Rent graviditetsmässigt så hade vi båda problem med foglossning, men i övrigt en bra graviditet. Så där stämde det ungefär. Vi var båda lätt illamående, men spydde aldrig. Inga direkta cravings eller problem med lukter.

Förlossningen däremot är helt olika. Jag låg nämligen i säte, vilket upptäcktes 4 dagar innan BF, så det blev ett snitt inbokat. Men förlossningen satte igång av sig självt med vattenavgång och hon fick valet ifall hon ville föda vaginalt eller om det skulle stoppas upp och bli ett snitt. Hon valde vaginalt och det gick utan några större problem. Förlorade knappt 2dl blod och behövde knappt sys.

Min förlossning däremot startade 2½ vecka innan BF med smärtsamma förvärkar i lite mer än 1 dygn innan vi åkte in, inte pga att de blev tillräckligt regelbundna utan för att smärtan inte gick att hantera hemma. Vattnet gick aldrig, utan de fick ta hål. Allt som allt tog det över 2 dygn från känningarna tills han var ute. Han kom med huvudet före. Även jag förlorade runt 2dl blod och fick 1 stygn plus ett "utifall-att-stygn".

Min mamma mådde vansinnigt illa och spydde varje dag och det gjorde jag med. Vi hade båda högt blodtryck, men sen hade jag myomer som hon inte hade.

Förlossningen gick fort för oss båda. Min mamma fick sättas igång, men när den väl kom igång gick det på ca 6 timmar och för min del så startade det själv och tog knappt 6 timmar allt som allt.

Mycket stämde ganska bra mellan våra graviditeter.

Jag har haft bra förlossningar men pratar man med andra så var nog mina lite tuffare. För mamma gick vattnet av sig själv och det tog som mest 8h allt som allt för henne. Kryststadiet för henne var över på typ 5 min. Själv hade jag värkar 24h innan vi åkte in, var helt öppen när jag kom in. Tänkte att detta går snabbt, men icke. Man fick ta hål på hinnan och sätta dropp så inte värkarna skulle sluta. Krystade nog runt 1h med båda. Nr 2 hade jag typ inte värkar med alls i slutet så det gick på ren envishet! Fick beröm efteråt för många hade inte klarat det! Nu när jag väntar nr 3 så är detta något jag ska ta upp direkt då jag är rädd för det! Fick ju dropp med nr 1 så det borde ju gå att ha nu också så man inte behöver vara orolig! Mamma och jag har inte varit lika alls. Hon hade det lät fram till förlossningen med två av tre. Min lillebror kräktes hon ständigt med med förlossningarna gick lätt och fort.

Vad kul med en sån här tråd, har nämligen gått och tänkt på det här länge. 

Mamma har haft två jättelätta graviditeter, enligt henne har hon knappt känt av graviditeterna förrän i slutet av dem. Jag är inte så långt gången men jag har mått illa nästan konstant de senaste sju veckorna och ibland spyr jag som en kalv. Har fått problem med någon nerv i ryggen och har varit väldigt trött från och till. Mamma fick superenergi och satt uppe halva nätterna och pysslade med handarbete. Igår däckade jag innan 22.00. 

Mamma hade sina vanliga jeans fram till sjätte månaden, jag är i tredje och det syns tydligt att jag väntar barn. 

Mamma hade dåligt järnvärde medan mitt var kanon, men eftersom jag inte är så långt gången så kan ju det hinna ändras såklart. Fast jag har alltid haft jättebra medan mamma knaprat järntabletter varje höst. 

Men jag hoppas verkligen att våra förlossningar liknar varandra, båda mammas tog ganska exakt tre timmar från första värken tills vi var ute. Enbart lustgas som smärtlindring vid båda. Men jag är född med akutsnitt, något jag verkligen hoppas att jag slipper. Jag var på väg ut vaginalt men när läkarna skulle känna på mitt huvud så gled jag in, blev stressad och det kom avföring i fostervattnet. Men jag var ju på väg ut normalt som sagt, det fanns inga andra hinder för en normal förlossning.

Våra var helt olika. Min mamma idrottade hela graviditeten, jag låg hemma med foglossning de sista månaderna. Alla vi syskon föddes kring Bf, min son var en vecka sen. Hennes förlossningar gick på nån timme, min tog över ett dygn. Hon födde alla vaginalt, jag fick kejsarsnitt pga att min son satt fast. Jag hade ju hoppats på att få det som henne, men så blev det alltså inte :(

Vi hade nog någorlunda lätta graviditeter båda två men hennes har kommit som "vanligt" mitt fick bli snitt eftersom han inte ville komma ner. Däremot liknar min systers förlossningar min.

Min mammas två graviditeter och förlossningar har varit bra och lätta, mina har varit helt tvärtom. Nu är mitt andra barn inte fött än men jag tror inte att det kommer bli likt på något sätt ändå för hittills har det som sagt inte varit det och jag vet redan att risken för kejsarsnitt är stor.

Jag och min mamma är inte lika alls när det kommer till kroppen och dess funktioner. Redan som liten fick jag mens 3 år tidigare än vad mamma fick. Allt med graviditeterna har varit olika. Mamma gick upp 9 kg med första, fick en liten kula, inga direkta komplikationer och födde några dagar innan BF. Jag gick upp 30kg, fick världens största kula, hade foglossning och födde 1 vecka efter BF. Tror dock både hon och jag hade positiva tankar om förlossningen såhär i efterhand.

Spännande läsning!

Både jag och min mor mådde riktigt dåligt i början av våra graviditeter om vi inte åt något stup i kvarten. Hon gick upp ca 20 kilo under båda sina graviditeter och det är ungefär där jag har landat också. Men på henne syntes det mycket mer, jag har fått behålla en någorlunda slank figur och det är ingen som tror att jag gått upp så mycket som jag har. Utöver det hade mamma inga som helst problem och jobbade fram till tre dagar innan jag föddes. Jag däremot har haft foglossningar, uttröttad rygg och sammandragningar som gett stora bekymmer till och från. Detta beror förmodligen på en ryggskada som jag ådrog mig för några år sedan.

Mamma hade inte minsta känning (förvärkar eller så) innan förlossningen och vattnet gick inte förrän efter de kommit in till förlossningen. Kan väl inte direkt säga att jag har haft stora känningar jag heller. Det har tryckt på och jag har haft tre tillfällen med en veckas mellanrum nu med 2-5 förvärkar per gång. Annars är här helt lugnt, om en bortser från bebis som lever rövare i magen till och från. Får se om det händer något de kommande dagarna.

Våra skiljde sig totalt. Då hon väntade mig kräktes hon hela tiden och kunde inte amma alls. Jag är född under ett knappt dygns värkar. Då hon väntade min lillebror 7 år senare, så mådde hon bättre till slutet då hon fick havandeskapsförgiftning och blev alldeles uppblåst/samlade vätska. Honom kunde hon amma litegrann. Han är född snabbare, fast hon kunde gå hemma med värkarbete också. Inga strior fick hon. 

Jag mådde fruktansvärt dåligt med min son. Spydde hela graviditeten och fick väldigt tidigt foglossning. Strior överallt och värkarbetet tog 50 timmar. Min mjölk räckte till en armé dock och räckte lång tid.

min mamma hade 3 lätta graviditet, och 3 vaginala förlossningar. foglossning med sista barnet när hon var 30 år. Höll på att stryka med pga blodbrist när hon fick mig.Hon fick tjej, tjej, pojke. Båda mina graviditeter var tuffa, med täta sjukhusbesök på slutet. Jag är den enda hittills i hela min släkt som fått extremt graviditetsillamående! 2 planerade kejsarsnitt pga medicinska komplikationer, ett pga misstänkt hjärtfel och ett pga för tungt barn.Jag har fått pojke, pojke Fick foglossning nu med sista barnet, 30 år gammal. Enda likheten med min mamma.

Mamma minns ingenting från graviditeten med mig… Mer än att hon också mådde extremt illa första månaderna och kräktes, precis som jag.

Det är nog lite en personlighetsgrej hur man upplever det tror jag :) min mamma är lite av en dramaqueen och hade det "sååååå jobbigt" och hemska graviditeter och ännu värre förlossningar som hon aaaldrig ville göra om. Jag hade en lätt graviditet och en bra förlossning som gjorde mig pepp på att föda igen, gärna många gånger! När hon beskriver det låter det som att våra upplevelser egentligen var rätt lika, men vi upplevde det väldigt olika.

Jag vet att både mamma och jag lade på oss massor med vätska sista två veckorna. Gick från noll till hundra på ett par dagar.

Jag vet även att syrrans första unge fick komma med sugklocka precis som Joel. Båda hennes ungar verkar ha haft huvudet svängt/ så stor näsa( ;) )att de inte kom ut. Samma sak hade Joel, han vägrade komma förbi nån liten hudflik. Jag undrar om det har med våra bäcken att göra.

Nej våra var olika, tack och lov. På mamma upptäcktes att hennes bäcken inte kunde klara en förlossning så efter 25 timmar blev de akut kejsarsnitt när dom faktiskt förstod att de inte gick. På mig nästa ungen ramla ur! Nä, men tog knappt 4 timmar!

Vi får se , min mamma har åtta barn och hon tyckte ingen förlossning var väldigt jobbig (säger hon iallafall).
Har fyra systrar som har barn och endast en av dem som hade en lite värre förlossnig så jag hoppas jag får det som de övriga tre.