Låter nästan som att du har lite för ont. Jag skulle nog ringa gyn.

Det är inte normalt att ha så ont, att man kan ha lite "mensvärk" är helt normalt men inte så att man behöver smärtstillande. Mitt råd är att ta kontakt med mvc/gyn! Lycka till och grattis!

Det är helt normalt med mensvärk som kommer och går under hela graviditeten. Och det är inte farligt att ta smärtstillande med paracetamol. Vid minsta oro ska du självklart ringa in, och stort grattis!

Tack, men jag lär nog inte behålla barnet. Det kom lite väl opassligt då jag ska börja studera på hösten. Dessutom bor min pojkvän utomlands och han lär studera ännu ett år.

Jag har kontaktat hälsostationen och fått tid idag. Just nu känner jag mig lättad över att ha fått tid så att jag kan få ta itu med det här. Jag är en aningen chockad för tillfället men försöker få allt fixat så snabbt som möjligt.

Jag har också bestämt mig, jag vill aldrig ha barn. Det känns inte som om det är värt det även om jag älskar barn.

Jag är 28 år och har alltid tänkt mig att jag ska ha barn men plötsligt ändrades det då jag såg resultatet på stickan.

#4 Så kände jag också när jag plussade. Wtf! Jag vill ju inte, mitt liv är bättre utan osv. Att vi sen hade "försökt" ett tag spelade ingen roll, jag ville ju inte ha barn längre. Nu är jag iaf väldigt glad över barnet i magen :) Tror att det är en naturlig reaktion till chocken.

#5 Det är ju förstås möjligt. Men just nu så känns det som om det inte skulle vara värt det. Jag har redan en massa smärtor och att sen om jag skulle fortsätta graviditeten, nej fy. Jag kan inte ens föreställa mig hur smärtsamt det skulle vara för mig både under och efter graviditeten.  Jag är sådan som tycker om att vara frisk och smärtfri då jag upplever otroliga smärtor då jag har mens.

Just nu har jag så mycket kramper att jag har ätit en massa smärtstillande. Det är nästan lika hemskt som mina menssmärtor och då brukar jag få så pass svåra menssmärtor att jag blir sängliggandes i två dagar.

Jag är förstås en aningen ledsen att jag kommer att ta bort det liv som nu innuti mig finns men jag kan bara inte genomgå den här graviditeten på grund av många olika orsaker.

Det finns såklart många bra anledningar till att göra abort. Det är ett jättetungt beslut, jag mådde dåligt i flera år efter jag gjorde en, men jag har aldrig ångrat det. 

Det låter inte normalt med de smärtorna du har. Molvärk när livmodern växer är normalt, men inte kramper. Kanske är det ett missfall på g? 

En del verkar ju få mindre problem med mensvärk efter en graviditet dock. Just under en graviditet ska man inte ha jätteont i magen, det är jobbigt på många sätt (säger jag som har haft världens enklaste graviditet so far) men kramper hör som tur inte till det vanliga.

#7 Jag är åtminstone säker på att det här är rätt beslut så det känns bra åtminstone. Men jag oroar mig över hur jag kommer att känna mig efteråt. 

Vet inte om det är vanligt eller ej men kanske min smärttröskel är väldigt låg?

Jo, de säger ju att mensvärken kan bli mindre sen efter att ha fött barn men jag tänker nog inte skaffa barn bara på grund av det. :D

Jag får se vad läkaren säger idag. Förhoppningsvisen får jag en remiss redan idag så att jag kan ta den där första tabletten då om det nu inte sen blir en skrapning förstås.. Beror ju på i vilken vecka jag är. På ett sätt skulle kanske skrapningen vara bäst så att man får det överstökat direkt.. Jag vet inte.. Får se hur det nu går. Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig.

Jag gjorde en skrapning, var verkligen smidigt, om det nu är rätt ord. Åkte dit på morgonen och sen var jag på jobbet igen vid 13. Kändes inget efteråt och jag blödde några få dagar, 

Nej att bli av med värk är ju en jättedum anledning att skaffa barn :P 

Lycka till!

#9 I vilken vecka var du då?

Kommer inte riktigt ihåg, 9 eller 10 typ.

Förbannade skit säger jag bara. De ringer upp mig och säger att de har gjort ett misstag och det är till ett annat ställe som jag måste ringa till! Och nu är det försent att ringa dit idag så jag måste ringa dit imorgon istället och jag som redan hade tagit ledigt från jobbet.

Just nu är jag i tårar för jag orkar inte med sådant här. Jag bryter ihop här.

Nej nej, nu får du en extra ledig dag att njuta av, de bästa dagarna att vara spontant ledig på är då alla andra jobbar. Passa på att gå på stan och shoppa ngt speciellt och skäm bort dig själv, när det inte är trängsel :) 

Sen gör det inget om det blir abort lite senare än du tänkt dig. Större sannolikhet att det blir skrapning och då har du färre dagar av ont och blod än om du får piller.

Jag tror det också vore bra om du fick prata med någon du känner om det som kan stötta dig, och kanske ge en ordentlig kram. 🌺

#13 Blev inte mycket till ledig dag eftersom jag for på jobb efter att de hade ringt mig. =P 

Jag hoppas på att det blir skrapning men kanske man får be om det. Det skulle vara bättre för mig istället för att komma tillbaka några veckor efteråt för att se om det skulle behövas skrapning. =P

#14 Min kille kommer ikväll så får se om han kan ge mig det stöd jag behöver. Om inte så har jag min bästa vän som har gått igenom samma sak. Jag snackade just med henne och hon berättade om hennes erfarenhet av det hela. Det kändes skönt att få tala med henne. :)

Fick först tid tills nästa veckas fredag. De sa att det var ingen fara då jag är inte så långt gången och att det är bättre att vänta en stund… På riktigt???

#16 - Det finns ju olika sätt göra abort på, jag har inte riktigt koll på det men en kollega fick vänta till v.13. Men jag tänkte kanske att ju längre gången man är, desto större embryo och mindre risk för att man tar skada av det.

#17 Jag kan bara inte förstå hur de kan vänta så länge då jag inte ändå vet exakt hur långt gången jag egentligen är. Kanske jag blev gravid i november eller i december, det vet jag inte. Min mens var väldigt konstig i december, kom bara lite smått och försvann efter någon dag då den vanligtvis brukar hålla i 9 dagar.  =/ 

Jag tycker oberoende att det är otroligt hemskt att vänta eftersom ju längre tid  desto mera hinner det utveckla sig ju och det känns psykiskt värre för mig. =/

Kirurgisk abort används endast tills vecka 12 och sen efter det är det då medicinskt abort vilket tydligen är väldigt smärtsamt enligt min bästa vän som har gått igenom det.

Det var också efter den medicinska aborten som min bästa vän inte längre kunde få barn, åtminstone så misstänker hon att det är orsaken till varför hon numera inte kan bli gravid. Hon och hennes kille har försökt i 10 år utan resultat och det var inga fel på hans spermier. De hittar inte heller något fel på henne men det är konstigt då hon har tidigare kunnat bli gravid… Samma sak med min brors fru… Så det är lite skrämmande. Just pga det vill jag helst inte gå igenom medicinsk abort… Det verkar inte ha gått bra för de två som jag känner har gått igenom det.

# 18 det är ju som du skriver viktigt att veta hur långt gången du är inför sjukvårdens val av abortmetod… Är du mindre än 9 v blir det också medicinsk abort.

Om det bara kom lite smått i december, så kan det ju varit en nidblödning, alltså en liten blödning man kan få då ägget fäster. 

Jag tror jag fick vänta 3-4 veckor på min abort. Var svårt, man connectade ju en del. Mer än jag gjort med barnet jag har i magen nu.

#19 Går ju inte att veta nu då det inte kommer att kollas upp förrän nästa vecka. =/

#20 Usch, jo det är ju det som jag är rädd för. Det känns redan som om jag börjar fästa mig vid det eftersom jag även tackade nej till alkohol fast jag vet att jag inte kommer att behålla barnet.. =/

#21 Sjukt nog så gjorde jag också det. Det sitter i ryggmärgen. Sen blev jag förbannad på mig själv och tog en öl som ren trots.

Fick du en tid för den faktiskta aborten nästa fredag? Här i Finland måste man till två läkare och är det då inte nära v12 kan man få vänta. Fram till v12 gör man medicinsk abort här och efter det skrapning. Jag har hört att det är vänligare för kroppen att göra medicinskt för det blir mer naturligt. Jag har gjort medicinsk abort i v11. Fäste mig aldrig vid det i magen fast jag fil vänta, var så inställd på att inte behålla. Har heller inte mått dåligt efteråt som vissa kan göra.

Alltså träffa två olika läkare innan man får medicin menade jag.

#24 Vad beror det på?

#25 för att man ska vara helt säker gissar jag. Fick en remiss(man får bara göra abort om man har sk giltigt skäl) av vanlig gyn och sen kom jag till abortläkaren där vul gjordes. Efter det fick jag gå med sköterskan och få instruktioner och sen ta en tablett medan hon tittade på och resten av medicinerna fick jag med hem. Nästan samma procedur skedde när jag fick ma + misstänkt missfall( första läkaren såg fel…)

#23 Nej, jag fick tid till en läkare som måste sen ge en remiss.

Jag är fortfarande väldigt skeptisk till medicinsk abort pga det jag har hört från min bästa vän och min brors fru. =/

Jag tycker det är bra att vården inte ser så lättvindigt på abort, det är inget man bara gör. Så jag förstår att man måste prata med någon innan. Men samtidigt måste det vara hemskt att gå omkring och verkligen bara vilja bli av med det.

#28 jo det är absolut bra att två olika läkare är involverade. Alla har absolut inte lika "lätt" resa mot abort som vi hade. Även vid missfallet var det bra då Joel faktiskt levde, mensen hade bara bråkat…

#27 tycker dock inte att du ska gå runt och tro att medicinsk abort gör att man inte kan få barn senare. Mig veterligen har man inte hittat några sådana samband. Det kan finnas  hundra anledningar till varför de du känner inte blivit gravida igen. Men, aborterna är nog inte en av de hundra.

#28 Men nu är det ju inte så att jag kommer att prata med läkaren om mina känslor kring aborten. Det är bara för mig att säga vad jag vill och sen får jag en remiss. Mycket mer än så är det ju inte. Det är ju inte precis som om läkaren kommer att försöka få mig på andra tankar. Det är ingen kurator eller psykolog vi talar om här.

Här behöver man bara ha en så simpel orsak till att det passar bara inte nu att skaffa barn. Mer än så behövs inte för att få göra abort. 

Sen vad den riktiga orsaken till att man behöver gå till två läkare vet jag inte riktigt men jag tvivlar på att det beror på det att man ska vara riktigt säker för det skulle man ju isåfall kunna ta med den ena läkaren som ska genomföra aborten, eller hur?

#30 Visserligen inte men jag har ändå blivit väldigt skeptisk mot abort i allmänhet. Jag tror det har förstört för många kvinnor som senare i livet har velat ha barn. Jag tror det finns ett samband oberoende om det är kirurgisk eller medicinskt abort.

Det är ju tråkigt att du tror det, men oavsett om du tror det eller inte så är det inte så :) Det finns ingen forskning som visar på det. En abort kan i sällsynta fall leda till infektioner som kan göra det svårare, men det är inte aborten i sig.

Enligt rfsu är chansen att få problem att få barn efter en abort mindre än en på tusen oavsett metod. 

saxat direkt från deras hemsida:

**4. Majoriteten av kvinnorna mår psykiskt dåligt efter en abort
*Fakta: Både svensk och internationell forskning visar att få kvinnor får besvär efter abort och att lättnad är den dominerande känslan. Samstämmig forskning har visat att det är tiden före abort som vanligtvis upplevs som svårast. När kvinnan beställt tid för abort är beslutet för det mesta genomarbetat och välgrundat. Många upplever känslor som lättnad och befrielse. Aborten sågs som en nödvändighet och ett ansvarstagande och upplevdes som en lösning på den krisartade situation som den ofrivilliga graviditeten utlöst. Källa: http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=2611 *5. Det är svårt att få barn efter en abort
**Fakta: Det är ovanligt med allvarliga komplikationer efter en abort eftersom de flesta aborter görs tidigt i graviditeten. Risken för att få besvär efter en abort ökar ju senare i graviditeten den görs. Den vanligaste rädslan vid en abort är att man inte ska kunna få barn i framtiden. Risken för detta är mycket liten, mindre än en på tusen, oavsett om man gör en kirurgisk eller medicinsk abort.
Källa: http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Behandlingar/Abort/
Källa: http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Behandlingar/Abort/

#31 - Jo, du kommer antagligen få berätta varför du vill göra abort osv.

#34 Såklart, men man behöver inte förklara mer än att det passar bara inte nu. Jag tror knappast att jag behöver försvara mitt val då jag är så säker på det.

#35 jag har inte heller behövt förklara mig närmare men ändå berätta för läkaren varför.

#36 Det står ju det då man googlar att man behöver bara ge en förklaring och sen inte mera än så. Därför förstår jag inte varför jag skulle behöva gå till två olika läkare. Kanske någon som är mera insatt I ämnet kan förklara?

Jag vet inte om det är magsjuka eller om jag har nu helt plötsligt fått "morning sickness". Det är flera gånger som jag nu har blivit riktigt illamående och fått stanna upp och andas lugnt för att inte spy.

Jag har fortfarande en massa kramper som kommer och går och igår var jag helt utslagen. Jag hade en massa kramper igår kväll, så pass mycket så att jag fick ta och laga en varmvattenflaska åt mig som lindrade smärtan litegrann. Samtidigt mådde jag väldigt illa men lyckligtvis så försvann det senare men dök upp igen nu på morgonen.

Usch, om det är så här att vara gravid vill jag aldrig vara med om det igen. Funderade på att sjukskriva mig idag för jag hade väldigt svåra kramper på morgonen och blev senare illamående.

#37 om det är så i Sverige som här så kan du ju bara ge samma förklaring. Jag tänker att det har med de osäkra att göra och alla måste gå igenom samma procedur.

Jag vände mig direkt till Kvinnokliniken och blev väldigt bra bemött hela vägen De ska/ får inte ifrågasätta ens val, men de behöver en bekräftelse på att man är säker på sitt val Jag fick en tid 1,5 vecka fram… De måste bekräfta graviditeten och se så att allt står rätt till med hjälp av Ultraljud Detta är svårt att göra innan v.6, så jag var tvungen att vänta Fast du vet väl inte hur långt gången du är?

Minst vecka 6 är jag i.

#40 jag hoppas verkligen ingen möter någon inom sjukvården som ifrågasätter. Men tyvärr finns det ju alltid puckon. :/

# 41 Då ska det inte vara några problem att bekräfta via Ultraljud Dit jag gick gjorde de medicinsk abort till v.12, men läste att du inte ville det Tror dock att det är mest skonsamt för kroppen då det blir som ett missfall Har inte hört om nån som fått svårt att få barn efteråt För mig var det rätt val, men vill du göra på annat sätt hoppas jag att de lyssnar Borde vara ditt val

Jo man måste ju komma ihåg att det finns alla dess sorter man kan träffa på.

#43 Jag vill helst inte genomgå en medicinsk abort mest pga att jag har hört att det kan göra jätteont och dessutom I flera dagar. Sen kanske man ändå måste genomgå en skrapning så I vilket fall som helst kan det vara så att man inte slipper undan den delen.

Jag tror man får träffa två läkare för deras skull, ifall man ångrar sig ska man inte kunna komma i efterhand och försöka ändra sin historia (det har hänt att läkare hamnat i rätten för mindre). Så det är nog för att de själva ska ha ryggen fri. 🙂 Har säkerligen inget med att de vill ifrågasätta ens beslut, de vill bara vara på den säkra sidan då det är ett definitivt ingrepp.

#45 Det kan jag förstå faktiskt.Men idiotiskt om folk har faktiskt stämt läkare pga det. Man måste ju själv förstå att det är ett beslut man inte sen kan ta tillbaka efter att det är gjort.

#44 Jag oroade mig också för hur ont det skulle göra Man får med en hel del smärtstillande och det var bara att kontakta Kvinnokliniken om man behövde mer Dessutom kunde man välja att vara på kliniken, men jag tyckte det kändes tryggare hemma Man får dock inte vara ensam hemma Vad jag förstått är du "van" vid kraftig mensvärk!? Då har du inget att vara "rädd" för För mig var det som rejäl mensvärk och en betydligt rikligare blödning än mens (Blöder väldigt lite) Det gick över snabbt med Kunde bada 2 veckor senare

#46 Inte alltid man tänker logiskt och rationellt i en sådan situation tyvärr.  Men man kunde ju önska det.

#47 Jag kanske är van men det betyder inte att jag inte tycker det gör ont.

Jag skulle vilja vara hemma men tyvärr åker min kille hem på tisdagen och då blir jag ensam. Jag funderar dock på att ljuga om den saken om jag måste genomgå en medicinsk abort. Jag har en vän som bor nära och har sagt att hon kan ställa upp för mig vilken tid som helst på dygnet.

Jag har haft mycket problem med extrem mensvärk genom åren, och visst finns det likheter, men det är ändå annorlunda, framförallt om man får värkar, vilket jag fick när jag hade missfall (är ju samma sak som medicinsk abort bara att jag inte behövde tabletter). Jag var hemma själv när det var dags, och jag fick panik och skaffade hjälp. Missfallet i sig gick jättebra, men känslan i kroppen var riktigt obehaglig, det kändes som om det skulle trilla ut jordens bamseklump och forsa blod, men det gjorde det ju så klart inte även om jag blödde rikligt och hade koagler.

Jag fick sitta på toaletten i många timmar då jag blödde såpass mycket, något jag inte förutsett och hade inga vettiga bindor hemma, då jag har sparsam mens normalt. Libresses tunna bindor var genomdränkta bara av att resa sig upp från toaletten, hann inte ens till handfatet innan jag fick sätta mig igen. 😛 lovar rumpan domnade bort med tiden..

Jag blödde mycket 1 dag o hade knappt värk alls när jag gjorde aborten. Blödde knappt en vecka och det som vanlig mens. När jag fick medicin mot mitt ma så fick jag värkar, blödde som attans i cirka 12 timmar och småblödde sen ett par veckor till. (Hade säkert kunnat få en skrapnig då men mådde annars fint) Så att ta tabletter är olika för alla.

Barnet är 6 veckor och 4 dagar gammal. De hittade också något konstigt som hon inte kunde förklara. Det var en massa små bubblor inne i livmodern bredvid barnet.

Förutom det hittade de också två myomer och en cysta tydligen. Men det skulle inte vara någon större fara med dem.

Nu vill jag absolut inte skrämmas, men det där måste du få utrett ordentligt så du inte har drabbats av druvbörd, sk parteriell mola kan man ha tillsammans med foster. Har du detta måste du skrapas, absolut inte göra medicinsk abort! Skrapet måste på analys för att fastställa diagnos. Du kan behöva cellgifter i värsta fall, så nöj dig inte med att dom "inte vet"! Håller tummarna stenhårt att det är något ofarligt!

#53 Nej, du skrämmer absolut inte upp mig. Jag tycker det är jättefint att höra vad det kan tänkas vara då hon själv inte hade några spekulationer! Hon tog endast bilder på det och sa att det var konstigt. 

Hon frågade om jag hade haft blödningar men det har jag inte. Jag har endast haft jobbiga smärtor i snart tre veckor, så pass att jag har fått ta smärtstillande.

Druvbörd är väldigt ovanligt tack och lov, men i sin tur är ju risken större att hon inte stött på det tidigare. Fullskalig druvbörd har en mkt typisk ul-bild och diagnossticeras lätt, hcg-värdet är också skyhögt. Men dessa parteriella molor behöver inte ge jättehöga värden eller särskilt konstig bild alls, utan ofta upptäcks de just efter analys man gjort t.ex. i samband med MA som man skrapat. Anledningen att det är viktigt att skrapa är utöver analysen att man kan börja störtblöda om man har otur.

#55 Skulle de jobbiga smärtorna kunna bero på druvbörd då?

Jag ska prata med nästa läkare om det här och säga att jag vill gärna ha en skrapning för säkerhetsskull om de inte ens vet vad det kan vara.

Ja, vanligaste symptomen är väldigt lika missfall, dvs smärta och blödningar. Därför upptäcks nästan alla molor/druvbörd före utgången av vecka 12. Det har dock hänt i extremfall att foster har fått aborterats efter RUL pga detta. Man får alltså inte fullborda denna typ av graviditet, då riskerna är för stora för mamman. Bland annat riskerar man lungcancer om molan vandrar iväg och sätter sig i lungorna.

Jag tycker du gör helt rätt i att begära en skrapning då allt inte ser hundra ut, och du vill göra en abort. Du har all rätt att prioritera din hälsa framför deras bekvämlighet i att skicka hem folk med några tabletter. Just druvbörd är väl en av de allvarligaste sakerna som man absolut inte ska tumma på när det kommer till misstankar.

Upprepar dock att det är väldigt ovanligt. 🙂

#57 Intressant. Hmmm, men jag förstår inte. Man ser ju klart och tydligt fostret och sen en bit bort, ganska nära fostret, så finns den där bubbel härden. Är det så det skulle kunna se ut om det är en druvbörd? Jag läste lite om det och uppfattade det som att det finns då inget riktigt foster utan endast en druvbörd? Hmm, det här är nog en så ny grej för mig, har inte hunnit läsa tillräckligt mycket om det.

Det är skillnad på parteriell och full mola. Är det fullskaligt är det en ofostrig graviditet, men är det parteriell (en lindrigare form alltså) finns foster ibland.

"partial mole with live fetus" kan du bildgoogla för att jämföra med din ul-bild.

Nu har jag googlat och googlat men jag kan inte påstå att det liknar det jag såg på mitt ultraljud. Det jag såg var faktiskt liknande bubblor men de var ihopsamlad i en rund klump typ.  Det var också längre bort från fostret än vad jag ser på de bilder som jag ser på nätet.

Det låter bra oavsett vad du drabbats utav. 🙂

Ju mer komplett molan är, desto större breder den ut sig, så är det ett litet område en bit ifrån fostret så ökar ju chansen att det är en väldigt liten mola eller allra helst ingen alls. 🙂

Jag har för mig (dock med dåligt minne) att jag läst om någon som haft vätskefyllda blåsor under sin graviditet som försvunnit av sig själv utan fara för fostret el mamman, så det finns ju alternativ att hoppas på. 👍 Även om du vill göra abort så är ju druvbörd ett helvete att drabbas utav menar jag.

Men begär ett nytt VUL och ett hcg-prov för säkerhets skull. Har du tur är Hcg:t normalt och blåsorna borta nästa gång. 🙂

#62 Jag ska beställa tid imorgon till den läkare som ska göra aborten. Jag ska prata med henne/honom om ultraljudet och om det går att ta ett hcg-prov. :)

Jag som är alltid så nyfiken vill ju veta vad det är! :)

Bra! Håller tummarna att det är något harmlöst 👍

Mår inget vidare idag. Känner mig jättekonstig. Går omkring och är hungrig, sen då jag försöker äta så mår jag illa. Har huvudvärk och feber på gång nu. Har också som vanligt kramper och så blödde jag litegrann i morse men det är säkert pga undersökningen igår.

Skulle helst vilja stanna hemma och sova men man måste jobba.

Usha, krya på dig! 🌺

Ja man kan få blodblandade flytningar efter VUL, det är väldigt vanligt. Det avtar i såfall på en par tre dagar, annars är det nog något annat som orsakar blödningen.

#66 Jag tycker det är konstigt att jag de blodblandade flytningarna har blivit mera nu än vad de var igår. Igår kom det pyttelite på pappret och nu har det ökat, även om det inte är mycket men det är mycket mera än vad det var igår då det var bara några prickar, nu är det som början på mens. 

Kramperna har satt igång igen, både i magen och i ryggen. Jag är ganska fundersam över det hela.

Jag fick tid på måndag till den som ska ge mig medicinen. Det var inte ens tal om en skrapning. De verkade tycka att jag var löjlig då jag pratade om de så kallade bubblorna som läkaren hade tyckt varit konstiga. Så får se hur jag blir behandlad på måndag.

Om det blir värre tycker jag du ska söka akut.

Trist när de inte tar dig på allvar 😕 stå på dig om det känns fel, det är din kropp!

Jag tycker du ska in på akuten när du säger att du har bla feber och blödningar. Ring 1177

Tydligen berodde febern på flunssa eftersom jag nu är täppt i näsan och känner mig allmänt lite flunssig. =P

Hur är det, kan man ändå genomgå abort fast man är flunssig?

#70 medicinsk kunde åtminstone jag göra som lite flunssig. Men det låter ju nästan som om det kanske är ett missfall på g. Tänker på att du nämner kramper och ökad blödning.

#71 Ingen aning men ingenting ännu åtminstone.

Det här är kanske för mycket info men jag blev fundersam. Jag kan inte få orgasm längre eller snarare att jag absolut inte vill. Efter att jag har fått orgasm får jag kramper som varar i ett par minuter. Det gör så infernaliskt ont att jag vet inte vart jag ska ta vägen. Är det här normalt då man är gravid?

#72 - Onda kramper vet jag inte om det räknas som "normalt", men däremot är sammandragningar vanliga just eftersom att livmodern drar ihop sig under en orgasm och man kan uppleva att magen blir alldeles spänd. Men det är mycket som förändras under en graviditet. Förra gången kunde jag inte ha vaginalt samlag alls för det gjorde ont så fort han om in i mig, jag var verkligen superkänslig. Denna gång, inga problem.

#73 Kroppen är väldigt mystisk med anda ord :)

#74 - Ja, den är ju det. Jag har hört en del som gått från att inte kunna få orgasm vaginalt till att komma varje gång endast av det. Så ja, mystisk och fantastisk :)

Det är sammandragningar och ja dom kan göra ont i samband med orgasm. :)

Hur går det?

#77 Upplever en hel del illamående på sista tiden. Jättejobbigt att känna att jag är hungrig men sen att inte kunna äta just något.

Imorgon så är det dock dags att sätta igång allt så får se hur det går.

Håller tummarna att allt går lätt och smidigt.

#79 Tack. :) Jag hoppas det med.

Nåja, jag var dit idag. De frågade om jag hade någon som kunde vara hemma hos mig men jag sa som det var att det är faktiskt helt omöjligt. Under vardagar är det helt enkelt omöjligt att ha någon att komma och hålla mig sällskap de tider de rekommenderade. 

Jag sa att veckoslut var enda möjligheten vilket de inte tyckte särskilt mycket om men eftersom det tydligen var bättre än att låta mig vara på sjukhuset så gick det an.

De tänkte först inte ens lägga märke till bubblorna (som var helt sjukt tydligt där på rutan) men sen lade de märke till det och sa att det var lite konstigt men att det var nog inget att oroa sig för. Det lär nog försvinna med aborten vad än det är. 

Så inte blev jag ju precis något klokare av den där undersökningen. Får väl bara lita på att de kan sin sak. 

Jag längtar tills det här är överstökat. Orkar inte gå omkring och ta smärtstillande hela tiden. Kramperna är så jobbiga och jag avskyr illamåendet. Jag känner mig mer eller mindre handikappad på jobbet… Dessutom har jag otroliga problem med hungerskänslor. Då jag väl blir hungrig blir jag så hungrig att det gör infernaliskt ont och jag blir illamående. Det här har ja aldrig varit med om tidigare.

En sak är säker. Jag vill aldrig någonsin ha barn. Jag ska så vara försiktigare i framtiden, det här vill jag aldrig mer vara med om. Fruktansvärt äckligt jobbigt och då är det här ju ingenting jämfört med om jag skulle gå igenom en hel graviditet…

Så du fick inte starta aborten idag utan måste vänta längre? För mig räckte det att jag hade folk nära. Maken jobbade då 5 min bort och både han och vår dåvarande chef (vi är vänner) kunde komma direkt bara jag ringde.

Jag har inte läst igenom hela tråden, men jag tänkte berätta det jag minns av när jag gjorde abort, och det jag vet om en nära väns abort. 

Jag gjorde abort i maj 2011, jag skulle fylla 18 i september det året. Jag var på ultraljud innan aborten och då var jag i vecka 5. Jag minns inte hur länge jag fick vänta efter ultraljudet innan det var dags för aborten, men det var inte speciellt länge. Ungefär en vecka har jag för mig, men jag minns som sagt inte. Hon som gjorde ultraljudet var väldigt otrevlig och kort mot mig, kanske var det för att jag var ung och hon tänkte att jag hade varit väldigt oansvarig (vilket jag också var, tog inte mina p-piller som jag skulle utan tog kanske ett piller i veckan). Men det är såklart ingen anledning att vara så otrevlig som hon var.
Jag ville egentligen inte göra abort, det var min pojkvän och våra familjer som ville det. Min pojkvän sa att han stöttade mig i mitt val, men att han verkligen inte var redo för ett barn, han var bara 16 då (skulle fylla 17 i december). Han mådde fruktansvärt dåligt och jag ville inte sätta ett oönskat barn till världen, även fast jag själv ville behålla. Min mamma var den enda i min familj som sa att hon skulle stötta mig oavsett vad jag valde att göra, men hon bad mig samtidigt att tänka på min pojkvän. Det slutade helt enkelt med att jag gjorde en skrapning.
Mamma skjutsade mig till sjukhuset på morgonen och var med mig tills det var dags att gå in i det rummet själva aborten skulle göras. På sjukhuset blev jag väldigt väl bemött. Jag fick dropp eftersom jag inte hade ätit eller druckit på väldigt många timmar, och jag fick någon tablett och sprutor för att jag skulle somna. Det sista jag minns är att jag la mig på en "säng" och att jag satte upp varje ben på en varsin ställning, och ett tag senare var jag på uppvaket där de tvingade i mig en macka och lite te. Däremellan hade aborten ägt rum. När jag var redo att lämna uppvaket gick jag ut till min mamma och min pojkvän som väntade på mig. Det hela var väldigt smidigt. Jag blödde ett tag efter, men det var som en helt vanlig mens.
Idag är jag glad att jag valde att göra abort. Jag och min pojkvän är fortfarande tillsammans och har nyligen flyttat ihop. 🙂

Min nära väns abort var inte lika smidig, där har jag inte lika mycket detaljer, men hon gjorde en medicinsk abort. Jag vet inte riktigt vilken vecka hon var i, men jag tror det var ungefär samma som mig. Det var i december 2011. 
Hon fick först någon tablett som hon var tvungen att ta på sjukhuset, antagligen för att de skulle se att hon faktiskt tog den. Precis innan hon skulle stoppa tabletten i munnen fick hon frågan "är du säker?" vilket hon inte uppskattade, hon ville inte heller göra abort men hade ändå bestämt sig. När hon var hemma igen skulle hon ta flera tabletter. 
Min vän bodde inne i badrummet i några dagar, för att hon blödde och spydde så mycket. Hon mådde fruktansvärt dåligt. Hon har sagt att om hon någonsin skulle göra abort igen skulle hon välja att göra som jag gjorde.  
Hon har dock inte haft problem att bli gravid igen och har nu en son på 1 år. 🙂

#83 orsaken till varför dom frågar en sista gång är för att det pillret man får orsakar fosterskador och stoppar graviditeten. Så tar man den finns ingen återvändo.

Precis som Thiah säger så måste dom ställa den frågan då det är de tabletterna som dödar, resten är till för att driva ut graviditeten. Man aborterar ju inte ett levande foster med medicinsk abort utan det får somna in i stilla ro först.

#84 och #85 Det var min vän som tyckte det var jobbigt att få den frågan eftersom hon egentligen ville behålla barnet men hade bestämt sig för att inte göra det. Jag förstår att de måste fråga, men jag förstår också att hon tyckte det var en jobbig fråga.

Ja jag förstår också att det lär kännas skitjobbigt, ush.

När jag gjorde min abort år 2011. Jag skulle fylla 16. Tror jag var i vecka 10 eller något. Jag fick en skrapning. Min kompis hade gjort abort tidigare med piller. Och hon sa att de gjorde jätte ont. Så jag tyckte de lät smidigast med skrapning. Hade jätte snälla sjuksköterskor som prata med mig. (mådde inte alls bra) Och de sista jag minns var att jag satt upp i gynstolen och fick något in sprutat i armen och jag grät. Sen vaknar jag upp. Och så fick jag äta och sen gå ner till min kompis. Sen blödde jag typ i 1v efter… 

Alltså om du redan nu har ont, så ska du nog inte göra medicininsk. Har du sagt de till dem?

Jag har gjort två skrapningar (en gång pga missfall där fostret vägrade komma ut på egen hand), vilket har varit väldigt smidigt båda gångerna, har blött som en mindre mens i ca en vecka efter, sen har kroppen börjat fungera som vanligt omgående.

Mitt första missfall, kom av sig själv (antar att det kan jämföras med en medicinsk abort) och då blödde jag säkert tre veckor, varav första veckan väldigt stora mängder. Det tog betydligt längre tid för kroppen att repa sig efter det, fick nog inte första mensen förrän tre månader efter.

Vid abort här i vår kommun får man själv välja vilken typ av abort man vill göra.

#89 Det är samma i kommunen jag bor, känns så respektlöst i de kommuner där man inte får välja själv. Det är ju ens egen kropp och man borde själv få välja (i de fall det är möjligt) hur man vill gå till väga. 😮

#90 Det finns ju en orsak till varför de kanske inte vill låta en välja själv. Skrapning är mera omfattande än en medicinsk abort. De läkare jag talade med att skrapningen innebär en större risk (med tanke på att skaffa barn senare antog jag?).  Dessutom vill de till alla medel undvika att använda narkos på någon, kanske det är det som är största orsaken. Det är ju alltid riskfullt.

Jag har fått den första tabletten nu som kommer att göra att pulsen slutar slå hos fostret samt att livmoderhalsen blir mjukare. Jag har inte känt av några biverkningar och det var 4 timmar sedan jag tog tabletten. På lördag kommer jag att ta allt som allt 6 stycken tabletter och jag som hade trott att det endast handlade om två stycken till efter den första tabletten.

#91 ja det är ganska många tabletter. Men jag har hört om sådana som fått för lite från början och sen varit tvungna att få en omgång till. Får jag fråga om du ska ta dem vaginalt eller oralt? Jag fick nämligen ta dem vaginalt och det kändes smått konstigt att trycka upp 6 små tabletter i slidan. :p

#92 Fyra tabletter ska tas vaginalt och sen efter någon timme så ska jag ta de två andra tabletterna, även vaginalt men om jag blöder så ska de få lösas upp i munnen. Det låter liksom bättre i mina öron att ha dem i munnen. :D

Jag är rädd för att misslyckas med hela grejen men hon sa att det inte kan misslyckas. =P

Sen måste jag säga att ingen av de två läkarna som jag träffade frågade om jag var säker på mitt val. Den första frågade bara varför och sen inga mera frågor från den andra läkaren. Barnmorskan som skulle ge tabletten frågade om jag var säker och det var allt.

Jag måste erkänna att det känns konstigt då jag tänker på att fostret inom mig inte lever längre. Det kom tårar efter att jag kom hem från sjukhuset. Jag vill nästan gråta nu då jag skriver också. Jag trodde inte att jag kunde bli så här emotionell. På sjukhuset så skrattade t.om. jag och barnmorskan massor och nu så känns det en aningen hemskt då jag tänker på att jag har tagit död på ett liv. Jag vet dock att jag inte vill ha ett barn men ändå känns det lite galet.

#91 Infektionsrisken är lite större vid operation, att förmågan att få barn påverkas är väldigt ovanligt. Det är inte ett måste med narkos heller, det är möjligt med lokalbedövning enligt 1177.
Hur som helst tycker jag att det oavsett borde vara upp till en själv hur man vill gå till väga, det är som sagt ens egen kropp och så länge man är medveten om eventuella risker borde läkare stötta och göra på det sättet man själv vill, i de fall då det är möjligt. Men detta är ju bara min åsikt. 🙂

Lycka till förresten! Det kommer säkert gå jättebra! 🙂

#95 På det papper jag fick så stod det inget om lokabedövning överhuvudtaget utan endast narkos. Oberoende så är narkos ju alltid en risk och som läkaren sen sa så är en sådan abort väldigt "invasive" och de helst undviker sådant.

Jag tycker ju att läkarna borde veta bättre än en själv i sådana här fall. Kanske medicinsk abort är väldigt jobbig men tydligen är det bättre för kroppen att det sker mer "naturligt", som ett missfall istället för att de börjar peta i en.  Det fick åtminstone jag höra. Om det är sant eller ej vet jag ju förstås inte då jag är inte är en läkare.=/

#96 Självklart vet ju läkarna bäst, men jag tycker ändå att om det är möjligt och om det är så att man hellre vill genomgå en operation så borde man få det. Jag tycker att det i alla fall ska vara ett alternativ. 

Men men, lycka till igen, allt kommer säkert gå jättebra! 
Och som svar till #94 måste jag bara säga att även fast du inte vill ha barn så är det ju en del av dig du tar bort. Det är helt naturligt att du känner som du gör, men när det hela är över kommer det säkert att kännas bra igen. 🙂

Jag funderade också på om jag kunde misslyckas. Trodde pillren skulle trilla ut. :D Självklart är det känslosamt fast man är bestämd. Jag kände det även som en lättnad att nu äntligen är det på gång och det gjorde att jag blev känslosam. Jag tror personligen alltid på att det är bättre att kroppen sköter sig själv och har alltid velat undvika andra metoder så långt det går.

#97 Jo, såklart man sen sist och slutligen borde få välja själv. Man borde dock få höra fördelar och nackdelar med båda alternativen. Det skulle jag vilja fått höra. Men sen vågade jag inte börja säga att jag ville ha en skrapning eftersom jag vet ju så lite om det här ämnet. Jag litar på att de vet vad som är bäst för mig men jag förväntar mig ett helvete nu i helgen. =/

Jag tror också att det lär kännas bra igen sen då allt är över men just nu känns det konstigt att det lilla livet inom mig inte lever längre. Jag har inga mera smärtor och jag brukar annars alltid ha smärtor varje dag. =/

#99 när jag gjorde min abort hade jag inte alls något helvete så det behöver inte vars så. Då var fostret i v.10 och jag blödde rejält i 2 dagar(forsande blod) men sen knappt mer än menas. Hade inte mer värk första dagen än en alvedon dämpade det. När jag tog tabletter för mitt missfall var det värre och då var fostret mindre. Hade rejäla värkar och blödde i ca 6 v.

#99 Var också helt säker på att jag inte ville ha barn då eller någonsin, men kändes ändå sorgligt Kroppen är ju hög på hormoner, så det beror nog mest på det Skönt att smärtan är borta Hoppas det kommer gå smidigt för dig Jag kände en enorm lättnad när jag började blöda Jag tog min tablett på en On för att kunna genomföra aborten på Fr Jag började blöda på To kväll, så var beredd på att det kan börja innan du tagit de andra tabletterna

#100 Jag kan ju alltid hoppas på det bästa men med min otur lär jag nog få otroliga smärtor så jag är förberedd. Har ju haft smärtor i fyra veckor och fick igen svåra smärtor nu på morgonen. =/ Jag tvivlar på att jag inte lär få ont imorgon.

#101 Fick smärtor imorse så att jag måste börja ta smärtstillande och nu har jag börjat blöda. Det här innebär väl då att jag måste ta alla 6 tabletter sen i munnen? =/

Ja då måste du svälja dom. Kämpa på. Kram

#103 Eller inte svälja, endast låta dem lösas upp I munnen tydligen. =/ Men jo, jag kämpar på! Tack :)

Kämpa på, blir det outhärdligt så begär hjälp. Du har all rätt till kraftig smärtlindring eftersom du genomgår en abort (= fosterskador spelar ingen roll).

101# Jobbigt att du har ont igen, men desto fortare du börjar blöda desto fortare slutar det Eftersom man ska ligga ner när man för in tabletterna och sen fortsätta ligga ett tag till, så går det att göra det fast man blöder Funkade på mig i alla fall Hade inte en tanke på att ta dem oralt i stället då de borde funka bättre "på plats"

#106 Fast barnmorskan sa åt mig att jag skulle ta de där tabletterna oralt om det var så att jag blöder sen. 

Just nu är det som vanlig mens och det åker ju blod ut fast jag ligger också, det kommer sådana där "spurtar" så jag litar inte riktigt på att tabletterna kommer på plats om en sådan "spurt" råkar komma just därefter. =/

#107 Ta tabletterna oralt om det funkar bättre för dig Alla är vi olika och jag blöder inte då jag ligger ner

Följ råden du fått, det finns olika sorters medicin t.ex.

Förstår inte riktigt kommentaren "ta tabletterna oralt om det funkar bättre för dig"? Hur ska man veta det på förhand? och varför gå emot läkarens ordination ens från början..

att man inte blöder när man ligger ner beror på att man ofta har en liten skålform bak i slidan där blodet samlas, blödningsmängden påverkas inte av vilket läge man håller. Det kommer ut senare, om inte direkt så som koagler i stället.

Självklart är det oralt som gäller om du blöder och det är bra Devya att du har koll.

#108 Nej, jag tar dem oralt isåfall för att barnmorskan sa att jag skulle göra det om jag har blödningar innan de där tabletterna ska in. :) Jag tar dem inte oralt för att det fungerar bättre, hur vet jag egentligen om det fungerar ens bättre? Jag vågar inte göra fel då det kommer till något sådant här viktigt. 

#109 Nämen precis, och ibland kan det komma lite mera som puffar ut det som kom ner där tidigare, om du förstår hur jag menar nu. :)

#110 Jo, jag försöker nog ha koll då det kommer till sådana här viktiga saker. Om jag blir för osäker på hur jag ska göra så ringer jag och frågar sjukskötaren. :)

Låter bra. Och jag blöder också när jag ligger ner så för mig är det ingen garanti. Har jag mens kan det komma i pulser liksom.

#112 Hehe, okej då är det inte bara för mig som det händer! Skönt. :D

#111 Vet inte om jag uttryckte mig knasigt eller om ditt svar var avsett någon annan än mig, men jag försökte förklara just det, så ja jag förstår vad du menar, hehe 😛

#114 Jag skyller på min feberyra! :D Jag har tyvärr dragit på mig någon flunssa just dagen innan aborten. Har hög feber och svår huvudvärk. Är det här bara inte så typiskt?

#115 ja sådär trippel otur :(

 #116 Nu försöker jag städa så det inte blir helt och hållet olidligt imorgon. =P Inte kul att dammsuga med feber.. Borde ha gjort det tidigare i veckan men har varit alltför trött.

Jag vet att ja inte kan skjuta upp med städandet heller för jag skulle må dubbelt så dåligt imorgon om det var dessutom stökigt. Jag är lite knasig på det viset.

Nämen va tusan, så surt att bli sjuk just precis nu 😟 krya på dig!

Shit… Spydde just… Vet inte om det är maginfluensa eller om det beror på graviditeten…. =/

Glöm inte bort vätska oavsett anledning till kräkningar 🤗

Så jag har spytt sedan sju i morse då jag tog tabletterna vaginalt. Efter endast 15min började kramperna och jag spydde samtidigt…. Jag spydde flera gånger i timmen och till slut började jag spy blod…

Jag satte på toaletten, kom en massa blod, hade diarre och spydde blod samtidigt. Illamåendet varade i 7 timmar och jag spydde också i 7 timmar. Ingen värkmedicin hölls inne då jag alltid spydde upp dem.

Det här är det mest avskyvärda jag har någonsin varit med om. Det var 10ggr värre än vad jag trodde det skulle vara. Jag vill ALDRIG vara med om det här igen. Hellre avstår jag från sex i all evighet för inget är värt den smärta jag gick igenom.

Den enda smärtlindring jag hade till hands var varmvattenflaskan som min vän gick och bytte genast då den blev svalare.

Nu är första gången jag klarar av sitta upp men jag har fortfarnde lite kramper ännu.

Men oj, spyr du blod behöver du ju åka in :s iaf om det är mer än strimmor som kan bli av såriga slemhinnor i halsen. Kräks du blod igen så ska du in bums!

Har du pratat med 1177 eller gynakuten? Låter inte som det är normalt!

Jag ringde till akuten och de sa att det är säkert bara blodkärl som gått sönder och att det är inget att oroa sig för.

Nu är jag nog bättre i skick oberoende så jag antar att de har rätt.

Nu har jag riktigt lust på att äta en massa onyttigheter, är så otroligt hungrig… Vill ha choklad, kiwin, mjukt färskt vitt bröd… osv … Ujuj. Men jag måste vara försiktig ännu med min stackars mage som har varit med om så mycket redan. =P

Din kropp vill ha snabb energi efter den där pärsen ;)

Hmmm…. det jag funderar över nu är att är det normalt att jag har Inga blödningar mera?

I pappren står det ju att jag kan komma att blöda i 2-4 veckor och de första dagarna kan den vara mycket rikligare än vanlig mens, men redan nu så kommer det knappt något alls.

Oberoende tänker jag ringa imorgon och fråga om det här för jag hade ju varit förberedd på stora blödningar redan igår men jag tyckte inte att det var så farligt… Det var bara som en riklig mens igår. Gick på toa ett par gånger och lät det rinna ur mig och det var det.

#126 jag blödde inte heller mycket vid min abort. Tror det är väldigt individuellt. Kan ju också vara så att det kommer och går.

#127 Skönt att höra! Så då kanske det här är inget ovanligt sist och slutligen. Skulle ju vara skönt om det inte kommer stora blödningar. :)

Däremot tyckte jag att det luktade lite annorlunda imorse. Inte som vanligt mensblod. Måste kolla nästa gång det kommer blod om det luktar så som blod borde göra eller om det är något konstigt på gång. Kanske jag bara nojjar mig men jag ska också ta upp det här imorgon om det är så att det fortfarande luktar konstigt idag.

Läste lite mera på om abort genom skrapning:

"En ovanlig komplikation som kan inträffa vid abort med hjälp av operation är att livmodern skadas. Vid operationen förs ett instrument in i livmodern och om det förs in för långt kan livmoderväggen punkteras. Då kontrollerar läkaren genom en titthålsoperation att inte tarmen eller andra organ har skadats av instrumenten. Aborten kan alltid fullföljas, ibland med tablettbehandling. Livmodern läker ihop av sig själv."

Jag är kanske ändå glad över att jag genomgick en medicinsk abort… Verkar finnas en massa risker med en kirurgisk abort även om vissa av komplikationerna är mindre vanliga än andra. oO

Mitt missfall avtog i blödningarna först, sen tog det fart. Hade då hinnrester som satt som en plugg. När de kom ut kom också blodet. Mitt luktade inte mens! Lite mer surt, unket äckligt men inte ruttet. Det är sårvätska i det där precis som avslag, bara väldigt mycket mindre.

#130 Ahh, okej så det kanske kan ännu komma mera isåfall. :)  Bra att höra vad som kan hända så att man inte blir riktigt förvånad sen.

Intressant angående lukten! Okej, då behöver jag kanske ännu inte fundera så mycket på det för det var en lite surare lukt jag kände av. Igår var det blodlukt jag endast kände av. Det kanske också är ovanligt att en infektions uppstår direkt dagen efter en abort om man tänker på saken. 

Otroligt skönt att höra hur det har gått för andra! Det är ju många funderingar som uppstår angående om det här är normalt eller ej. 

Jag är så tacksam att ni skriver om era efarenheter. <3 Det är ett stort stöd för mig. :)

Hmmm, de sa åt mig att jag skulle börja med p-pillret redan idag men jag vet inte om jag vill. Jag har lite små värkar just nu och jag vill inte riskera att få några bieffekter redan nu av något p-piller. Jag tycker att min kropp har varit med om en helt massor redan. Min mamma sa att hon har aldrig tålt några p-piller utan hamnade bara att spy, spy och åter spy. Samma sak med mina systrar så nu vet jag inte riktigt om jag vill börja på med något piller just ännu.

Du kan ju ändå inte ha sex medan du blöder då du har ett infektionskänsligt sår i livmodern, så vänta du. Se bara till sen när du är läkt att vara ordentligt skyddad innan du har sex igen. Tror inte jag behöver säga det dock :p

#133 Ingen risk för att jag kommer att ha sex inom den närmaste framtiden! Min kille bor i ett annat land och vi lär inte ses förrän i april då det blir påsklov. :) Mycket möjligt att det blir ännu senare än så!

Då skulle jag vänta med piller om jag var du. Låta kroppen vila några veckor. Sen det där med lukten. Jag tyckte mitt luktade mer liksom.

#135 Då väntar jag med pillret. Kan lika bra börja med det i april. Jag vill nog inte sen ha sex ens i april. Jag har känt i över en månad nu att jag har ingen sexlust. Jag vill inte ens göra det skönt för mig själv. =p 

Jag har varit med om alltför mycket känns det som. Jag är inte redo för sex och det känns som om det kommer att ta en lång tid innan jag blir redo. Jag vill också att min kropp ska vila upp sig ordentligt och att mensen kommer igång normalt en stund innan jag börjar på med p-piller och sex.

Hmm, ska nu och duscha då jag har energi över. Ska hålla mig ren och byta binda ofta. Det är det enda jag kan riktigt göra. Ska inte peta något extra eller så men kommer att hålla koll på lukten!  Som sagt, igår var det bara blodlukt och idag var det något annat som jag inte riktigt kan identifiera.

Tänk på att det som kommit ut snabbt börjar lukta, så det du ska vara uppmärksam på är t.ex. direkt efter dusch om det färska blodet luktar mer än lite "unket gammal mens". Det som hamnar i bindan kan lukta huggorm utan att det behöver vara infektion :p

#137 Det är ju just det som luktar. Då jag sätter mig ner på toaletten så rinner det ut ur mig och då jag torkade mig så luktade jag på blodet för att vara säker på att inget var fel, och det luktade inte som vanligt blod brukar göra. 

Ja, jag ser till att lukta även om det kanske låter äckligt! Bättre att vara försiktig i det här fallet. :)

Better safe than sorry, ibland gör man äckliga saker.

Nej det som kommer ut är som sagt fortfarande inte rent blod, eller vanlig mens, så det luktar inte riktigt samma. Det luktar ju lite surt unket gammalt instängt äckligt elände, men det ska inte stinka. Det är svårt att förklara, men det luktar mysko och illa det gör det, men som sagt det ska inte lukta kraftigt sådär så man ryggar tillbaka och hulkar om man inte är känslig då förstås 😛 det ska heller inte lukta mer och mer, utan det ska hålla sig sådär.

#139 Ibland måste man helt enkelt göra äckliga saker för att se till så att man är i skick. :) Hur ska man annars veta om det luktar eller ej? Det står ju t.om i de papper jag fick om det börjar lukta illa så borde man uppsöka hjälp. Därför är det ju bättre att vara noga. :)

Som sagt, otroligt skönt att få höra era erfarenheter om saken! Jag mår så mycket bättre. :) Tack!

Ja inom vården är det mycket som anses helt normalt att göra som andra tycker är helknäppt. Alla gynläkare gör ju t.ex. sniffprov i samband med undersökning, dvs de luktar på flytningen efter undersökningen. Kan ju verka väldigt skumt om man inte vet att dom behöver använda näsan i jobbet 🤪

Oj nej! Jag märkte att jag har gjort ett jättestort misstag! Jag har ingen aning vad jag ska göra för det är tydligen ett jättestort misstag.

Jag skulle tydligen ha tagit ett blodprov på torsdagen samma dag som jag fick den första tabletten och sen ringa följande dag för att få svar om blodprovet ifall graviditeten har avbrutits!!  Men den här informationen gick totalt förbi mig då barnmorskan förklarade saken för mig, hon pratade väldigt dålig svenska så jag uppfattade det på det viset att jag efter en vecka skulle ta blodprov för att se om graviditeten har avbrutits!

Vad gör jag nu?!

Men, att den avbrutits är väl ganska uppenbart?

#142 Ingen panik. Du har all rätt att tro att graviditeten avbröts i och med att växtvärken försvann och du fick en blödning kort därefter. 

Ring 1177 och fråga, antagligen ber dom dig titta förbi lab på måndag, men utifall dom tycker du ska åka in akut så hör efter. Kan dock aldrig tänka mig att dom vill ha in dig på studs.

Ahh, nej det är bara jag som råddar helt enkelt… =/ Jag tittade fel på datumen i mina papper!

Hade blödningen inte kommit igång och du fortfarande hade känt dig gravid hade det varit ett annat läge. 🙂 du kan lugnt utgå ifrån att allt har gått precis som det ska. Din kropp var snäll nog att reagera direkt graviditeten avstannade, så det finns liksom inget tvivel, din kropp hade säkert stött ut graviditeten själv inom kort även utan dom sista tabletterna. Du gav bara kroppen ett extra handtag med dem så att säga. Lite som värkstimulerande på en förlossning som drar ut på tiden. Det var liksom redan igång.

Jag tog inte blodprov direkt utan efter 4 vför att se att alla hormoner är borta. Jag ser inget konstigt alls med att lukta. Enda sättet jag har koll på vad som händer i mitt underliv. ;)

Jag tror att embryot kom ut nu. Det var en stor klump, mycket större än de andra små klumparna som kom ut igår. 

Jag googlade bilder och det tycks se likadant ut.. =P Men det kan också hända det var moderkakan? Det var en stor fläskig klump. =/

Jag tyckte allt var blodiga klumpar. Såg varken hinnor eller nån annan skillnad. Nästan lite besviken på det, nyfiken som jag är..

#149 Jag var också nyfiken och tittade noga. Lite fascinerande är det ju faktiskt. 

Jag hade bara små klumpar i början och sedan massa "slimsor" och nu idag så var det något stort och fläskigt, inte alls någon "slimsa". Så antingen var det en del av fostret eller moderkakan antar jag. Oo

#150 visst är det på ett sätt fascinerande? Ot nu men jag råkade börja se en video från en obduktion som någon tyckt var så himla äcklig. Jag kunde inte sluta för jag blev så fascinerad. Slutade titta när Joel vaknade, han kanske inte behöver se sådant…

Ja då kom det nog ut nu. Moderkakan är plutteliten så tidigt, såg min ihop med hinnsäcken. Jag sköljde nämligen av den och tog bort själva koageln det kom ut ihop med, men en del satt jättefast i ett litet snöre liksom, måste varit navelsträngen och klumpen i änden moderkakan. Jag kunde se på hinnsäcken vilken del som suttit fast i livmodern, det var ett väldigt fint litet räfflat vågmönster där typ. Hade inte graviditeten varit avstannad ett tag hade jag nog öppnat hinnsäcken, men nu var jag rädd att det skulle lukta riktigt illa så jag hoppade det. Jo.. jag är nog "yrkesskadad" :p

#152 Jag måste erkänna att jag faktiskt kände på det (kanske låter otroligt äckligt men jag är väldigt nyfiken) och det låter faktiskt så som du beskriver det. Däremot tog jag inte och sköljde av det för att kolla på det lite noggrannare. Jag tänkte att jag kanske var för noga då =P

Sen igen har jag studerat till att bli sjukskötare en gång i tiden och jag tycker inte det är särskilt äckligt sådant här. Jag har alltid varit väldigt nyfiken av mig.

#151 Obduktioner är såklart intressanta. har aldrig fått se på en riktig sådan. :) Jo, kanske inte värt att låta barn få se allt. :D

Det är enda sättet att lära när det kommer till kritan. Det vi läser i böcker har bara någon annan tagit reda på. Sen tror jag folk generellt sett gör sånt här, men man pratar inte om det av rädsla för vad andra ska tycka. Och visst andra tycker det är superäckligt i stället.

Nu har det gått en tid sedan aborten och min mage känns lite konstig sedan dess. Jag har spänningar och det gör ont nu som då. Känner mig ganska uppblåst och ganska gasig om kvällarna. Vet inte vad det här beror på eller om jag borde vara orolig?

En vän kom på besök och lyfte upp mig och det gjorde så ont vid buken då. Samma sak då han kramade om mig hårt så ömmade min buk ganska mycket. Men nu vet jag ju inte riktigt vad det kan bero på…

Blödningarna tycks ha slutat åtminstone.

Din buk har jobbat rejält under graviditet och abort. Den har träningsvärk och flyttvärk så det är helt normalt att den gör ont.

#156 Skönt att höra :) Jag funderade på att det kanske var det men såklart jag blev lite orolig då min vän kramade om mig och det spände och gjorde ont där nere. =p

jag hade ont bra länge efter mitt missfall :) jag hade väl varit smärtfri i några dagar bara när jag fick ÄL och vi provade igen.