I situationer där min föräldraroll spelar roll och är nödvändig att nämnas så använder man sig såklart av den titeln. Annars gör jag det inte. Däremot prioriterar jag personligen mig själv efter mitt barn. Jag tycker hon är viktigare än mig i alla hänseenden, iaf nu när hon är liten och ganska osjälvständig.

På jobbet är jag Maria - sensoriker, bland vänner är jag kompis - Maria, hemma är jag en blandning av sambo och mamma, på förskolan är jag Mollys mamma och på brukshundsklubben är jag Bellas matte.

Men träffar jag någon ny person så förutsätter jag inte att dom vill veta att jag är mamma om dom inte specifikt frågar efter det.

Sen håller jag med #1 att jag prioriterar henne över mig själv alla dagar i veckan.  Men det betyder inte att jag bara är mamma och bara pratar barn.

När jag är ute med min dotter så är jag nog i första hand förälder. Annars är jag ganska samma person som förut, vill jag gärna tro iaf ;) Visst förändras man av ett föräldraskap men jag kan inte se mig själv som enbart mamma, jag är själv dotter, syster, kompis också.

Något jag är "rädd" för, eller i alla fall vill undvika, är att glömma bort mig själv när jag blir mamma. Jag är fortfarande jag, med samma mål & drömmar som innan jag blev gravid. Jag vill ha ett liv utanför föräldrarbubblan där jag kan må bra och samla kraft, som att åka och träna, utan att få dåligt samvete. Jag vill kunna aktivera hunden och träffa kompisar i samma utsträckning som innan, i alla fall efter ett tag när rutiner och sånt funkar. Jag vill inte släppa allt och upphöra att vara jag, om ni förstår hur jag menar. Jag tolkar att det är lite så du menar ts, att man plötsligt inte är en egen individ" utan bara mamma och det tycker även jag känns lite sorgligt & ingenting för mig.

Jag var helt inställd på att jag skulle vara ungefär samma person efter förlossningen och absolut inte tappa bort mig själv. Ojoj vad fel jag fick! I 6 månader nu har jag varit mamma, privatpersonen Carina är som bortblåst just nu. I mitt fall beror det mycket på att min dotter är väldigt beroende av mig (jag ammar fortfarande väldigt ofta, hon kan inte sova utan att ammas till sömns osv) så jag har liksom inte varit själv, utan henne, några längre stunder. Detta gör att är svårt att se sig själv som nått annat än mamma. Och mamma Carina är väldigt annorlunda mot privata Carina.. Men nu hoppas jag på att snart kunna börja jobba lite och därigenom börja hitta tillbaka till mig själv. Eller snarare, forma ett nytt jag. För samma person som jag var innan kommer jag aldrig kunna bli - jag är ju trots allt mamma nu ;)

Jag är fortfarande samma som innan. Tänker inte ens på att jag är mamma faktiskt. Känner mig inte som en mamma. Råkar bara ha ett barn liksom ^^

Jag tror jag till största del är samma person som innan, definierar mig inte som mamma om det inte efterfrågas eller behöves. Jag gör samma saker som innan, Lilli hänger med på allt! Nu är hon väldigt lätt att ha med, finner sig i det mesta som idag har vi monterat ner hundgården då det ska grusas upp och läggas plattor och så körde vi plattor med fyrhjulingen och hon hängde i selen hur nöjd som helst ☺️

Jag är en sådan som låter mig uppslukas helt och hållet i det jag engagerar mig i. Jag kommer med största sannolikhet att bli "förälder på heltid". Det är helt enkelt sån jag är. Jag har varit "hästtjej" "hundtjej" "smådjurstjej" och allsköns annat, så varför inte mamma på heltid i alla sammanhang tänker jag. Däremot tycker jag inte att jag tappar bort mig själv, tvärtom.

Jag är nog faktiskt väldigt mycket mamma och inte så himla mycket Mikaela till vardags. Dock stänger jag av min föräldraroll ganska bra om jag och maken har ett par timmar för oss själva. Men jag sitter inte och snackar bajsblöjor och bebismat när vi fikar och sånt. Det aktar jag mig för. Kanske en del när jag är med mamma iofs men hon är mitt bollplank här i livet, men vi pratar om mycket annat också. Dock har jag märkt att andra gärna pratar om Wilmer när jag pratar om annat. Jag tycker att jag har hittat en skön balans, det funkar i alla fall för mig :)

Jag är mamma, kvinna, sambo, kollega, syster, dotter, lärare etc. De är alla rollerna som gör att jag är jag sen har vissa roller mer framträdande roll än andra beroende på situation. Att ta bort en roll helt skulle ju innebära att jag inte är jag längre. Men på jobbet är jag kollega och lärare, i sängen på natten är jag kvinna och ja ni fattar :)

Sen Alwa kom för fyra år sedan har jag mestadels varit mamma och enbart mamma, möjligtvis Magnus sambonoch celines matte också, aldrig Frida. Vilket har varit extremt jobbigt, speciellt nu den sista tiden, i början tänkte jag inte så mycket på det, men nu efter allt som hänt sen Noel föddes vill jag bara få vara Frida ibland också, vilket jag har "blivit" igen, jag har tagit upp kontakten med gamla vänner igen, börjat rida men framför allt börjat ståuppare för mig själv igen, jag behöver inte stå i skym undan och bara vara mamma, sambo eller matte.

Jag har ständigt dåligt samvete för att jag tycker att jag borde vara mer mamma :P Jag har så många intressen jag vill hinna med, främst hästarna, så jag längtar alltid efter att få komma ut ur huset och hinna med dem. Sen får jag ångest för att jag bara vill bort från barnen och roa mig :P Typiskt i-landsproblem.

När jag någon gång är borta från barnen en längre stund så saknar jag dem och längtar efter dem men det händer så sällan. Jag tror jag hittar en bättre balans när jag börjar jobba. Då kommer jag nog både att uppskatta mer att vara bara Susanne och att vara mamma till mina gullpluttar. Jag är en sån som gillar variation och får panik när vi leker samma saker varje dag här hemma.

Enligt Kristian är jag lite väl mycket mamma ibland och glömmer mig själv så jag jobbar på det. Har varit lättare att bli Kattis nu när jag börjat jobba för då blir jag automatiskt någon annan. "Kattis, är du också mamma? Frågade en flicka idag.". Jag kan prata stolt och mycket om min son men det beror på sällskapet. Har emellanåt dåligt samvete för att jag inte saknar min son mer än jag gör då han tex. är hos farmor. Jag har iaf en bild av hur man SKA vara som mamma och när jag inte helt passar in i den så får jag dåligt samvete.