Du är absolut inte ensam!  Jag älskar min son över allt annat på denna jord men guuuud så jag ogillade att vara gravid!

#1 Skönt!!!! säger man det till folk blir majoriteten "neeej men det som är så myyysigt. Njut nu. Mysigt med den lille magen och blä blä blä". Men håller inte med :D

Både jag och min chef avskydde att vara gravida. Ont och bökigt och jobbigt bara. Tur att slutet ger en så fin gåva

Jag är en av dom som aldrig tröttnade på att vara gravid, jag stormtrivdes och jag älskade min mage. Men däremot fick jag höra från alla att vänta bara till slutet, då kommer vara sååå trött på att inte kunna röra dig mm, men nej, jag kom aldrig dit. Jag födde i v.38+0 så det var ju lite tidigt men inte så jag ens slog en tanke på att slippa vara gravid.

Du är inte ensam kära du. Går in i vecka 37 imorgon, men har varit less i några veckor. Foglossningen som gör att man inte kan röra sig och mitt älskade barn kommer åt någon nerv vid livmodertappen så det känns som knivhugg ibland, oftare nu mot slutet när det bara blir trängre. Underbart - or not. Sover väldigt dåligt om nätterna också då jag vaknar så fort jag rör mig. Aj aj..

Självklart älskar jag också mitt lilla knyte där inne, men skulle inte klaga mycket om h*n bestämde sig för att komma ut nu snart. :)

Jag hade antagligen kunnat älska graviditeten om det inte varit för alla krämpor…mådde illa och spydde fram till v24 och då tog foglossningen över. Gick med krycka från v25 till v38+5 då hon bestämde sig för att titta ut (tack och lov).

Jag tycker knappt jag har börjat vara gravid än, men är ju bara i V23 :)

Jag är också trött på att vara gravid nu. Har varit sängliggande större delen av den tredje trimestern så jag längtar allt mer till att kunna röra på sig som folk igen. 

Sen har jag BF idag, men ingen bebis som vill hålla tiden 😡😢

#8 usch då hoppas du slipper vänta länge! #7 bästa tiden för mig var från ca v23-32 :) så njut :) Min foglossning is killing me då jag inte kan sova eller röra mig vanligt utan smärta. Sen vill jag ju ha min bebis!!!! :'( ♡♡♡

Jag gillar inte heller att vara gravid. Kanske därför jag väntat 15 år. Min kropp är inte gjord för detta. Med sonen kräktes jag hela tiden och fick foglossning i tredje månaden. De sista månaderna var jag sängbunden för jag inte kunde gå. Då han väl kom, så försvann illamåendet, foglossning m.m. och allt flöt på bra. Nu är jag i v. 16 och har haft foglossning i en månad. Illamåendet är lite bättre. Fast jag längtar tills h*n är ute.

V. 38 här och innerligt trött på graviditeten. Ja, jag älskar min mage. Ja, jag kommer säkert att sakna den sedan. Men just nu är det bara bökigt med foglossning, den jääävla halsbrännan, att inte få sova på nätterna, att inte kunna promenera eller sitta normalt och att vara ungefär lika smidig som en fet säl. Magen är stor och tung och otymplig och det finns liksom ingenting man kan göra av det, mer än att klämma ut ungen… Hoppas på en tidig förlossning.

Jag tröttnade i vecka 30, åh vad jag ville att bebis skulle komma tidigt. Neontalen var inget som skrämde mig, och jag sa rent ut att nu får bebisen komma. Fick höra att det var för tidigt men jag var så trött på allt.

Jag är bara i vecka 23 och ändå känner jag mig redan trött på att vara gravid så och då, foglossning sen vecka 10 ungefär, illamående till vecka 16 ungefär (jag gissar det delvis var pga värmen) och nu börjar halsbränna och jag känner mig mätt nästan konstant varvat med konstiga eller onyttiga cravings, jag blir andfådd av ingenting (pga foglossningen har jag ju inte kunnat röra mig så jag har noll kondition) och jag kan inte sova pga foglossning/halsbränna/sparkar.

Jag vet att det finns folk som har mycket värre än jag men just nu bryr jag mig inte så mycket, hormoner kanske?

edit: sen så hjälper det ju inte att man försöker läsa på om bebisen/barnet när den kommer men det finns 1000 olika sätt att göra samma sak så man har ingen aning om vad som är "rätt"

Hahahaha jag säger rakt ut när folk frågar hur det är att jag är klar med det här nu (är också i v34).
Kan inte sova, kan knappt röra på mig, svårt att andas, ont vid varje steg man tar, halsbränna vad man än äter eller dricker och han hickar väldigt ofta och ligger på ett sånt sätt att det är obekvämt när han gör det. Vissa verkar tro man ska gå runt och klappa på magen och mysa hela tiden, men de som har barn är väldigt förstående när jag säger att jag är trött på att vara gravid vid det här laget. 😉

Jag är i vecka 39 nu och väldigt trött på det hela. Min graviditet har faktiskt varit rätt ok, men nu vill jag bara ha tillbaka min kropp. Ingen energi och sover hela dagarna. Komsi, komsi!

Innan "gick" vi en promenad med hundarna. Jag försöker hålla igång men några snabba rörelser blir det ju inte ;) Iaf, jag trampade snett…igen… och det var på helt plant underlag. Snubblar flera meter och nästan faller men min sambo är med och fångar o håller i mig. Blinkar framför ögonen, snurrar och kräks nästan. Ont hela vägen upp till ryggen längs benet. Och det brister totalt. Jag börjar lipa hysteriskt. Tur inte långt hem för där brister det ännu mer. Inte för att det gör så jätteont längre utan allt helt enkelt. Så sitter nu i soffan rödgråten o deppig :P Min sambo stöttar mig till tusen men allt känns hopplöst. Jag vill inte vara gravid längre, jag har ont överallt, jag kan inte sova, mår illa och är fet. Vill ha min kropp tillbaka :'( Behövde skriva av mig lite ;) 5 veckor + 2 dagar kvar till bf…suck…

3 månader kvar här ! Och jag är så sjukt trött på att gå upp och kissa 5 gånger varje natt , och sen ska man upp tidigt och lämna smått till skolan … Värsta jag varit med dom just nu är väl ändå dessa cravings .. mina just ni är risgrynsgröt och fil och rispuffar… har jag inte det hemma blir jag lagom …sne. :P

#13 så länge du och bebis mår bra så kan det inte bli mer rätt ;) vissa saker är bara lära sig att gilla , jag försöker ta dom mer onyttiga cravings på helgerna , skit svårt ! Men kämpa kämpa , ska försöka köra med vatten gympa nu sista månaderna .

Jag har inte några cravings och såååå glad över det :) Sen kan jag inte låta bli att få dåligt samvete. Jag har fått en underbar gåva, jag har blivit gravid, utan större symptom, har en frisk pojk i magen. Men jag gnäller för att det är jobbigt. Jag får ju min bebis. Det största priset som finns! ♡♡♡ Trots det så gnäller jag o vill att det ska vara över… :/

Ja, men det ÄR jobbigt, och sakta men säkert utmattande! Jag tror att det är nyttigt att känna sig lite le mot slutet, för då tror jag att man kan ställa in sigt på en smärtsam förlossning mycket enklare, men det är min teori. :)

Vecka 39 för mig nu och jag orkaaaar inte! Åh. Kan inte bebisen komma typ i natt så det är överstökat. Trött på att gå runt och ha ont hela dagarna och känna mig som världens minst konstruktiva och effektiva människa.

Hur har det gått #21? Borde ske när som nu ju :) Själv känns det som jag bara går här hemma nu! Är i v 37 idag…blä. Vill gå och lägga mig vill inte gå och läggs mig. Halsbränna och foglossning från helvetet. Fet som en gris o bristningar har kommit! :'( orkar inte vagga runt gatan med hundarna ens. Var inne o gjorde koll i tisdags då hans puls var hög och de misstänkte säte. Men det var bara falsklarm och allt såg bra ut… :) Men trodde aldrig denna sista tiden skulle gå så sakta!!!!!!!

Nu vill jag inte längre, det här var droppen. 😕

#24 :( lång tid kvar?

#25 Om du frågar mig, så ja hahaha, iallafall om man kommer gå över tiden. Är nu i 35+6.

#26 typ som jag. Och det känns som en evighet eller hur

#27 Definitivt. Jag försöker hålla god min men kände bara att det blev för mycket när fötterna idag antog nya proportioner. 😂

#28 haha jag förstår dig! Allt ökar i proportioner nu verkar det som… ;)

Är bara i vecka 30 och kan lätt vara klar med detta.. Gärna igår.. 
Brukar säga till mannen att nu ger jag det en månad till sen börjar jag hoppa - Ut, ut, ut!!

Sen ett par dagar har jag värk i händer och fingrar! Svullna är de också :(

#31 Jag fick en skena att ha på händerna när jag sov eller arbetade. Kanske kan hjälpa dig med, läs på 1177 om karpaltunnelsyndrom.