Barn eller inte?
Jag är en 22 år gammal tjej, blir 23 i år. Min sambo är lika gammal och han vill ha barn. Dock inte nu utan om något år, jag vet inte alls vad jag vill! Jag tycker om att passa andras barn men är såå skönt att komma hem. Jag har dessutom en väldigt tidskrävande livsstil nämligen hästar som jag verkligen inte tänker sluta med eller dra in tid från. Ingen av oss är festprissar så sådant skulle jag inte sakna men, ja jag vet inte.
Det är ju inget ni måste bestämma nu, ni är unga och har livet framför er :) Låt tiden ha sin gång, är du tveksam så är du inte redo (fast det blir man aldrig ;) )
/Christine

Känner du att du inte är redo att skaffa barn än så ska du inte göra det. Du är bara 22 och kan fundera på det ett par år, kanske känner du annorlunda då eller inte :)
mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar
Visst är jag ung men jag vill inte vara äldre än 25 år innan jag skaffar, har en fysisk sjukdom som blir värre med åren. Det bidrar också till tvekande då jag kommer få mer och mer ont och den ärvs ner. Min sambo tycker att det är lite skit samma, men han förstår inte hur det är att ha ont från morgon till kväll, att redan som 8åring inte kunna delta i aktiviteter som "normala" barn, att ha större sömnbehov än andra samtidigt som man aldrig kan sitta still. Det är inget jag vill ska ärvas ner.
#3 - Aha, ja då är det ju helt klart en annan femma :( Adoption kanske kan vara ett alternativ?
/Christine
#4 Då måste man väl vara gift? Jag vill inte gifta mig. ;)
Hur stor är risken att barnet ärver sjukdomen? Är den väldigt stor kanske äggdonation kan vara ett alternativ? Då får man ändå uppleva att vara gravid, om det är något man inte vill gå miste om.
#5 - Ja, man måste vara gift. Men då får ni prioritera ;)
/Christine
#6 Jag har ärvt ner den från min pappa som fått den av sin pappa, min bror är också drabbad dock inte mycket. Det drabbar tjejer mer än killar.
#7 Ja, klart det är men gifter mig gör jag inte direkt. Tycker det är så överskattat och inte har någon speciell betydelse längre som det var förr. ;)
#8 Men att gifta sig för att få adoptera ett barn är väl att återta betydelse om något?! 🙂
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
#8 Gifta sig behöver man inte göra i kyrkan. Man kan gifta sig borgerligt. Det betyder väldigt mycket fortfarande att vara gift. Tex styr det hur man ärver, och att man är skyldig till underhåll av den andra personen. Det är ett skydd att vara gift med varandra.
DU kan ju läsa lite om det här: http://www.viforaldrar.se/faktabanken/ekonomi/gift-eller-sambo Och sök gärna vidare på nätet och läs på mer om vad det innebär att vara gift respektive sambo, det är skillnad och det har betydelse vilket man väljer.
Sen som #9 skriver, att få lov att adoptera kan väl vara en betydelse nog så viktig för giftemål.
Medarbetare på westernridning.ifokus
Jag vill gifta mig med sambon för Bobfloyds skull (och annat såklart). Dör någon av oss ska det vara minsta möjliga krångel för den som blir kvar med sonen. Kass verklighet men det kan gå illa om man har otur och sura släktingar.
#11 Samma här, blir så mycket enklare. Känslorna ändras ju inte, man säkrar bara sin egen eller den andres framtid.
#11 Det här med arvsrätt är en av huvudorsakerna till att vi vill gifta oss innan bebisen kommer. Om mannen skulle dö, gud förbjude, skulle jag inte få ut en krona på hans livförsäkring annars. Det skulle hans släktingar och barnet få. Att barnet får ut en summa när hen blir myndig hjälper ju inte oss under de första 18 åren, livförsäkringen är ju till för att jag som efterlevande familjeförsörjare ska klara av ekonomin som ensamstående. Samma gäller förstås åt andra hållet också, men mannen har ett ganska farligt jobb. Så bortsett från att giftemål för oss har en känslomässig aspekt också så är det ju framför allt det juridiska som är viktigt.
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
Jag och min man gifte oss i hemlighet där bara våra två närmsta vänner var med som vittnen, så det behöver absolut inte vara något stort baluns! Det är faktiskt bara en signatur på ett papper och inte mer än så, och många papper får mans ändå skriva på när man ska adoptera ;)
/Christine
#13lite ot nu men jag har skrivit in i försäkringen att sambon är den som får min livförsäkring om jag dör. Så det är iaf en sak man slipper oroa sig för.
#15 Ah, kan man göra så? Måste ringa försäkringsbolaget och fråga.
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg

Jag var väldigt tvivlande angående om jag ville ha barn eller inte ( har nu ett barn o ett till på väg) så jag kan relatera till det du skriver.
Jag funderade jättemycket hit och dit. Jag kunde liksom inte se mig som barnlös som gammal men var inte heller sugen på småbarn. Men ska man få stora barn måste de ju vara små först:)
Sedan blev jag väldigt osäker av det vissa folk sa, att man var tvungen att verkligen, verkligen vilja ha barn och att tokälska alla barn. På samma gång visste jag ju att det är jättevanligt att man älskar sina egna barn över allt annat men inte har något som helst intresse för andras barn.
Och angående hästar så blir det betydligt svårare att hinna med, har själv häst, men det går. Man får bara ha annan prio. Kanske får hästen ridas bara två ggr i veckan under ett år. Det tar de faktisklt ingen skada av alls om de bara har fina hagar o hästkompisar.
Jag tänkte alltid oxå att det skulle bli så jobbigt med barn eftersom jag hela tiden såg framför mig att jag skulle få göra allt med dem. Jag lyckades hela tiden glömma att jag har en sambo, haha. Man kan faktiskt få rätt mycket egentid även med småbarn bara man har sambo eller släkt/vänner som ställer upp.
Till sist var jag orolig över att jag inte skulle älska barnet tillräckligt. Det som lugnade mig där var att jag insåg att man inte måste älska det från första sekund, det är ju ändå en ny person som man ska lära känna, och att det är jättevanligt att det tar ett tag att knyta an till sin bebis. Som tur var kände jag redan från första blicken en enorm kärlek till min lille knodd och det är väldigt roligt att ha barn. Man har liksom alltid gratis underhållning och världens vackraste utsikt när man är med sitt barn:)
#16 Jag kunde göra så på IF här i finland i alla fall. Bara meddelade vem som ska bli den som får pengarna.
#9 Nja, ska jag ha barn vill jag uppleva graviditeten också. ;)
#13 Det är ju sant. =)
#15 Smart, visste jag inte! Gäller det? Om man skrivet testamente gäller väl det också utan att man är gift?
#17 Skönt att höra! Jag har inga problem att passa barn som sagt men bara för det vill man inte ta hem alla man ser som med katter. ;) Haha, tänker också mycket att jag ska göra allt själv för jag är sådan som person "jag fixar." Hästen har haft en svår skada vilket gör att hon ska ridas 5-6 dagar i veckan för att hålla den i schack, pga skadan låter jag ingen annan rida henne om jag inte ser. Så stallet kommer jag inte tillbringa mindre tid i. ;P