Jag var lite öm ett par dagar efter, inte såvärst svullen vad jag kunde märka av. Hade absolut inga problem att kissa, var dock rädd för nr 2 första gången men det visa sig vara onödigt. Jag var mest imponerad av hur fort min kropp återhämta sig :)

Jag var öm 2-3 veckor efteråt, svullen vet jag däremot inte om jag var, kändes inte så. Inga problem med urinläckage, var också jätterädd för nr.2 men gick hur smidigt som helst. Sen varierar det ju också hur länge och mycket man blöder, jag blödde kanske 5 veckor och hade sen lite flytningar som var mer eller mindre ofärgade. På efterkontrollen, sex veckor efter förlossning, såg allt jättefint ut.

Man är nervös för nr 2 ja. När jag fick mina barn fanns en handdusch bredvid toastolen. Man kan kyla ner lite först så gör det inte ont. En liten varning för urinvägsinfektion pga det bara. 

Min mage gjorde ont några dagar men jag hade tvillingar så den skulle ju dra ihop sig väldigt mycket. Hade sammandragningar flera dagar efter men det överlever man ; )

Kunde inte riktigt sitta, för det kändes som att jag satt på en boll. Det blödde hela tiden (ca 8 veckor har jag för mig?) så fick ta en handduk mellan benen efter duschen medan jag la i en binda i de nya trosorna, sen snabbt dra bort handduken samtidigt som jag tog på mig trosorna. Allt var svullet. Det kändes som en hängmatta där nere ^^ Kunde inte bajsa på två dagar. Stygnen lossnade lite efter hand, och något stygn hade nog gått upp. Nu är jag nästan helt återställd förutom att ärret blev lite knöligt precis vid öppningen liksom. Kommer dock fortfarande lite blod ibland. Men inte alls mycket. Har trott två gånger att jag skulle få mens igen, men dagen efter så var det borta. Nu är det ju 3,5 månad sen förlossningen och det var senast i förrgår som det kom lite blod igen. Dagen innan efterkontrollen (2,5 veckor sen kom det också lite). Fast kanske var mer som en blodblandad flytning? Har också kommit störtblödningar mitt i avslaget, men de berodde på att lite hinnor fastnade där inne :) Inget att oroa sig för ;) Jag kan föda barn igen imorgon om det vore så.

Kom på en sak! Jag hade sjuka eftervärkar första natten när sonen skulle amma!

Spännande det där med eftervärkar/sammandragningar, inget jag noterade alls :)

#6 vad lyxigt! Jag var nästan övertygad att dom missat ett syskon som ville ut ;)

Hur/när kollas det att efterbörd är ute? Man vill ju veta när man är färdig och kan pusta ut 🙂 Man kan väl även bli sjuk om det stannar kvar något därinne?

#8 - Moderkakan brukar komma ut några minuter efter bebis, kanske 10-15 min senare och dom kollar så att den är hel och fin :)

#9

Okej. Om den inte är hel och fin då?

#10 - Jag tror att man får opereras då, ganska omgående för att undvika infektioner. Det är inget jag har hört så mycket om så jag antar det är ovanligt.

Tack alla för era svar! Känner mig lite lugnare nu. Det är kanske inte så dramatiskt som jag föreställde mig, även om det är olika för alla. Fick för mig att det skulle vara pina och helvete minst en vecka med sår, stygn och svullnad och sådär men kroppen är väl fantastisk :)

För mig gick allt efteråt som en dans trots (tack vare!?) att jag vägrade sy. Behövde tydligen 3 skönhetsstygn, något jag absolut inte hade lust med för fem öre. Hann bli rätt elak innan barnmorskan gav sig, men oh så nöjd jag är med mitt val!

Dag två var jobbig med svullnad och smärta, annars är jag väldigt positivt överraskad. Jag hade bara lite besvär med att sitta på hörda stolar etc där dag två. Toabesök, dusch och allt sådant har gått helt smärtfritt. Inget svid någonstans, och kan inte se med spegeln vart sjutton jag skulle behöva sys.. BM tröck där för att kolla om jag var bedövad så jag vet att jag kollar på rätt ställe.

Direkt efter han kom ut hittade jag inte knipmusklerna, men redan dagen efter kunde jag göra knipövningar. Detta har jag dock slarvat med till tusen och jag har redan min normala knipstyrka sedan en tid tillbaka.

Sexlusten fick jag tillbaka typ 2 dagar efter förlossningen, men det får ju givetvis vänta.. 

Blödde gjorde jag knappt, utan mitt avslag är en tunn rosa flytning. Jag klarar mig på trosskydd.

På mig tröck dom ut blodet efter förlossningen, och det var väldigt effektivt mot koagler (fick inte en enda). Även om det gjorde ont så var det lätt värt det.

Jag hade väldigt mycket mer ont och blödde extremt mycket mer efter mitt missfall!

Eftervärkar hade jag ganska mycket, så fort jag pumpade och ammade nästan hela första veckan. Men det var ju effektivt med tanke på hur lite jag blöder.

Blev klippt så jag behövde stygn. Redan dagen efter kunde jag sitta någorlunda bra. Några dagar senare var det jobbigare och faktiskt var det värst 7 dagar efter förlossningen. För då höll stygnen på att lossna och stack mig massor. När jag kissade och tillslut gjorde nr2 så hjälpte det med något som var blött i kallt vatten tryckt mot såret. Hade flera små handduksbitar hemma som skulle agera rumptvättsdukar men dom blev mina kissdukar istället. :p

Ja just det. Det var en plåga att amma i början och sen några veckor framåt p.g.a att livmodern drog ihop sig när man ammade. Fick ta panodil och diklofenak i förebyggande syfte. Gjorde ont iallafall ^^

Första gången födde jag min pojk normalt (huvud). Sprack inget och reste mig direkt upp efter champagne-frukosten till dusch och kissade förmodligen där enligt rekommendation. Gjorde nr 2 på neonatal efter 2-3 dygn har jag för mig. Inga problem där heller.

Denna gång födde jag min dotter (dödfödd) i säte där hon fastnade med armarna över huvud. Det gjorde fruktansvärt ont, men direkt efter hon var ute så var det som med sonen - "plopp" känns det och så försvann all smärta. Sprack inget denna gång heller. Kissade ca 3 timmar senare utan problem. 

Först ett par dagar hemma började det svida i några dagar (likt uvi) och jag fick svamp av bindorna + livmoders infektion. Hade därmed hemskt ont i magen och kunde inte böja mig för att knyta skorna t e x på 3-4 veckor. Fick också nervskada i ena höften som smärtade fruktansvärt - hade ingen känsel där heller. Det läkte nästan helt efter 1½ månad. 

De känner på livmodern med jämna mellanrum och gör en gyn-undersökning innan man skrivs ut. 

Första gången minns jag inte (16 år sedan), denna gång hade jag avslag i 3 veckor - sedan bara tunna bruna flytningar i någon vecka till. 

Kan inte jämnföra hur länge jag skulle ätit värktabletter till efter-sammandragningarna då jag fick starkade värkisar emot höft och infektionen.

Mina förlossningar har slutat med snitt men jag har haft värkarbete med båda innan, första 16 h och andra 3 h tror jag. Hade svullnad i underlivet där ungarna blivit stående i ca 6 veckor men det var bara ett problem om vi försökte ha sex.Hade rejält ont av snittet ca 3 dagar och kunde sen sluta med alla värktabletter, efter en vecka var det bara lite ont och efter två veckor märkte jag knappt av det.

Jag blev ju akut snittad och var öm och ruggig i några dagar, nummer två gjorde så ont i snittet så jag höll på att svimma.. Jag fick livmodersinflammation då de "glömde kvar" fosterhinnor så när dottern var va 1,1/2 vecka blev jag riktigt dålig och sängliggande. Men förövrigt så hade jag inga besvär 😊

Anledningen till att jag kom på att det gjorde ont i livmodern sådär i efterhand är att jag har ont idag med. Har pumpat längre än jag brukar så känns som att den drar ihop sig nu igen. Det är så det kändes här om dagen när det kom lite blod och jag trodde att jag skulle få mens. Men borde inte vara något kvar såhär långt efter. Har ju t.o.m fått tabletter för att driva ut de sista hinnorna.

#19 Du kan mycket väl behöva skrapas :/

Senast jag gjorde VUL så sa de att jag inte hade något kvar. Det var nog någon månad sen. Det var iallafall andra gången jag störtblödde, någon vecka efter att jag fått dedär tabletterna.

Båda mina pojkar är födda med planerat kejsarsnitt, så att kissa efter att de dragit katetern var hemskt i några dagar. Nr 2 krävde kudde över magen, och ibland faktiskt att även bita i :S Ammade äldsta vilket krävde kudde/täcke över snittet. Samtidigt som det gjorde ont i bröstet så kändes det i snittet samt eftervärkar. Med första barnet kändes snittet bara att det drog och spände, med andra gick jag dubbelvikt av smärta. Fick åka rullstol på BB, smärtan satt runt 2 månader trots starka värktablette. Förlåt alla ni som älskar att amma men helt jobbigast var när mjölken rann till. Stora, stenhårda klot där det gjorde ont hela tiden och spände när bebis skrek. Att få en bekväm bebis att få att amma var omöjlig. Tårarna sprutande av smärta hela tiden då det gjorde ont även att duscha. Nu sist hade jag mjölkproduktion i 2 månader fast jag inte ammade, mina bröst reagerade ändå! . Ska man inte amma så be i tid, på förlossningen! , om att få tabletter mot mjölkproduktio. INGEN hade läst mitt förlossningsbrev så det missades.

#22 Å fy, det lät ju inte kul alls 😮dåligt att dom inte kollade förlossningsbrevet…

#23 Dom hade inte läst mitt förlossningsbrev någon gång. Men värsta var att jag fick kommentaren att jag mer eller mindre fick skylla mig själv som inte sa till redan på förlossningen angående tabletterna. Då jag ammade min första så visste jag inte att man skulle ta dom så tidigt. 

Men dropparna var bannemig när sköterskorna gång på gång sa att "jamen ska han inte ligga vid bröstet nu när du ändå har mjölk. Du kan pumpa om han inte orkar amma så länge?"  Till slut röt sambon ifrån "hon vill inte, nu får ni lyssna!" Först då ordnades tabletterna fram, och då hade jag haft stenhårda, svullna och onda bröst i nästan 1 och ett halvt dygn  :O

Tyvärr behöver inte tabletterna hjälpa direkt utan du kan ändå producera en del mjölk och få t.ex. mjölkstockning. Jag var rädd för att uppleva det son Velinga beskriver men nin rådgivning och min BM på förlossningen var underbara.

Wtf, läste de inte brevet? Jag har en enda sak jag vill skriva i förlossningsbrevet, att de ska ge f*n i mina bröst och amning :) Jag vill inte amma men tänkte ge det ett försök, med folk som står och pressar på kommer det försöket gå åt helvete. Ska det funka måste jag få vara ifred och de till hands bara om jag ber om det.

Tabletterna för att stoppa mjölk fick jag några timmar efter förlossning. Mjölken läckte ändå ordentligt i någon månad efter. Vilket var riktigt plågsamt då man bara hade en tom mage kvar. Samma för min vän. Hennes 2.5 åring behövde bara luta sig nära, så blev tröjan genomblöt. Och ingen att amma.

#25 Jag fick höra att om man får tabletter omgående så blir det inte lika mycket mjölkproduktion, även om man kan läcka ett tag efter.  

#26 Av erfarenhet så är amning ett känslig ämne för många, inklusive barnmorskor ;)  Det är väldigt många barnmorskor som ifrågasatt mitt beslut, så jag vet inte om de helt enkelt bara struntat i att läsa den detaljen i brevet ;)  På MVC ville dom inte skriva med det först: "för du kan ju alltid ändra dig ". Nej, det beslutades fattades redan november 2004 när jag slutade amma min då 2 veckors bebis, då jag vantrivdes med amningen. 

Med första barnet skrev vi in att jag ville vara ifred så mycket som möjligt, men tji fick jag för de var inne i rummet med ca 2 timmars mellanrum under de 3 dygn jag låg inne.

#28 jo jag har märkt det :( blir helt matt. Dels att folk är fräcka nog att fråga om det under graviditeten och att de sen har mage att vara dömande. Jag har väldigt tjock hud då det kommer till sådant och känner mig som tur är inte dålig på något sätt för att jag inte vill. Det ska ingen behöva göra.

Jag är också skitkinkig kring amningen och det var typ det som stod i mitt brev utom sen avnavling. nu lämnade jag aldrig brevet eller sa något, men blev otroligt proffessionellt bemött av neopersonalen. Jag tog emot en hel del hjälp på slutändan, enbart för deras goda bemötande. ingen tog min amning för givet innan jag började donera liter efter liter 😛

#26 De kommer säkert vara väldigt frågande kring hur dte går med amningen och det måste de tyvärr vara eftersom en nyfödd är så otroligt ömtålig. De går ned sig och blir svaga jättesnabbt om de inte får i sig tillräckligt, vilket kan vara jättefarligt om det inte upptäcks! Däremot kan man ju så klart kräva att de ska behandla en respektfullt och alltid fråga först om de får t.ex titta på för att se så barnet verkligen får i sig och suger med rätt teknik.  Jag har iaf bara positiva erfarenheter från personalen på BB, underbart hjälpsamma och lagom påträngade, hoppas det blir lika bra för dig.

Frågande är en sak, påtryckande en annan :) Börjar folk slita och dra i mina bröst kommer vi få problem. De/vi kan ge ersättning om de är oroliga.

De slet och drog i mina bröst och lyfte fram bebis till mig fast hon var nedspydd med brunt fostervatten som hon hade svalt. Jag är för det första väldigt privat med mina bröst, och det för andra har jag spy-fobi deluxe. Så med förlossningsdepression på det så ville jag bara där ifrån. Sa aldrig till hon som slet mig i brösten, för det kom liksom helt oförberett. Men berättade minsann det för några andra barnmorskor och läkaren inne på BB. Hoppas de slutar hålla på så. Inte det minsta kul. Hyrde med mig en pump hem så jag kunde komma bort från BB-fängelset innan vi fick till amningen.

Som Sara säger, frågande är en sak… Fast jag inte ammade alls gick det bra med Joel och hans vikt.. Men jag upplevde aldrig problem med att inte vilja amma. Jag fick bara en påminnelser innan förlossningen att jag ska minnas att säga till om tabletterna för BM läser inte alltid journalerna. Sa till henne när hon sydde mig och jag tror att jag fick tabletterna någon timme senare.

Alltså… Hur länge är det normalt att få ont i livmodern efter förlossningen när man ammar? Har haft ont i nån vecka nu. Inte jätteont så man ligger och gråter som jag gjorde i början, och det har ju varit ett uppehåll på några månader. Men det har liksom kommit tillbaka igen. Ammade precis, och sen handmjölkade jag ut andra brösten i flaskan (för lat för att sätta i pumpen? Sen är det roligt att handmjölka också ^^) och nu har jag ont i livmodern. Exakt samma känsla som veckorna efter förlossningen när man ammade, fast mycket mildare. Men ändå ont. Den kan ju inte hålla på att dra ihop sig än?

#35 låter som att det är dags för en ny kontroll, för säkerhetsskull. Jag hade bara ont pga det i någon vecka. Angående amning tycker jag också att de var lite på men när jag insåg att det skulle gå mycket snabbare med deras hjälp så försökte jag ignorera. Ville ju verkligen amma så jag antar att det blir annorlunda då. Hade en äldre, väldigt bryskt barnmorska som jag först hatade. Men efter att de andra vart inne och försökt gång på gång så var det tillslut hon som på första försökte fick Wille att ta perfekt grepp. Hatade henne lite mindre då. Men nästa gång ska jag be dem hålla sig undan så att jag och bebisen får försöka själva först. Ska säga till maken att säga det också.

Åh vad jag och personalen både på mvc, förlossningen, BB och BVC har diskuterat detta med amning. Min mvcsköterska vägrade skriva att jag inte vill amma om det kommer strula utan skrev att jag ville ha extra stöd med amningen, vilket jag inte alls ville ha! Jag har ammat ett barn, så jag visste hur man gjorde. Men nej det gick hon inte med på. Så de stod som hökar på BB och skulle kolla så att han såg rätt, att jag la honom rätt osV. Har aldrig känt mig så överkörd som förlossningen och BB vistelsen som med Noel. Men det fick de höra på utvärderingen sen. På BVC med första barnet fick jag en utskällning för att jag slutade amma helt när alwa var 3.5mÅn att hon bara skrek av hunger och hade slutat gå upp i vikt för att det inte fanns någon näring i mjölken spelade ingen roll, i lenhovda sa de att jag skulle börja med ersättning i stället, men när jag kom till Jönköping blev det utskällning.och i frågasättande hur jag kan ge upp så lätt, att jag försökt få i gång produktionen i 3v spelade ingen roll. Förstår inte varför det måste vara så himla tjatigt kring allt med amning, alla vet nog att det är bäst för barnen att ammas, men inga barn mår bra om mamman mår dåligt pga av det.

#37 hur kan hon inte skriva det du säger?!? Vad är det för knasiga BM många av er haft?

Blir helt förskräckt när jag hör vilket tjat vissa utav er fått stå ut med! När jag fick Lilli fick jag frågan om jag tänkt amma och jag svarade ja, dagen efter fick jag en "egen" pump att låna av neonatalen och de hjälpte mig att prova ut storlek på tratten och inställningarna på pumpen.. Och var de något fick jag fråga. Jag tog hjälp efter ca 2 dagar då mina bröst var som bowlingklot och ingen mjölk kom nästan, då hjälpte en underbar sköterska mig att massera brösten (visade hur jag skulle göra) samtidigt som jag pumpade och tillslut fick vi det att släppa men hon var väldigt försynt och frågade vänligt hur det gick så hon trängde sig absolut inte på! Hon var min "amningstant" efter de som jag frågade om saker och fick hjälp utav att häva mjölkstockningen utav så jag har enbart positiva erfarenheter! Däremot så skulle jag ligga på BB i fyra dagar som snabbt blev 3 då de behövde rummet, och där kunde de inte tillhandahålla pump utan ville jag pumpa var det bara att ca var tredje timme traska över till neonatalen och sätta mig i lilli's sal..

Förlöstes i tisdags kväll, alltså knappt 5 dagar sen. Varit/är öm och haft svårt att röra mig, man får sätta sig ner försiktigt försiktigt och lunka fram som en pensionär, men inte ont så de är någon slags smärta direkt. Kissa och bajsa går bra. Blöder men de är under kontroll. Bröstvårtorna har gjort väldigt ont efteråt när bebis ska suga tag då dem blev såriga under första nattens amning, men dem har börjat återhämta sig nu. Lite "mensvärk", men de har hjälpt med Ipren för mig. Mentalt utmattad är de jag tycker är jobbigast just nu, orkar bara vara uppe korta stunder i taget men de blir bättre o bättre för varje dag. Är oxå mäktigt imponerad av att kroppen kan återhämta sig så fort :) magen är helt borta o var de i princip direkt efter :o

Var för övrigt eftersom jag ser att de skrivs om de här ovan jätte nöjd med personalen och hjälpen/tipsen jag fick ang amningen. Första dagen var de en sköterska som bara sa "Säg till om du vill att jag kommer in och kollar på en amning" och gick ut igen, men då kände jag mig inte redo. Dagen efter föll de sig naturligt när en sköterska var inne för att kika på något annat vad de nu var och hon var mjuk och försiktig och tipsade på ett jätte bra sätt. Hade velat krama om henne nu då hennes tips räddade mina bröstvårtor :) haha.

Och jag fick knappt nått stöd med amningen istället… Dom hjälpte henne till bröstet när hon låg på mitt bröst, och sen var det nån barnmorska som visade hur smidigt det var med liggamning. Sen fick jag be om hjälp när jag kände att hon hade svårt att få tag… Ingen kollade egentligen att hon tog rätt tag osv innan vi åkte hem. Och nu i efterhand inser jag ju att det inte funkade riktigt som det skulle till en början, men det visste ju inte jag då :/ nu löste det sig ju för oss ändå, men det hade nog varit bra om det var nån som hängde över axeln på mig faktiskt…