Jag råkade hamna här av en slump när jag läste Senast på iFokus, och kände att jag ville svara på ditt inlägg eftersom du verkar så orolig. Jag själv har aldrig mått så bra i hela mitt liv som de två gånger jag var gravid. Till och med min astma, som jag haft sedan tonåren, försvann. Inte heller mina kompisar som fick barn ungefär samtidigt hade några problem. De flesta väljer ju faktiskt att skaffa fler än ett barn, så så farligt kan det ju inte ha varit, eller hur?

nej det är ju sant, mamma har ju tre så, jag känner faktiskt ingen i min närhet som bara har ett barn.. Jag vill väldigt gärna skaffa barn men det är så mycket som inte stämmer just nu. Det är nästan så att jag vill "råka" bli gravid ändå…

men är det inte så att tvillinganlaget oftast kommer från pappans sida?

jag tycker helt klart att du ska vänta lite. skaffa dig en ordenlig utbildning och ett fast jobb.

förlossnigen är nog en sak man får ta när man kommer så långt.. jag blev livrädd när jag väl insåg att loke SKULLE komma ut samma dag. hade inte alls förberett mig på det.  men ut skulle han ju, one way or another och man kan inte gör ngt åt det heller… =)

finns det några sidor man kan läsa om sånt? Förlossnings skräck?

#3 Jag har alltid läst att tvillinsanlaget kommer alltid från mammas sida och har ingenting att göra med pappan. Det e ju mamman som antingen släpper flera ägg samtidigt eller så delar äggen sig en extra gång efter befruktninge.

Tvillinganlaget kommer från mammans sida och då blir det tvåäggstvillingar. Enäggstvillingar har inget med ärftlighet att göra, det kan det bli ändå.

#0: Ta dagen som den kommer.

Att få barn är det bästa jag någonsin gjort. Har aldrig mått så bra i hela mitt liv som när jag väntade Victor. Var aldrig orolig för förlossningen heller - trots att man hörde skräckhistorier om hur hemskt det är. Jag skärmade av allt sånt. Inte ens när jag åkte till BB kände jag oro. Enda gången jag blev orolig var 2 minuter innan lillen var ute och det var tvärstopp. Men då lämnade jag över mig till all kunnig personal o det gick galant till slut efter 16,5 timme :-) Vilken lycka och vilken härlig känlsa det var när han var ute. Den lyckan är för svår att förklara.

Hur man sedan har ordnat i sitt sociala liv med bostad, jobb, ekonomi osv är väl så individuellt o känner man själv att det skulle fungera att ta hand om ett nytt liv så finns det väl inga hinder. Men att gå klart skolan tror jag är ngt man inte ångrar. Då har man iaf avslutat ngt som man inte behöver göra klart efter några år.

- Lycka till!