Vill följa

Förvänta sig att hand föräldrar ska köpa grejer, det är lite väl anser jag. Din partner däremot måste ju också bidra och köpa grejer, det är ju en självklarhet, det är ju ert barn. Tråkigt att du har behövt dra hela lasset själv (ihop med dina föräldrar). 

När jag var gravid så valde min dotters pappas mamma att inte köpa något till barnet förutom något enstaka plagg, för hon ansåg att inget var skrivet i sten fören barnet var fött, och hon är nu den som stöttat mest och hjälp till att köpa bilstolar osv när det har behövts. Kanske är så att din partner och hans föräldrar känner sig osäkra i och med att barnet inte är fött än?

Jag tycker inte att det är lite väl. Jag tycker det är att visa att man är glad över att få ett barnbarn, de verkar ju inte glada överhuvudtaget, de har ju redan två. De säger heller aldrig vad roligt att få ett barnbarn till. De frågar hur jag mår men det är också det enda och när jag svarar skulle jag kunna säga jo tack det är bra men en dildo har fastnat i rumpan. De lyssnar inte. Men om de är så osäkra kanske jag skulle ha struntat i att köpa något överhuvudtaget och hoppas på att det barnet som kom ut levde eller inte och hoppas att det är ett barn och inte en gorilla. Hade det inte varit för mig och min akassa och mina föräldrar hade detta barn inte haft något alls.

Jag kan faktiskt hålla med om att man inte ska ta gör givet att få saker av dom runt omkring, men å andra sidan vet jag inte vad ni har för relation och hur dina svärföräldrars ekonomi ser ut. Jag kan säga som så att mina föräldrar och min sambos pappa har bidragit med mycket pengar till vårt barn medan min sambos mamma med familj inte alls bidragit med lika mycket materiella saker. För oss gör det ingenting! De har sämre ekonomi än vad vi har när jag är mammaledig. Däremot känns det sjukt orättvist om inte din sambo är med och betalar! För att du har barnet i din mage i 9 mån betyder det inte att barnet enbart är ditt, han har lika stort ansvar och borde inte lägga all denna press på sin gravida sambo! Försök prata med honom och berätta hur du känner och upplever hela situationen. Du ska inte behöva gå och må dåligt sista månaderna.

knepig sits, har du frågat din sambo om varför han inte bidrar? Min sambo vill inte köpa något innan ul, men sen blir det gemensamma inköp. Vi skaffar barn ihop = båda betalar.

Jag skulle aldrig förlita mig på att andra skulle köpa grejer till mitt barn, som jag valt att skaffa. Det ska väl inte vara något tvång från någon släkting att bidra. Man får väl köpa om man känner för det och har råd Och att dina pengar är slut är väl inte konstigt om du köpt grejer för 15000kr! Man får väl kolla lite på sin ekonomi innan man köper på sig allt. En bebis behöver trots allt inte alla fina prylar. Och inte köpte min sambo direkt något när vi väntade dottern, det förlitade hansig på att jag ville göra och sköta. Skulle inte mina pengar räcka skulle jag väl bara sagt till att han fick hjälpa till lite Men jag kan nästan tänka mig att din sambo tycker att ni gått lite över styr med shoppadet och därför inte köper något.

Personligen tycker jag inte det varit någon ekonomisk uppoffring att få barn. Jag handlade lite kläder på rea så jag hade i storlek 50-56 så det skulle räcka första veckorna. Skötbordet är begagnat, det fick vi o fixade iordning, likaså spjälsängen. Det är min gamla spjälsäng från 70 talet som vi målat, blev jättefin! Det enda jag köpt till ordinariepris är sängkläder på Ikea! Vagnen fick vi av min pappa, eftersom han gett min brors familj en vagn och ville vara rättvis. Nu är min kille 1,5 och det enda som kostar är blöjor och lite specialmat (allergiker). Kläder handlar jag två gånger per år på barnklädmarknad till superpriser!

Min sambo engagerade sig inte speciellt i vad vi handlade för saker förrän barnet föddes. Tror det blev mer verkligt för honom då. Sen anser inte jag att någon annan ska känna sig skyldig till att köpa saker till ens barn som man själv valt att skaffa. Oavsett om det är deras barnbarn eller inte. Jag är väldigt tacksam för allt jag får oavsett vad det är. Sen tycker jag att 15 000:- låter riktigt dyrt…

Kanske inte spenderat 15000 på grejer men det känns så. Har iallafall använt mina 8000 kronor som var en buffert på huset ifall något skulle gå sönder här hemma. Kan väl tycka att det visar på engagemang och intresse att köpa något till sitt blivande barnbarn och efteratt ha sålt en gård för 3 miljoner så har de mer pengar än mina föräldrar. Sambons syrra fick bidrag till vagn och sambons farsas arbetskamrat fick en ny emmaljunga vagn som lycka till present. Vi får en urtvättad body för 10 kronor. Ska jag anse att jag är lika mycket värd iallafall? Hade det inte varit för mina föräldrar hade detta barn inte haft skötbord eller spjälsäng för det har jag inte råd med. Syrran till sambon får alltid nya fina grejer vi får krattor som saknar tänder och rostiga begagnade gräsklippare. De får larm och byte av lås och nya tvättmaskiner och ny båt motor. Men det kanske inte ska vara lika mellan barnen. Det känns som om det stackars barnet i min mage inte är välkommen till världen.

Det som irriterar mig mest är att svärmor har mage att klaga på sakerna jag köpt. Barnvagnen är opraktisk- kronan Babysittern- för dyr och onödig Sängkläder från ikea- de kan man ju inte köpadet ska man ju köpa från baby proffsen Sovpåse-vad tusan ska jag med det till? Lammskinn- gud vad onödigt det går väl att bädda med annat i vagnen och hur blir det när bebisen kissar på det då kan man ju inte tvätta den.

Jag har inge "råd" att komma med.. Men förstår faktiskt din irritation, hur rätt eller fel man än må tycka att det är att tänka/känna sådär. Men jag förstår mycket väl hur du känner och hade nog kännt precis likadant i din sits!

Förstår att det känns orättvist att de särbehandlar er på det här viset.

Men man måste inte ha alla grejer innan barnet är fött och det måste inte vara nytt. Även ifall vi hade kunnat köpa allt nytt så är nästan alla våra grejer begagnade eller från släktingar som vi fått eller fått låna. Vi fick massor med begagnade kläder av mina föräldrar, strunt samma om de är urtvättade, bara det är helt och rent och säkert att använda. 

Vi hade inte alla grejer när vår bebis kommit, och vi hade inte ens börjat fundera på att skaffa något när det var två månader kvar… Det enda vi hade vid den tidpunkten var en barnvagn som en av mina kollegor frågat om vi ville köpa billigt.

Barnvagnen är begagnad. Jag har köpt kläder på tradera som ser ut som nya och som knappt ser använda ut. Och det var väl tur jag började köpa grejer när jag gjorde annars hade jag inte haft något alls. Och snacka om att hänga upp sig på en urtvättad body. De köpte barnvagn till min sambos pappas arbets kamrat men deras eget barnbarn får ingenting!!!!

Du verkar vara rejält "bitter" över detta så varför inte ta upp det med dem istället för att gå och bygga upp mer ilska?

#13 Du låter dock en aning avundsjuk där..
Som en del tidigare säger.. du kan tyvärr inte förvänta dig att dina svärföräldrar ska ge erat barn något eller er, det är inte deras ide med att skaffa barn  och inte deras uppgift att ta hand om det.

Utan däremot bör du prata med fadern till barnet, han är skyldig att hjälpa till både ekonomiskt och i övriga ting. 

Så ta ett rejält snack med honom och säg att detta funkar inte och funkar det inte nu… så låter det inte så säkert sen heller.

Så ni tycker alltså att det är ok att eran svärfargår och köper en ny barnvagn för 8000 kronor till sin arbetskamrat fför att önska lycka till med bebisen? Hans arbetskamrat alltså!!! Du som är gravid i vecka 35 med hans…sons barn och hans barnbarn får piss och ingenting. Klart som fan man är avundsjuk med tanke påatt det känns som om en arbetskamrats barn är mer välkommet än hans eget barnbarn.

Som sagt kan du inte förvänta dig något från dem.. säger inte att det inte är fel av dem att göra på det sättet de gör.

Förstår varför du är irriterad hade själv varit det. Jag ser väl kanske det som en självklarhet att få hjälp när man väntar någons barnbarn. Har heller inte fått hjälp av svär föräldrarna men vill heller inte ha det då de inte direkt sätter säkerheten främst där jag vill ha extra säkerhet som barnvagn och babysitter. Var på loppis med svärmor som tyckte vi skulle köpa en babysitter som såg ut som den gjort sitt. Vill inte att medarna går av på den och barnet slår bakhuvudet i golvet. Så jag har slutat bry mig om att anta att jag får något. Men förstår helt klart att du är irriterad, ledsen och besviken. Speciellt skulle jag bli väldigt arg om svärisarna skulle gå och köpa en barnvagn till någon som inte ens tillhör släkten men skiter i mig som väntar deras barnbarn. Då hade jag gått i taket. Sen att du har dåligt med pengar eftersom du är arbetslös så kan man ju iallafall tycla att de borde fråga om ni behöver hjälp med något speciellt då de sålt gården för mycket pengar.

#16 jag förstår att du känner dig sidosatt. Men det känns ändå fel att du kallar barnet för att inte vara välkommet till denna värld pga vad dina svärföräldrar tycker. Det är väl i allra högsta grad välkommet! Av både din familj och av dig och din sambo!? Du får väl ge tillbaka vad dom ger dig. Ger dom dig ingenting medan arbetskollegan får en ny barnvagn kanske inte dom står som prio ett som barnvakt. Och vem vet, allt kan ju ändra sig när dom väl får se sitt barnbarn? Kanske kommer dom köpa presenter till er då? Tycker iaf att du ska prata med din sambo och berätta hur du känner.

Tja, du kunde ju valt en bättre kille att skaffa barn med. Det märktes väl ganska tidigt att din partner inte är speciellt omtyckt av sina föräldrar.

#16 Jag tycker du låter bortskämd. Till min son köpte hans farmor både spjälsäng och skötbord. Farfar köpte inget (de har gått isär) och inte heller min mamma köpte något. Vi fick låna hennes gamla kläder från 80-talet som alla vi syskon haft. Vi tog inte för givet nånting, det vi behövde köpte vi själva. Vårt ekonomiska ansvar. 9 år senare har jag annan sambo som vet att hans släkt kommer ge oss saker. Min släkt kommer inte ge oss nånting, eller jo möjligtvis min syster då hon redan idag skämmer bort mitt barn :) Jag är inte det minsta bitter eller irriterad på min släkt. Dina svärföräldrar kanske väntar tills bebis är född, de kanske känner sig undanstötta, dålig kontakt med deras son och etc. Det finns alltid anledning bakom ett visst beteende.

Jag förstår helt hur du känner det. Jag skulle bli arg och besviken, även om jag kanske inte skulle ha "rätt" att vara det. Så är det bara.

Jag skulle nog göra som #19 skriver, att ge tillbaka vad de ger dig. Sen tycker jag du ska prata med din sambo. Kanske vet han vad som ligger bakom det här beteendet. Kanske de har problem sen innan?

Det måste vara jobbigt för honom framför allt att hans föräldrar beter sig på det här sättet. Jag förväntade mig inte något från mina föräldrar, men om de köpt en barnvagn till nån annan och inte till mig och mitt kommande barn skulle jag bli förkrossad helt ärligt. Inte för pengarna, utan för gesten. Så jag tycker du ska försöka prata med honom och se om det är någonting som kan göras för att förbättra relationen. Inte för gåvornas skull utan framför allt för din sambo och erat barn.

#20 vilken otur att jag inte tänkte på det… synd att det inte går att göra abort nu då. För då hade jag gjort det på en gång. De har inte dålig kontakt och ser ingen anledning till varför arbetskamratens barn får barnvagn och inte barnbarnet. Sambons syrra verkar stå högre i kurs sedan kommer arbetskamraten och sist sambon. Min sambo har också sagt att han blir ledsen ibland när det låter som om föräldrarna ser arbetskamraten som den son de aldrig fick och att syrran verkar vara värd mer. Han känner sig bara utanför och illa omtyckt och han vet inte varför det är så här. Jag skiter i prylarna egentligen jag gillar väl bara att omtanke finns där. Min mamma ställer upp med att tvätta ärvda begagnade barnkläder och bryr sig genom att visa omtanke och jag vet att hon kommer göra samma sak mot min bror och hans sambo. Sambons föräldrar går runt och klagar på allt jag köpt eller köper och varför har jag inte köpt det och jag blir idiot förklarad när jag nämner andra planer eller anledningen till att jag inte köpt det. Det retar jag mig på om de nu klagar på allt jag köpt kan de väl köpa det själva då. Men än har jag inte sett en pryl. Jag blir bara förbannad och kommer snart inte vara snäll mot dem längre. Vill inte bli osams med dem men mitt tålamod börjar ta slut. Ha inte åsikter om ni inte tänkt hjälpa till. Barnvakt kommer de aldrig få bli. Jag kommer nog inte åka dit med mitt barn frivilligt iallafall. Varför ska de sitta barnvakt till ett barn de inte verkar glada över att de kommer till världen. Visst det är vårat beslut att skaffa barn tillsammans med det är deras barn som får barn. De är också arbetskamratens beslut att skaffa barn men detta är inte ens en släkting så varför välkomna något som ibte ens är ditt kött och blod medans ditt kött och blod inte ens blir uppmärksammat. Vet tex att mina släktingar kommer köpa massor med kläder till detta barn och andra saker och då är släkten stor men alla välkomnar detta barn till släkten och vi välkomnar detta barn till familjen men enligt svärisarna så kunde vi lika gärna ha skaffa en limpa från ica för så mycket verkar den värd. Om man ska se något positivt så vet jag iallafall hur jag inte vill bli som svärmor till min egen svärson eller svärdotter. Mina barnbarn kommer bli bortskämda så det står härliga till och har jag dåligt med pengar att hjälpa till med så kommer jag visa omtanke genom att fråga om de behöver hjälp hemma. Vad gäller sambon så kom han senast igår och sade att han vet att jag var besviken på att han inte köpt något till bebisen men att han för varje grej jag köpt har stoppat undan samma summa pengar på ett bankkonto som han öppnat till bebisen och som bebisen sedan kan ha längre fram i livet att spendera på körkort eller något annat. Undrade varför han inte sagt något men han ville att det skulle bli en överraskning. Tyckte det var en väldigt fin tanke och blev väldigt lycklig att han tänkte längre fram medans jag lever i nuet. Någon behöver göra det också.

#23 :) fint gjort av din sambo.. men det är som bra om han tänker på nuet också, du kan behöva hjälpa att köpa saker som faktiskt kan behövas användas när barnet kommer. Hoppas han hjälper till med blöjor osv… De är verkligen inte billigt

De andra orkar jag tyvärr inte säga varken eller om just nu :)

Men du inser väl att det inte är dig det är synd om, det är din sambo?

Det är ändå ganska självklart att de inte har speciellt bra kontakt med din sambo, deras son. Tänker han efter så kommer han inse det.

#25 Jag är inte dum i huvudet och tycker heller inte synd om mig jag tycker synd om barnet jag bär på och min sambo som har idioter till föräldrar och som behandlar sin son som piss och ingenting. Så antar att det är synd om mig för att jag tycker så otroligt synd om min sambo att jag blir förbannad och irriterad på detta. Deras kontakt är ungefär lika bra som man har till en arbetskamrat och till systern saken är den att föräldrarna är bara idioter som skiljer på sina barn genom att inte ge barnen samma saker. Man skiljer inte på sina barn. Ger man ena barnet en sak ger man det andra barnet samma sak. Inget av sina barn är mer värd än det andra. Och man visar inte bara uppskattning när man själv behöver hjälp med något som att klippa gräs eller fixa datorn. Sambon ställer upp för dem jämt och ständigt men får bara skit tillbaka.

Och en arbetskamrat är en arbetskamrat och ingenting annat. Ring för fan till arbetskamraten nästa gång du behöver hjälp för han är ju så jävla duktig.

Men uppmuntra din sambo att bryta kontakten. Se till att han får hjälp med det där.

Jag kan inte göra annat än att stå bredvid och se på och vara ett stöd när jag behövs.

Finns ju faktiskt människor som har bättre kontakt med icke släkt än med sin släkt. Bara för att man delar blod måste man inte älska varandra eller vilja umgås. Din sambos föräldrar har kanske en jättebra kontakt med arbetskamraten.

Något måste det ligga bakom varför de är som de är mot er, klankar ner på vad du köpt osv. De kanske inte gillar dig.. Men en sak är säker, du lär inte få veta någonting om du inte tar upp det med dem.

Vad vet du om deras relation till arbetskamraten och hur denne gjort sig förtjänt av saker? Du kanske inte vet hela historien, kanske har arbetskamraten funnits och hjälpt och stöttat när det behövts. Kanske har arbetskamraten räddat livet på din svärfar på jobbet eller ngt liknande, kanske är barnvagnen den fått ett tack… det är illa att sitta och vara bitter över att andra får saker. Ännu värre tycker jag att det är att sitta och säga att barnet är oönskat, eller att du skulle gjort abort om du vetat osv. Njut av ditt barn och skit i hur andra beter sig. Erat barns välfärd borde inte hänga på dina svärföräldrars val.

Värsta är att jag vet precis hur deras relation ser ut med arbetskamraten. Jag vet tyvärr hela historien för det talar om hela historien "Vi köpte en barnvagn till NN, en emmaljunga de ska tydligen vara bättre än den kronan vagnen som ni har köpt" Barnvagnen är heller inget tack. 

Och så som de behandlar min sambo ibland så är de inte värda piss och ingenting. 

Barnet kommer bli älskat av sambon och mig och mina föräldrar och min sida av släkten, blir barnet inte älskat av svär föräldrarna struntar jag i, för helst skulle jag inte vilja ha kontakt med dem, men att se min sambo bli förkrossad och ledsen varje gång de hälsar på är för mycket för mitt hjärta att hantera för jag blir irriterad och förkrossad själv av att se min sambo så ledsen. Sen att han kämpar livet ur sig ibland för att få deras gillande är också jobbigt. Han hjälper dem med att klippa gräs, han hjälper dem att snickra och han hjälper dem med datorn och han hjälper dem möblera om när det behövs och allt annat som är tungt. För det får han aldrig uppskattning. Ibland kräver de att han ska åka dit och hjälpa till efter jobbet även fast han är vrålhungrig och erbjuder sig inte ens att bjuda på en smörgås så han står sig. Ändå har de råd och ändå har de pengar. 

Jag är bitter över att de behandlar arbetskamraten bättre än vad de behandlar deras egen son och deras barnbarn. Och du sarah kan omöjligt ha läst hela konversationen från början till slut. Jag blir ledsen på folk som klankar ner på mig och mina åsikter och försöker få mig att framstå som någon hemsk människa som bara begär saker och ting. Jag begär bara att sambon ska få den kärlek av sina föräldrar som jag tycker att han har rätt till. Vissa köper saker för att visa uppskattning och önska en ny människa välkommen andra visar det på andra sätt. Men när man inte visar det på något sätt alls blir man irriterad och frustrerad. Min sambo är en fin människa och han behandlar sin föräldrar som något som är det viktigaste i världen, men ändå får han bara skit tillbaka. 

Sen förstår jag inte riktigt varför alla saker som vi har är skit enligt svärföräldrarna. Jag går inte hem till dem och klagar på saker de har köpt eller saker som de har eller saker som de planerar att köpa. De har klagat på allt, vi kan väl inte skaffa det där huset för det ligger för centralt och vi är ju dumma som bor bredvid vägen och vilka idioter vi är som flyttar till ett ställe där de kommer öppna ett dagis och vilken trafik de kommer bli. När vi flyttar inte så är vi dumma för att vi köpt en så stor soffa och till råga på allt placerat den helt fel. Nu är jag dum för att jag spenderat pengar på en kronan barnvagn för den är inte säker och har fått så dåliga omdömen i alla tester de läst så hur kan jag köpa den. Hur kan jag köpa en babysitter för så mycket pengar och varför har jag köpt lime färgad förvaring till skötbordet, och gud vilket ful snuttefilt. De finns liksom ingen ände på det negativa och man börjar ju undra litegrann om de verkligen mår bra. Samtidigt som man är tvungen av ren vänskaplighet stå och lyssna på skiten även fast det kokar i en inombords så ser man hur sambon sjunker längre och längre ner och blir bara mer och mer ledsen tills man har lust att skrika till dem att kan ni inte bara hålla käften snart. 

Så måste väl erkänna att efter allt deras skit prat att jag verkligen förtjänar en helt ny vagn precis som svärfars arbetskamrat. Men arbetskamraten verkar göra allt rätt, köpa hus på landet, rätt skötbord, rätt kläder osv osv. Så det kanske förtjänar ett barnvagn som ett tecken på att de har hjärnan på rätta stället. Jag blir bara less och tänker inte lyssna mer på erat nerklankande heller för det orkar jag inte för jag blir CP snart.

Jo jag har läst hela tråden. 

Att du blir ledsen över att de behandlar sonen kan jag förstå, men det är hans val att hantera det på vilket sätt han finner bäst. Jag tycker inte att man kan förvänta sig att andra köper saker till en.

Men det tycker jag. Jag är uppvuxen med att syskon delar lika. Får min bror något får jag samma sak. Till samma värde iallafall. Jag vet att min bror kommer få hjälp med spjälsäng och skötbord när han får barn. Får han hjälp med gräaklippare får jag hjälp med samma sak eller något annat med samma värde. Mina barn kommer växa upp på samma sätt. Ingen kommer få mer än den andra och inte fan kommer jag ge något så dyrt till en arbetskamrat och till ett av mina barn men skita i sonen.

Säger som jag redan sagt några gånger.. Prata med dem! Varför måste du "stå och lyssna på skiten"? Tycker även att din sambo borde sätta ner foten, men det är jag det.

Ja det är bara att prata som löser problem. Jag säger ifrån till mina svärföräldrar om jag måste.

Hur har det gått?

TS har inte var inloggad på över ett år (sen denna tråden skapades) så förvänta dig inte svar ;)

Tjena! Här kommer jag med svar så dä så ChristineL. ;)

Tösen kom och de köper fortfarande ingenting och hälsar knappt heller på och verkar inte bry sig nämnvärt trots att de bor 20 minuter bort. Tösen fyller 2 i år och hon fick iallafall en födelsedagspresent när hon fyllde 1år. De kom dragandes med strumpor till henne en helt vanlig vardag som mamman hade hittat i byrålådan i storlek 18 som hon tänkte kunde passa. Hon har ju bara storlek 23 i skor men de passade säkert. Vi har bråkat om det här och vi har till och med pratat med dem men det är löslöst och nu skiter jag i dem rent ut sagt. Vill de inte så kan jag inte tvinga dem, det är mest bara synd om tösen som inte har farföräldrar som faktiskt bryr sig. Men de verkar inte bry sig om så mycket annat än hans syster och hennes barn.

Så tråkigt :/ Synd att det inte blev bättre. Känner att mina svärföräldrar är lite lika dina. Min farmor köpte en vagn till oss för 9000 och mamma har köpt hur mycket som helst till både barnet och vårt radhus. Typ allt nästan. Jag har fixat spjälsäng och skötbord. Min pojkvän har iofs hjälp till att betala, men det är jag som har fixat allt. Han lyfte inte ett finger när jag målade om rummet och grejade höggravid och allt. Nu när hon är född är han däremot jätteduktig på att ta hand om sitt barn :) Hans mamma och pappa har iallafall bara köpt bestick till vår lägenhet, och nån filt och några kläder till bäbisen. En gång när de var hemma hos oss var hon så stolt över dendär filten som hon hade köpt. Sen frågade hon om det var mamma som hade köpt badbadbaljan, så jag pikade henne och sa att ja, sen har hon köpt den byrån, gardinerna, den hyllan i hallen, sytt gardinerna i köket, och kökslampan har hon köpt, och köksbordet har jag ärvt av dem, och soffan fick jag av mormor för hon ville köpa en fåtölj istället, och mattan har farmor köpt. Listan är lång, för min familj gillar att köpa saker. Dock inte mormor, hon fick lite panik när farmor bidrog med hela summan till vagnen för hon inte var lika rik sa hon. Sa ju självklart till farmor att hon inte behövde betala vagnen, men hon tjatade så fick ge med mig :) Har inte heller tvingat mamma att köpa massa, hon är bara lite shopping-galen. Men det är ju tråkigt att min pojkväns familj inte bidrar med något i stort sett :/