Jag kände mig oxå konstig igår, trött på o vara gravid o ville bara ligga i sängen! Ibland mår man så och det är okej

Jag blev också väldigt isolerad i slutet och ibland satt jag bara gråtfärdig hemma. Jefo sa åt mig att gråta ut så det gjorde jag ibland. Folk som inte är gravida har ju sina egna liv och hobbys medan man själv knappt kan komma upp ur soffan. Jag bor väldigt långt bort (i finland) från mina föräldrar som dom kunde jag inte träffa. Jag har satt mitt hopp till ett familjekafe som börjar om en vecka. Hoppas där få träffa flera svenskspråkiga föräldrar så jag slipper sitta hemma med Joel hela dagarna.

#2 Jag gråter ut ganska ofta, annars hade jag nog inte stått ut med mina känslor. Hoppas att du kommer att träffa andra svenskspråkiga familjer!

#1 hur konstigt det än låter så är det skönt att veta att andra också kan känna så.

Förklara, om ni har den typen av relation, för din familj hur du känner. Jag var död från v 7 och fram till slutet. Att släppa på trycket är skönt! Jag mådde så dåligt så jag flera gånger tänkte hoppa framför tåget. Inte alls likt mig att ha såna känslor, hemskt värre! Du ska inte börja någon föräldragrupp el så?

Jag som mest har varit här på forumet som ogravid märker ganska tydligt att det verkar vara vanligt att må såhär, så kanske det är en liten tröst? 🌺 

Det måste vara fruktansvärt jobbigt att må sådär, har själv bara upplevt liknande vid depressioner, men ack så jag känner igen mig. 

Skickar massa pepp och styrkekramar!

MissyMe tänker jag också ofta på, kanske ni kan finna lite stöd i varandra? Ni verkar ju kämpa med samma tyngd. 🌺

#5 ojdå, jag hoppas du mår bättre nu?
Jag var till min norska bm för första gången nu idag, och jaa, hon informerade iaf om en förlossningskurs som jag nog ska anmäla mig till. Tror det är för sen för föräldrakurs. (är i v34+4)

#6 Tack snälla du! 🌺 Som tur är så mår man inte så varje dag. Var som sagt till bm idag, fick höra hjärtljud och det gladde mig som alltid.
Hur menar du att vi verkar kämpa med samma?

Jag hade en rejäl dipp i humöret strax innan jag var halvvägs in i graviditeten. Det var ett par dagar då jag bara grät och var så less på allt. 
Sambon var i Australien i 3 veckor så jag var ensam hemma och jag kände mig vekrligen ensam också. Jag har inte något jättestort socialt nätverk och hade då ingen runt omkring mig direkt (förutom arbetskamrater, men dom umgås jag aldrig med privat) som var gravid eller ens hade barn. Och just då kändes det vekrligen som att våra vänner inte riktigt orkade med den bebisbubbla som man själv levde i, så jag ville inte gärna prata gravid-problem och bebislängtan med dom. Jag kände mig dessutom, som du, bortglömd av min familj och då främst min mamma. Jag väntar hennes första barnbarn och jag tyckte då att det kändes som att hon brydde sig för lite. Hon ringde inte så ofta för att kolla hur jag mådde tex, vilket gjorde mig väldigt irriterad just då. Å andra sidan ringde jag aldrig till henne heller, men så tänkte jag inte då. Mamma visste att jag i det stora hela mådde bra i min graviditet så hon såg ingen mening med att ringa och tjata på mig (vilket nu i efterhand är logiskt) och hon hade dessutom fullt upp i sitt eget liv med husrenovering och mycket jobb, men just då tyckte jag att allt skulle kretsa kring mig. Man blir ju rätt ego som gravid…
Så jag satt ensam hemma och tyckte synd om mig själv och var allmänt less.

Sen kom sambon hem från resan, det blev dags för RUL, vi klev över 20-veckorsstrecket och våren kom. Och vi fick veta att ett par vänner till oss också väntade barn och var lika långt gångna som oss, och då blev det hela lite lättare. Och ju längre in i graviditeten vi kommit, desto mer engagerade har våra barnlösa vänner blivit och nu väntar dom nog lika mycket som oss på att pyret ska kika ut :)

Jag hoppas att det dyker upp saker i ditt liv som gör att det vänder. Att vara gravid ska ju vara en rolig och förvätansfylld tid och nu är det ju långt kvar för dig heller :) Även om det kanske är försent för föräldrakurs nu innan förlossningen, så håll utkik efter mammagrupper på BVC (antar att det finns i Norge också). Om du har facebook så brukar det ju finnas mycket diskussionsgrupper där också där man kan knyta kontakter.

Jag har också känt mig extremt ensam och övergiven periodvis sedan jag blev gravid. Har kunnat gå omkring hemma helt gråtfärdig och bara känt mig ensammast i hela världen. Varit oerhört beroende av min killes närhet och hela tiden längtat efter att han ska komma hem från jobbet. Velat komma iväg och träffa min familj osv. men inte orkat. Jag har inte levt i någon speciell "bebisbubbla" egentligen men har inte haft ork att träffa folk om de inte kommit hit och det kan man ju inte kräva.

Jag tror att allt det där är väldigt vanligt när man är gravid! Och känslan av ensamhet förstärks såklart när man sitter i ett annat land.

Apropå föräldragrupp så är det inte alls säkert att det är för sent! Fråga din norska BM. Jag är i v. 34+5 och ska börja föräldragrupp nästa vecka, tydligen gör de så på min MVC att de lägger föräldragruppen sent i graviditeten. Kanske för att det är extra tungt att vänta då? Det känns ju liksom som att livet hamnar lite på paus nu i slutet…

Jag längtar för övrigt tills bebisen är ute, om inte annat för att jag vill kunna gå på babycafé på öppna förskolan och anmäla mig till någon spädbarnsmassagekurs och sådär… inte för bebisens skull utan för att jag ska få komma ut lite. Få lite rutiner och kanske till och med hitta en ny kompis. Har de sånt i Norge? Kanske kan du försöka fokusera på det, att om bara någon månad så kommer bebisen och då har du nog fullt upp ett tag med att anpassa dig till ditt nya liv, och sedan kan du börja göra saker med bebisen för att själv komma ut och träffa lite nytt folk?

Vi hade par på föräldrakursen som var i v. 37(fulla veckor) första gången och vi hade tre veckor i rad… :p

#7 Känslan av att känna sig lite bortglömd/ensam.

har inte heller direkt haft någon att prata om mina bebistankar för jag har väl aldrig haft nån direkt umgänges krets, ännu mindre nu här i Norge. Ofta tycker väl sambon att jag bara snackar goja, men det är det ju inte för mig. 

Jaha, så sent med föräldragrupp? Hmm, ska fråga min bm om det, även om hon kanske borde ha sagt nått om det när jag var där igår, men ska fråga :)

Vet inte riktigt hur det är med "nyfödd bebis" aktiviteter här, det ska jag också kolla upp. Har väl levt i min ensamma lilla bubbla för länge för att ens tänka på att kolla upp sånt där.. 

För övrigt känner jag mig inte så mycket gladare idag. Verkar som att sambon också är lite loj och vill vara ensam. Såå, pyttsan säger jag bara. Vi var i alla fall iväg och träffade ett par vänner igår kväll, det var väldigt uppskattat! Måste nog komma ut och göra mer, men orken sätter ju stopp för det.

Ofta så kan jag känna att det är jobbigt att åka iväg men sen är det skön när man väl är där och är social. Och vill du ha nån att bubbla med( som också är ganska ensam i annat land) över nätet så är det bara att skicka pm. :)

#13 Tack Thiah, detsamma till dig såklart! :)

Fortsätter att använda den här tråden för att skriva av mig!

Imorse när jag vaknade så var jag väldigt blöt i trosorna.. Läckage av fostervatten var min första yrvakna tanke… "Jaha, men shiiit" grubblade karln bredvid då. Men kom sen på att man kan ju få rikligare flytningar i slutet av graviditeten, så jag lugnar mig med det. Ska prata med mor min senare om hur hon hade det, och hon är ju ändå utbildad sjuksyster.

För några dagar sen berättade ett par vänner till oss att dom ska flytta till en annan lägenhet (ovanför den dom har nu) och dom undrade om vi var intresserad av att flytta in i deras gamla då, och det är vi verkligen då vi nu har sängen i hallen, vårat kök bara är ett litet pentry med en VÄLDIGT liten kyl och två spisplattor, lite plats över huvud taget.. Och toalettfläkten fungerar inte ens, så det blir kokhett där inne och fuktigt. Och den roliga skruvningen är att om grannarna bredvid använder sin fläkt vid matlagning kommer matoset ut på vår toalett. (y)
Om vi får flytta in i deras lägenhet får vi ett riktigt kök med ugn och fler spisplattor, ett SOVRUM och en nyrenoverad toalett. Älskar den lägenheten. Och den är bara ca 1500 kr dyrare!

Tyvärr var det en till som var intresserad av att hyra den, så vi får veta om två veckor om får flytta in eller inte. Hmm, vänta nu, två veckor.. JA, men då är jag i vecka 37-38! Tänk om lillen i magen får för sig att komma tidigare, elle under tiden vi flyttar.. hua! Jag kommer självklart att ta det piano under flytten om det blir av. Kan inte göra så mycket med min foglossning ändå.

Får sitta snällt på rumpan och sticka barnkläder :) haha!

#15 Oj, tight med tid! Vi bodde i en liten mörk 33 kvms-etta - visserligen med kök och badrum - fram tills i månadsskiftet, i ett hus där alla är 18-20 i princip och det dånade i väggarna av alla fester i snitt fem nätter i veckan… Vi bodde där i fyra år och när jag blev gravid hade vi precis börjat få komma och titta på nya lägenheter från hyresbolaget vi bor hos… I våras hade vi fortfarande inte fått något och en kväll låg jag och bara rasade: "Vi kommer ALDRIG få flytta, vi får föda vårt barn här, vi kommer aldrig klara det här!" Min gräns var verkligen nådd, jag mådde skitdåligt. Dagen efter fick vi ett telefonsamtal och erbjudande om lägenhet :)

Nu bor vi i en stooor, nybyggd och jätteluftig tvåa, en riktig lyxlägenhet med utsikt att dö för. Nästan dubbelt så hög hyra men skit samma. Är så fruktansvärt lycklig. Det var jättetufft att flytta som höggravid så jag rekommenderar verkligen att ni ser till att få mycket hjälp både med flyttstäd, packning och flytt. Hoppas nu verkligen att ni får den… Men man kan ju tycka att dina vänner kan påpeka lite fint att ni har väldigt stort behov av lägenheten och alltså borde få den.

Jag håller tummarna för er, typ hjärtligt på riktigt, jag vet precis hur mycket det skulle betyda för er att få flytta.

#16 tack hörredu! :) Och vad skönt att det ordnade sig för er. Jag tror det var på din blogg som jag kikade igenom lite för nån dag sen som jag såg utsikten - to die for!

Vännerna har påpekat att vi har en liten knodd påväg, och att det är därför det vore bra om vi fick den. Kan vara önsketänkande men har för mig att barnfamiljer har lite förtur.
Får väl se när liten kommer, har gått omkring med såna förvärkar idag.

#17 Tack för besöket :)

Även om ni inte har förtur så brukar barnfamiljer vara väldigt populära som hyresgäster. Visar ju på någon form av stabilitet i förhållande och kanske även i ekonomi, att man inte kommer ha högljudda fester varje helg osv. så något slags fördel har man i alla fall!

#18 Ja, det har du ju rätt i! Där vi bor nu festas det (och tyvärr lite annat också…) väldigt mycket, vill helst inte bo kvar här. Enda fördelen med att bo kvar här är att man bor billigt och kan spara ihop väldigt mycket pengar, men jag betalar gärna lite extra för att slippa det där + en sunkig lägenhet.

#19 Känner igen det. Vårt förra boende var också billigt, plus att elen ingick, och vårt nuvarande drar helt klart åt det dyra hållet men det är värt varenda krona faktiskt. Är det förstahandskontrakt som gäller på den lägenhet ni har chans på?

#20 Ja, man har ju inte bara sig själv att tänka på längre. Ja, förstahandskontrakt blir det. Om vi bor där så kan vi bli kvar där åtminstone tills barnet behöver en vanlig säng.