Mår dåligt som sjutton...
I fredags fick jag ett plus på stickan. Hejsan hoppsan, inte planerat för fem öre - men inte mindre välkommet för det. Har haft totalt oregelbunden mens och trodde därför att det skulle dröja innan jag skulle kunna få barn, att jag kanske var tvungen att kontakta en barnmorska eller läkare när jag kände att det var dags. Men ja, nu behövdes det tydligen inte! :)
Det hela började med att jag började må så fruktansvärt dåligt. Inte illamående, men allmän sjukdomskänsla. Känner mig konstant febrig (ingen hög temp dock), trött, grinig, törstig och bara sjuk. Hunden började också bli extra mammig och sedan tyckte jag att mensen faktiskt varit frånvarande lite väl länge. Och där fick jag plusset.
Så nu till trådens fråga:
Jag mår piss. Alltså riktigt dåligt. Sover 14 - 16 timmar per dygn, har ingen hunger till den plötsligt slår till och jag är SUPERHUNGRIG. Grinar för allt, min sambo blir galen på mig och jag känner mig helt värdelös.
Någonstans så tänker jag att det måste väl ändå vara ganska vanligt? Jag är väl inte ensam på detta va? Haha.
/Nojig förstagångsmamma.
Fniss, välkommen till första trimestern 😉 det blir bättre sen!
Det är nu alla drömmar om den perfekta graviditeten går i kras!
Japp, jag minns knappt att jag var vaken under första trimestern, gjorde inte mycket annat än sov.
Jag kände mig febrig och.. typ influensa aktig när jag hade mina första graviditeter, dom slutade dock misslyckat… :/
Har fått höra att feber precis i början är inte nå bra tecken, MEN jag kan ha väldigt fel då jag kan ha missuppfattat det ..
Då hade jag ju iofs hög feber och då stötte kroppen bort fostret och slutade såklart med MA och MF.
Jag kände mig febrig nu denna gång med , men hade ingen feber , väntar en liten pojke till slutet av december.
Grattis också ! :)
OCH att du sover jätte mycket är väldigt normalt..!
I want to belive, And I do belive, dosent matter what you others think, we already know the truth
#3 Njaeh, alltså man får högre temp vid ÄL fram till mensen, men är man gravid så hänger tempen kvar ibland ett tag. Jag hade 36,6 när mitt missfall kom. (37,3 vid pluset).
Visst jag kände mig också as-sjuk, men ännu fler mår skit och klarar sig så dumt att oroa.
Så länge man inte blöder och har ont (inte bara mensvärk och stänkblödning) så är det inget att oroa sig för.
well, jag fick ju MA i vecka 6-8 på båda och hade influensa både gångerna, tror knappast de var slumpartat.
antog att kroppen sa ifrån på en gång om man säger så .
jag har alltid högre temp nu , 37.1 har jag jämt nu . hatar det i denna värme, haha.
jag sa ju att jag kunde ha väldigt fel som sagt ;)
I want to belive, And I do belive, dosent matter what you others think, we already know the truth

Inget att oroa sig för :) Själv kände jag mig bakis fram till vecka 13 ungefär.
#5 Jag fick samma känsla som du med mitt missfall, jag blev svinsjuk direkt och hela kroppen skrek "nåt är fel". Men jag ville bara belysa att det behöver inte vara något fel bara för att man mår dåligt i början, det är ju galet vanligt. 🙂
sjuklig trötthet, öm, molvärk/mensvärk, ömmande bröst och humörsvägningar är alla tidiga graviditetssymptom.
När man får ont, blöder och symptomen försvinner tvärt så kan man börja ana ugglor i mossen. Sen är ju MA speciellt eftersom det just passerar obemärkt.
Jag fick även höra att känslan man får som gravid är viktig: känner man sig bara sjuk/eländig, eller känns det verkligen fel, sådär så man blir orolig och känner på sig att allt inte står rätt till, då ska man lita på det. "bara sjuk/risig" är alltså bra.
Det är hopplöst att försöka förklara skillnaden 😛 symptomen överlappar ju varandra.
Jag sov konstant i 2 månader tycker jag. Sen kände jag mig bakis och svag och trött till månad 5…
Här är en till som minns första fyra månaderna i björnform - gick totalt i ide och sov mig igenom skiten när jag inte kräktes. Det kändes som att ha influensa konstant. Hade dock inte dina humörsvängningar, till min karls glädje. Hoppas du slipper tremånadersmagsjukan!
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
Ett plus är att man glömmer bort exakt hur illa det var sen ;)
Mvh Emma, Låt inte rädslan att förlora hindra dig ifrån att spela!
medarbetare på Jack Russell Terrier ifokus
#10 Eller inte ;) Min äldsta son fyller 10 år nu i november och jag minns exakt än idag hur förjäkligt det var rent utsagt. Att kräkas dygnet runt mitt i sommaren, att ringa hem dv sambon när jag inte ens kom upp ur sängen pga alla kräkningar. Att ha ALLA fönster öppna från mars månad för att lindra illamåendet men hur sambon ifråga sov med dubbla täcken. Kommer tydligt ihåg hur arg jag blev så att jag slängde sönder en tallrik, men att bryta ihop i gråt så fort den nådde golvet. Detta är bara en bråkdel så nej, alla glömmer inte ;)
Jag vågar mig påstå att du har en helt vanlig och normal start på gravidteten :) Med äldsta sonen började jag kräkas veckan innan jag plussade, och med yngsta sonen kände jag mig ständigt illamående och fick äta konstant för att hålla det i shack. Helt frånvarande och irriterad pga trötthet och illamående. Nån vecka efter plusset så bröt det extrema gravidtetsillamåendet ut även denna gång. Sov och kräktes bort första 3 månaderna.
Inget att oroa sig för! Grattis till plusset, kontakta barnmorska när du känner dig redo eller behöver prata om det. För övrigt inte alls säkert att det går över efter första trimestern.
/Christine

Man kan också må lite illa i typ 10 dagar utan att behöva kräkas ens och sen må hur bra som helst ;)
golf.ifokus.se
Tack för alla svar! :) Jag är redan van vid illamående och kräkningar, lider av kroniskt illamående till följd av Cyclic Vomiting Syndrome. Konstigt nog har jag mått mindre illa nu :p mina humörsvägningar är inte all leka med. Härom dagen började jag stortjuta för att jag tappade bort mitt glas med vatten. Låg och bölade i 10 minuter till min sambo hittade mig och frågade vad som var fel och tröstade mig, hahaha. Jag är snusare också, så slutade ju med det tvärt när jag såg plusset. Så kombinationen värme, hormoner och nikotinabstinens gjorde nog sitt där :p Känns lugnande att min trötthet är normal i alla fall. Känner mig helt slut konstant, bara att kliva upp och äta är jobbigt :p Ska till BM imorgon redan bara för att kolla hur långt gången jag är, eftersom min mens inte är regelbunden. Testet jag gjorde visade bara till vecka 5, och jag var över det i alla fall :p Hoppas jag slipper må såhär länge, det hade varit riktigt jobbigt, haha. Men mysigt att hunden blivit mammasjuk. Han ligger gärna på magen, något han aldrig gillat innan. Han känner ju av att det är något, så han vaktar matte som en hök :)
Grattis till det nya livet! Håller tummarna att det håller sig kvar där inne! :-)
Jag mådde precis som du de första 2 veckorna. Sedan övergick det till illamående och lite mindre trötthet plus yrsel. Ungefär vid vecka 14-15 gick det över för mig.
Mina små tips & trix som hjälpte mig:
Ät små måltider regelbundet trots att du inte är hungrig. (Se upp för fet och kryddig mat som kan trigga sura uppstötningar och illamående.)
Ställ ett fruktfat vid sängen med lite kex, frukt och annat smått och gott.
Drick mycket vatten. Det hjälper!
Ta gravidvitaminerna på kvällen istället för på morgonen. (Dem triggar illamående på kort sikt men lindrar alla besvär på lång sikt)
Får du feber så var inte rädd för att ta Alvedon då en förhöjd temp inte är bra för fostret. (Du ska dock självklart bara ta om det verkligen behövs.)
Lyssna på kroppen. Den berättar vad du behöver.
Lycka till!!! :-D
Sådärja! Vecka 5 + 4, allt såg bra ut och de kunde t.o.m se hjärtslagen. Nu är det bara att vänta då :)
Härligt! Grattis!
/Christine
tjoho 👍