"Utvecklingsstörda borde inte få skaffa barn"
Vad anser ni om detta?
/Christine

Kan nan inte själv ta hand om sitt barn och/eller det en bra uppväxt med bra värderingar/uppväxt så nej, då borde man inte få skaffa barn. Man ska inte skaffa sånt man inte kan ta hand om.
Tycker att alla har rätt att skaffa barn. Men problemet är ju att det inte finns tillräckligt med stöd som jag förstått det för dessa kvinnor. Sen måste man tänka på de barn som föds. Skulle någon säga till mig att jag inte skulle skaffa barn pga en sjukdom jag har skulle jag känna mig kränkt och väldigt ledsen. Kan tänka mig att en kvinna som vill eller är gravid och är "utvecklingsstörd" också skulle bli väldigt kränkt.
När jag var liten växte jag upp på en gata där en familj tog emot fosterbarn. En dag flytta det in en kille i min ålder och han och hans mamma var utvecklingsstörda. Men han fick inte bo med henne för att hans behov inte kunde bli tillgodosedda av henne. Men de hade ett fin relation ändå. Mamman kom på besök flera gånger i veckan och de lekte och gjorde saker ihop helt själva. Var det fel av henne att genomföra sin graviditet? Enligt mig, egnetligen inte. Han får visserligen inte bo med sin mamma men har en fin relation med henne. Får stöd och hjälp att klara av skolan och motiverades att börja med olika sporter av sin foster familj och fick även två syskon, och lite senare 1 till i form av ett fosterbarn.
Det som behövs är mer information om hur man på ett bra sätt hanterar dessa mödrar och barn och hur man kan få antalet barn att minska genom information som dessa mammor kan ta till sig utan att känna att det inte får skaffa barn eller känna tvång till abort. Att göra en abort, avstå från barn eller föda barn tycker jag är varje enskild kvinnas rätt att bestämma helt själv. Stöd och råd ska aldrig vara ledande utan enbart informativt på ett sätt så individen kan ta till sig informationen utan att den kränks.
__________________________________
Medarbetare på Cornish rex ifokus
Blogg om mina två lockiga katter
http://tassarochlockar.blogspot.com
Det där är svårt att svara på. Finns olika grader av utvecklingsstörning, ena värre än den andra. En del klarar sig själva riktigt bra medan andra behöver olika hjälpinsattser. Jag tycker inte man ska dömma ut alla med ett papper på att de är annorlunda snarare kolla på varje enskild individ för inget talar ju för att en normalbegåvad skulle vara bättre förälder än den med diagnos. Finns ju normalbegåvade som inte borde ha fått barn kan man tycka.
Jag tycker sånt är jättesvårt att ta ställning till. Men överlag känner jag att det är upp till var och en. Jag hade en klasskamrat i högstadiet vars mamma var utvecklingsstörd (kommer inte ihåg exakt Vad) och fick hjälp hemma, vi kan kalle henne Lisa. Lisa föddes helt friskt trots mammans sjukdom. Jag upplevde aldrig att Lisa tyckte att det var jobbigt att ha en mamma som var lite annorlunda. Snarare tvärtom så upplevde jag att kärleken var så stor mellan dem så att Lisa växte upp snabbare mentalt och ville hjälpa till att ta hand om sin mamma. Idag jobbar Lisa själv inom vården som sjuksköterska.
Så det behöver ju inte gå åt pipan.
Som tidigare nämner så beror det på graden utvecklingsstörning. Min 36 åriga faster med Downs syndrom, mentalt 6 år, skulle ju aldrig klara att ta hand om ett barn, men alla de utvecklingsstörda som kan ta hand om sig själva och de i sin närhet och vet vad livet handlar om anser jag vara kapabla till att skaffa barn.
Kan de ansvar för en hund kan de också skaffa barn.

#6 Lite skillnad. Är barnet några år gammalt och kan tala om att det har ont, är hungrig/törstig, vill på toaletten m.m. så är det lättare att ta hand om ett barn än en hund där man måste läsa av kroppsspråk som inte alls är likt människans.
Nej just det klarar man en hund klarar an ett barn som faktiskt talar om vad de vill ha.
Fast det krävs en hel del mer att ta hand om ett barn än en hund. Ett yngre barn kan man aldrig lämna ensamt, det dröjer ju bra många år tills dess. Barn och hundar kan vara "lika" på en del sätt och man uppfostrar dem i princip på samma sätt ett tag, men jag tycker inte att man kan klara ett barn bara för att man klarar en hund. Verkligen inte.

#9 Vissa hundar kan aldrig lämnas ensamma utan att bita sönder allt, min kompis hade en sådan hund.