smått hysterisk..
Tjenis
Jag och min pojkvän har försökt få barn i två månader nu. Jag har redan hunnit jaga upp mig, att vi inte är fertila nog o.s.v. Jag litar helt enkelt inte på min kropp.
Jag har gjort äl- tester och vi har prickat in dagarna. Jag är så ivrig så jag har tagit två gravtest redan den här månaden jag har inte BIM förens om 10 dagar eller så är oregelbunden. Gravtestesten var negativa inte tillstymmelse till streck. Men min mage känns uppblåst och jag är svullen under naveln enda ned till halva venusberget (alldeles för svullen när det gått så kort tid) och det har rört på sig- och stuckit till konstigt. Mina bröst har inte ömmat speciellt men lite. Jag är rädd att jag inbillar mig till allt det här bara för att jag vill ha barn så mkt, för testresultatet var negativt..!?

Hörru,
jaga upp sig hjälper inte. Varva ner, ta hand om sig själv och lyssna på sin kropp hjälper. Ta det från en som stressat omkring med hormontabletter och diverse fertilitetsundersökningar(=funkade inte), och som sedan gick över till motion, regelbunden akupressur och lyssnande på kroppen (=plus på teststickan).
Två månader är väldigt kort tid i en babyfabrik, även om jag vet hur det är att lääääängta… ;) Och det är klart att graviditetstesten är negativa - även om du skulle vara med barn har nog kroppen inte hunnit producera tillräckliga mängder hormoner för att det ska synas på stickan.
Lycka till, jag håller tummarna!
//Pernilla
Tack så mkt!
Vad otroligt skönt att få höra någon säga det, även fast jag vet att jag tar i, hehe. Jag får fösöka å ta och lugna ned mig..

Hej!
Det tog mig och min killer 7 månader innan vi lyckades. Och jag hade också "symptom" nästan varje månad. Men mensen kom alltid.
Sen blev det stressigt på jobbet så hann inte tänka på det så mycket och vips, så vad mensen försenad och stickan visade + äntligen :)
Jag vet att det är svårt låta bli tänka och ta lungt, man ska försöka hitta på annat så man inte "hinner" tänka så mycket.