Oj, hur kommer man upp i sååå mycket? Jag hade 8 punkter och 18 rader…

Varför ens skriva ett sådant brev? 🤔 Har aldrig riktigt förstått mig på varför man skall störa barnmorskornas arbete med att be dem läsa igenom en massa text när de ändå har så mycket att göra (många förlossningsavdelningar är ju underbemannade).

Eftersom varje förlossning är unik så tror jag man lätt kan bli besviken om man nu inte kan få det som man skriver i brevet. Har sett allt för många exempel på det genom åren.
Även om man är omföderska kan det bli helt annorlunda mot gången innan och det är svårt att planera för något som man inte kommer ha en aning om hur det kommer att gå.

Ta nu inte illa upp för detta är bara mina funderingar. Visst är det bra om man tar reda på allt man kan om en förlossning och allt runtomkring den, men sen tror jag ändå det är bäst att ta det som det kommer. Det kan ju dessutom hända att man ändrar sig under själva förlossningen.

#2 - Det kan vara bra för barnmorskan att snabbt kunna läsa igenom hur/vad man vill göra. Man kanske inte är kapabel till att berätta så mycket själv. Jag tex var helt inne i värkarbetet och fokuserade bara på det och det var skönt att veta att dom redan innan visste att jag inte ville ha någon bedövning av något slag.

#2 Ja jag går då inte in till förlossningen igen utan att ha en hel del saker nedskrivna i min journal. Jag hade inget brev första gången och allt blev bara pannkaka. Jag kunde inte förmedla mina önskemål så barnmorskan tog egna beslut, såklart tvärtemot vad jag ville. Dessutom skriver vi ner en massa andra saker som är viktiga för mig och för min sambo som personalen brast i förra gången, och vi skriver även till personalen på bb för de var inget att hänga i julgranen sist.

Saker som vi tar upp är till exempel mer närvaro av personalen, att de kommunicerar med oss, smärtlindring, vad jag önskar om det blir snitt, att de ger oss stöd och hjälp med mera.

Ja ni, en anledning till att det blivit så långt som det är är inte för att jag har en lång "kravlista" på hur jag vill eller inte vill att förlossningen ska bli. Jag har valt att vara öppen för det mesta eftersom jag inte har en aning om hur det kommer bli eller hur jag kommer reagera. 

Däremot har jag varit noggrann med att peka ut tidigare vårderfarenheter och hur dessa har påverkat mig fysiskt men framför allt psykiskt så att de vet detta och så att jag slipper utsättas för samma/liknande saker ännu en gång. Tänker givetvis be min BM att skriva in de viktigaste sakerna i min journal nästa gång då vi ska sammanfatta graviditeten. Tillsammans med ett förlossningsbrev och min sambo (som inte lär minnas allt) så finns det då tre olika källor som talar om för personalen "vad som gäller" om jag själv inte kan förmedla mig.

#2 Varför skriva ett sånt brev? I mitt fall är det för att jag kommer befinna mig på ett sjukhus som patient utan att vara sjuk. Jag kommer förmodligen inte kunna förmedla allt jag skulle vilja till personalen trots att jag inte är medvetslös eller svårt skadad. Deras jobb är att ta hand om mig och barnet, vi är deras kunder helt enkelt. Jag har uppsökt dem för en tjänst (jag kunde ha stannat hemma som exempel) och förväntar mig då inte att mina önskemål om den tjänsten ska vara ett "störande" moment för personalen. Sen att de inte alltid har de medel de borde ha för att utföra sitt jobb är en annan sak. Om man inte ställer krav så kan man heller inte förvänta sig förbättringar.

Jag fick två a4sidor med frågor och utrymme att svara när jag gick på aurora-samtal innan förlossningen då jag var rädd för förlossningen. Skulle jag radat upp allt jag skrev rakt upp och ner hade jag nog kommit upp i en a4sida. Jag tycker det är en stor trygghet för mig att skriva ett sådant "brev" för mig, de följde nästan alla mina önskemål, det enda de missade på var studenterna, jag ville helst inte ha någon men Max en, jag fick två. Men den ena "slängde" jag ut, då hon inte presenterade sig

Nästa gång kommer jag skriva ett brev. Hade en bra förlossning och tänkte att jag inte skulle planera för mycket innan.. Det jag fann som dåligt var att jag inte fick några frågor om hur jag ville ha det. Dom la mig i en säng och där låg jag trots att jag tex hellre velat stå upp. Vill ha mer kontroll nästa gång. Jag vill även ha med saker som att jag inte vill att de klipper navelsträngen innan den "tömts" ordentligt.

Jag skrev inget. Hade bara samtal med bm om hur jag ville ha det och hon skrev det i journalen. Talade om samma sak för min sambo. Förlossningen kunde ha varit bättre. Gick dit med öppet sinne vad gällde smärtstillande och sa till dem att komma med förslag. Klarade mig på lustgas

Skrev inget brev och var nöjd så. Fick mkt tips där och fritt val, så klarar mig bra denna gången också utan. Har ju med sambon också som hjälper till att samtala :)

#8 Men då hade du trots allt ett "brev" eftersom du hade önskemål via din journal (som dessutom väger tyngre än ett "vanligt" brev).

Jag hade inget förlossningsbrev. Bestämde att jag skulle ta det som det kom.

För min del gick det bra. Kände att jag kunde förmedla vad jag ville och hade en barnmorska som frågade hur jag ville ha det. På slutet fick jag förlösas med sugklocka, men då fanns det inte så mycket val eftersom dom inte visste om Molly mådde bra. I det ögonblicket struntade jag i vad dom gjorde med mig bara hon kom ut och mådde bra.

#10 ja där det stod. Vill inte amma, ge förslag på smärtstillande.

Vi fick ett A4 m färdiga "frågor" o utyrymme att skriva våra önskemål/kommentarer av BM innan förlossningen.

Det som var viktigt för mig att förmedla var min enorma sprut/nål-fobi och att jag inte ville spricka :P Övrigt kändes ganska så ovesentligt.

Var nöjd m min förlossning & hur personalen hanterade min nålrädsla.

Jag tycker nog att man ska utgå ifrån att barmorskorna kan sitt jobb. Du ligger väl inte på ett operationsbord och talar om för läkaren hur h*n skall göra. Önskemål (och då inte så himla många och "pyttiga") kan man väl alltid ta upp när man skrivs in. Sen kan man ju alltid diskutera mellan värkarna om det är något man önskar just där och nu.

Vad är det som har blivit så galet under era förlossningar som hade blivit bättre om ni hade skrivit ett förlossningsbrev?

Ni får ursäkta min okunnighet kring detta då jag själv fick barn på slutet av 80-talet till 90. Då fanns inte alls detta med brev och sån´t.
Det känns som om man försöker göra graviditeter och förlossningar konstiga. Barn har ju fötts i alla tider och det har ju gått bra, eller?

#14 jag kunde inte diskutera nånting mellan värkarna, då jag hade värkar som kom o gick konstant i 7 timmar innan krystvärkarna äntligen kom m den omtalade pausen imellan. Så NEJ det är inte alls säkert att man kan framföra önskemål mellan värkarna!

Jag tycker förlossningsbrev är en jättebra grej, sen kan man ju aldrig veta säkert om det blir som man önskar iom att det just är en förlossning och BM kan behöva fatta beslut som man helst hade sluppit pga hur saker o ting fortlöper.

Jag kommer inte skriva något förlossningsbrev. För 9 år sen när jag väntade min son så skrev jag ett brev, men allt slutade i planerat kejsarsnitt som bestämdes dagen innan jag snittades. Totalkaos när inget stämde, från att ha varit inställd på vaginal förlossning med extra övervakning till ett planerat snitt med drygt 1 dygn att bearbeta. Nej, denna gång får det bli som det. Bebisen kommer ut iaf 😉

Jag kommer nog bara skriva hur jag tänker kring smärtlindring, sen får resten bli som det blir tänker jag. Känns som ett förlopp som är svårt att styra över och jag vill inte bli besviken för att jag planerat min drömförlossning och sedan upplever något helt annat.

#15 Men om du hade värkar som "kom och gick", kunde du då verkligen inte meddela dig till omgivningen då det var lite lugnare mellan värkarna? 7 timmars värkarbete utan ens 30 sekunders paus från värkarna har jag inte ens hört talas om.🤔 Men som sagt, varje förlossning är unik.

#18, nej det gick inte att direkt medla sig mellan värkarna, då ena värken knappt hann sluta innan nästa påbörjades. Hade inte heller hört talas om nåt liknande, utan var väl inställd på att vila o slappna av i pauserna mellan värkarna, som ju skulle vara flera minuter till skillnad från en värk som varar i 1 min. Men tji fick jag :P

Minns inte att jag skrev något brev och lämnade i handen på förlossningspersonalen, men jag och barnmorskan skrev i datasystemet under någon av de sista träffarna hur jag ville ha det, det gick bra också!

#14 kanske ska läsa vad folk skrivit?

#18 Jag hade inga som helst pauser heller, inte ens några ynka sekunder. När jag fick krystvärkar kom det heller inga pauser.

#18 jag tycker att du låter nedlåtande och viftar bort andra människors upplevelser som att "så farligt kunde det väl ändå inte varit". Försök ha lite förståelse istället. Det är klart att man fött barn i alla år men genom åren har man haft en himla massa konstiga idéer för sig där man inte alls ser till att kvinnans kropp möjligheten att föda barn på "egen hand". Det mest naturliga vore ju att föda hemma utan en massa folk som la sig i. Därför kanske det kan kännas tryggt att "sätta stopp" för vissa saker på ett papper för att öka förståelsen för personens önskemål.

Kommer du inte ha med dig någon, som kan berätta hur du vill ha det?

Jag överväger att skriva "Inte Eda eller kvaddlar" på armen när det är dags, andra önskemål har jag inte. Då måste det ju gå fram? :P

#23 Vet inte vem du vänder dig till men jag svarar ändå =P

Min sambo kommer ju vara med och veta vad jag vill, men det är ju inte säkert att han kommer ihåg eller kan "hänga med" i svängarna heller. Min sambo är inte så glad för sjukhus, blod och nålar, han är rädd för att han ska svimma. Förra gången var han nära att dimpa tre gånger. Två gånger fick han se hur det forsade blod från mig och den tredje gången såg han nålen till ryggbedövningen. Han känner sig mycket tryggare om det även finns nerskrivet så att om jag inte lyckas säga något så hänger inte allt på honom.

Vi fick några frågor att svara på som vi sen lämnade till barnmorskan på förlossningen. Men sen frågade också barnmorskan mig om jag var intresserad av andra saker så som bad mm, gick hur bra som helst att föra konversation med dem trots värkarna.

Sen hade jag också min man med som var väl insatt i vad jag ville ha, kunde tänka mig prova på och absolut inte ville ha så han förmedla en hel del önskemål också.

Han var min klippa under förlossningen och skötte precis allting, jag behövde i princip bara bry mig om att föda vår dotter för resten tog han på sig.

Jag skrev inte nåt brev alls, utan kände att jag ville ta det som det kom. Vet helt ärligt inte vad jag skulle ha skrivit, hade ju ingen aning om vad som väntade. 🤔 Det enda som jag inte ville komma i närheten av under förlossningen var sterila kvaddlar, men det mantrat hade jag plågat min sambo med den sista månaden; "Absolut inga sterila kvaddlar!, Absolut inga sterila kvaddlar!, Absolut inga…" 😃 Jag litade på att han kunde framföra detta ifall jag själv skulle tappa kontrollen. 😉

Det här blev visst mer en tråd om "brev eller inte" och inte om längden på brevet…

Jag har i alla fall skrivit klart mitt brev och efter lite revidering landade det på prick en A4. Det viktigaste står ju i min journal men det känns bra att ha fått skriva något eget också. Då får man lite mer tid att tänka efter vad en själv verkligen vill/tycker/tänker och samtidigt sätta ord på det. Vilket kan underlätta när det väl är dags att berätta för dem på förlossningen vad en önskar.