så fanatisk gällande blommor som du!" tror jag att jag hävde ur mig i nåt skede, haha.

#8 Samma här, och ju längre jag grubblar på desto större blir det. Tillslut så har en pyttesak blivit helt enorm i mitt huvud. Det är tur att det är sällan det händer för jag orkar knappt med mig själv just då. 

Hoppas hormonerna håller sig i schack framöver, blir så mycket enklare för både en själv och gubben då :P :)
Haha, vi här inne borde skriva ner allt vi kläckt ur oss, hade blivit en rolig bok :P

Jag låter hormonerna spela ut jag :P Känns mycket bättre att få ut det på en gång! Jag är rätt vresig i vanliga fall så min make är van.. Han vet att om jag känner att det var ett onödigt utbrott så ber jag om ursäkt sedan :P Han bråkar inte heller tillbaka om han inte är riktigt förbannad och då har han ofta en anledning :P

Jag hatar dock när han klagar över små krämpor, kontrar alltid med att jag har det minsann värre så han kan ju tycka synd om mig hellre än sig själv för det är delvis hans fel att jag mår som jag mår medan jag inte har ett dugg att göra med hans små krämpor som träningsvärk och förkylningar mm ;)

Vilket tålamod min man har egentligen XD Jag är hemsk :D

Jag gör som #8 & #9 jag. Håller inne och mal runt det i huvudet och tillslut exploderar jag! Fast det egentligen bara är skitsaker, typ som när han glömde  lägga gurka på min smörgås ^^ ehh, han visste inte ens om att jag ville ha det för jag hade inte sagt nåt, men man tycker ju att männen borde lära sig snabbt som tusan att bli tankeläsare med en gravid kvinna hemma.
Då vart det onda ögat från min sida och jag kände en viss irritation, även om jag inte sa något för jag kände att nja, det kanske inte vore befogat att bli arg över det, hehe.

Blir oxå förbannad då killen klagar på småsaker, trötthet eller att det är jobbigt att jobba (70%). Riktigt förbannad blev jag i mars då jag jobbade 175 % och han gnällde över sina 70. Tyckte att han inte hade rätt att klaga då han hade satt mig i en situation där jag tyckte att det vart påfrestande att frivilligt jobba 175% :D

Här har jag blivit mer lätt iriterad än förut. Hittills har jag hållit allting inne och en stund efter min iritation sitter jag och tänker varför blev jag iriterad egentligen.. :O  Fast min stackars katt muttrar jag mera på än förut. hah stackars liten