Åt aldrig folsyra, blev gravid samma månad som vi bestämde oss. 9 månader efter kom vår lille kille.

Haha snabbar ryck där =P

Bestämde oss för att försöka i början av juli, hade ägglossning två veckor senare. Nio månader senare kom Wilmer :)

Började äta folsyra några dagar efter plus. Men man säger väl att man ska äta det minst tre månader innan man planerar att bli gravid, och det skadar ju inte att äta det hela tiden heller. Det rekommenderas väl också av vissa, att kvinnor i fertil ålder ska göra det. 

Annars gjorde jag inget speciellt. Avstod från alkohol på nyår, haha. Enda gången på året som jag dricker.

Vad är det för förberedelse du pratar om? Och vad menar du med vad man gör innan och under graviditeten?

Folsyra har jag ätit i flera års tid eftersom det inte bara är något som är bra att äta i samband med graviditet utan det har andra positiva effekter. Annars är det väl bra att börja äta folsyra i samma stund som man börjar försöka bli gravid. Eller egentligen precis innan så man redan tillför folsyran till kroppen när ägget ska befruktas. Så när ni bestämt er så köp hem och börja käka. Kan tipsa om att det inte är ovanligt att menscykeln kan bli både jämnare och kortare när man äter folsyra, och det är ju inte negativt när man försöker bli med barn ;P

Hänger inte heller riktigt med på vad det är för förberedelser? Man kan väl göra vad som helst innan och under graviditet i stort sett, det är man själv som sätter gränserna. Tog två år för mig att bli gravid efter att vi slutade med p-medel.

Nu kom jag på en sak jag ska göra innan nästa graviditet; träna ryggen. Min rygg höll på att paja i slutet, och även nu när jag ofta har en bebis på armen. 

För mig som sällan tränar kan man väl säga att det blir förberedande inför graviditet.

Jag mådde riktigt dåligt av mina ppiller och vi bestämde då att sluta med dom ett tag och se om jag mådde bättre. Vilket jag faktiskt gjorde. Vi planerade inget utan mer "händer det så händer det"… Hur oansvarigt det än kanske låter. Blev gravid ca 6 månader efter stopp med piller. 3 och en halv vecka kvar till BF nu.

Jag ville dels veta detta med folsyran men sen bara prata lite allmänt tror jag =P  Sambon och jag har börjat prata om att skaffa barn, jag läääännngtar. Har fått 2 barnvagnar och lite sånt, hittat barnsäng och leksaker hos svärmor och har lite bäbiskläder och leksaker kvar hos mamma.  Några bra tipps på böcker?

Börja med folsyran nu du, det skadar ju som sagt inte :) 

Ann Söderlunds bok (glömt namnet) är jätterolig, kanske inte så extremt vetenskaplig dock :P

Kolla bland våra artiklar, det finns en om bra böcker. Från A till bebis heter Ann Söderlunds bok, och ja, den är superrolig!

Bästa sättet för både kropp o hjärna och sinne är nog att leva precis som vanligt , vanliga dagsrutiner förutom att ta p piller eller använda kondom etc .tänk på det så lite som möjligt.. man blir väldigt knäpp till slut , jag vart det iaf . Hehe :)

Vi har ju pratat om barn sedan innan vi blev tillsammans. Vi visste båda två att vi ville ha barn. Men vi ansåg också att det inte är något man skaffar så tidigt utan vi ville ha tid tillsammans först och lära känna varandra och "testa" förhållandet en tid. Men vi sa också att blir det barn så blir det, oavsett hur tidigt det blir och då är det välkomnat. Efter ett år ihop så blev sambon livshotande sjuk pga en olycka och det gjorde att livet vändes upp och ner, vi sa då båda två att nu är det dags för barn. Men situationen då funkade inte med barn så vi avvaktade för att vår ekonomi, boende och hans hälsa skulle bli stabil nog för att utöka familjen. Efter två år tillsammans (ett år efter olyckan) så bestämde vi oss att nu kör vi igång även om allt inte är 100% perfekt vad gäller ekonomi och boende (dock var sambons hälsa okej redan då), för vi vill ha barn. Så pang på blev vi gravida direkt och nu har boendet löst sig och ekonomin är väl inte den bästa än men inga problem att ro runt även med ett barn (och den är på väg att förändras till det bättre).

Tränade inte nämnvärt innan, iaf inte "inför graviditet". Men jag har alltid gillat att hålla igång så det gjorde jag ju. Dock så slutade jag med allt vad överflödig rörelse hette redan i 7-8 v då jag började spy och mådde dåligt. Blev väl inte stillasittande, men att löpträna tex var ju inte så lockande längre. I v14 (eller var det v16?) så fick jag svåra foglossningar och blev stillasittande. Sen mot mitten så kom jag till en jättebra sjukgymnast som hjälpte mig massor, bla med akupunktur som gjorde att jag kunde börja gå igen. Så efter det har jag hållit igång med hundpromenader samtidigt som vi fortsatt med akupunkturen regelbundet. Imorgon går jag in i v35.

Här är det väldigt slarvigt och sporadiskt med folsyran och även järnet. Jag har dock väldigt bra järnvärde och min barnmorska sa att jag inte behövde tänka på järn alls före v.20.

Det jag däremot som kroniskt sjuk gjorde var att se över mina mediciner och se till att jag var stabil i mitt mående. Ekonomin var vi faktiskt inte heller sådär nitiskt petiga med (då skulle vi antagligen aldrig kunna skaffa barn). Det löser sig, vi har råd med det viktiga, och vi har folk runtom oss.

Det enda jag är benhård med är det uppenbara som alkohol, tobak, farliga mediciner mm. Tänk på att vissa mediciner ligger kvar länge i kroppen efter man slutat ta dem, så har man mediciner så bör man kolla med sin läkare. 

Sen en bit in i graviditeten upptäcktes att jag behövde levaxin, jag fick kasta mig akut till apoteket (arg som ett åskmoln då det är allvarlig fara för fostret och jag har tjatat om medicin i åratal!). 

I övrigt skaffade jag mig en bra barnbok och läste på lite allmänt både här och där, både för och nackdelar, bra och mindre bra berättelser. Så nu känner jag mig väldigt trygg och har ett litet hum om vad som väntar. Faktamässigt känner jag just nu att det som givit mig mest är vetskap om att tidiga missfall är vanliga, och "normala". Ifall det kommer ett känner jag att jag kan hantera det på ett bra sätt.

Kan man påverka sin arbetssituation själbv är det ju bra att jobba så mycket man kan innan man skaffar barn för att få en vettig SGI. Jag är egenföretagare och tog så många uppdrag jag kunde året innan för att få bra ersättning, i vanliga fall föredrar jag att jobba så lite som möjligt bara vi går runt någorlunda ekonomiskt.

Själv har jag endel olika  medeciner då jag är bipolär och har kronisk ångest. Har bokat tid och ska prata med läkaren om vilka medeciner som behöver tas bort och likande. Sen ska jag prata med barnmorskan då jag har Polycistiska äggstockar och därför antagligen behöver medesinsk behandling för att kunna bli gravid.  Folsyra ska jag ta och börja med med snart.

Planerade i dec. blev gravid bums men fick missfall.  blödde länge, blev sen direkt gravid igen. Förstod att jag var gravid(de trodde det var nytt missfall) så jag började äta folsyra och annat när jag var i vecka 7 typ….  Åt en varierad kost innan..

Första barnet pratade vi om att det kanske var dags för barn snart. Hade varit tillsammans i 4 år då. Bestämde att börja testa lite efter jul men redan i november så "freestylade" min sambo en enda gång (hade kört avbrutet hela tiden innan i stort sett) och lyckades pricka in min ägglossning som jag inte hade minsta koll på själv ;) Mensen var försenad och plötslig var man gravid. Jättekul men jötteförvånad! Hade inte en tanke på att skulle kunna vara så och dålig kolla på exakt när mensen borde kommit. Andra gången nu så bestämde vi oss för att försöka oss på ett syskon så då kollade jag tom upp när beräknad ägglossning borde vara och blev gravid direkt igen. Och här ligger jag nu i soffan och går in i v 40 i morgon :)

#14 Håller med. När jag och min man träffades pluggade jag. Vi visste väl rätt tidigt att vi ville ha barn tillsammans men ville vänta tills jag var klar med studierna och hunnit jobba något år så jag fick upp sgi.

#15 Jag äter med mediciner som gjorde att vi var tvugna att börja planera ungefär 6 månader i förväg. Vi prövade då att ändra doserna och plocka bort mediciner sen när vi var säkra på att jag var stabil och vi hade hittat min lägstados så plockades min p-stav ut. (Hela processen tog ca 6 månader eftersom kroppen måste få hinna ställa om sig)

Vi planerade aldrig, det bara blev. Jag hade velat börja redan innan, men han ville vänta ett tag till - vete fasiken om han någonsin hade tagit mod till dig och sagt att "nu kör vi!" Det är ju på många sätt ett stort och lite läskigt beslut. Började äta folsyra någon dag efter plus, i vecka sex. Vet inte riktigt vad du menar med vad jag gjort under graviditeten?

När jag säger förbereda er så år det allt från träning matvanor till läsning, inköp av sånt ma nbehöver och göra saker själv.   Men har endå fått en del svar p åde jag undrar och läser runt lite mer i de mer specifika trådarna i stället =)

#21 Jag har skickat ett PM till dig

#21 Innan gjorde jag ingen särskilt. Saker man behöver har vi köpt efterhand, med början med något enstaka plagg runt v 13-14 och sen har det ökat på med fler och fler grejer efter hand. Större grejer köptes efter halvtid. Är nu nästan klar, lite småsaker kvar men det viktigaste finns nu. Läsning, ja jag läser ju en hel del nu under graviditeten och då är det info på nätet, vet inte vad jag skulle läst innan utan det är nu under graviditeten som hjärnan börjar bearbeta och därmed söker information.

(jag har inte läst hela tråden)

Innan så hade vi hus/gård, skog, djur (mindre djur som tex kaniner), bra mat och träningsvanor (men sånt kan alltid bli bättre såklart), inga lån men sparande och låga utgifter (så bra ekonomi trots att ingen av oss har fast jobb).

Förutom det att både jag och min man alltid kämpar för att bli bättre (på många olika sätt) och det har vi gjort långt innan vi försökte med P-piller så började vi främst ändra just för barnet då vi slutade med p-piller eftersom vi var säkra på att det skulle ta minst 3 månader innan vi ens hade en chans att nått skulle hända.

Vi slutade med p-piller Mars 2011 och jag började inte med folsyra eftersom jag är vegetarian och äter mycket folsyra naturligt (ca 200% av RDI åtminstånde).

Jag slutade inte med alla mediciner jag har men eftersom jag alltid försöker att blir bättre så sökte jag såklart efter sätt att slippa ta medicin.

Jag försökte att äta bättre och träna mer men pga ökande värk så blev det tvärt om (som tur är hade jag ganska bra grund)

Under 2012 så började jag äta folsyra då och då (fick fortfarande i mig mer än nog genom maten) och även B-12 då och då (är ovo-veg så jag får i mig B-12 genom maten också) och D-vitamin under vintern och selen varje dag.

Jag valde också bort vissa mediciner och fick klara mig utan dom helt enkelt.

Vi började också köpa saker om vi såg nått på second hand riktigt billigt (tex en korgsäng och lite sånt)

I slutet av 2013 så åt jag folsyra och B-12 varje dag (och selen och D-vitamin på vintern). Jag slutade att äta gluten och därför kunde jag sluta med alla mediciner (jag har inte ens ätit Alvedon efter december).

Vi började också utesluta plast från hushålltetoch försökte hitta alternativ till plast.

I början av 2014 så började jag röra på mig och äta bättre (för jag var vid det laget nästan värkfri, i alla fall jämfört med förut), jag började också arbeta mer aktivt med min affärsidé och utveckla den.

i April 2015 blev vi gravid (vi var också gravid i december/januari men det blev ett missfall)

Nu efter att vi blev gravida så har vi fortsatt att dra ner på plast men maten och träningen har gått bakåt litegrann (pga foglossning och illamående) jag har till och med ätit chips två gånger hittills 😮Men vi är mer noga på att köpa ekologiskt.

Men jag rör mig i alla fall lite (vardags motion) och äter ganska bra mat (mycket grönsaker m.m.).

Nu arbetar jag blandannat med mina hushållsrutiner för att dom ska bli bättre och jag är på g att starta eget på deltid (min man kommer att hjälpa mig då det behövs).

Min man försöker också fixa så att vi kommer hinna få fler djur (då han vill att vårt barn ska växa upp kring djur).

hmm det låter som vi gjort jättemycket "bara" för att skaffa barn men vi försöker som sagt alltid bli "bättre" därför så är det en naturligt utveckling för oss (om än lite uppspeedad nu på slutet)

De här med planering va.. Det tänker jag inte pyssla med mer ;) 

För 4 och ett halvt år sen planerade vi massor. Vi hade allt spikat. Hus, jobb och plan. Ut åkte p-staven och jag började käka folsyra och räkna på äl-dagar. Ett år gick och jag blev mer och mer ledsen och besviken. Blev till och med så illa att efter alla barnlöshets undersökningar blev jag deprimerad och det mesta var natt svart. =( 

Det var ett skakigt år med dåligt mående och socialfobi på hög nivå. Men efter en kall dusch (isberg i huvudet från min man) klättrade jag upp ur detta mörker. Tog tag i mig och fokuserade på livet. 

Mycket hände här i mellan och nu men jag har mått bra, lite ups and downs som alla har så klart. 

Och nu då.. Vi levde på som vanligt, tog hand om varandra ett par år. Levde lite för gott enligt mina för små jeans ;)

 Men nu när allt egentligen är kaos.. Mannen råkade ut för en arbetsskada och kan inte jobba just nu. Jag går på arbetsförmedlingen. Perfekt tajmat ekonomiskt. Vi blev av med lägenheten vi hyrde i andra hand och måste mellan landa hos mina föräldrar tills vi hittar nytt…  Då ur det blå bestämde knott att japp nu blir jag til. 

"Ehm, jag tror jag har missat min mens?"

"Va? Trodde du hade den nu, du är lika jävlig som du brukar va.." (retsamt sagt då) 

Och ja, vi knallade i väg och tog ett test..  Starkt positivt. Jag tog 4 test innan jag trodde på det. 

Men det mesta ordnar sig. Vi letar boende, Älsklingen har sjukgymnastik och läkarhjälp + att försäkringen hjälper till. Blir nog bra endå. Lilla Knott är så efterlängtad att vi fixar allt för att få hen i vår famn. =)

#25 Ursäkta jag fnissar, men ack så typiskt! Grattis!!! 😃 det löser sig med det runtomkring!

Min upplevelse är att man utifrån sina egna förutsättningar kan behöva planera mer eller mindre… Våran förra graviditet, för drygt 2 år sedan, slutade i tragedi och eftersom jag (precis som TS) äter en del mediciner, valde vi (i samråd med såväl min barnmorska och min specialistläkare) att börja planera en ny graviditet ca 6 månader innan jag plockade ut min stav. När staven var ute tog det ca 2 månader innan jag plussade… Helt klart värt all planering! Vi fick även specialistmödravård de första 6 månaderna, med extra ultraljud och läkarbesök på MVC. Även planeringen inför förlossning och amning har varit ingående och vi kommer inte förlösas på vårt hemsjukhus utan vi kommer få åka ytterligare 4 mil för att hamna på ett sjukhus som har en riktig barn/neonatal avdelning…det har också blivit beslutat (i samråd med min läkare på MVC och 2 barnläkare) att jag inte ska amma. Har känt oss så trygga i den här graviditeten tack vare all planering och alla extrabesök. Alla inblandade har skött sitt område och även om de samrått så har alla respekterat varandra. Min barnmorska har skött själva graviditeten medan MVC läkaren gjort alla våra ultraljud med organscreeningar samt skött all planering inför och efter förlossningen. Min specialistläkare har skött min medicinering (och eftersom han är ledande inom sitt område och till och med har föreläst för både min barnmorska och min MVC läkare , har de inte brytt sig om min medicinering på MVC, utan lämnat det till honom). Har även träffat ett par andra läkare på MVC som skött mina sjukskrivningar (har vart sjukskriven från mitten på april pga foglossning), dessa har enbart lagt fokus på foglossningen. För min del har det varit oerhört skönt att alla har haft sitt område att sköta om och att det har fungerat så bra! Även om det blir fler inblandade så kan jag verkligen varmt rekommendera att ha det på det här sättet om man har behov av specialistläkare pga medicinering under graviditeten. Så visst kan det behövas planering innan och under graviditeten…som sagt, allting beror på vad man har för förutsättningar själv!

#25 vi gav också upp och sen blev vi gravida (så är det för många barnlösa vad jag förstår).

Men som tur är arbetar vi ju alltid med oss själva och vi hade tur innan graviditeten (min värk försvann ju nästan helt då jag slutade med gluten).

Men det känns också på ett sätt dumt att starta ett företag nu, men vi tänker att görs det inte nu kommer det inte att ske (och jag kan i princip inte jobba med nått annat) så vi valde att fortsätta med det ändå. Som tur är så kan min man endel med att starta eget och han lovar att hjälpa mig när det behövs.