Jag blev tvungen att lära mig den hårda vägen att lyssna pga kronisk sjukdom. Jag vet inte hur många gånger jag har varit inne i väggen och vänt nu. Alla onödiga smärtskov mm, ush! Men till slut gick det in något sånär, det får duga liksom 😛

Undrar om jag också behöver lära mig den hårda vägen.. Det är iofs den vägen som jag lärt mig att inte lyssna! Intalat mig själv att jag "hittar på" hur jag mår för att man aldrig hittar nåt fel på mig! Kan ju inte vara dålig hela tiden utan anledning :P även om jag brukar skylla på kassa gener då min bror är värre än jag, men honom hittar de fel på!

Jag är helt värdelös på detta. Har liksom inte haft tiden att kunna sätta mig själv först. Varit ensamstående utan nätverk i 16 år och bara kört på. Nu har är jag konstaterad utbränd sedan 3.5 år utan hopp om att komma tillbaka snart. Bm är mycket oroad. Jag jublar inte heller inför födsel i rädsla då jag snabbt blir hjärntrött. Ett tips är Mindfulness. Jag är inte där ännu, men har provat.

Jag har märkt att jag iaf, nu som gravid i vecka 30(29+5) har samma energi i huvudet och tankarna, men långt ifrån samma energi i kroppen. Vill vara ute och flänga på stan, promenera länge och kunna bära saker (har alltid varit en sån som bär tunga saker själv för att jag känner mig stark och dessutom är envis).. Men efter i måndags och igår, med mycket tågåkande och bärande och promenad i stan så var jag väldigt kinkig när jag kom hem igårkväll.. Och än idag har jag ryggont, trött i kroppen och känner verkligen att kroppen säger VILA SNÄLLA!! Så det har jag gjort faktiskt. Jag vill ta hand om mig själv för bebis skull, man får nog inse att man inte är precis som innan man blev gravid (om man inte fortf är aspigg förstås!) jag är det inte, så tänker försöka ta det lugnt när jag kan och inte överanstränga mig heller. Hoppas du kan ta till dig vad din kropp säger så att du får mår bra :-)

Jag lyssnar då det kommer till träningen, men inte jobb. Efter 20e mars ska jag lyssna angående jobb. I mars har jag ett extrajobb som jag har varje termin. Det är för bra betalt för att säga nej till. Är utmattad efter i vanliga fall och det lär ju inte bli bättre nu. Men, efter det ska jag ta det lugnt även med jobb.

#3 usch, ja jag har egentligen ingen ursäkt som din att inte låta mig själv vila.. Har bara stängt av som jag skrev i #2.. Man vänjer sig med smärta osv bara att man blir känsligare för nya grejer också!

#4 Ja hade jag inte bara varit i v 17 så hade jag nog bättre kunnat ta att jag inte orkar mer än jag gör.. Jag vet inte, jag har både min mamma och svärmor som tycker att jag är kinkig för dom hade minsann inga problem och massa energi och mådde allmänt toppen.. Känner mig kass helt enkelt och det vill jag inte :(

#5 jag har lyssnat till träning, jag gymmade förut tills jag märkte att jag i princip klarar att gå till jobbet och gå hem, om jag tränar mer än att gå promenader så klarar jag inte av jobbet.. Så där fick jag välja!

Tack alla för bra tips och hur ni tänker/fungerar!
:)

Idag verkar vara en typisk dag som jag inte lyssnar på min kropp… Känner mig hängig, nästan lite influensig… Men nog tusan är jag på jobbet…

Jag är på jobbet för att vi har hög frånvaro på personal, men jag vet inte om jag är/kommer bli sjuk eller om det är inbillning pga vantrivsel/irritation som jag känner det jag gör! Kan vara bägge två också :)

#7 hoppas du slipper bli sjuk!! Jag kände mig febrig igårkväll, sådär varm i ögonen och konstig som man kan känna sig.. Trodde jag höll på å bli sjuk men idag känns det som vanligt! Skumt. Jag är ganska rastlös, kan vila hemma 1-2 dagar (alltså utan att åka någonstans men går säkerligen 30 min till affären fram och tillbaka) men sen pallar jag inte bara vara hemma! Trots att jag tycker att mina feberkänslor igår tyder på att min kropp är trött och att jag borde ta det lugnt denna vecka när jag har chansen, så åker jag nu och ska fixa ett nytt pass :-p vilket innebär tågresa och promenader då jag inte har bil. Det är en balansgång att bestämma hur mycket man orkar och inte. Tycker absolut inte att du ska lyssna på dem som får dig att känna dig kinkig!! Graviditet är olika för alla, vissa mår skitbra hela tiden andra bådeoch och vissa kasst i 9 månader.. Ingen kan jämföra dig med sig själv så strunt i dom :-)

#8 ja, hoppas verkligen!!

Haha jag har inga problem att bara vara hemma, däremot så kan jag inte låta bli att typ städa och sånt när jag är hemma sjuk :P "Nån nytta ska jag väl göra" typ, haha!

Jag försöker att inte lyssna :P Men när morsan säger att jag kanske inte skulle skaffa barn så blir man lite nere ;P