Jag vet inte heller, för mig startade värkarna bara plötsligt och sen gick det relativt fort. Vad jag fått höra är att förvärkarna förvinner om man tar alvedon, så jag gjorde det båda gångerna men de försvann inte.

kan tyvärr inte svara riktigt på din fråga, är gravid med första och har bf den 4e jan. Är så himla osäker på detta jag med och börjar bli nervös för det så kan ju skriva att du inte behöver känna dig ensam om det iallafall! : )

Här är en till! Med tanke på att alla har så olika smärttröskel känns det svårt också, för även om det gör mycket ondare än förvärkar för dom flesta går jag ändå och nojar över att det ska vara annorlunda för mig.

Framför allt känns väl skillnaden i att det hela tiden stegrar i intensitet och tid mellan värkarna. Medan förvärkar håller sig på samma nivå.

För min del var det ingen tvekan, jag kräktes av smärtan när de riktiga satte igång:P Men vissa har ju tur och märker knappt av det.

Föresten ni som ska föda i vinter o har lätt att frysa som jag. Packa bilen full med varma filtar o ta med en riktigt varm mössa+tröja till förlossningen. Jag frös så jag höll på att gå åt genom hela förlossningen vilket inte gjorde det hela till en roligare upplevelse precis. Det var jättekallt på förlossningen!

Min förlossnings startade med vattenavgång så var ju ingen tvekan där ;) Och direkt efter började värkarna, även om dom inte var så kraftiga så kände jag skillnad och dom kom mycket tätare än de enstaka sammandragningarna jag haft då och då.

OCH! Tveka inte att ringa in till förlossningen om du känner dig osäker, bättre att ringa en gång för mycket än en gång för lite :)

Tack för alla era svar! :) Man känner sig knäpp som är höggravid och inte vet hur det ska kännas och vad man ska gå på! Är så rädd att inte hinna iväg i tid. Måste få hit barnvakt och allt innan ju :) Och jobbigt när folk inte förstår att det inte är så lätt om man aldrig varit med om det innan! Iaf inte en normal, hemmafas… Förra gången blev det igångsättning och detta va inget jag reflekterade över… Haft sammandragningar (förvärkar?) som tidvis varit onda i några veckor nu, men igår började dom kännas annorlunda och höll i sig längre, även om dom inte kom så tätt till en början. Testade att duscha varmt och tog Panodil på kvällen efter tips här, men närmare natten blev dom mer regelbundna och smärtsamma faktiskt och kom med 10min & höll i sig över minuten nu (legat på ca: 40sek innan). Efter någon timme gick dom ner till 20min emellan varje värk och jag kunde somna, tänkte att dom är borta tills jag vaknar vilke dom alltid varit innan. Men inte denna gången. Fortfarande smärtsamma och stegrande men 30min mellanrum nu. Ska på BM besök ikväll, så får se vad som sägs och kollas där.

Har även fått en konstig, ond stickande känsla nere i underlivet/långt ner i livmodern/magen sedan inatt. #4 Tack för tipset! Har varit väldigt varm under graviditeten, men är annars hemskt frösen, så får packa med lite varmare kläder! :)

Jag har hög smärttröskel, för hög. Första började med värkar runt 3 på natten. Vi ringde direkt och fick info om hur vi skulle göra och när vi skulle åka in. Kl 22 kom min mamma och sa att nu åker ni in! Hade ännu inte täta värkar…. Så 24h senare var vi inne. Åkte in och var helt öppen när jag kom in. Fick skäll! Så länge skulle man inte klara av hemma! Grejen var den att vi ringde 3-4ggr och sista gången sa de att så länge inte värkarna är täta så är det ingen fara. Vi åkte on ändå då! Vid själva förlossningen har mina värkar avtagit och jag har fött genom att vara envis. Detta har de berättat efter! Nu med nr3 ska jag från början se till att de håller koll på att värkarna inte avtar. Det är olika för alla… Vore lättare om det var på samma vis och tid 😉

#9 Det där är jag rädd för, att jag inte ska förstå hur nära det är då jag också har märkligt hög smärttröskel. Har på känn att jag kommer bli skitnojig och åka in flera gånger alldeles för tidigt bara för att vara på den "säkra sidan". Jag hoppas att min förlossning startar med vattenavgång, känns som att det hade underlättat.

Jag tycker inte man ska tänka så mycket på hur ont det gör, utan mer på hur täta värkarna är och hur länge dom håller i sig, kommer dom med tre min mellanrum och är minst 40 sek långa så är det dags.

Personligen så trodde jag först att det mest bara var onda förvärkar och ringde FL som sa jag skulle stanna hemma tills värkarna kom med ca 2 min mellanrum och gjort under ett par timmar, eller tills smärtan inte gick att hantera längre. Jag åkte in när smärtan var ohanterbar (efter "förvärkar" i 2 dagar), trots att värkarna kom med ca 10 min mellanrum. Hade räknat med att bli hemskickad och blev förvånad när jag då var öppen ca 4cm och istället blev inskriven.

Varit hos BM nu och fick en hinnsvepning. 2cm kvar av tappen som var lite sträv än, men öppnat mig lite. Bebis låg bra nere i bäcknet och gick att putta lite på bara. Så vi får väl se :) Konstiga är att på läkarbesöket för 4v sedan var där 1cm kvar av tappen och då var det "jätte mjuk"… Hmm… Går kanske baklänges? :p

Min första graviditet var jag hemma i ca elva timmar där största delen var täta värkar (tre-två minuters mellanrum där de höll i sig minst en minut). Sambon ville åka in redan på förmiddagen men jag vägrade för jag ville inte komma till förlossningen och sen bli hemskickad. Men sent på eftermiddagen fick sambon igenom sin vilja och vi åkte in, jag tänkte ju också då att jag borde öppnat mig en del så täta värkar som jag haft och så länge. Men väl på förlossningen var det bara en enda centimeter, jag kunde inte tro mina öron! Men jag blev inte hemskickad.

Den här gången gick det ungefär fem timmar innan vi åkte in och jag sov typ fyra av dem. Med tanke på hur snopet det var förra gången tänkte jag stanna hemma ännu längre fastän värkarna var täta, men sambon som inte kunde slappna av ringde förlossningen eftersom jag inte ville =P De sa att vi skulle komma in trots att det bara var cirka fya minuters mellanrum. Jag tyckte inte att det var speciellt jobbigt där hemma men tänkte att jag får väl lyda ;) På förlossningen konstaterade barnmorskan att jag var öppen fem centimeter, kan säga att jag blev överraskad. Lite senare öppnade jag mig de andra fem centimetrarna på tjugo minuter men det visste jag inte om då, tyckte att allt kändes ungefär likadant genom hela värkarbetet. 

Värkarna under första förlossningen gjorde mycket ondare än andra gången, men första gången gjorde de ingen nytta (pinvärkar) medans de var effektiva den andra gången. Första gången fick jag krystvärkar tidigt men jag var inte helt öppen och tappen var inte utplånad. Andra gången var jag både helt öppen och tappen borta när jag fick krystvärkar.

#14 Är väl ungefär så här med, vill stanna hemma så länge det bara går, men inte för länge! Vill inte behöva åka in för att sedan bli hemskickad igen. Har tack och lov inte så långt in, ca: 20min, så det ska nog gå. Allt är packat och står redo i hallen :) Hinnsvepningen har i alla fall gjort sitt, täta värkar sedan kl.17 som kommer mellan 3-10min mellanrum och håller i sig 1,5min. Slemproppen åkte för någon timme sedan, kom en rejäl klump, usch! Hade faktiskt glömt bort hur ONT det faktiskt gjorde med värkar! Men ska jag vara ärlig så är det betydligt skönare att stå upp, så tog mig en sväng med dammsugaren, även om det blev många pauser ;) Mycket skönare än att ligga ner. Funderar bara nu på hur och om jag ska kunna sova en stund…

Spännande!! Lycka till inatt, hoppas det blir förlossning inom det närmaste dygnet :D

Första gången tyckte jag var bättre än andra när det gäller smärta. Lyckligt ovetande antar jag 😛 Men man litar ju helt på dom som tar hand om en. Andra gången vet man ju vad som väntar och så…. Nu med tredje känner jag mig ändå ganska lugn. Ont gör det men man överlever! Just då vill man bara ha ut sin lilla, som just då inte känns så liten 😉

Mitt startade med vattenavgång så jag fattade ju att det var på gång. Men trodde i min enfald att det skulle ta lång tid eftersom det var första barnet och min bm hade sagt att det tog minst 12 timmar.

Tji fick jag, hann ringa sambon som var mitt ute på havet på jobb och sen ringde jag förlossningen som sa att det förmodligen kom att ta lång tid men att jag kunde åka in så fick dom ta sig en titt.

En halv timme senare kom värkarna med 2 minuters mellanrum och höll i sig i ca 1,5 minut. Då hade jag ändå en halv timmes bilfärd till sjukhuset kvar.

När jag kom in var jag öppen 7 cm och dom frågade hur jag hade stått ut hemma så länge. Ytterligare en timme senare var jag fullt öppen och hade inte lilltjejen lagt sig med ansiktet på fel håll så hade hon fötts väldigt snabbt, men tillslut fick dom ta henne med sugklocka. Allt som allt tog knappt 5 timmar.

Fortfarande ingen bebis. Var inne på det sista tillväxt ultraljudet i förmiddags. -15% denna gången och beräknades väga 2,9kg nu. Men var svår att mäta pga. värkarna. Tappen hade halverats sen igår kväll och var knappt 1cm kvar. Fick sitta i CTG innan vi valde att åka hem och försöka sova, men det har inte gått. Fått väldigt långa pauser i värkarna nu, nästan borta ibland tror man, men har en fruktansvärt öm mage, så ska försöka sova och se om det går nu…

Man märker att det är dags på något sätt. Jag har hög smärttröskel men hade svårt att sova och det gjorde lite ont. Men kände mig rastlös och super pigg och sprang runt och städade och greja en massa. Min slempropp hade gått några dagar innan men märkte aldrig av någon vatten avgång men vattnet hade tydligen gått när vi kom in men när har jag ingen aning om. Var också orolig att jag inte skulle veta när det var dags. Men nu i efterhand är det ganska roligt att man var orolig för det märktes så tydligt.

Fysjutton, den där ovissheten håller på att ta knäcken på mig. Min slempropp har lossnat i omgångar sedan lördags (och kommer än…), jag har haft (små) blödningar sedan dess också. Molvärken som funnits där hela veckan innan har blivit intensivare och nu börjar vissa sammandragingar göra ont. Har haft smärta som känns som ganska ordentlig mensvärk i omgångar nu sedan måndags, och har även haft mycket smärta i svanken. Är bara i 36+2 så det är ju för tidigt.

Förlossningen är lugna, säger att det inte är något att oroa sig för, så ja, det är väl bara bita ihop och vara beredd på att det kan börja om 3 timmar, 3 dagar eller 3 veckor ;)

Här har det istället avstannat totalt, har inga känningar alls. Börjar tro att det inte blir någon bebis, fast än så länge är jag ju bara två dagar över tiden.

Stortjöt igår kväll/natt när värkarna försvann - Känns verkligen skit när man känner sig så redo och jobbar på med dom och dom bara försvinner. Ställde in mig på att det ej skulle bli ngn bebis innan jul. Somnade och vaknade en knapp timme senare rent genomsvettig och med kraftiga värkar. Ringde FL vid 05.00 (värkar med 4-7min) och skulle ringa när dom var mer regelbundna eller inte orkade va hemma mer. En timme senare kom dom med 2-3min och fick då komma in. Besviken väl på FL när knappt 1cm tapp fortfarande fanns kvar och bara öppnats 2cm. Dom funderade på att skicka hem mig, men fick stanna efter att jag bett om det. Och tur det. Kl. 12 var jag öppen 3cm och hade en sån fruktansvärd smärta så jag kunde ej hantera den. Skulle få Epidural trots att det var lite förtidigt tyckte dom. Kl. 12.50 hade dom äntligen fått alla slangar på plats när jag får en tillsägelse att inte trycka på, det är för tidigt! Kl. 13.00 får jag panik och skriker rakt ut att jag måste fan på toa nu!! "Nejnej, inte nu säger dom", men dom kände efter och blev duktigt chockade när jag var fullt öppen och att det var krystvärkar jag fått! 25min senare kom våran efterlängtade pojke ut. 3040g och 50cm lång :)

Oj snabba ryck! Stort grattis!!! 🙂

Stort grattis till killen!

Grattis!!

Tack alla! :) Är en helt fantastisk pojk vi fått. Nu är vi lyckligt lottade med två fina söner :) Och en stoltare storebror får man leta efter. Har börjat sjunka in för honom nu att det är hans lillebror den lille bebisen som varit i mammas mage.