Otroligt att omgivningen ska bry sig. Pga besvärlig gravidtet så gick jag först ner mycket i vikt, men nu i vecka 22 (21+6) så har jag gått upp i vikt. Tjocka lår, tendens till dubbelhaka mm. Har ingen våg och ej varit mer än på inskrivningssamtal. JAG struntar i min viktuppgång, huvudssaken är att bebis mår bra :D

De är ju så de har känts för mig hela tiden de har liksom varit de dom sagt att så länge bebis mår bra, med sen bara vänder dem så, Men ja. jag vill inte bry mig egentligen men ändå gör jag det, så frustrerande, xD

Jag tycker de är fint och vara gravid egentligen men är så trött på påhopp… ;/

Jag har också fått kommentarer om viktuppgången osv, jag går in i v. 35 imorgon och har gått upp 19kg. Är 2 klädstorlekar större. Visst JAG tycker själv att det är jobbigt, dels för allt ryggont det har fört med sig, jag svettas som en gris hela tiden och sen har jag inget att ha på mig. Men jag menar det är ju bara att gå ner extakilona sen när man vill och orkar, huvudsaken är att man själv trivs. Försök strunta i vad andra säger även om det är svårt.

#2 Jo men de sjuka är att ja fortfarande får på mig alla kläder o sånt ja hade innan, de sitter inte åt mycket mer än de gjorde innan de är ju de att kläderna är för korta över magen ;)

Men ja ska stå på mig ja ska ner sen, huvudsaken är att bebis mår bra. De ska ja börja intala mig själv mer också, andra huvudsaken är ju att sambon fortfarande tycker man är fin o älskar en, bebis o sambon är min största prio just nu ju hihi ^^

Skönt att ja inte är ensam o bli påhoppad ! :)

Du är inte fet! Jag hade gått upp 8 kg i v25 och det finnstdmm som går upp ett kilo i veckan!

£5
Jag tror ja samlat på mig rätt mkt vatten mina fingrar är jätte svullna o ser allmänt knubbiga ut de skrattar ja bara åt för de ser kul ut haha :) 

Tack :)

bry dig inte om dom! kan tänka mig att de kan vara en avensjuke grej. jag hade gått upp 5 kilo till inskrivningen och nu i vecka 25 säkert över 10 kilo och mina andra två grav slutade med 24 kilo uppgång MEN efter andra barnet tränade jag och gick ner 4 kilo mer än vad jag hade vägt innan. förra grav sa min bm i vecka 25 åt mig att nu får du suluta gå upp det är redan för mkt och det sårade mig såå mkt men jag tränade och jobbade och kunde inte hjälpa det. så förta grav gick jag från 60kg-83kg sen gick jag ner till 60kg sen andra grav från 60kg-84kg men sen ner till 56kg och nu tredje så går jag upp i sanna fart men jag bryr mig inte då jag inte kan rå för det riktigt. Så stå på dig ta inte åt dig du ÄR vacker!! ;-)

Din syster kan allt få äta upp vad hon sagt till dig, det är inte bara att bestämma att man inte ska gå upp något under graviditeten. Var händer om hon får foglossning och inte kan röra sig alls? Illamående som hävs med mat?… Och du väger ju fortfarande mindre än vad hon gör om nu vikten ska stirras blind på.. Vad som händer under graviditeten kan man inte hjälpa alla gånger! Jag själv gick upp 30kg under min graviditet. Det var inget jag ville eller önskade, men så blev det :)

Fick foglossning i vecka 15 knappt kunna rört mig sedan dess då det smärtar i hela kroppen. Har gått upp 40 kilo och barnet kan komma vilket dag som helst. Hade jag fått välja och bestämma så hade jag gått upp 12 kilo och ingenting mer. Så din syster kanske hamnar i samma fälla. Sen så har jag hört många gånger under min graviditet om jag verkligen bara väntar en. Känns som om graviditet ger laglig rätt att kommentera övervikt och vikt hos folk oberoende på hur väl man känner personen. Främmande människor kan komma och kladda på magen och säga vad gulligt med tvillingar, det har hänt mig dock gammal tant men jag klämmer väl inte henne på magen och säger men vad gulligt med ballerina kex till elva kaffet. Även fast jag gått upp så mycket tar barnmorskan det med ro hon säger bara att ja det fixar du bort sen, jag mår ju bra förövrigt och även om det vore en stor katastrof kan jag inte direkt banta bort det just nu. Tycker du ska säga till dem som klagar att ja…jag får nog börja dra ner på maten lite så jag går ner i vikt för nu börjar jag bli för tung. Men du vet bara inte vilken bantning metod du ska använda. 100 spänn på att de kommer vända på sekunden till att du ska ju inte banta under graviditeten. Hade det varit min familj hade jag bett dem hålla käften vilket också hänt. Bad min brors flickvän hålla trut när hon sa att när folk är gravida är ända gången man får säga att folk är tjocka, då är det tydligen lagligt. Hon fick böta för sina ord. Ibland blir man knäpp på folk.

En av mina kollegor gick upp 53 kg när hon väntade sitt andra barn, dubblade nästan sin vikt eftersom hon började på runt 60 kg. Hon sa det, att hon verkligen försökte att hålla vikten under kontroll men att hon till slut fick släppa tankarna på det. Ett riktigt rejält illamående under de första 8 månaderna och så foglossning på det. Man kan inte alltid styra över allting och viktigast är ju att bebis mår bra, vilket hennes Maja gjorde :)
Jag tror att stressen över vikten är värre för bebis än vad kilona faktiskt är.

Jag tycker inte att 92 kg låter mycket faktiskt, och 7 kg i vecka 27 låter bra i mina öron i alla fall. Jag har förhoppningar om att hamna på +12-13 kg, fast sen kanske jag går upp 30. Det får ju tiden utvisa. 

Sen, är det bara jag som reagerar på "Jag äter typ inget och gymmar massa"? Hoppas det var en rejäl överdrift från systerns sida för hur ska hennes lilla må annars..?

#10 hur lyckades hon gå ner i vikt efteråt och på hur lång tid? Tror att en person som väger 100 kg som säger att hon äter typ inget och tränar massa, lurar sig själv. Har varit stor och tjock och vägt 120 kilo jag åt heller inte så dåligt när jag var så stor och åt inte massor. Tills jag en vecka skrev upp allt jag åt och fattade varför jag såg ut som jag gjorde. Gjorde en kraft ansträngning och gick ner 42. Så tror inte det är någon fara för den lille i magen hon får nog mat ändå.

#11 Ingen aning tyvärr, men hon ser ut att vara tillbaka på sin normalvikt igen i alla fall :)

Det var min tanke också egentligen, man blir ju överviktig av en anledning ja, fast jag kunde inte låta bli att undra över saken. Tänkte att viktfrågan kanske stigit henne åt huvudet nu när hon blivit gravid eller något. Man har ju hört om konstigare saker :)

Jag var nästan uppe i 90 kg, (är 157 lång så det är ju rätt mycket) och tänkte att jag åt rätt bra. Kanske lite mycket cola ibland men sen började jag också skriva upp och fick en chock. Tack lchf får jag flika in för sen när jag väl insett att jag brukade svulla så försvann 22 kg rätt snabbt. Återstår att se om alla kg kommer tillbaka nu bara, men det är skönt att veta att man kan gå ned, att man är stark nog att klara av det :)

Tack för alla snälla ord och att ni peppar mig vill jag först säga.. 

Jag o min mor snacka här om dagen tydligen nojjar min syster över att komma över 100 sträcket hon väger 98 kg, hon har aldrig vägt så mycket innan. Hon är extremt utseende fixerad o tror hon har rätten till o klanka ner på andras utseende o kroppar fast hon är större själv, tror inte hon inser det tyvärr.

Min styvfar stötta mig o sa att ja var stor om magen o höfter, rumpa o lår och om jag inte skulle bli de hade han blivit chockad för nästan alla gravida går upp där över, sen sa han att ja inte skulle ta åt mig syrran har en son på snart 5, när hon var gravid gick hon inte upp ett smack försen hon sluta jobba på tidningsbärarna, och där efter gick hon upp 25kg på tre månader så han mena på att jag kan ta de lugnt, är i vecka 30 på söndag och väger 94 kg nu, sen äter ja som jag ska o rör mig så gott jag kan iom sammandragningarna.. 

#10 jo hon har gått o pikat på mig att ja typ ska börja gymma med henne, men ja har inte vågat iom sammandragningar o haft foglossning men gör övningar så de funkar bättre nu, hon har bar gymmat i ca 2 månader o de är typ spinning/styrke träning hon sysslar med.

Tyckte de va skoj när hon stod i vårt kök o skröt om sina nya arm muskler, o då jämnförde vi o mina är större o fastare o ja har ju inte tränat så de att hon klanka ner mig att vara fet, de skratta jag bara åt efter den händelsen..

Vissa människor som inte trivs med sig själva tar ibland ut det på andra för att själva må lite bättre. Kan tänka mig att det är så med din syster, låter åtminstone så på vad du skriver.

Vad skönt att ni pratade ut med varandra och att du fick lite svar på tal. Känns det bättre att gå förbi spegeln i hallen nu?

#14 Jo jag börjar misstänka att de är så med.

#15 jo men känns fortfarande obehagligt men har ju en gudomligt snäll pojkvän, styvfar o de andra syskonen :) 

& er ni är guld värda !! <3