Jag var oerhört seg i början, ville också mest ligga ner. Enligt bm och diverse appar så stod det att man skulle vila när man kunde och jag var verkligen inte den som protesterade i alla fall. 

Sen gick det över och sen kom det tillbaka i vecka 25-26, nu vill jag mest sova hela tiden. Tar jag mig inte i kragen så kommer jag aldrig ur sängen mer eller mindre. 

Jag tycker att du gör rätt i att vila när du har möjlighet att göra det, varför pressa sig själv när kroppen säger emot? Ta en promenad ibland om det känns bra att ändå röra lite på sig, det rekommenderas man ändå hos bm :)

Ok, tack för ditt svar. Jag vilar i stort sett varje sekund som jag kan och det känns så bra. Men ska föröka komma ut på prommis också då. :) Lycka till med din graviditet också! :)

Skönt det :)

Tack! Närmar oss slutspurten med stora steg känns det som :)

Fy sjutton vad spännande!!! :)

Vi är i samma fas TS, och jag är som du. Vill helst ligga och vila hela tiden, betydligt mer än vanligt, och gosar gärna ner mig i soffan med filtar och kuddar och bara är.

Har också förstått att det är normalt och att man ska lita på sin kropp.

Skönt att veta att jag inte är ensam. :) vi kan hålla tummarna för varandra. :)

Jag praktiskt taget bodde i sofdan/ sängen de första 20 veckorna. Nu har det väl blivit lite bättre men jag sover en massa fortfarande.

Ok. Jag känner ju inte igen mej själv så bra att veta att det är normalt. :) men så länge…? Jag kommer att bli fet… Hahaha

Jag var lite trött under första trimestern men i övrigt har jag nog varit som vanligt. Du kanske kan be dom kolla järnvärdet redan vid inskrivningen (kommer inte ihåg om de brukar göra det så tidigt)? 

Och det är nog bra att tvinga ut sig på en promenad! Och gärna träna annat också, det ökar ju syresättningen av blodet och gör att man blir piggare!

# jo det var min tanke också men det har inte lika mycket med tröttheten att göra. Det känns som om jag borde ligga ner bara. Men jag är lite orolig eftersom jag i vanliga fall är väldigt aktiv. Eftersom jag inte lyckats bli gravid på 8 år så vill jag vara så ABSOLUT försiktig man bara kan. Göra ALLT rätt. Så hur vet man vad som är rätt?

Jo det kan jag förstå men samtidigt så de allra flesta missfall som sker är pga av fel på fostret och är inte nåt man kan påverka. Sen såklart är det ju såna saker som att undvika alkohol, stora mängder koffein, droger, mediciner osv. Högintensiv träning rekommenderas att man undviker men låg- och medelintensiv är bra. Och sen såklart inte utsätta sig för slag, fall, kraftig stress osv om det går att undvika.

Men självklart ligg ner om det känns bra, vila mycket, det är mycket som händer första trimestern och det är ju just därför många är som tröttast då. Ju längre graviditeten fortskrider desto lättare känns det och man slappnar av mer och mer. Jag var också nojig i början (är det fortfarande ibland) pga tidigare missfall.

Det var ju kloka ord, verkligen. Tack! Imorgon ger jag mej ut på en ordentlig promenad. :) Sen kan jag slagga i soffan igen om jag känner för det. Men verkligen tack för det där med att man inte kan påverka det själv. (Ja förrutom det där med intensiv träning, alkohol, osv såklart)

Har inte läst övriga svar, så kanske blir dubbelt eller så ;P

Men jag är fortfarande väldigt trött (går in i v12 imorgon) och varit sen v6-7. Ligger gärna ner och har svårt att komma mig för att göra saker, även när tröttheten inte är helt påtaglig. Vill inte göra nånting mer än sitta i soffan eller ligga i sängen. Dock märker jag att jag blir lite piggare när jag tvingar mig ut med hunden eller ut till stallet, vilket jag ju mer eller mindre måste varje dag. Jag mår ändå bra av att göra saker och ting även om jag behöver vila mycket också.

Så jag känner nog att det är bra och viktigt att lyssna på sin kropp. Men samtidigt är det viktigt att redan nu förbereda sig för graviditeten som ju är en väldig kraftansträngning för kroppen. Det är både fysiskt och psykiskt påfrestande så jag tror det inte är allt för bra att bli helt förslappad. Speciellt som jag som blivit sjukskriven och därför kan ligga i soffan hela dagen om jag så vill. Men jag tror det är viktigt att hålla igång lite. Men jag tror samtidigt att man inte ska pressa sig hårt, men jag tror det kan vara bra att kanske ta en promenad till exempel. Jobbar man med ett inte allt för stillasittande jobb så kanske det räcker, jag vet inte. Men jag tror det inte är helt fel att försöka röra på sig. Dom säger ju det, att om man inte motionerar innan graviditeten så är det hög tid att börja när man plussat.

Jag vet ju också att jag haft lite depressionssymptom vilket tydligen inte är helt ovanligt då det beror på hormonerna. Och det vanligaste depressionssymptomet är ju faktiskt att man bara vill ligga ner och göra ingenting, och är det deppsymtom man har så är det inte helt nyttigt att följa det. 

Jag tror det är bra att vila och ta det lugn, det vill kroppen och det behöver kroppen. Samtidigt tror jag att det inte är fel att försöka komma ut lite iaf.

#13 Är också sjukskriven och håller med dig. Det är ändå viktigt att hålla igång. Min häst dog i september så till stallet åker jag inte längre men hunden behöver komma ut som vanligt. Tycker dock att det är ännu svårare att motivera sig nu när man är så trött i kroppen och det är så förbannat jävla kallt och blåsigt ute… 😃

#14 Håller helt och hållet med dig. Jag har ibland svårt att motivera mig att göra saker i vanliga fall, men nu är det helt hopplöst. Så jag pressar mig inte lika hårt som annars, det är okej att vissa dagar bara åka och mocka. Bara jag gör någonting. Så man inte blir helt stillasittande. Tror inte det gynnar mig eller min kropp i längden att bara sitta still. 

Då har jag ju dessutom haft stora problem med illamående och kräkningar, och det om något gör att man hamnar i soffläge och inte vill/kan/orkar göra någonting. Men jag märker faktiskt att det blir lite bättre när jag väl kommit igång. Så jag försöker pusha mig att komma ut varje dag och röra lite på mig.

Skulle nästan varit skönt att ha hund i början av graviditeten så man kom iväg lite. Har som tur är ett jobb där jag är ute i en park större delen av dagen men jösses så soffan lockat. Har varit så otroligt lat och oengagerad i ett par månader. 

Sa till sambon att hur ska det gå om vi bestämmer oss för en till och jag är så här trött och apatisk?

#16 Känner lika dant, hur ska man orka ha en liten och bli gravid om man ska vara såhär trött. Just nu är jag dessutom orolig för hur sjutton jag ska orka med en liten unge om några månader. Men förhoppningsvis så försvinner väl denna apati. Men det känns lite oroväckande just nu ;P

Vaknade till starka smärtor och massor av blod inatt. Det var nog för bra för att vara sant… :(

#18 Fy vad tråkigt! Hur mår du nu??

#16 apatin försvinner för den har jag i alla fall inte mera (mer än vanligt alltså 🤪)

#18 oj nej va tråkigt! Hur mår du?

#18 Åh nej! Hur har det gått?

#18 Men fy så trist =( Ni som haft så tufft innan dessutom. *Styrkekram*

Ja det var verkligen trist. Jag överlever men det är inge kul just nu.

Åh nej, stackare :( Hoppas att du orkar ta dig igenom sorgen och snart blir gravid igen!

#24. Jag hade redan gett upp. Jag är nog för gammal nu. Men tack.