Jo, man kan ha svårt att bli gravid då det är så få ägglossningar. Första steget är hormonbehandling tror jag. Detta stimulerar ägglossning, så att det ska gå på naturlig väg. IVF är ett senare alternativ om jag har fattat rätt.

Och jag skulle definitivt räkna hela den oskyddade perioden som försök.

Tack för svaret! Tråkigt men sant. Jag vet ju om att jag har få ägglossningar och jag har ju bara haft mens tre gånger… ändå känns det nedslående. Jag vill liksom kunna få barn naturligt. IVF är väl dyrt, eller får man ett antal försök gratis? Har väldigt dålig koll, det går säkert att kolla upp någonstans. 

Jag har ett "preparat" som skulle hjälpa mig få igång mensen, men jag har inte tagit detta då jag vill att min kropp ska få komma igång själv, de senaste två menstruationerna har kommit varannan månad. Trenden har dock inte hållit i sig då den som skulle kommit nu uteblev. Jag testade mig negativt, eftersom att möjligheten för graviditet fanns då vi som sagt inte skyddat oss. Jag blev faktiskt besviken, även om vi inte planerat barn. Under de dagar jag tänkte testa mig var jag nästan lite hoppfull, något jag inte kännt förut och som antagligen beror på att jag börjar känna mig redo.

Jag har varit så otroligt ledsen över det här… känner någonstans på mig att jag kommer ha väldigt svårt för att bli gravid, men så har jag hört "solskenshistorier" där folk med PCOS fått tre barn utan problem. Ja, det är säkert väldigt olika. Men jag blir så ledsen över det här. Varför kan inte min kropp vara normal, kan jag känna. Att bli gravid är ofta mer invecklat än man tror, man kan glömma det ibland. När jag var yngre hade jag i princip intrycket av att det bara var att bestämma sig en dag och vips var man gravid, eller att så fort man hade sex oskyddat skulle man bli gravid. Riktigt så enkelt är det ju inte.

Kanske borde jag bara slappna av och inte göra en så stor grej av det, blir det något så blir det, annars får vi gå till barnmorskan igen om ett tag.

Jag har själv PCO och gjort IVF. Vi försökte aktivt i ett år innan vi sökte hjälp, jag hade 3-4 mens under den tiden. Det som kan göra det svårt att bli gravid är att det är svårt att räkna ut ÄL, vet man när man har det är problemen lite mindre. Vill ni börja försöka aktivt så skulle jag rekommendera att du lyssnar på din kropp istället för att köpa massa äl-tester. Jag lärde mig rätt snabbt att jag fick ömma bröstvårtor, känsligare luktsinne och tjockare flytningar, två veckor senare kom mensen.

#2 Jag förstår att det känns jobbigt, men jag tror ändå att den "snälla vägen att gå", och då tänker jag för din egen skull rent mentalt, är att ta emot behandling som finns. Även om din önskan är att det ska ske naturligt, så det enda man gör egentligen är ju att ge kroppen en liten hormonknuff så att ägget mognar ordentligt och kan bli befruktat. IVF är ju ett drastiskare steg, så det kan jag förstå om det tar emot.

Sen kan jag väl bjuda på en solskenshistoria: jag kom till via hormonbehandlingar, då min mor har PCO/PCOS och inte hade ägglossning etc. Efter att jag kom till världen fick hon till och med papper på att hon var steril, och på nio år hade hon inte en enda mens. Men så kom då alltså det där "berömda ägget" och vips blev lillebror till, vilket tog min mor väldigt lång tid att förstå. När hon blev rund om magen så skulle hon minsann banta 😂 ja, den kommentaren får hon ju äta upp än idag.

Jag har PCOS och det tog bara tre månader för mig att bli gravid. Var normalviktig, vältränad och "nyttig" vilket nog underlättade. Jag hade ställt in mig på att det kunde bli svårt så jag blev jätteglad att det gick så pass lätt🙂

Innan du haft sex aktivt ( åtminstone 3 gånger i veckan där han kommer inuti dig) ett år så har jag hört att man inte kan säga om man har svårt för att bli gravid eller inte.

Skönt att det verkar funka bra för vissa trots dessa problem, #5 var verkligen en solskenshistoria ;) Har fortfarande inte fått mens igen och det är så frustrerande, jag har ju ingen koll på min kropp eller hur den fungerar, känner den inte alls. Med andra ord kan jag inte säga när jag har ägglossning eller om mensen är på g, nåt BIM existerar inte. Har därför köpt hem graviditetstester för att ha för säkerhets skull. Hade tänkt börja med proveran jag fick utskrivet i slutet av förra året, men vågar inte förrän jag vet att det inte tagit de senaste oskyddade samlagen då han kom i mig, vilket var i måndags (man ska inte äta det om man är gravid). Är dock 99,9% säker på att det inte har blivit nåt, men man vet ju aldrig. Som sagt, vi försöker inte aktivt så jag kan egentligen inte säga att vi har svårt att få barn. Sen är det så sjukt att jag för ett eller två år sedan var väldigt osäker på om jag ens vill ha barn till att tänka på det dagligen! Vill verkligen ha ett eget. Sambon har alltid sagt att han inte vill ha "nu" men självklart i framtiden, och vi är överens om att vi vet riskerna i och med att vi kör oskyddat och att jag aldrig skulle göra abort. Faktiskt verkar han vant sig vid tanken på att det finns en möjlighet till barn och att han trivs med den, även om han inte sagt det rätt ut.