Föda med diskbråck
Fick veta i helgen när ambulans kom och hämta mig då jag hade enorm smärta och inte kunde röra ena benet att jag har diskbråck och ischias. Läkaren var inte kunnig på förlossningar men vill ändå säga att kejsarsnitt vore bäst. Jag ska prata med min bm om detta samt förlossningspersonalen men jag vill höra med er… Någon som fött barn vaginalt med diskbråck och/eller ischias? Någon som har kunskap om vad som eventuellt kan hända om jag skulle föda vaginalt? Har så många funderingar att jag känner jag behöver bolla med er tills jag kan bolla med sjukvården. Jag är livrädd för kejsarsnitt men inte vaginal förlossning därav min osäkerhet. Någon som kan berätta hur kejsarsnitt går till?

Kejsarsnitt görs nästan alltid med ryggbedövning. Om bedövningen inte tar tillräckligt bra eller det är bråttom sövs man.
Man kommer in i salen, alla presenterar sig. Det är en rätt stor mängd människor där, kanske 4-7 personer som jag minns det, narkosläkare o barnmorskor osv. Sedan Tvättas du nogrant på magen och de väter huden med sprit för att kolla att bedövningen tagit. Om du inte känner kylan från spriten är du bedövad.
Sedan går det snabtt att gå ut barnet. Det kan låta lite märkligt och de drar riktigt rejält i ens kropp så man dras lite smått hit och dit men känner inget annars. Jag tycket det var himla spännande. Plöstligt är barnet ute och de visar upp det mycket snabbt för att sedan ta det och undersöka det. Då får din sambo följa med så det är alltid en förälder med barnet.
Under tiden sys du och det tar lite längre tid. Resten av proceduren är minns jag dåligt eftersom jag var så utmattad vid det laget efetr att ha varit vaken i ett poar dygn. Men sambon o barnet kom tillbaka in i salen och sedan fick vi flytta över till ett rum i ett par timmar där de övervakar både dig o barnet ofta. Sen är det till BB som vanligt och man stannar nog minst tre dagar.
Efteråt får man olika smärtstillande och blodförtunnande samt ev antibiotika. Jag åt full dos i ca 4 dagar och trappade sedan ner snabbt. Blodförtunnande sprutor fick jag med mig hem och tog själv i magen. Efter två veckor hade jag inte några större besvär av såret och då svullnade mitt ändå upp och läkte efter några dagar.
Det är just bedövningen då epidural inte tar på mig jag oroar mig över samt eventuell sövning då jag är ruggigt svårväkt efteråt. :/

Kanske finns det annan typ av ryggbedövning som går att använda. Spinal kanske? Du måste nog fråga en läkare. Sedan drar de ju i mycket mer EDA för ett snitt än de gör för att föda vaginalt så det är ju möjligt att det fungerar ändå. De flesta har ju rejält ont när de föder även om de får EDA.
Kejsarsnitt 1; Drygt 1 dygn efter beskedet om pl.kejsarsnitt skrevs jag in. Kateter sattes en liten stund innan. Väl inne på salen presenterade sig ingen, och ingen information varken innan eller under ingreppet gavs.. Det glömdes tydligen bort. Bedövning sattes i ryggen, den tog fel och smärta i kombination med iskalla myrkryp inföll sig från brösten och ner. Läkaren stack om, och den gången trodde dom det blev rätt så jag fick lägga mig ner. I väntan på bedövningen skulle verka sattes kanyler i båda händerna. Bedövningen tar tid på sig så de lutade britsen under tiden. De kopplade på en blodtrycksmanschett som mätte blodtrycket hela ingreppet och en liten syrgasslang in i näsan. Den lyckades jag få bort då illamåendet blev värre av den.
Illamående uppstod och resterande tid under ingreppet tillbringades med att kräkas. De kände med kall trasa och nöp i skinnet för att se om bedövningen tog. Jag kände tydligt hur de skar i huden, ingen smärta ,bara en massa obehag. Kändes hela tiden som jag skulle åka av en lutande britsen, sonen låg dessutom väldigt lågt ner så de hade bekymmer att få ut honom. Kände stor tyngd på magen, personal som tryckte för att få ut honom. Direkt när han kom ut gick de iväg till undersökning ihop med pappan. Trots att jag var vaken så fick jag inte se honom direkt, utan först när hans undersökning var klar. De kom då in till oss i salen och sen fick vi rum på förlossningen i väntan på plats på BB.
De sydde ihop rätt fort och några timmar efter kom vi upp till BB. Ett halvt dygn senare stod jag i duschen och hade inga större besvär. Om inte sonen hade behövt stanna så hade vi fått åka hem redan dagen efter, vi fick stanna 3 dgr. 4e dagen efter snittet gick jag promenader som vanligt. Fick bara alvedon då jag inte kände större smärta, och inget blodtunnande. Självläkande stygn.
Kejsarsnitt 2; Denna gång hade jag begärt information under hela snittet, vilket jag fick inför varje liten händelse. 1 kanyl i handen sattes direkt när vi kom till förlossningen och den andra sattes strax innan läkaren satte bedövningen. Läkaren hade svårt att sätta bedövningen och stack flera gånger innan han väl kom rätt och kunde injiciera vätskan. Jag var helt enkelt för tung kring kotorna så han inte kom in med nålen ordentligt. Illamående uppstod men de gav mig blodtryckshöjande medel och illamåendet försvann en stund.Jag vägrade syrgasslang i näsan då jag minns hur illa jag mådde förra gången av den.
Denna gång hann jag knappt lägga mig ner förrän bedövningen tagit. Pga min stora mage hade de svårt att ställa in bordet men sonen kom ut typ 5 min efter att jag lagt mig ner. Vi fick mysa lite med bebis innan bm och pappan gick iväg för undersökning.
Precis som första gången fick vi rum på förlossning innan vi kom till BB.
Jag fick en spruta för att livmodern skulle dra ihop sig lättare, och inte heller blodförtunnande denna gång. Dagen efter bubblade sonen fortfarande fostervatten, en komplikation som kan uppstå vid kejsarsnitt och brukar reda ut sig inom ett par timmar. Sonen hamnade på neontalen, och låg där 5 dgr innan vi fick åka hem. Drygt 1 dygn efter fick jag komma upp, järnvärde på 75 i kombination med smärta gjorde att de närmsta dagarna var tuffa rent fysiskt. Självläkande stygn.
Jag åt citodon och alvedon i 3 veckor efter snittet då jag hade otroligt ont vid minsta rörelse. När sonen var 1 månad gammal klarade jag en promenad på 15 min (!).
Båda gångerna har jag dock reagerat på när bedövningen går ur kroppen och kräkts i flera timmar. Första gången hela natten och andra gången fick jag medicin för illamående så det gav sig inom några timmar. Tydligen vanlig biverkning.
Till mig sa de att man inte använder eda vid planerade snitt utan man tar spinal för att den bedövar allt, medan eda kan "luras" och inte ta på djupet. Jag har visserligen inte fått något planerat snitt, mitt blev akut, men jag hade en eda redan så de fyllde bara på den men ändå blev jag bara bedövad ytligt. Efter att de skurit en bit kom en jävla smärta så jag fick sövas.
Efteråt låg jag med en massa dropp för bland annat allt blod jag förlorat och för att livmodern skulle dra ihop sig. Något blodförtunnande fick jag inte, men en hel del morfin eftersom jag hade så sinnessjukt ont. Och ett par olika smärtstillande tabletter. Blev tillsagd att ta järntabletter. Jag hade mycket ont länge och gick på allt smärtstillande jag kunde ta (ammade) i många veckor. Visade sig att jag hade en stor infektion i snittet (men det var inte bara det som orsakade smärtan).
Jag hade självabsorberande stygn.
#3 När jag födde vaginalt gav de mig trippla doser epidural men det tog inte för de.
#6 De fyllde på min en hel del också, men resultatet blev som sagt ändå inte bra.
Jag fick spinalbedövning andra förlossningen när de sydde underlivet efteråt, jag kände inte ett smack. Kunde röra mitt högra ben en del men kände som sagt ingenting.
#5 Fick du inte blodtransfusion? Det fick jag nu sista gången.
#8 Nej de tyckte tydligen att det räckte med droppet/droppen (minns inte hur många jag fick). Var blek som ett lik (och kände mig som ett). Och fruktansvärt trött.

#9 Så konstigt. Jag fick fyra påsar blod och jag hade när de mätte som lägst 63 o som högst 75 tror jag.
#10 Det var mycket som var konstigt, jag fattar fortfarande inte vad de egentligen pysslade med underr vår vistelse där.
Mitt gick till som en vanlig operation, jag kördes in i salen och narkosläkaren satt vid mitt huvud och pratade mig igenom operationen. Jag somnade under tiden för jag var lite trött :P Så jag missade när sonen kom ut, vilket iofs var lite tråkigt. Men jag hade bara ont ett par dar och var helt återställd efter två veckor. Nånstans omkring två veckor kunde jag promenera som vanligt, och ärret har läkt ihop fint. Ibland kliar det lite bara. Jag vet inte riktigt vad de gör om inte Edan tar, men jag antar att det blir nedsövning? För min del hade det väl varit nästan detsamma eftersom jag somnade ändå och sov nästan helt igenom tiden på uppvakningsavdelningen.
Tar inte EDA eller att du inte kan få EDA eller spinal så blir det sövning om ks ska göras.
Men hur långt kvar har du till BF?
#14, 1a Juni är det beräknat.