Här har ni förresten min förlossningsfilm på youtube ifall ni vill kika. https://www.youtube.com/watch?v=y4yJC2DbUvo

Ja jag känner väl att barnmorskan var ett stöd fast jag stundtals ville slänga ut henne. Var tydligen svårt sjuk så de lämnade knappt rummet. Ett himla springande med läkare o annan personal. Men hon sa lugnande ord ibland o sa jag var duktig mm.

Kände du att du hade bra stöd av din sambo då också eller?

Tänk på att man har alltid rätt att byta barnmorska! När som helst under graviditeten eller förlossningen!

Min barnmorska under förlossningen respekterade helt mina tankar ang att undvika medicinsk smärtlindring, jag hade skrivit ett förlossningsbrev som hon läste. Hon pressade mig inte till nånting utan jag tyckte hon var ett jättebra stöd. Hon såg till att jag fick akupunktur innan den sköterskan slutade för dagen. Sen var min man den som bad om att få värma vetekudden och lite så. Hon var med mig i rummet medan min man var iväg och köpte lunch till sig då jag inte ville vara ensam, och hon frågade med jämna mellanrum om jag ville ha nånting och hjälpte mig att byta ställning. Jag är jätteglad att jag hade samma barnmorska under hela förlossningen.

#3 nej han var inte mycket till stöd.

Vilken fin film!:) jag tycker jag hade en bra barnmorska som hjälpte mig. Hon var bestämd men vänlig. Dock var de en korkad undersköterska med. Jag fick panik precis som du beskriver de och smärtan kom som en käftsmäll. Allt gick så fort för mig så var inte helt med. Då stod usk och ifrågasatte om jag verkligen hade så ont och att jag kanske ska koncentrera mig på att jobba mig igenom värkarna än att låta och att jag klaga mycket borde vara glad att jag ska få barn. Hon mena nog inget illa. Men när man känner sig så liten tar såna kommentarer. Nog fick jag när jag kände att nu kommer han och hon svara nej, du är första gångs föderska de kommer ta tid. Då sa jag något med käft du kan gå här ifrån och ringde som en tok på klockan! Men som sagt min barnmorska var bra!! Men min sambo bäst!

Jag kände att jag hade det stödet jag ville ha när jag väl fick komma in på förlossningssalen. I rummet innan där man fick ta kurvan satte hon bara på den och sen gick, medans jag höll på att dö kändes det som, tur jag bara behövde ligga där halva tiden av vad jag egentligen skulle. Hon läste igenom mitt förlossningsbrev och föreslog ryggbedövning så fort jag hamnade på rummet, iofs kanske hon såg hur ont det gjorde i ryggen med.. När jag väl fått både ryggbedövning och lustgas klarade jag mig själv tills krystvärkarna kom, innan dess vet jag inte om varken sambon eller bm var något egentligt stöd, var mest inne i min egna lilla bubbla. Däremot under krystvärkarna var alla i rummet ett bra stöd efter att jag hade slängt ut en av studenterna, bm hjälpte mig att andas igenom en av krystvärkarna utan att krysta när jag var alldeles för trött, den andningspausen gav otroligt mkt energi tillbaka till resten av krystarbetet. Vi hade samma bm hela tiden vilket var väldigt skönt. Hade även träffat henne en gång innan då sambon och hennes man var gamla jobbarkompisar.

barnmorskan? Jag hade hela förlossningskåren inne hos mig. 7 barnmorskor och två läkare då min förlossning var svår. Alla vägledde mig väldigt bra inklusive min man. Fick massage, varma vetekuddar, sacco säck, de promenera med mig lite, de berätta historier som fick mig att skratta då jag fokusera mycket på smärtan (min ctg kurva på värkarna låg i 70-80 konstant och kom med 1 minuts mellanrum från start till slut så jag hade ONT och blev utmattad)

Men jag tog stryk mentalt av förlossningen också och fick diskbråck och ischias i ryggen i samma veva då mina leder (överrörliga) inte palla trycket av vaginal förlossning.

Personalen var bra men min förlossning var en mardröm.

Jag hade samma upplevelse som dig TS.

Barnmorskan under första förlossningen var värdelös, inget fick vi hjälp med över huvud taget. Hon gav mig lustgasen och höjde den till max och det var det. Fruktansvärt.

Andra förlossningen var barnmorskorna underbara och gjorde allt för oss!

Vad trist att några av er har så dåliga erfarenheter. Man kan tycka att alla barnmorskor borde förstå att de har en enormt stor roll i folks liv och att det är extra superviktigt att man i det yrket tycker om det man gör och gör det med hjärta.

Är väldigt glad att jag sitter på såna här forum ibland. När jag läst den här tråden tog jag upp saker med min karl. Sa att det finns en del som har dåliga erfarenheter, och vi pratade lite om det där. Jag berättade att jag nog kommer behöva mycket stöd men kanske inte våga be om det om det om ingen bara ger det. Han blev nästan glad att få en tydlig uppgift under förlossningen: Om han märker att jag behöver mer stöd än jag får, så ska han säga ifrån.