Jag tycker du ska våga hoppas på att du kommer må bra hela vägen 🙂 

Min graviditet hade antagligen varit mycket enkel utan min grundsjukdom.

I början var det jobbigt pga blödningar, smärta och oro, och smärtan har varit ganska så jämn hela vägen även om den bytt skepnad under tiden. Jag upplever att jag mår bättre ju längre jag kommer, men jag tror det bottnar i trygghet. För min del handlar det mest om att vinna varje dag jag kan med bebis kvar i magen.

Min graviditet var enkel rakt igenom. Lätt illamående i ett par veckor i början och lite tröttare än vanligt, annars mådde jag nog så bra som man kan. Inga smärtor, ingen svullnad. Kunde gå på långpromenader in i det sista, red obehindrat till v 30 ungefär. Sov dåligt på slutet, men det var mkt pga värmen. Och så lite tungt att andas när magen blev stor, men så blir det nog för de flesta. Så ja, du kan mkt väl må prima hela tiden :)

Jag mådde askalas när jag var gravid :) Funderar på att bli det igen snart då jag är betydligt orörligare nu ^^

Ni har alla varit i ganska bra fysisk form innan väl? Tränade alltså. Känns som att det borde hjälpa mycket. #1 bortser från sjukdom här.

Njaa, bra och bra. Jag red några gånger inte veckan men i övrigt motionerade/tränade jag inget. Men visst, ridningen ger ju lite iaf.

Ridning är bra :) jag har två hästar själv och rider fortfarande. Får sammandragningar på dressyrlektionerna så de har jag slutat med, men motionsrider iaf.

#4 Jag håller inte med dig.Med första barnet var jag arbetslös och rätt oaktiv.Med andra barnet var jag rätt aktiv innan, och jobbade heltid i vården. Med första barnet hade jag en jobbig graviditet fram till 5-6 månaden. Mådde sen kanon! Med andra barnet hade jag det jobbigt hela graviditeten.

#4 har inte hjälpt här :( Jag var aktiv innan graviditeten men nu orkar jag knappt gå promenader med min hund, så träningen ligger på is tyvärr. Anledningen är extrem trötthet & illamående (måste äta postafen de dagar jag har planer som träffa kompisar, skola eller jobb) får i mig alldeles för lite och är för yr för att utföra några mer fysiskt ansträngande aktiviteter. Saknar träningen så det är verkligen frustrerande! Hoppas kunna komma igång med simning så snart jag känner mig stark nog igen. Tror jag är i v 11-12 än så länge, så hoppet finns :)

Första barnet fick jag CMV-virus runt v 5 och var försvagad av det nästan två månader. Men fick å andra sidan vara sjukskriven i vackra maj, haha. Mådde lite illa runt v 8-12. Efter det mådde jag kanon nästan hela vägen och gick ändå över 9 dagar. Jobbade dock inte så mkt eftersom jag har eget företag och kan styra hur mkt jag vill jobba samt hade gravidpenning sista två mån.  Var hyffsat vältränad inna pga fysiskt arbete.

Andra barnet kom tätt på första och där drabbades jag av foglossning runt v 30 som gjorde det jibbigt att stå, gå och lyfta. Red till v 30 ungefär och släpade på sonen en hel del. Annars mådde jag bra då med. Mådde inget illa med andra. Jobbade inte efter v 27 ungefär utan var föräldraledig då. 

Med båda barnen har jag dock haft prolem med torra slemhinnor men det är ju mer irriterande än något stort problem.

Första: Bra, bra och bra

Andra: Jobbigt konstant illamående, följt av kräkperiod följt av smärta. Går in i v.28 imorron och är rädd att jag inte blir av med smärtan.

Jag har mått illa hela graviditeten, sedan v7 ungefär. Är nu i v33 (34 på onsdag) och illamående har hängt med i varierande grad… Har till och från haft foglossning, mer nu på senare tid då jag blivit större. Jobbiga sammandragningar och förvärkar som påverkat tappen har gjort mig sjukskriven igen. Har sammanlagt jobbat ca 1 månad med rätt många sjukdagar under den tiden. Så för min del hade jag jobbigast i början och nu börjar det kännas rätt tungt igen, har haft några veckor då jag mått "bra" :)

Mådde ganska lika tills sista två månaderna då allt blev värre. Mitt största problem var yrsel och trötthet i början.

Första var kanon, lite lätt illamående vecka 8-14 och sen fick jag problem med falsk ischias under sista trimestern. Men det var allt :) Denna gång.. Vet inte ens vart jag ska börja. Spyr fortfarande som en idiot i vecka 18, känner av min ischias då och då. Yrsel, kraftigt illamående och ledvärk.

Hm, ja jag har i alla fall inte njutit av att vara gravid förutom själva vetskapen att jag är just det :P Jag har mått illa sen start, svårt att äta, galet trött, pendlat i vikt men har nu stannat på -2kg.. Fått foglossning på vänster sida bak sen några veckor och är sjukskriven 50% eftersom Mac är oroliga för illamåendet, sömnbesvär och risken för depression! Idag är vi i 19+0 så det är bara dryga hälften kvar! Men när jag känner hur det rör sig där inne så glömmer jag allt det där XD det är ju bara så häftigt trots allt!! ^^

Med första tyckte jag ändå att det var rätt bra. Illamående men utan att kräkas de första veckorna. Runt v 13 (har jag för mig) så trodde jag att jag hade sträckt mig i ljumsken typ.. Men det blev bara värre när jag rörde på mig. Hade foglossning förstås som hängde i till kanske v 20-25 då det faktiskt blev bättre. Fick inte gå för fort eller springa då jag fick lida för det efter pga fogarna. Annars tyckte jag det har rätt bra. Andra gången mådde jag sämre första tiden men har inte alls haft lika ont i fogarna och faktiskt kunnat hålla mig mer rörlig.

Med första var det jobbigt större delen av tiden, först blev jag väldigt illamående och kräktes varje dag, blev inlagd en gång pga uttorkning och svält. Illamåendet höll i sig till två veckor innan förlossningen. På RUL upptäcktes det att var cystor på ena njuren på bebisen, vilket var väldigt stressande att höra, så det blev regelbundna läkarbesök 1-2ggr/mån tills hon var född. Samtidigt då kom foglossningarna, vissa dagar kunde jag inte ta mig ur sängen utan hjälp. Blev sjukskriven för dem och illamåendet resten av graviditeten. Tror den lättaste perioden fysiskt var de två sista veckorna, men psykiskt lättast var mellan v.7-18, förlossningen var väldigt lätt, snabb och smidig på alla sätt och vis, en drömförlossning enligt mig, Andra barnet var allt väldigt lätt i början, lättare illamående som jag kunde reglera med mat, åt jag inte, så mådde jag illa, men åt jag regelbundet så var det ingen fara. Dock var det jobbigt psykiskt innan kubtestet, att inte veta hur njurarna såg ut, ville inte riskera ett njurbarn ingen, men samtidigt så åt jag inga mediciner denna gången, så han borde inte drabbats eftersom läkarna var till 99% säkra att Alwas cystor berodde på medicinen mot illamåendet. Fram till v.23 jobbade jag och pluggade, sen började jag få smärtsamma sammandragningar och slutade jobba. Och allt blev mycket lättare igen, så mellan v.25-35 var en jättebra period där allt var lätt. Sen sjönk han ner och det började hugga i bäckenet, onda jobbiga sammandragningar varje dag och väldigt smärtsamma foglossningar, så blev beordrad av bm att inte gå i trappor längre, då det var döden för hela kroppen kändes det som, fint att bo en brant trappa upp utan hiss då :P Men jag klarade mig igenom det med och gjorde en HLRkurs i v39, det rekommenderas inte ;) Förlossningen denna gången var dock en mardröm, som gjort att jag aldrig mer kommer sätta min fot i en förlossningssal igen.