Naiva? Hjälp :(
I vintras fick jag besked om att jag har en ärftlig genmutation. I mitt fall innebär detta att jag har en 80% risk att få cancer (berättar gärna mer för de som vill veta eller har frågor). För att minska risken kan jag (precis som min mamma också gjort) operera bort mina äggstockar och mina bröst. Då skulle risken minska till lägre än snittet. Jag vill såklart genomföra operationen så fort jag kan men jag har ännu inga barn. Problemet är ju då bara att jag är 23 år gammal och har varit tillsammans med min pojkvän i samma ålder i drygt 1,5 år. Detta var givetvis ett väldigt tungt besked, men ändå är jag väldigt tacksam över att få veta och därmed kunna försöka förhindra att bli sjuk. Jag och min pojkvän pratade igenom detta, jag var helt säker på att han skulle få panik och lämna mig. Men isället tittade han mig i ögonen och sa att han tycker att vi ska skaffa barn. Det innebär att jag då skulle kunna få barn tidigt och sedan genomföra operationerna som minskar min risk att få cancer.
Den 9:one juni gick jag till RFSU kliniken och tog bort min spiral jag haft. Sedan dess har vi försökt att bli med barn. Det har nu gått drygt 3 månader och jag har fortfarande inte blivit gravid. Jag har försökt att pricka in ägglossningar och leva mitt liv precis som vanligt. Men nu börjar jag bli orolig L
Gör vi något fel? Är vi naiva?
Omkring oss blir folk gravida så fort dom andas lite penis och aborter utförs glatt gång på gång. Vi tänkte ju att det skulle smälla men en gång. Vi är ju båda unga och friska. Efter samlag så ligger jag still ganska länge med benen upp i vädret, ibland nästan upp och ner (känner mig otroligt dum).
Ni har säkert hört frågan förut men; vad ska vi göra? Finns det några tips?
Är det någonting uppenbart vi missar? Är det någon som kan dela en underbar historia om hopp?
Snälla hjälp L
Slappna av för de flesta går det inte så fort att bli gravid. Sen om det inte funkar kan ni gå och kolla upp om det finns andra problem.
Vi fick försöka i nästan 3 år (började också som 23 åring och var helt frisk fetilitetsmässigt).
Vi blev gravida då vi gav upp, vi körde med bisolvon och jag blev smärtfri (jag har smärtproblem i lederna så det kan mycket väl ha spelat in).
Jag tror att om du försöker slappna av så hjälper det men ni har bara testat 3 månader och det är ingenting om man räknar på snitt tiden det tar att bli gravid (tror det är 9 månader) så det behöver absolut inte vara nått fel på nån av er.
Vi testade också bisolvon innan vi blev gravida, det kanske är nått ni vill testa (om så bara för att kunna slappna av lite mer). Vanligtvis brukar man tipsa om det då man försökt längre däremot så säg till om det är intressant.
Jag tror däremot det bästa ni kan göra i nuläget är bara att slappna av och ha kul (så gott det går) eftersom det gått så kort tid (tänk på att efter att man slutat med p-medel brukar det kunna ta tid innan kroppen ställer in sig).
l'm back
Du vet väl om, att även om man prickar in mitt i ägglossningen så är det bara ca 40% chans att man faktiskt blir gravid? Lägg därtill en väldigt hög risk för missfall, dom flesta sker så tidigt att man aldrig hinner förstå att man var gravid, så fostret försvinner med mensen som kommer kanske max någon dag sent.
80% som försöker bli gravida (samlag 3 ggr/vecka) lyckas inom ett år.
Tålamod vännen, det kommer 🌺
Slappna av. Njut av varandra. Jag har slutat med p-medel för 7mån sen och det har inte blivit någo baby än. Är 21år. Stress gör det svårare att bli gravid. Just nu går jag själv med "politiken" komma får när det komma vill. Håller bara lite koll på mensen. Du har seker hört det tidigare men det kan ta upp till över 1år att bli med barn. Min kille har dessutom en sjukdom som kan försämra spermie kvaliten eller orsaka total azospermi (inga spermier alls). Det är onödigt att jämföra, man blir bara på dåligt humör och får mera stress. Samt baby lagandet blir som ett andra jobb… Mitt tips är att varva ner. :)
Tack allesammans! Precis vad jag behövde. Bara bli påmind. Det är så sjukt det där för sen när jag väl blir gravid så vet jag att jag kommer oroa mig för en miljon andra saker istället. "Är jag verkligen redo? Tänk om jag får missfall? Är min kille verkligen rätt? Tänk om barnet är sjukt?". Det är synd att man oroar sig så mycket eller hur! Man är lixom aldrig nöjd.
Nu ska jag nog bara börja slappna av helt enkelt. Tack! :)
Det ni missar är att det för det första i snitt tar sju ägglossningar innan det prickar rätt vid aktiva försök, för det andra kan det ta upp till ett år innan kroppen är återställd efter hormonella preventivmedel. Att bli gravid efter bara tre månader är med andra ord ovanligt.
Ät folsyra, drick blutsaft, båda två skippar tobak, alkohol och andra droger.
För mig tog det två år att bli gravid, varav det andra året bar bestod av undersökningar, hormonstimulering mm för att till sist bli en IVF.
/Christine
Ha spontanare litedå och då, inte så mycket planerat. Och som alla andra säger, ta det lite piano i nu-ska-jag-bli-gravid tänkandet, tyvärr hjälper det inte :( Jag blev gravid 4 månader efter att jag hade slutat med preventivmedel, so just relax :) det kommer!
Spontan sex* ska det stå (dumma telefon)
Åh ett till tips, koffein är bra för killens simmare men för mycket koffein är inte lika bra för tjejen (fast jag som teoholic blev ändå gravid men sånt med massor av koffein och tex koffeintabletter kan ju tjejen undvika).
Min man började dricka matcha varje morgon delvis därför.
l'm back
Jag har läst att man även ska undvika antiinflamatoriska tabletter när man vill bli gravid! Kommer inte exakt ihåg var det var ifrån eller om det stämmer men o man äter mkt Ipren eller liknande så kan man ju tänka på de :-)