Trivs du inte som avelsko? Konstigt 😉

Jag hade bett f*******t att dra dit pepparn växer. Förmodligen även flyttat dit det är minst 4 timmars bilresa (då orkar inte folk svänga förbi). Och jag skulle definitivt aldrig bjuda in henne på firanden.
Min ena fd svärmor är jag väldigt tacksam över att jag inte fick hennes barnbarn, hon var en tvättäkta ragata.

1# Nae..inte riktigt så nej 😉 De bor 10mil ifrån oss men hon ringer och gnäller på maken att vi då aldrig kommer och hälsar på, mitt svar är att om de så gärna vill träffa OSS så har de bil själva. Jag hade gärna sluppit henne helt och hållet men vi ska ge detta ett försök med gudiening men annars kommer det nog mest vara maken som pratar med henne nån gång per telefon eller hon han är där. Kan hon inte respektera mig så har hon inte i mitt hus att göra…anser jag men vi får se vad detta ger!

Jag kan bara säga ush och tvi fy bubblans för ett sådant fult beteende!

Jag hade inte tolererat ett sådant beteende, jag hade stängt dörren för henne!

Jag hade tagit brödkaveln i huvudet på henne redan son gravid. Du har varit mer än tålmodig! Hur tar maken detta? Kan han säga ifrån rejält?

Alla kan förstå hur jävla jobbigt du har/har haft. Särskilt du. Så allt jag tänker göra är att skicka en Styrkekram till dig! Stå på dig! ♡

Hej! Åh, jag hade en liknande relation till min svärmor. Allt jag gjorde var fel och om min son av någon anledning var ledsen så var det mitt fel. Jag kom till en punkt där det fick bära eller brista. Jag mer eller mindre förklara precis hur jag kände över hennes beteende jag berätta även att jag önska att vi hade en bra relation och att jag ville inget annat än att min son skulle ha sin farmor i sitt liv men om hon inte sluta så svor jag på att hon kommer inte nära honom igen. Jag sa att hon har haft sin tid med sina barn och nu vår tid för oss och vårt barn och hon ska bara stå bredvid och vara glad att hon ens får vara delaktig. Jag var rätt hård och inte jätte pedagogisk. Men jag kände att jag var tvungen för min egna värdighet typ. Hon blev vansinnig och gick. Men sen dess har hon haft respekt och frågar om lov osv. Vi kommer aldrig ha en jätte nära relation men vi respekterar varandra idag och det räcker gött för mig

Det enda jag kan säga är att jag känner med Dig. Har en mor som alltid bär offerkoftan. Henne sparkade jag ut för gott efter en incident för 4-5 år sedan.

Först och främst är du självklart välkommen att skriva av dig om sånt här hur mycket du vill! :)

Nej, men fy vad ni ska behöva stå ut med! Hon kanske borde tänka på att det är dåligt för Lilli att behöva leva i den dåliga stämningen hon orsakar. Ditt barn är hennes barnbarn ja, men DU känner ditt barn bäst själv och vet vad som är bäst för henne. Jag är helt mållös! Jag kan tycka både min mamma och svärmor är påfrestande ibland men långt ifrån såhär! :(

Usch när jag läser detta  blir jag nervös och lite lessen. Jag vet jag kommer få ett liknande problem när vi får vår bäbis. Fick höra förra helgen av min svärfar att vi måste flytta hem för annars kan bäbisen råka illa ut eftersom jag e så sjuk hela tiden och jag kommer inte orka. Jag blir riktigt illamåend alla gånger jag tänker på det och hur dålig jag antagligen kommer vara.

Tack för alla värmande ord! Känns lite skönt att höra från andra än familj och psykologen att jag inte överreagerar..😁 thiah, nja nä han har svårt för att säga ifrån och det har hans bröder också när det gäller henne för petar de till henne blir hon ledsen och börjar gråta och/eller ger dåligt samvete på olika sätt så det visslar om det.. han har blivit betydligt bättre sen Lilli kom, och börjar se min bild utav det hela ordentligt och han har börjat säga ifrån, stadigt/tydligt om mindre saker och nästa gång det blir nånting så ska han stampa ner foten ordentligt är tanken så hon förstår att vill hon vara en del av vårt liv så får hon ta 15steg tillbaks och börja respektera mig/oss. Jag hade gladeligen vänt henne ryggen och aldrig mer talat med henne igen men jag vill ändå försöka dels för att vi haft en god relation och sen för maken och dotterns skull! Så det som skulle vara "kurator prat" för mig där jag fick berätta allt med Lillis förlossning och det blev rätt snart familjerådgivning som hon också kalla det 😉

Men vad är det med dessa svärmödrar som tror de kan styra och ställa? Blir alldeles mållös. Kan ibland tycka att min svärmor är lite för på men jämfört det här så är hon rena rama ängeln.

Håller med Ally där. Jag har svurit lite över min svärmor som har, enligt mig, förlegade åsikter om samsovning och (natt)amning. Men hon är egentligen helt ok, och jämfört med din är hon rena drömmen!

Delvis låter det som min mamma :S Hon fick veta vad äldsta sonen skulle heta redan när jag var i 6e månaden. Det skulle var en hemlighet men den berättade hon för alla. Hon hade visst rätt att göra så ;) När jag gjorde abort så berättade hon återigen för alla, för hon var såå orolig ^^. Hon spred ut att jag inte kunde få fler barn, något som nådde sambon. När jag väntade yngsta barnet så blev hon sur att jag la ut det på fb före hon fick veta. För HON ville vara först med nyheten. Likadant när han föddes. Och tvillingar var det absolut då magen var enorm, trots att sjukvården såg 1 bebis. En dag sa jag att jag var trött på jobbet, och hon berättade för folk att jag sagt upp mig. Bilen lämnades in på lagning, strax, men enligt henne skulle jag sälja bilen dyrt och tjäna på att jag köpt den billigt. En bråkdel av hur jag har det. Jag har löst det genom att inte berätta innan. Jag stänger av och lyssnar sen inte på hennes åsikter :)

Jag gillar inte min svärmor heller, men det är mest för att jag tycker hon är jobbig. Dock är hon inte så "elak" som din. Utan liksom mer att hon inte vill göra så som jag säger när hon passar barn och hund, utan hon vill göra på sitt sätt. Det gillar jag inte, för det är ju mitt sätt de är vana vid, så jag tycker hon ska göra på mitt sätt eller bara låta bli att göra just det över huvud taget. T.ex så höll jag på att öva in ett nytt trick med Maya, så sa att när de passade henne fick de inte ge henne godis om hon inte la sig på sidan när man sa pang (för ger dom henne godis iallafall så kommer hon ju tillslut tänka att hon inte behöver göra tricket för det kommer godis tillslut iallafall, vilket skulle förstöra min träning) för hon sa att "Nej, sånt tänker jag inte göra med henne. Sånt rycker jag är hemskt." Det är ju min hund liksom. Sen skulle de passa Elly. Då ville de passa henne hemma hos oss så vi slapp åka och hämta henne mitt i natten. Jag sa att hon alltid brukar åka bil mitt i natten (för brukar vara hemma hos mamma och pappa ganska sent) och att vi hellre ser att hon är vaken sent så hon sover när vi sover än att somna tidigt och vakna mitt i natten. Timmy gav iallafall med sig så de fick passa henne hemma hos oss, för hon bara tjatade och tjatade att hon tycker ju synd om Elyon. En gång när jag var gravid så tog hon mig på magen utan att fråga först… Sen dök de upp på sjukhuset utan att ens förvarna oss först när vi låg på BB. Var ju inte så jävla fräsch dagen efter förlossningen liksom. Var inte redo för besök. En gång så kom de hem till oss när vi fortfarande låg och sov. Timmy hade inte svarat på sms när de frågade om de kunde komma, så då bara kom dom istället. Kul att få gäster då liksom. Så det är bara lite sånna smågrejer jag stör mig på, men blir ju typ irriterad varje gång jag träffar dem för jag tänker att jaha, vad ska hon säga nu?

Jag försöker vara kort och inte delge saker som hon anser sig ha mer rätt att veta än oss men så ringer hon maken och han svarar oftast.. Theres, våra svärmödrar påminner ändå en del om varandra!!

Jag känner mig verkligen lyckligt lottad när jag läser här förresten. Vi hade med farmor/svärmor under förlossningen, säger en del om vår relation 🙂🌺 Hela släkten faktiskt på bägges sida är bra. Dessutom verkar alla dela min syn på barnuppfostran mm.

Blir lite avundsjuk på dig nu tanatosnyx! 😁

Jag är också väldigt tacksam för svärfamiljen. Skulle gått under nu om jag inte hade haft någon "mor". Kan ju avslöja att min mor hörde varken av sig under graviditet eller efter hennes barnbarn dog. På hennes födelsedag är hon född dessutom. Mina barn är enda barnbarnen. Inte ett sms, mail, kort, blomma, ljus, fond - inget. Min svärmor gråter, min svärfar, svåger och svägerskor. De är underbara.

Nu vet inte jag om jag är rätt person att uttala mig. Har inga barn just i detta nu. Men det låter som att din svärmor är lite som min mamma. Min mamma klagar inte på mitt val av partner, men hon tycker att det är jobbigt att jag håller på att bli vuxen, eller håller på är ju fel men att jag inte behöver henne som ett barn som är liten gör. Jag tror ärligt inte att det är att din svärmor vill vara elak. Jag tror helt rätt och slätt att det är för att hon inte vet hur hon ska bete sig. Om hon gör något liknande igen så tycker jag att du ska på ett vänligt sätt fråga hur hon menar. (Har haft många diskussioner med min mor om hur hon säger saker och hur hon menar saker, och tillslut fastnar skiten) Lycka till. Och stå på dig.

18# Men fy då..! Ja då förstår jag mer än väl att du håller din svärfamilj så kär❤️ 19# Din synpunkt är välkommen! Nej jag tror inte heller att hon vill vara elak, utan har innerst inne väldigt svårt att se att hennes pojkar har blivit stora och påbörjat egena familjer.. Hon säger till maken att hon älskar mig och är der bästa som hänt honom men vi är rörande överens om att hon visar det på ett mycket märkligt sätt iochmed att inte respektera mig och maken och vårt liv.. Vi har ju som sagt haft en jättebra relation innan det "gick in" i huvudet på henne att vi skulle gifta oss, jag vill gärna ha en bra relation igen men hoppet är inte så stort längre.. Hon har gjort lite väl många grejer som sårat trots tillsägelser från maken så är det precis som att hon skiter i de, för HON blir ju faktiskt ledsen när det inte blir som hon vill/tycker 😣 Kan ta ett par exempel som sårade maken minst lika mycket om inte mer; När vi skulle gifta oss så var bröllopssviten bokad på en jättefin herrgård/hotell här där vi bor, taxi dit och allt var fixat av min far, min svärmor totalvägrade då var för dyrt och vi skulle sova där de sov…så det slutade med att vi fick tillbringa bröllopsnatten på vandrarhemmet i byn där jag uppväxt, hon hade "pyntat" med en platsros på sängen och en liten marabou chokladask "med kärlek"… Mina föräldrar erbjöd sig att betala hotellet och taxin själva för att vi skulle få en "speciellt natt" men det var tvärnej för hon ville vara med. Maken och jag fick ingen egen svensexa vs möhippa som också var planerat och färdigt för hon skulle till varje pris vara med sin son på hans svensexa så det slutade med bowling och mat i staden där maken är uppväxt.. Dessa grejer sårade maken något enorm men han har inte "vågat" konfronterat henne då han säger att "mamma kommer bara bli ledsen och arg då" Nåt som fick mina föräldrar att reagera negativt var att våra respektive föräldrar gjort upp att betala mesta delen av bröllopet (de ville ge det i present så vi inte kände att vi behövde snåla) mina föräldrar betalade cateringen och tårtan och den notan hamna på ca 17000:- maken föräldrar skulle således betala dricka och andra saker för att motsvara den summan sa de både till oss och till mina föräldrar, de betalade min bukett (1200:-) och barnen blomsterkorgar (90:-) och det tyckte min svärmor vara alldeles lika och riktigt i pengaväg…. Det blev ju väldigt fel med tanke på vad som var fram diskuterat och bestämt, vi krävde ALDRIG att någon av dem skulle betala något men DE ville hjälpa till så vi fick der bröllop vi ville ha. Nu blev det ingen kris på pengaplanet men det är själva grejer som satte igång en del gnissel vilket är förståligt tycker jag! Detta är bara en bråkdel av grejer men det ger lite mer inblick i hur hon styr för annars blir hon ledsen 😡

Alltså både jag och min sambo sitter och gapar… det här är ju helt oförståeligt! Hon måste ju släppa taget! Och ang bröllopet så hade jag totalvägrat hur ledsen min svärmor än hade blivit :P usch säger jag bara för egoistiska människor! Ni skulle sovit på herrgården >.<

Men VARFÖR anpassar ni er efter henne? Att ni gick med på att ha er bröllopsnatt utifrån hennes krav övergår nästan mitt förstånd. Hade ngn sagt ngt sådant till mig, hade frågan inte ens kommit till diskussion. Mitt/ vårt svar hade blivit NEJ, slutdiskuterat, och sen hade jag inte sagt ett ord till i frågan. Jag förstår inte alls varför ni böjer er för henne. Visst att man vill ha en god relation, men en god relation kan aldrig byggas på en grund där någon hela tiden lägger sig. Även om hon har svårt att släppa taget om sina barn och inse att de är vuxna, så har ju ni accepterat hennes beteende och låtit henne hålla på. Positiv förstärkning av negativt beteende…. Det måste ni ju sluta med direkt.

Var lite otydligt med detta med övernattningen och möhippan/svensexan eller pengauppdelningen våra föräldrar emellan, vi visste inte om något av detta förräns efter bröllopet varit. Hade vi veta om det hade vi aldrig gått med på det, absolut inte! Du har helt rätt Sarah, men maken hans bröder och far ingen kan säga emot henne och jag har gjort det vid enstaka tillfällen har vi haft "möte" eller vad man ska kalla det och det har inte givit ett dugg, jag har talat om precis vad jag tycker hon har stortjutit och varit "ledsen" sen skiter hon i precis allt en sagt. Som det är i dagsläget träffar vi dom i stort sett aldrig och det är skönt men hon är på maken som en igel om vad ledsen hon blir om ditten och datten, han är uppväxt med detta beteende från hennes sida så han har väldigt svårt att säga nej och säga emot henne när hon går förlångt vi jobbar på detta och för mig är det ett jättestort steg att han faktiskt gått med på att gå familjeterapi för att stärka sig själv gentemot henne, att raspa av en föräldrer är inte lätt och synnerligen inte när han är uppväxt i denna andan så har det tagit lite tid för honom att inse vad hon faktiskt håller på med emot mig och vår familj. Men han ser det klarare och klarare för varje dag och har börjat sätta ner foten och försöker vända dövörat till när hennes "skällande" kommer senare per telefon eller dyl, lösningen tills dess att han är "stark" nog att platta till henne ordentligt (grovt uttryckt) är att träffa dom minsta möjliga och det är ganska lätt då de bor 10mil ifrån oss

Förstår att det blir sjukt svårt, spec då en hel familj gått med på det hela under en så lång period. Vet hur svårt det är att bryta med en förälder, jag har själv gjort det under några år. Men jag har också löst det och gått vidare med en ny och väldigt bra relation till sagda förälder. Hoppas att det löser sig för er, finns inga andra lösningar än att säga ifrån, och om det inte duger på ert sätt så blir det inget alls. Hon kan bara ha två alt att välja på. Ert eller inget.

Jag har också satt ner foten, alldeles för sent vad gäller en förälder. Min mamma. Hon har haft mig runt sitt finger i många år. Hon är också en sån som ger dåligt samvete, gråter osv. Får en att känna sig elak och värdelös. Att man aldrig skulle klara sig utan henne. När hon för hundrade gången sa att "vi behöver inte umgås längre om jag är så jobbig". Svarade jag helt lugnt att "nä, vet du vad. Det behöver vi inte för jag orkar inte mer. Jag orkar verkligen inte mer. Vill du bryta för att du inte respekterar mig som en vuxen som kan ta egna beslut så fine. Då gör vi det. Men då blir de ett bryt på riktigt. Ett "du får inte ens träffa dina barnbarn bryt" för nu orkar inte jag mer. Eller så slutar du med ditt beteende så att vi kan gå vidare med en bra vuxen relation". Sen hörde inte jag av mig, vilket jag alltid gjort innan, och bara någon vecka senare ringde hon. Vilket hon inte behövt göra tidigare. Nu har vi jättebra relation :) förutom att vi båda är envisa ;)

Fy vad jag känner med dig, jag har liknande problem med min svärmor och bävar inför den dagen vi ska berätta att vi väntar barn, så pass mycket att jag förmodligen inte kommer att vilja vara med, högst troligen. Min svärmor och jag hade en jättebra relation i början men sedan tvärvände hennes beteende och hon vart spydig och oberäknelig. Hon har efter några år nu blivit lite snällare igen och jag tror att det handlade om att hon trodde att jag skulle ta hennes son ifrån henne, när hon insåg att så inte var fallet så börjar hon nu bli snällare mot mot. Att hon gick in i någon form av försvarsställning och trodde att hon skulle kunna skrämma iväg mig. Är orolig för att detta jobbiga beteende ska komma tillbaka PM vi lyckas bli gravida, hade tänkt försökt motverka det med att göra henne lite involverad i graviditeten, om jag känner att hon önskar det. Så att hon känner sig delaktig och inte bortknuffad eller ersatt. Men jag tycker att du har ett alldeles för stort tålamod med din svärmor och har varit för snäll emot henne, så som hon beteer sig är inte ok. Hoppas att du och din sambo finner styrkan att sätta ner foten, det är inte rätt att ni ska må dåligt för att göra henne nöjd. Det är dessutom erat barn.

24,25,26# Är helt enig med dig Sarah, vårt sätt eller inget alls..just i denna situationen struntar jag högaktningsfullt i att hon är farmor. Kan hon inte börja lyssna och respektera oss så kommer hon inte vara välkommen här och vi kommer aldrig åka dit, så hon förlorar ju både sin son och sondotter om hon fortsätter med sitt gräsliga sätt. Undra om den polletten kommer trilla ner på henne..? Em.nord det finns hopp alltså! Maken trillar in mer och mer på "krigsstigen" när han nu insett att detta inte kan fortgå längre, han har förstått att om inte detta får ett slut så kommer högst troligt vårt äktenskap att krascha förr eller senare. Densomundrar intressant, våra svärmödrar är lite lika..din syn på det hela med att involvera henne låter inte så tokig men samtidigt kräver der ömsesidig respekt något jag inte fick/får av min svärmor men jag hoppas det funkar för er!

#27 Bara för att undvika missförstånd så menade jag inte att du skulle hantera din svärmor så som jag tänkt prova utan jag bara skrev min egna tanke om hur jag ska försöka lösa "problemet" på ett förhoppningsvis bra sätt. 
Ömsesidig respekt mellan mig och min svärmor kan jag ju inte påstå finns, däremot har hon ju blivit lite snällare nu. Jag tror inte heller att det kommer att fungera för dig och din svärmor, hon verkar ha gått alldeles för långt . 

Kan inget annat än att skicka dig styrkekramar, hoppas att det löser sig för dig.

28# Förstod allt de, men tycker du är storsint. Ömsesidig respekt eller ingen alls, det är så långt det har gått här..

#29 Tack, tar det som en komplimang. 

Förstår det, man ska inte tolerera sådan behandling.

30# Det var meningen också :)