Medecinering och graviditet?
Vet att jag haft detta uppe på tapeten. Men känns mer och mer aktuellt för mig. Jag och sambon har diskuterat att börja med barnfabrik efter nyår eller så.
Grejen är den att jag är långtidsjukskriven då jag har diagnosen bipolär och Kronisk Ångest. PÅgrund av det äter jag just nu 3 olika sortes medeciner. Jag vet att åtminstone en av dessa bör tas bort då det är en seratonistimuli så inte så kan spöka till det. Bäst är ju att ta bort allt.
Men ni som har ett behov av medecinen hur har ni gjort?
Ångest och deprisjon kan ju skada barnet de med.
Jag äter Citalopram sedan några år tillbaka och jag ansåg, och även så min barnmorska, att jag ska fortsätta med min medicinering under graviditeten.
Det skulle, för mig, bara bli värre då jag utan den skulle ha svårt att kontrollera aggressioner och stress vilket i sig redan är jobbigt med alla hormoner.
Du kan ju alltid ringa och fråga en bm och/eller läkare om råd. :)
Du ska alltid ringa rådfråga med din läkare innan du gör några förändringar med mediciner. Ingen kan svara på hur du kommer vara om/när du blir gravid. Antagligen så kommer du få trappa ner och inte avsluta huxflux.
/Christine
Ska prata med min läkare som skriver ut medecinerna, och så ska jag ta kontackt med barnmoskan och rådfråga där med, har även polysistiska äggstockar så har blivit tillsagt att jag får kontackta dem när jag vill skaffa barn så att de ka ge mig hjälpmedel.
Så som de ser ut nu kommer jag inte sluta med medecinen i allafall inte allt. Utan den klarar jag inte av de enklaste vardagsysslorna så vida jag hinte har en Hypomanisk perjod.
Vet att många kommer skriva att jag itne ska skaffa barn, men vet många med likande problem som klarar det utmärkt och att låta bli käns för mig omöjligt.
Idag äter jag Lamotregin, Cetralin och buspiron. (stavning?) Lamotreginet är stabilicrenade och emot mina neråtskov. De andra är emot den kroniska ångesten och panikångesten. Ska söka lite och se vad de står om medecinerna.

Angående att många skulle tycka att du inte skulle skaffa barn tror jag iaf att du har bra förutsättningar att bli en toppenförälder. Du är ju medveten om dina problem och vad du behöver hjälp med. Jag tror de som förnekar att de behöver hjälp är de som blir "sämre" föräldrar.
Kanske finns dte någon förening för folk som är t.ex bipolära där du kan träffa andra föräldrar och höra hur de har löst saker o ting med medicin t.ex?
Jag har ADHD och ett gäng ångestdiagnoser samt återkommande depressioner. Går normalt sett på Ritalin, Concerta och Circadin samt Stesolid vid behov men har valt att avstå alla mediciner under graviditeten och amningen. Jag vågar inte riskera mitt barns hälsa och utveckling i magen utan kämpar hellre på.
Hittills har det gått bra faktiskt, har fått hitta strategier och skapa oerhört mycket rutiner bara. Har även hjälp utifrån när det behövs. Det ska dock bli skönt att börja medicinera igen och kunna leva lite mer "normalt", inte behöva ta så himla mycket hänsyn till mitt kännande hela tiden.
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
Jag har tagit medicin mot sömnproblem, ångest och ledvärk. Jag har under tiden vi försökt att bli gravid försökt att hitta andra metoder och strategier som jag kan ersätta medicinerna.
Det har funkat för mig och jag är idag helt medicinfri (äter inte ens Alvedon men jag har ont men inte "för mycket" ont)
Anledningen att det funkat för mig är för att dels det funkade med mina problem (vissa blir inte bättre med värme tex mot värk men det funkar bra för mig).
Sen så funkade riktiga mediciner inte riktigt för mig. Tex så funkade inte ens den starkaste värkmedicinen mer än en timme eller så och det tog inte bort smärtan bara dövade det. Därför så var det inte så svårt för värmekuddar, kedjetäcken, meditation osv att klå medicinen.
l'm back
Jag är gravid och bipolär! Åt Litium när jag blev gravid men slutade med det pga av risken för hjärtmissbildningar. "Höll ut" i två månader till, fy fan vad dåligt jag mådde och var på väg att göra abort pga av depression jag hamnade i men när jag passerat v12 kunde de sätta in Lamictal och några veckor senare fluoxetin. Lamictal (Lamotrigin) kan ge gomspalt under de tre första månaderna. Nu är jag i vecka 21, mår rätt hyffsat, bättre än på väldigt länge och bebis i magen är ordentligt genomkollad, inga missbildningar :). Tyvärr är det ju så attman får överväga nackdelar mot fördelar. Kan man klara sig utan mediciner under en kort period? Vill man riskera missbildningar? Nu har jag gått hos en av de främsta ÖL på affektiva som ör specialiserad på bipolära gravida. Hon sa att de missbildningar (hjärta och gom) är inte livshotande utan båda går att åtgärda med dagens kirurgi. Sen är ju ett ingrepp alltid ett ingrepp och det kan gå fel. Men ett liv som barnlös är inte ett liv för mig…
// Milla - Alpaca och Peruan
http://www.millasmarsvin.n.nu/
Jag åt neuroleptika i låg dos hela min graviditet förebyggande för förlossningspsykos, då jag fick en sådan psykos förra graviditeten. Allt har gått jättebra. Friska tvillingar. Hade noggrann kontroll via läkare hela graviditeten! :-)
Ja jag tycker detta med att fundera igenom hur missbildninganra då ser ut. Jag föddes med ett hål mellankammrarna, alla foster har de men de växer igen innan födseln. Relativt vanlig problem och jag opererades för det i första klass.
#9 Det låter som om du fått riktigt bra hjälp där du gått! Var finns denna läkare/enhet? Kunde du söka hjälp där själv eller fick din läkare remittera dig? Lycka till nu, med mående och bebisen!
#12 Jag går i vanliga fall på allmänpsyk och blev remitterad av min läkare där till Affektiva mottagningen. Går fortfarande hos allmänpsyk men min läkare har kontakt med Affektiva för att stämma av min medicinering och provtagning hela tiden.
// Milla - Alpaca och Peruan
http://www.millasmarsvin.n.nu/
#12 Jag försökte titta på Affektiva mottagningen i Stockholm (Karolinska sjukhuset i Huddinge) men då verkar det inte stå något om någon mödravård där - missuppfattade jag dig att du fick/får hjälp under din graviditet hos dem? Det kanske kan variera med utbud beroende på i vilken stad man bor.
Nej, får ingen mödravård på affektiva bara bidragande hjälp med hur jag ska medicineras. Går pä vanliga mödravården som iof har kontakt med allmänpsyk, just för risken att dippa under graviditeten, förlossning och efter. Så att jag har ett ordentligt "skyddsnät" och med rätt medeciner runt mig.
// Milla - Alpaca och Peruan
http://www.millasmarsvin.n.nu/
Okej då vet jag, tack för ditt utförliga svar #16