Identitetskris?
Jag upplever lite att jag är i nån form av identitetskris. Jag känns på något sätt att jag hamnat mitt i ett jättehopp i min utveckling. Lite som puberteten på nytt, fast i vuxet stadium. Känns lite som om det är en helt ny roll att hitta in i.
Insåg detta när jag satt och försökte klicka hem lite nya kläder (har ju inte så mycket i garderoben som passar längre och minimalt med amningstillåtande kläder). Inser att jag liksom inte vet hur jag vill klä mig längre, vem är jag? Känner mig lite förvirrad och vet liksom inte riktigt hur jag är och vem jag är.
Någon mer som känner att det här med att skaffa barn är lite av en utvecklingsfas? Att man liksom måste hitta sin identitet i en ny roll?
Medarbetare på westernridning.ifokus
![[Thiah]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag är nog också lite förvirrad. Känner att jag borde vara så mycket mer mogen än vad jag kanske är samtidigt som maken säger att jag blivit "tråkig" för att jag tänker i mamma termer hela tiden,
Ja, precis så kände jag med i början. Jag kände att jag på något sätt var tvungen att bli väldigt redig och korrekt nu när jag är mamma. Att jag förväntades att vara på något sätt och då även att klä mig på ett vis sätt. Nu 9 månader efter är jag mig själv igen, men med lite mer livserfarenhet! Sen klart att jag ändrats lite som person och prioriterar annurlunda. Men de är ju inte så konstigt jag är ju inte huvudperson i mitt liv längre!
Vi fick första barnet när vi var 21. Detta gjorde att vi fick vara vuxna ganska fort. Men det var och kommer nog aldrig vara min grej. Jag är busig och bjuder gärna på mig själv. Jag hoppar hage om jag ser en sådan och jag gungar ihop med barnen. Så länge man trivs så är det väl bara bra. Värre och försöka vara någon man inte är. Och ansvar kommer med mammarollen… Men det är klart man tänker till lite extra som förälder. Du hittar snart dig själv ska du se 😀
Jaa! Nu har jag ju långt kvar till BF, men hela proceduren från början är en stor livsförändring känner jag.
Jag känner faktiskt inte att jag förändrats alls. Har två barn och fick första när jag var 28. Tror det beror på hur man levt innan. Vi levde ett liv med "barnanpassade" aktiviteter redabn innan. Hur jag tänkte har inte heller ändrats kan jag påstå.
Däremot blev jag väldigt förvirrad nr jag lämnade på förskolan sist o de stora barnen frågade vem jag var mamma till. Jag funderade på vem de pratade med, de måste ju ha blandat ihop mig med någon vuxen:P Sen kom jag på att jag ju är mamma till två barn, haha.
Fick min första vid 16 år , hela mina tonår försvann , men jag kände mig fruktansvärt omogen innan , fick en riktig spark i arslet när jag fick mitt lilla mirakel , ändrade mig mycket i personlighet , vart mer öppen , började använda färgade kläder , älskar nämligen svarta gotiska . Nu är jag 23 och väntar min andra , jag har dumpat gotiska stilen helt , kör på snygga jeans och mamma linnen , vi får se vad kläderna säger sen när jag blivit mindre om magen igen ! Men jag tror jag kommer behålla denna stil ett tag fram över , fruktansvärt bekväm ! Hihi .
I want to belive, And I do belive, dosent matter what you others think, we already know the truth
Jag var 20 med första, kommer vara 36 med denna i magen. Och ingen av gångerna har jag ändrat något. Hänga på barngrupper är inget för mig, inte festa heller. Så det blir som alltid. Lugna hemmakvällar, promenader, umgås med vänner osv. Inte ändrat något, mer än det som kommer automatiskt med åldern. Även om jag var en klok, lugn och ansvarstagande 20-åring, så är jag ännu lugnare nu som kommer med livserfarenhet.
Jag upplever inte att mitt liv förändrats något nämnvärt vad gäller aktiviteter och jag upplever inte att jag är "mer vuxen" eller "mindre barnslig" eller nåt sånt. Men jag känner att jag förändras och inte riktigt hittat min nya identitet, min nya roll.Jag vet inte riktigt vem jag är just nu.
Medarbetare på westernridning.ifokus
Starta ny diskussion